Jag lyssnar ganska ofta på olika fotbollspoddar och det verkar vara allmänt vedertaget i dessa vilka två lag som spelar bäst fotboll så här långt i Allsvenskan. Dessa två lag som alltid nämns i toppen av denna kategori är dagens antagonister Hammarby och Mjällby. Detta betyder att vi åskådare med all säkerhet att bjudas på en mycket underhållande match, en match med fina passningskombinationer, stor rörlighet och ett flertal heta målchanser.

När det gäller Hammarby så har nästan allt gått programenligt, med tre poäng på hemmaplan och minst oavgjort på bortaplan. Detta dock med två undantag, Norrköping hemma, i en match som Hammarby borde ha vunnit och just då Mjällby på bortaplan, där Listerlandets stolthet betvingade oss med 3-1.

Matchen mot Mjällby var dock betydligt jämnare än 3–1 om man ser till statistiken, men det är bara att konstatera att Mjällby var väldigt effektiva när de skapade sina chanser, medan bortalaget inte var lika effektiva. För första gången denna säsong så vi också slarv i det försvarsspel som innan varit lika robust som Fort Knox.

Jag måste dock tillstå att jag är väldigt imponerad över Mjällbys framfart så här långt i allsvenskan. Nu gäller de för dem att, liksom övriga klubbar, stå emot locktonerna på sina spelare från andra klubbar, och då främst klubbar i bättre ligor.

Mittfältaren Niklas RöjKjaer har definitivt varit en av allsvenskans bästa spelare så här långt, vilket inte är någon överraskning för ledningen i Hammarby, som lade ett bud på tolv miljoner för honom i våras, och skall, enligt media höja det till 14-16 miljoner under sommarfönstret. Jag är dock skeptisk till att Mjällby kommer att sälja Röjkjaer annat än till utländska klubbar, men man vet aldrig.

Mjällby är dock inte bara Röjkjaer utan tränaren Anders Torstensson har byggt ett starkt lag, ett lag som alltid jobbar stenhårt för varandra. De har också några riktigt bra spelare i Elliot Stroud, Herman Johansson, Tom Pettersson och Abdouile Manneh, för att nämna några. Jesper Gustavsson är avstängd efter tre gula kort.

Hammarby då. Det känns lite som att vi nu har bevittnat lagets första egentliga svacka, i alla fall spelmässigt. Varken hemma mot Sirius eller senast mot AIK, på Strawberry Arena, kom vi upp i samma spelmässiga standard som vi har haft tidigare. Mycket av förklaringen kan vara att vi nu för första gången denna säsong tvingas att göra en större rotation på våra startspelare, vilket gör att relationerna på banan försämras ett par snäpp.

Senast mot AIK så kan vi dock inte förklara bort spelet med rotering, då Jusef Erabi var den enda som var frånvarande från den startelva som har varit vår ordinarie i flest matcher denna säsong. Mot Gnaget var det, i stället som det brukliga, vi som blev sönderpressade och som var tvungna att slå långa bollar, något som förstås inte alls hörde till Kim Hellbergs matchplan.

De svartgula verkade hetare och vågade mer i sitt spel. Båda lagen har dock ett par heta chanser var, där något av lagen hade kunnat göra segermålet, men antingen tog man för lång tid på sig, träffade inte bollen rent eller så stod målvakten i vägen.

Jag vill inte kalla matchen mot Mjällby en ”måste-match” redan i omgång 11, men Hammarbysupportrar kan väl alla hålla med om att det skulle kännas oändligt mycket skönare efter en seger, där resultatet då blir att vi pASSErar Mjällby, än en förlust där det skulle bli fem poäng upp till Mjällby i sånt fall. Dessutom går Elfsborg, AIK och Malmö som poängmässiga ångvältar just nu, även om Malmö och AIK möts i denna omgång.

Inga avstängningar för Hammarby i denna match. Det är dock fortfarande ett stort frågetecken för Jusef Erabi och hans skadade fot. Visst, Abdo Boudah gör det helt okej, men ibland blir jag närmast galen på hans oförmåga att släppa bollen vid rätt tillfälle och i stället hålla i och hålla i, för att avsluta med ett lamt skott eller spela hem igen då motståndarförsvaret hunnit hem medan han tvekar. Han avgjorde dock mot Sirius och borde också ha gjort det mot ”Peking” så det kanske blir bra ändå, även om jag föredrar att ha en nia med mer tyngd därframme, likt Erabi.

Mot Mjällby vid jag se Hammarby spela med samma bollrull och rörelser som under de ”Bielsa-pass” som de ofta kör på Årsta. Jag vill se hög press och ett lag som sitter ihop och jobbar för varandra. På torsdag är det dags att visa ”bönderna” att det är vi som är Sveriges bästa lag.

Inbördes möten

2024
Hammarby – Mjällby 3-0
Mjällby – Hammarby 3-0
2023
Hammarby – Mjällby 0-0
Mjällby – Hammarby 0-3
2022
Hammarby – Mjällby 2-0
Mjällby – Hammarby 0-3
2021
Hammarby – Mjällby 2-0
Mjällby – Hammarby 2-0
2020
Hammarby – Mjällby 4-2
Mjällby – Hammarby 2-1

Som synes har vi haft det ganska lätt för Mjällby de senaste fem åren, där den enda plumpen är den oavgjorda matchen 2023. Vi får verkligen hålla tummarna för att denna trend håller, men vi skall också ta i beaktning att det är en starkare Mjällby vi ställs mot på torsdag, ett Mjällby som definitivt går för Europaplatser för första gången i sin allsvenska historia.

Formen (senaste matchen först)

Hammarby: O-V-O-V-O
Mjällby: V-V-F-V-V

Mjällby är i kanonform och borde väl, egentligen även ha vunnit den matchen de förlorade, mot AIK på bortaplan, då de var överlägsna i den matchen. Hammarby vägrar att förlora och den enda förlusten är mot just Mjällby. Det börjar dock smyga sig in lite för många kryss för att jag skall vara helt nöjd.

Hammarby är bäst, må bästa laget vinna!