Redaing fick med sig 1-1 från hemmamötet med Bolton och det var förmodligen inte mer än vad vi förtjänade. Jag bjuder på en laguppställning: Periera; Nyambe, O'Connor, Ward, Dorsett; Wing, Fraser; Doyle, Savage, Roberts; Marriott. Tyvärr fick Roberts gå av efter en kvart och Paddy Lane ersatte, vi får se hur allvarlig skadan är. Första halvleken var bättre än senast mot Wycombe och det var ganska jämnt förutom att Kenny hos gästerna fick ett friläge efter någon minut men Pereira kunde rädda. Gästerna hade lite mer boll men inget av lagen skapade något farligt. Sedan klev Marriott in i handlingen, Savage spelade fram till Marriott som avancerade in i straffområdet och dundrade in 1-0, han leder nu skytteligan med 16 mål på 19 matcher från start och tre inhopp.

1-0 i paus och jag trodde att vi hade lärt oss något av matchen mot Wycombe och försöka hålla spelet uppe lite bättre men jag vet inte vilka direktiv laget fick men vi var återigen knappt in på offensiv planhalva på hela halvleken. Vi hade 89 passningar på hela halvleken jämfört med Boltons 285 med en passningsprocent på 57 mot 86 så kanske man förstår hur det såg ut. Reading lyckades trots allt hålla nere gästernas avslut till bara sju stycken trots det massiva övertaget och våra gubbar slet i alla fall fullt godkänt. Tyvärr drabbades vi av fler skador, Marriott fick gå av efter 59 minuter och sedan blev O'Connor trampad i huvudet (ingen åtgärd från den formidable domaren) och fick utgå i den 65e minuten. Spelarna kämpade på men till slut kom en (trots allt rättvis) kvittering, den kom dock först efter 96 minuter och efter två olyckliga insatser från Periera som först orsakade en lite onödig hörna och sedan på hörnan missade han utboxningen som hamnade hos en Boltonspelare som slog in bollen i röran framför mål där Burstow fick in bollen.

Leam Richardson var något upprörd efter matchen på situationen med O'Connor: “It’s a terrible challenge, it’s an absolute terrible one, a disgusting one. He’s getting stitched as we speak now, his teeth have suffered, you can see through his mouth.”

Nu väntar femte matchen på 15 dagar då vi ska möta jumbon Port Vale på bortaplan. Hemmalaget har blivit något av en vänskapsklubb för oss efter det att matchen på hemmaplan i januari 2024 avbröts på grund av en planstormning in protest mot clownen Dai Yongge, Vales supportrar på plats stödde helhjärtat protesten. Readings fans har tackat bland annat genom att vara med i insamlingen till en staty på klubblegenden John Rudge i Port Vale. Biljettpriset imorgon för oss är också bara €10 vilket gör att många fler reser upp. Säsongen har varit jobbig för hemmalaget, man har 22 poäng vilket innebär 12 poäng upp till Wigan ovanför strecket, visserligen med två matcher färre spelade men det kommer att bli en kamp för att undvika degradering till League 2. Om jag ser rätt så har man fyra gubbar som har gjort två mål vardera och delar 160e platsen i skytteligan, man har också gjort minst antal mål i League 1 med 23 fullträffar. Försvaret har släppt in lika många mål som Reading, 42 stycken.

Vi vet inte fortfarande inte om de som gick av mot Bolton kommer att vara redo för spel redan imorgon och utan dem tappar vi markant i styrka, vi saknar redan innan en handfull spelare så det är inte en optimal truppsituation just nu. Spelet har inte imponerat på slutet men vi har trots allt vunnit eller kryssat, bara två förluster på de 13 senaste, vi är svårslagna under Richardson. Vi möter inte Port Vale så ofta, sju gånger under 2000-talet vilket har gett sex segrar för The Royals. Imorgon tror jag på seger då vi helt enkelt är klart bättre än hemmalaget.