West Ham kommer till start med den elva som varit vår bästa under säsongen:
Fabianski i mål, en fyrbackslinje med Cresswell och Coufal som ytterbackar samt Ogbonna och Dawson som mittbackar. På centrala mittfältet ser vi ett av seriens bästa par i Soucek och Rice framför dem ser vi Fornals, Lingard och Bowen och på topp Antonio. Det är en stark startelva, men inte hade vi före säsongen trott att den skulle föra oss till den poängmässigt bästa på 35 år. 

Vad West Bromwich beträffar så klarade alltså inte ens Sam Allardyce att rädda dem, första gången han blir nedflyttar, dock är det inte hans fel att materialet inte räcker till. Likväl är Albions svårspelade och för ett West Ham som haft otroligt svårt att skapa chanser i de två senaste matcherna kan det blir tufft. 

Kanske har vi på slutet fått se varför inte Lingard fungerat hos Man. United; han är grym när han får springa igenom ett försvar vid en omställning, men har svårt att bryta upp ett kompakt samlat försvar som stänger ytorna.

I och med att Everton förlorade mot Sheffield United (som någon lustigkurre på Twitter uttryckte det; det kanske var Sheffields sätt att be om ursäkt för att de beskyllde oss för att ha orsakat deras degradering förra gången) så kommer tre poäng under de två sista omgångarna sannolikt räcka till topp-7 eftersom det skulle innebära att Everton då måste vinna stort mot Wolves och Man. City för att komma ifatt. 

Det kommer förmodligen se ut som det gjort på slutet även imorgon; motståndarna backar hem och låta oss föra spelet som de vet att vi inte trivs med. Det absolut bästa vore om West Ham lyckas göra ett tidigt mål så att inte West Bromwich kan följa sin gameplan från början.
Det här är såklart en match som vi förväntar oss att vi ska vinna, men det betyder inte att det kommer bli enkelt. Låt oss hoppas på det bästa!

Come On You Irons!