Det är i alla fall den frågan jag ställer mig inför morgondagen. Chelsea, som under försäsongen sopade banan med PSG, kommer till London Stadium för att möta West Ham. Jag har svårt att se ett annat utfall än att det blir de besökarna som tar med sig tre poäng hem. För ingenting har förändrats sedan matchen mot Sunderland.

Det kommer vara samma spelare på planen och samma tränare i tekniska zonen. Jag gillar Graham Potter. Det gör jag. Men om jag ser Bowen användas som targetforward bredvid Fullkrug som falsk nia en gång till går topplocket på riktigt. Det är en sak när tränare har ett föredraget system, det är en annan sak när en tränare har ett system. Moyes är ett exempel på detta. Han hade ett system. Och när det funkade, funkade det bra. När det inte funkade, var det lika bra att stänga av TV:n. Jag hoppas inte Graham Potter faller in i samma kategori. För om det är så att 532 är det ända han har att erbjuda, har han inte många fler chanser att imponera. Säga vad man vill om Sullivan, men en tränare som inte kan anpassa ett system efter spelarmaterialet har inget att göra i Premier Leagues mitten till bottenskikt.

Faktumet att detta är disskussionen och tankegången inför matchdag nummer 2(!) säger en hel del. Sullivan skämmer gång på gång ut på spelarmarknaden och Karren Brady gör intervjuer som slänger tränaren till vargarna. Klubben går på knäna och på tur står Chelsea. Det är nog inte en kontroversiell åsikt att säga att Chelsea är ett bättre lag än Sunderland. Så vi får verkligen hoppas på att Potter och hans mannar gjort sin läxa under dessa sex dagar som ligger matcherna emellan.

Chelsea förblev mållöst i premiären när de spelade oavgjort mot Crystal Palace. Ett resultat som kanske väcker liv i de mest optimistiska West Ham supportrarna. För om Crystal Palace kan ta poäng på Stamford Bridge kan väll West Ham göra detsamma på London Stadium? För tre år sedan stämde det. Men nu är Crystal Palace ett bra mycket bättre lag än West Ham. De vann förra säsongen FA-cupen och slog nyligen Liverpool i Community Shield. Det var ett tag sedan West Ham var på den nivån. Men om de vill se sig själva ta poäng mot de regerande världmästarna i klubblagsfotboll måste det återigen hitta dit. Åtminstone i 90 minuter.

Förutsatt att West Ham startar i en 532, måste fokus ligga på att hitta Bowen bakom Caicedo men framför Chelseas backlinje. På så sätt ge honom tiden att vända upp och sätta den relativt oprövade mittbacksduon i arbete. Denna yta går att skapa genom snabba kantbyten och höga ytterbackar som drar isär Chelseas backlinje, samt rörliga mittfältare som våga lämna sin position samt bryta försvarlinjer med hårda passningar när Chelseas mittfält inte hänger med i sidledsförflyttningarna. Om, och det är ett stort om, det funkar, kan Bowen och Fullkrug jobba två mot två mot Chalobah och Acheampong.

Ett annat alternativ är att starta Soucek som en offensiv mittfältare. Låta honom ligga i den yta som Caicedo försvarar. Det hade kunnat begränsa Caicedos möjlighet att jaga ner West Hams långsamma mittfält och gett honom kortare distans till straffområdet vid inlägg. Caicedo är för Chelsea vad Declan Rice länge vad för West Ham. Han är deras balansspelare som måste överlistas.

Egentligen tycker jag att West Ham borde låta Bowen, Wan-Bissaka, Paqueta och Diouf härja fritt på kanterna för att dundra inlägg mot Fullkrug och Soucek. Men det tror jag inte Potter håller med om.

Jag är otroligt skeptiskt inför denna match, och just därför tror jag, motsägelsefullt nog, att West Ham kanske kan få något med sig.

Förväntad startelva: Hermansen, Aguerd, Kilman, Todibo, Diouf, Potts, Ward-Prowse, Wan-Bissaka, Paqueta, Fullkrug, Bowen (532).

coyi