England
2018-11-07 10:30
Jag är i princip du, oavsett vem du är
Varenda dag jag har levt har jag andats, det är en upplevelse som jag kan dela med andra människor. Det finns tusen andra känslor och perspektiv jag kan dela med nästan varenda människa här på jorden också: jag tycker som många andra människor att det är skönt att lägga mig ner då man kropp är trött, jag gillar vatten då jag är törstig, och jag blir glad då någon förstår mina tankar (och jag gillar att se på Champions League på onsdagar).
Oscar Öberg
Dock är det inte så enkelt att omvandla denna insikt till någon slags av global empati, även fast de gemensamma upplevelserna man har med i princip alla människor borde leda till just detta, det är som att det finns andra faktorer som ibland får oss att vara lite misstänksamma, eller åtminstone något distanserad, mot det som är annorlunda än vad vi är vana vid, och att vi då därför lätt fokuserar på skillnader istället för likheter. Malcolm X sa att "Amerika predikar integration, och praktiserar segregration", vilket tyvärr inte är något som bara Amerika gjort sig skyldig till.
Det som hände för elva dagar sedan utanför King Power Stadium var hemskt, men det som hände veckan efter var vackert. Förra veckans sammanslutning bakom Leicester och Vichai Srivaddhanaprabhas (samt de andra drabbade personernas) anhöriga visade på en fotbollsfamilj som inte direkt bryr sig om ursprung, och fick mig själv att påminna mig om att det på 2000-kanske inte finns så många bättre ställen för att studera gränsöverskridande kärlek än Premier League, för vi som följer denna liga är på många sätt priviligierade tänker jag mig: vi får gång på gång ta del av lyckade samarbeten bortom landsgränser, vilket bör göra något positivt med vårt psyke, att vi liksom blir säkrare i vår förståelse att det är enighet vi bör röra oss emot istället för separation, och att den förståelsen växer sig starkare för varje år.
Srivaddhanaprabha var från Thailand, men framförallt var han en människa som andades luft på samma sätt som Kasper Schmeichel, Wilfred Ndidi och Wes Morgan, även fast hans ursprungsplats på denna jord var en helt annan.
Det som hände för elva dagar sedan utanför King Power Stadium var hemskt, men det som hände veckan efter var vackert. Förra veckans sammanslutning bakom Leicester och Vichai Srivaddhanaprabhas (samt de andra drabbade personernas) anhöriga visade på en fotbollsfamilj som inte direkt bryr sig om ursprung, och fick mig själv att påminna mig om att det på 2000-kanske inte finns så många bättre ställen för att studera gränsöverskridande kärlek än Premier League, för vi som följer denna liga är på många sätt priviligierade tänker jag mig: vi får gång på gång ta del av lyckade samarbeten bortom landsgränser, vilket bör göra något positivt med vårt psyke, att vi liksom blir säkrare i vår förståelse att det är enighet vi bör röra oss emot istället för separation, och att den förståelsen växer sig starkare för varje år.
Srivaddhanaprabha var från Thailand, men framförallt var han en människa som andades luft på samma sätt som Kasper Schmeichel, Wilfred Ndidi och Wes Morgan, även fast hans ursprungsplats på denna jord var en helt annan.
