Englands match mot Kroatien i söndags var på många sätt lik den VM-semi mellan samma lag som utspelade sig i Moskva tre år tidigare. England inledde starkt men förlorade sedan initiativet mot ett starkt kroatiskt mittfält lett av Luka Modric.

Skillnaden? I princip samma kroatiska lag hade blivit äldre, och saknade även spets i form av den forne världsklassforwarden Mario Mandzukic. 

Samma problem som 2018 uppdagades dock igen. Nämligen Southgates spelplan, eller snarare bristen på spelplan. 

Trots en av de rikaste anfallspoolerna på många år gör engelsmännen förvånansvärt få mål, särskilt från öppet spel. Det hela verkar grunda sig i någon form av initiativlöshet som drabbat i stort sett hela laget. 

Ingen spelare är villig att utmana sin motspelare och nöjer sig med att passa bollen sidleds och förlita sig på att en medspelare tar ansvaret. 

Men vad händer när ingen tar ansvaret? Jo, då får vi en matchbild som vi sett allt för ofta under Southgate. Ett passivt England som slutar pressa och skapar för få målchanser. 

Nu ska jag såklart inte vara alltför kritisk mot den gode Southgate, vi har trots allt under hans ledning genomfört det mest framgångsrika mästerskapet under de senaste 20 åren. Men på något sätt känns det fortfarande som att det är något som saknas under honom. 

Kanske är det just de svårigheter han haft med att förvalta Englands offensiva talanger som talar mest till hans nackdel och det har svidit lite att bland annat se ett (på pappret) något svagare Italien inleda EM med två raka 3-0 vinster. Under Roberto Mancini spelar de en tydlig, rolig och offensiv fotboll som präglas av en spelidé. Så kan tyvärr inte Englands fotboll beskrivas under Southgate.

Turneringen är dock fortfarande i sin linda och man ska vara försiktig med att dra för många slutsatser från premiären. Med en inledande vinst i bagaget kanske Southgate äntligen vågar lossa på tyglarna framför en fotbollstörstig publik på Wembley och bjuda upp ett svagare Skottland till dans. 

Sugen på mer läsning inför matchen? Se hit!