Krönika - "Akta er för oss, för det här året kommer bli magiskt"
Som en iskall explosion återvände den svenska fotbollen efter vad vi nu för tiden anser vara ett alldeles för långt vinteruppehåll. Landslagsuppehållen är verkligen ingenting i jämförelse med saknaden man känner i december och januari. Men en folkrörelse har lämnat sin dvala, fyrverkerier och pyroteknik lyser upp kvällshimlen och sommarsolen känns inte längre så avlägsen.
Uppstarten, eller försäsongen, känns som déjà vu från det extatiska stadium man befinner sig i under
de fantastiska timmarna under och efter tolvslaget på nyårsafton. Trots att jag själv inte kunde
närvaro på Gasten, under KFF:s första träning för året, så återupplevde jag den extas som infann sig
när mobilen visade ”2024”. Äntligen, äntligen händer det, äntligen är det dags. Nu drar vi i gång, akta
er för oss för det här året kommer bli magiskt. Det här året kommer vara rödvitt.
På ett sätt är det lite skönt att inte så fruktansvärt mycket har hänt. Självklart har de största
rubrikerna stulits av två målvakter. En före detta rödvit, och en ny bekantskap. Jag höll Brolin, under
sejouren i Mjällby, som en av Allsvenskans klart bästa målvakter. Att han aldrig fick chansen i AIK är
för mig helt obegripligt. Det ska bli spännande att se vad han kan bidra med till föreningen. Men
handskarna är stora och hålet är djupt. Det hål som herr Friedrich lämnade efter sig.
Sorg är viktigt. Sorg är till för att läka, för att gå vidare. Men fy vad svårt det är att sörja när
favoritspelare efter favoritspelare lämnar ens förening. Inte lättare blir det när de av någon
anledning väljer att representera en annan Allsvensk klubb. Det är verkligen oerhört trist och jag
förstår inte riktigt varför de tar det beslutet. Men som alla andra storspelare i serien så vill Ricardo
Friedrich vinna titlar. Nu har han varit här i två säsonger, där han enligt mig varit seriens klart bästa
målvakt, och inte varit närmare en titel än en semifinal i Svenska Cupen. I och för sig, med
Allsvenskans unika ”lilla och stora silvret”-system så tog han väl ett brons under Henrik Rydströms
sista säsong. Kunde han inte ha nöjt sig med det och stannat? Tack för allt i alla fall, Ricardo Friedrich.
Lagets prestationer på planen har än så länge varit ”más o menos”. Ett spanskt uttryck som betyder
”mer eller mindre”, men som jag tycker passar in här. Vi har varit varken eller, blandat och gett, varit
mer eller mindre bra. Förlust mot Kristianstad och tre insläppta mot Köge är ingenting man skryter
om. Men det fanns ändå ljusglimtar. I matchen mot Köge visar vi återigen att press-spelet är
monumentalt för att vårt anfallsspel ska fungera. Vi har blivit extremt skickliga på att straffa sämre
lag på det sättet. Att Skrabb dessutom får hänga några kassar och fortsätter den fina formen han
avslutade säsongen 2023 med är oerhört positivt. Att vi fortfarande är på anfallsjakt, ja, det
segmentet överlåter jag till Jörgen Petersson. Vi har ju sett att Henrik Jensens ideologi i mångt och
mycket bygger på en stor referenspunkt på topp. Jag ser inte att den referenspunkten existerar i
truppen just nu, men ”in Jörgen I trust”.
Försvarsspelet i de två inledande matcherna behöver jag inte ens gå igenom va? Jag kan inte så
mycket om hur en backlinje ska röra sig och så vidare. Men jag tror inte det blir sämre än det var mot
Köge i alla fall. Vårt signum de senaste säsongerna har ändå varit en solid backlinje och det hoppas
jag vi åter får se denna säsong. In Rasmus, Lars and Rony I trust.
