England
2014-07-23 20:30
Krönika: Hur pengarna förändrade Premier League för evigt
Money money money, it´s so funny, in a Rich mans World.
Josef Janerique
20 kommentarer
1992/1993 var den allra första upplagan av Premier League och just det året, och många år framöver, vanns titeln av Manchester United. För allt slit som det innebar att inkASSEra titeln återfick Man Utd 815,210£. På denna tid hade ligan inte börjat ”exploateras” i den mån för att det skulle innebära större vinster för vinnande klubbar, än dock fick just Man Utd ett stort övertag kommande år för att dem inkasserade den högsta vinsten av alla.
Om man tar och jämför dessa siffror med årets vinnare, Manchester City, så fick dem 23.5M£ för att dem vann titeln, 19.7M£ för antal live matcher som visades på tv och ytterligare 52.2M£ från tv-pengar, vilka går till alla lag. Detta innebär att som helhet tjänade klubben 96M£. På ungefär 20 år har alltså vinstlotten dramatiskt korrigerats, allt för att klubbarna, faktiskt, drar in massiva summor och därmed ser till att skapa en dynamisk liga, av många kallad världens bästa liga.
Stolt vinnare.
Trots denna vinstlott som Man City skapade åt sig själva, fick faktiskt Liverpool en miljon mer än Man City i utbetalning, detta för att Liverpool hade tre fler live-matcher visade på tv. Vissa har då menat på att det inte handlar om att vara bäst för att bli bäst betald, utan att populariteten återfinns som mest. Givetvis uppskattar dock undertecknad att ju högre tabellplacering du har desto fördelaktigare.
Ett annat exempel på hur ”popularitet” föredras bland tv-bolagen är att Man Utd hade nio fler matcher visade på engelsk tv än vad Everton hade, trots att Everton slutade upp med två placeringar högre än Man Utd. Många har menat på att SkySports och BT hellre visar lag som flest antal personer vill se, än att visa en jämn och rättvis fördelning av klubbarna i ligan. Något som vi i Sverige, möjligen kan vara bättre på.
Det verkar inte hellre spelar någon enorm roll vart din klubb hamnar i tabellplacering sett till just tv-pengarna, då alla 20 klubbarna under den kommande säsongen kommer att få 50M£ bara för att dem deltar i ligan. Det måste sias dock om att detta överflöd av pengar, faktiskt, förbättrar ligan, trots att det finns de som tycker att gapet för tv-pengar ska vara än större än vad det redan är.
Liverpool det mest visade laget.
Nyligen har också både Sky och BT tecknat under ett tv-avtal, vilket genererar 3Biljoner de kommande åren till de olika klubbarna som kämpar om det så är överlevnad, eller titelaspiranter. Vad dessa siffror säger oss är att det är genom de individuella tv-avtalens kraft som engelsk fotboll verkligen har revolutionerats. Förr fick man nöja sig med en match på en lördag som max, nu har du, i stort sett, valfria möjligheter som har öppnats upp, både i England, men också i utländska länder som investerar kapital för att sända ligan.
Många har anklagat spanska La Liga för att vara en liga där de rika särskiljs från de fattiga, en liknande utveckling kan vara på väg att ske i Premier League. För botten- och mellanklubbarna har tv-pengarna blivit den största överlevnaden nu för tiden, och det i tider där Man Utd tecknat på ett tröj-avtal med Adidas värt £750M som börjar säsong 15/16.
Man City, i sin tur, har tecknat på ett avtal med Nissan som ska ge dem 20M£ under fem år. Vad vi ser här är en tydlig trend, att de största i ligan kan skapa utrymme, investeringar och framåtskridanden som ska fortsatt se till att de största hajarna simmar för sig själva. Faktum är att utanför topp-6-klubbarna blir det alltmer svårare att få in de större namnen. Namnen i sig själv är stora för den relative klubben, men namnen är inte i paritet med vad de större hajarna jagar efter.
Debuchy den senaste i raden som lämnat för större uppdrag.
Ett annat exempel på hur klubbarna sköter sina respektive övergångar är Luke Shaw, som hade en genombrottssäsong förra året, nu befinner han sig i Man Utd i en övergång värd 30M£. Om man tar och jämför det med vad Newcastle köpte Daryl Janmaat för, 6M£ och sedan tänker på att Janmaat var med och vann VM-brons inser snabbt att engelsk talang fortfarande är den högst värderade talangen som finns i ligan. Kanske inte möjligen sett till kvalitéen, det måste hållas med om, men sett till övergångssummor är brittisk talang den hett eftertraktade delen av spelet, fortfarande.
I ett bisarrt fall inhandlade Chelsea under vinterfönstret Mohammed Salah, en spelare som knappt har synts på en fotbollsplan, allt för att hindra Liverpools uppköp av honom. Här kan man anse att pengarna har tagit överhanden, utefter det fall att man värvar spelare systematiskt sett.
Ok, ligan har börjat att handlar mer och mer om business, men det tar inte bort kärnan av det engelska spelet. Och med så många nya länder som håller på och ordnar nya tv-avtal för att visa världens mest attraktiva liga lär inte strömmen av nya fans till ligan minskas direkt. Istället har vi redan gått in i en riktning där pengarna styr och ställer och med det kanske en och annan talang har glömts bort genom åren. Vad vi får för den hårda valutan vi investerar som fans är fortfarande vad som i folkmun kallas världens showigaste liga. Smakar det så kostar det dock.
Viktigt värdepapper.
Om man tar och jämför dessa siffror med årets vinnare, Manchester City, så fick dem 23.5M£ för att dem vann titeln, 19.7M£ för antal live matcher som visades på tv och ytterligare 52.2M£ från tv-pengar, vilka går till alla lag. Detta innebär att som helhet tjänade klubben 96M£. På ungefär 20 år har alltså vinstlotten dramatiskt korrigerats, allt för att klubbarna, faktiskt, drar in massiva summor och därmed ser till att skapa en dynamisk liga, av många kallad världens bästa liga.
Stolt vinnare.
Trots denna vinstlott som Man City skapade åt sig själva, fick faktiskt Liverpool en miljon mer än Man City i utbetalning, detta för att Liverpool hade tre fler live-matcher visade på tv. Vissa har då menat på att det inte handlar om att vara bäst för att bli bäst betald, utan att populariteten återfinns som mest. Givetvis uppskattar dock undertecknad att ju högre tabellplacering du har desto fördelaktigare.
Ett annat exempel på hur ”popularitet” föredras bland tv-bolagen är att Man Utd hade nio fler matcher visade på engelsk tv än vad Everton hade, trots att Everton slutade upp med två placeringar högre än Man Utd. Många har menat på att SkySports och BT hellre visar lag som flest antal personer vill se, än att visa en jämn och rättvis fördelning av klubbarna i ligan. Något som vi i Sverige, möjligen kan vara bättre på.
Det verkar inte hellre spelar någon enorm roll vart din klubb hamnar i tabellplacering sett till just tv-pengarna, då alla 20 klubbarna under den kommande säsongen kommer att få 50M£ bara för att dem deltar i ligan. Det måste sias dock om att detta överflöd av pengar, faktiskt, förbättrar ligan, trots att det finns de som tycker att gapet för tv-pengar ska vara än större än vad det redan är.
Liverpool det mest visade laget.
Nyligen har också både Sky och BT tecknat under ett tv-avtal, vilket genererar 3Biljoner de kommande åren till de olika klubbarna som kämpar om det så är överlevnad, eller titelaspiranter. Vad dessa siffror säger oss är att det är genom de individuella tv-avtalens kraft som engelsk fotboll verkligen har revolutionerats. Förr fick man nöja sig med en match på en lördag som max, nu har du, i stort sett, valfria möjligheter som har öppnats upp, både i England, men också i utländska länder som investerar kapital för att sända ligan.
Många har anklagat spanska La Liga för att vara en liga där de rika särskiljs från de fattiga, en liknande utveckling kan vara på väg att ske i Premier League. För botten- och mellanklubbarna har tv-pengarna blivit den största överlevnaden nu för tiden, och det i tider där Man Utd tecknat på ett tröj-avtal med Adidas värt £750M som börjar säsong 15/16.
Man City, i sin tur, har tecknat på ett avtal med Nissan som ska ge dem 20M£ under fem år. Vad vi ser här är en tydlig trend, att de största i ligan kan skapa utrymme, investeringar och framåtskridanden som ska fortsatt se till att de största hajarna simmar för sig själva. Faktum är att utanför topp-6-klubbarna blir det alltmer svårare att få in de större namnen. Namnen i sig själv är stora för den relative klubben, men namnen är inte i paritet med vad de större hajarna jagar efter.
Debuchy den senaste i raden som lämnat för större uppdrag.
Ett annat exempel på hur klubbarna sköter sina respektive övergångar är Luke Shaw, som hade en genombrottssäsong förra året, nu befinner han sig i Man Utd i en övergång värd 30M£. Om man tar och jämför det med vad Newcastle köpte Daryl Janmaat för, 6M£ och sedan tänker på att Janmaat var med och vann VM-brons inser snabbt att engelsk talang fortfarande är den högst värderade talangen som finns i ligan. Kanske inte möjligen sett till kvalitéen, det måste hållas med om, men sett till övergångssummor är brittisk talang den hett eftertraktade delen av spelet, fortfarande.
I ett bisarrt fall inhandlade Chelsea under vinterfönstret Mohammed Salah, en spelare som knappt har synts på en fotbollsplan, allt för att hindra Liverpools uppköp av honom. Här kan man anse att pengarna har tagit överhanden, utefter det fall att man värvar spelare systematiskt sett.
Ok, ligan har börjat att handlar mer och mer om business, men det tar inte bort kärnan av det engelska spelet. Och med så många nya länder som håller på och ordnar nya tv-avtal för att visa världens mest attraktiva liga lär inte strömmen av nya fans till ligan minskas direkt. Istället har vi redan gått in i en riktning där pengarna styr och ställer och med det kanske en och annan talang har glömts bort genom åren. Vad vi får för den hårda valutan vi investerar som fans är fortfarande vad som i folkmun kallas världens showigaste liga. Smakar det så kostar det dock.
Viktigt värdepapper.
