England
2017-03-08 09:00
Krönika: När stoltheten har ett pris
Arsenals uttåg ur CL borde vara spiken i kistan på Wengers tid i klubben.
Fredrik Wiberg
Arsène Wenger. En fransman som gått sin egen väg. En väg som inte alltid har varit spikrak, men likväl en väg han aldrig avvikit från.
Tränaren har basat över Arsenal sedan mitten av 1990-talet. Tre ligatitlar och sex FA-cupvinster har det blivit under hans tid i Gunners. Kanske skulle prisskåpet innehållit några fler pokaler och visst saknar man en CL-titel i samlingen? Den ständiga käpphästen som varit nära men aldrig hämtats hem.
Efter en säsong där resultaten varit upp och ned står Arsenal inför ett vägskäl. Förlänga med Wenger eller ta in en ny tränare? Fransmannens kontrakt går ut i maj 2017 och det är två månader dit. Många aspekter kommer förmodligen vägas in när förhandlingarna inleds med 67-årige Wenger. Resultat och framtid bör vara två tunga ämen som ska avhandlas i ett kontorsrum i Londons norra delar.
Arsenal fick en tuff lottning i Champions League i vintras, Bayern München i åttondelsfinal. En nitlott även om vissa kanske trodde att Gunners skulle ha en chans över två matcher. Nu står vi här, bara minuterna efter att åttondelsfinalen avgjorts, och Arsenal är ute. Och det var smärtsamt att se skillnaden mellan lagen och på sättet Londonklubben uppträdde i dubbelmötena.
I München rasade Arsenal ihop likt ett korthus. Slutresultat skrevs till 1-5 trots att Alexis Sanchez kvitterade till 1-1 och där laget hotade i första halvlek. I London fick vi se samma siffror och samma öppning på matchen. Ett piggt Arsenal kom ut och Theo Walcott sköt in 1-0 med ett kanonskott strax efter 20 minuter. Resten är historia.
Kapten Laurent Koscielny blev utvisad tidigt i andra halvlek och rullgardinen drogs ned. Bayern München kunde springa igenom Arsenals försvar och vann tillslut matchen med 5-1. Arsenals försvarsspel var under vissa stunder obefintligt på tisdagskvällen och på tysk mark. Visst, klippan Koscielny föll bort i båda matcherna, men ska ett försvarsspel hänga på en spelare? Framförallt i ett lag som Arsenal där stjärnorna ska vara fler än en. Man vinner som ett lag och man förlorar som ett lag.
Pengarna och kapitalet finns i Arsenal, det vet vi om. Truppen har kunnat kryddas med fler stjärnor. Men Wenger och co har sparat slantarna, tänkt på ekonomin och satsat på talanger. Fint och beundransvärt av Arsenal, men vill man vara en elitklubb där fansen förväntar sig titlar och framgång, behöver man ha fler stjärnspelare. Framförallt om resurserna finns. Ett faktum som säkert sticker fansen i ögonen.
På presskonferensen efteråt försvarade Wenger som vanligt sitt lag. Det var domarens fel och Arsenal var ”unlucky tonight”. Det börjar bli ganska tröttsamt att höra fransmannens försvarstal efter varje förlust. Lite självinsikt är nog bra både för klubben och huvudpersonen själv. Det går att lära sig av misstag och efter 1-5 kan nog spelarna få höra att de inte var tillräckligt bra ikväll.
Att sparka en tränare mitt under en säsong är såklart ganska vanskligt och trots allt ovärdigt Wenger. I Leicesters fall var det välbehövligt. Claudio Ranieri hade tappat omklädningsrummet och klubben var på väg ur. Assisterande Craig Shakespeare har nu fått effekt på rävarna igen och klubben har tagit två raka vinster. En nödvändig effekt för Leicester som förmodligen kommer hålla sig kvar.
För Arsenals del är ligaplaceringen ingen kris. Klubben ligger på en femteplats och är fortfarande med och slåss om Europaspel nästa säsong. Det är ett antal matcher kvar och laget kan sluta från allt mellan plats 2-6. Det går såklart att argumentera för att Wenger tappat omklädningsrummet han med. Men ska Arsenal sparka Wenger redan idag och låta Steve Bould köra klubben två månader till? Nej, då är det nog bäst att duon sitter kvar säsongen ut. Samla gruppen och avsluta med stil.
Däremot bör det funderas kring långsiktigheten. Arsène Wenger har styrt denna klubb i 20 år och nu känns det som han tappat kontrollen. Spelarna tycks inte stå bakom honom och dubbelmötena mot Bayern München signalerar det. Brist på moral och taktik. En gång är ingen gång, men två gånger är en gång för mycket.
Arsène Wenger har nått vägs ände. Sett över sin tid i klubben ska han hyllas för de förtjänster han gjort. Fransmannen har satt ett avtryck som för evigt kommer finnas med i historieböckerna. En ikon, filosof och envishetens ansikte.
Men nu bör han och Arsenal bryta äktenskapet. Parterna ser inte ut att komma överens längre. Wenger är inte framtiden, det är nog många supportrar villiga att skriva under på. Inser man inte sina egna brister måste någon hjälpa en med det.
Ingen är större än klubben, inte ens monsieur Wenger.
*** *** ***
Tränaren har basat över Arsenal sedan mitten av 1990-talet. Tre ligatitlar och sex FA-cupvinster har det blivit under hans tid i Gunners. Kanske skulle prisskåpet innehållit några fler pokaler och visst saknar man en CL-titel i samlingen? Den ständiga käpphästen som varit nära men aldrig hämtats hem.
Efter en säsong där resultaten varit upp och ned står Arsenal inför ett vägskäl. Förlänga med Wenger eller ta in en ny tränare? Fransmannens kontrakt går ut i maj 2017 och det är två månader dit. Många aspekter kommer förmodligen vägas in när förhandlingarna inleds med 67-årige Wenger. Resultat och framtid bör vara två tunga ämen som ska avhandlas i ett kontorsrum i Londons norra delar.
Arsenal fick en tuff lottning i Champions League i vintras, Bayern München i åttondelsfinal. En nitlott även om vissa kanske trodde att Gunners skulle ha en chans över två matcher. Nu står vi här, bara minuterna efter att åttondelsfinalen avgjorts, och Arsenal är ute. Och det var smärtsamt att se skillnaden mellan lagen och på sättet Londonklubben uppträdde i dubbelmötena.
I München rasade Arsenal ihop likt ett korthus. Slutresultat skrevs till 1-5 trots att Alexis Sanchez kvitterade till 1-1 och där laget hotade i första halvlek. I London fick vi se samma siffror och samma öppning på matchen. Ett piggt Arsenal kom ut och Theo Walcott sköt in 1-0 med ett kanonskott strax efter 20 minuter. Resten är historia.
Kapten Laurent Koscielny blev utvisad tidigt i andra halvlek och rullgardinen drogs ned. Bayern München kunde springa igenom Arsenals försvar och vann tillslut matchen med 5-1. Arsenals försvarsspel var under vissa stunder obefintligt på tisdagskvällen och på tysk mark. Visst, klippan Koscielny föll bort i båda matcherna, men ska ett försvarsspel hänga på en spelare? Framförallt i ett lag som Arsenal där stjärnorna ska vara fler än en. Man vinner som ett lag och man förlorar som ett lag.
Pengarna och kapitalet finns i Arsenal, det vet vi om. Truppen har kunnat kryddas med fler stjärnor. Men Wenger och co har sparat slantarna, tänkt på ekonomin och satsat på talanger. Fint och beundransvärt av Arsenal, men vill man vara en elitklubb där fansen förväntar sig titlar och framgång, behöver man ha fler stjärnspelare. Framförallt om resurserna finns. Ett faktum som säkert sticker fansen i ögonen.
På presskonferensen efteråt försvarade Wenger som vanligt sitt lag. Det var domarens fel och Arsenal var ”unlucky tonight”. Det börjar bli ganska tröttsamt att höra fransmannens försvarstal efter varje förlust. Lite självinsikt är nog bra både för klubben och huvudpersonen själv. Det går att lära sig av misstag och efter 1-5 kan nog spelarna få höra att de inte var tillräckligt bra ikväll.
Att sparka en tränare mitt under en säsong är såklart ganska vanskligt och trots allt ovärdigt Wenger. I Leicesters fall var det välbehövligt. Claudio Ranieri hade tappat omklädningsrummet och klubben var på väg ur. Assisterande Craig Shakespeare har nu fått effekt på rävarna igen och klubben har tagit två raka vinster. En nödvändig effekt för Leicester som förmodligen kommer hålla sig kvar.
För Arsenals del är ligaplaceringen ingen kris. Klubben ligger på en femteplats och är fortfarande med och slåss om Europaspel nästa säsong. Det är ett antal matcher kvar och laget kan sluta från allt mellan plats 2-6. Det går såklart att argumentera för att Wenger tappat omklädningsrummet han med. Men ska Arsenal sparka Wenger redan idag och låta Steve Bould köra klubben två månader till? Nej, då är det nog bäst att duon sitter kvar säsongen ut. Samla gruppen och avsluta med stil.
Däremot bör det funderas kring långsiktigheten. Arsène Wenger har styrt denna klubb i 20 år och nu känns det som han tappat kontrollen. Spelarna tycks inte stå bakom honom och dubbelmötena mot Bayern München signalerar det. Brist på moral och taktik. En gång är ingen gång, men två gånger är en gång för mycket.
Arsène Wenger har nått vägs ände. Sett över sin tid i klubben ska han hyllas för de förtjänster han gjort. Fransmannen har satt ett avtryck som för evigt kommer finnas med i historieböckerna. En ikon, filosof och envishetens ansikte.
Men nu bör han och Arsenal bryta äktenskapet. Parterna ser inte ut att komma överens längre. Wenger är inte framtiden, det är nog många supportrar villiga att skriva under på. Inser man inte sina egna brister måste någon hjälpa en med det.
Ingen är större än klubben, inte ens monsieur Wenger.
*** *** ***
