Krönika: Long lived the Queen

Ingen slipper undan, inte ens den eviga, odödliga Drottningen. Och inte trodde jag att rojalisten i mig fanns, förrän den - i och med döden - vaknade till liv, igår framför en flera timmar lång sändning på BBC News.

Men där satt jag och manglade i mig allt som BBC-ankaret med stor behållning och dignitet, men på repeat, förmedlade om vad som var känt. Drottningen var död, hon dog ”bekvämt” på Balmoral omgiven av sin familj. Prins Harry - eller vad han nu innehar för titel, kanske någon slags Duke? - hade inte hunnit dit för ett sista farväl, men var påväg. Och nu förmodades hela världen sörja denna rekordregent, ikon och förebild. På repeat. Poor content efter fjärde gången, men jag hängde i.  

Och allt jag kunde tänka på var: ”Hur ska man någonsin kunna komma till att vänja sig av med ”Good saaave the Queeeeen…”? Går inte. Och så slog det mig att hon måste ha haft ett favoritlag i England - undrar vilket? Kanske var det Ivo Pekalskis Oxford? Det skulle kännas anrikt och rojalistiskt lämpligt samt lagom neutralt. Skapar inga anspänningar i supporterlägren: drottningen var ju trots allt allas. 

Att vara supporter och att worship:pa någon, det är väl att göra samma sak? Vi köper en plansch eller sju, besöker en plats, tittar på sjuttioåtta dokumentärer, stöttar och tycker att de gör rätt oavsett vad, läser den senaste boken, klickar på den senaste rubriken, vill ha mer och gör oss därmed beroende. Ungefär som jag höll på framför BBC News igår. Ge mig mer info, mer detaljer om allt som hänt och allt som väntar. Hur dog hon? Lägg upp den sista kända bilden på Drottningen från hennes möte med Liz Truss igen, please. Igen, please. 

För visst hade Drottningen hela Storbritannien som sin supportersquad? Och Commonwealth, Kanada och allt det där? 

Herregud så coolt och herregud så cool. För inte var det Oxford som Drottningen mellanmjölksriktigt och friktionsfritt valde till favorit. Inte heller Cambridge eller annat lämpligt. Det var nämligen Arsenal. Gunners! Ian Wright, Robert Pires, Dennis Bergkamp - Arsenal! För Drottningens del hade det till listan säkert även tillförts namn som Joe Mercer och Perry Groves, men vi som inte föddes på 1920-talet och kröntes på 1950-talet kanske inte kan relatera. Vissa spekulerar om West Ham och menar att hon inte kunde bestämma sig, men Arsenal vinner med stark marginal internetrubrikernas derby.

Nu står ”Engelsk fotboll” stilla. Som om de sitter med mig och stirrar in i BBC News skärmen och väntar.  

Det hade ju hänt så mycket i England i veckan som vi skulle få ta del av i den här helgens omgång. Potters upp och Klopps ner eller revansch? Och United… Men Drottningen är död och likt de supportrar som hennes folk är - så ska de också få hedra henne genom att stanna upp. Även om vi andra kanske menar att Drottningen herself inte hade haft något emot att fortsätta som om vore det ”business as usual”? För visst hade Arsenal gynnats av att fortsätta spela i sin medvind? 

God saved the Queen.