Paul Kemeny om engelsk fotboll: Kryphål i låneregeln skapar debatt

I matchen mellan Watford och Crystal Palace i fredags fanns sju så kallade lånespelare med i the Hornets trupp. Eller det beror ju på hur man menar med lånespelare, reglerna säger att om man lånar spelare från utländska klubbar räknas det som vanliga övergångar, och eftersom Watford har elva spelare hämtade från Udinese och Granada är det bara Nathaniel Chalobah, på lån från Chelsea, som faktiskt räknas som en inlånad spelare.
 
Man kan tycka vad man vill om det, Crystal Palace tränare Ian Holloway kallade Watfords sätt att hitta ett kryphål i regelverket för skrattretande, och det har också fått the Football League att se över sina egna regler inför nästa säsong.
 
Men kryphål? Hur kan det vara ett kryphål om reglerna inte säger annat? De enda regler som finns vad gäller lånespelare är att man bara får låna in fem åt gången, och att man bara får ha två från samma klubb samtidigt. Inom England.
 
Jag är inte heller skitnöjd med klubbens sätt att bedriva sin verksamhet, men om man ska börja gnälla på andra kanske man bör ha en åsikt om sin egen då Palace sålde sin bästa spelare för £15m för att sedan låna tillbaka honom resten av säsongen.
 
Och Watford kanske inte bedriver sin verksamhet på det traditionella sättet, man har gått sin egen väg till skillnad från de flesta andra pumpar in pengar för att köpa framgång. Man har hittat ett sätt att vara framgångsrika på ett kostnadseffektivt sätt.
 
Det är väl knappast mer skrattretande än att exempelvis Leicester och Cardiff köper spelare med pengar som deras ägare har. Det är lätt att ha en åsikt, men man ska inte kasta sten i glashus.