FA-Cupen.
Den har en klassisk känsla över sig. Sakral, religiös och episk. Man kan blunda och känna cupstämningen, minnas tillbaka till soffan i gillestugan när man bänkade sig framför tipsextra, en lerig plan i mars och se Stoke möta Gillingham i en hopplös match, eller kanske hoppas på att Arsenal äntligen skulle ta steget till någon final. Det var så i början av min karriär som Arsenalfan. Det fanns inte massor av möjligheter för titlar för Arsenals 70-tal var rätt meningslöst. Ligan var alltid körd och europacuperna var bara att glömma. Det var FA-cupen man fick hoppas på och nervsystemet fick sig ett par chocker mot slutet av 70-talet då de först förlorade mot Ipswich 1978, vinner i den legendariska finalen mot Manchester United och sedan torskar mot West Ham 1980. Alla finaler kommer jag naturligtvis förr eller senare att hämta upp i Arsenal Archives. Men just denna helg väntar Southampton. I kuststaden och St Mary`s. Just nu på en hedrande sjätteplats i The Championship och FA-Cupens historia mellan Arsenal och Southampton är både spännande och talande. Varje gång de mötts i cupen har Gunners gått till final.
1926/27 möttes lagen på Stamford Bridge. Det var i slutet av match och en semifinal. För er som hängt med i arkivserien så vet ni att detta var en av Chapmans första år och att han börjat plocka ihop ett lag som sedermera skulle bli världens bästa under 30-talet. Man mötte Southampton och slog dem med hedrande 2-1 efter att Joe Hulme och Charlie Buchan gjort mål. För the Saints nätade en Willie Rawlings, som f.ö är trea genom tiderna när det gäller gjorda mål för kustlaget.
Gunners gick till final och förlorade sin första final någonsin mot Cardiff FC. Om den läser ni i arkivserien.
1978/79 möttes lagen i kvartsfinal. Det var ett år då Gunners gick halvdant men sluggades fram i cupen. På dåvarande the Dell möttes lagen och spelade 1-1. Gunners mål av den sorgligt underskattade mittfältaren David Price, som aldrig lyckades ta sig ur Rix eller Bradys skugga. Bara att slänga en blick på Southamptons laguppställning så ser man vilka eleganta och fina spelare som fanns i laget med Phil Boyer, Terry Curran, Chris Nichols och så känner man igen Alan Ball, som var ett kort tag i Gunners och en av mina personliga Arsenalspelare Steve Williams. Den sistnämnde också sorgligt underskattad som spelare. Vilken makalös touch han hade. Nåväl. Det blev retur på Highbury två dagar senare och då gjorde Alan Sunderland båda målen. En intressant aspekt från den matchen var att Charlie George -North London Darling no1- sprang ut för Southampton i en dalande karriär.
Gunners seglade sedan vidare och vann cupen mot United.
2002/2003 tog sig båda lagen till finalen på Millennium Stadium i Cardiff. Mitt under Wengers storhetsera, så var det läge att försvara en FA-Cup, något som sällan skedde. Det var en match med tre svenskar på planen. Michael Svensson, Anders Svensson och Fredrik Ljungberg. Det var också en match där Southampton fick byta målvakt under matchen då Antti Niemi blev skadad. Det var även David Seamans sista match för klubben och en match som Arsenal vann med 1-0 efter mål av Robert Pires.
Den senaste gången lagen mötts i cupen var i fjärde omgången 2016/2017 och det måste ha varit en speciell kväll för Theo Walcott. Den forne Arsenal-legendaren med över 100 mål för klubben är ju uppvuxen i London men fotbollsfostran i Southamptons fantastiska akademi, köptes av Wenger 2006 och efter tio år återkom han till sin stad och gör ett hattrick när Arsenal vann med 5-0. Danny Welbeck gjorde de andra två och Gunners seglade vidare mot en finalseger genom Aaron Ramseys avgörande mål.
Å i helgen möts lagen igen. I kuststaden Southampton, den så vackra och pittoreska med Isle Of Wight runt hörnet. Dags att fortsätta på den inslagna vägen? Seger och mot en final..? Det hoppas vi.
