Matcherna som VfB Stuttgart skall ramas in, förvaras och lämnas som utbildning till unga fotbollscoacher. Men de skall inte visas för personer med hopplöst nervsystem. När Schwabens stjärnstoff spelar så uppstår en energi som om jordmassan känner ett behov att ge den till matchen. Efter matchen mot Wolfsburg och Heidenheim så trodde man kanske att det skulle lugna ned sig mot Mainz.
Haha..inte en chans.
Två imponerande tidig mötte lagen vid inmarschen. CC97 hade mött upp med bortaställ och ” Stuttgart wird nie untergehen” och en kortsida med gult och svart. Mainz mötte upp med rött och vitt och en solig plan. Inledningen gick till VfB, där Maxi Mittelstädt nådde fram med fossingen efter en hörna, men Batz i målet fick ut handen. Leweling hittade så när Undav i nästa chans, men dennes utsträckta ben nådde inte bollen. Efter sisådär 20 minuter började Mainz mittfält få ordning på det och stressade Stiller och Karazor till en del misstag. Tietz missade med en nick, som han borde satt och sedan var det koreanen Lee som fick en boll helt fri men nickade utanför. Men strax efter kom målet. Ett långt inkast nådde just Lee, som nickade in bollen med hjälp av stolpen och 1-0 i paus.
Hemmalaget ägde spelet i andra halvlekens inledning. Mittfältare Sano-Nebel-Lee samt Tietz och Becker fick ned bollarna djupt i VfBs område hela tiden och stressade VfB till misstag. Vid ett tillfälle tappade Stiller bollen och tre Mainz-spelare kom mot Chabot. Som tur var för VfB så kom passen till Nebel för sent och Nübel räddade.
Sedan vände VfB på matchen. Efter ett kortpassningsspel, så hittade Karazor Undav som lade upp den till Demirovic som dunkade in den bakom Batz. Det blev avspark och helt plötsligt var Undav helt fri och gjorde 2-1. Sextio sekunder och nu ledde VfB.
Sedan kom byten och inget skedde på planen förrän i nittionde minuten då Danny da Costa bröt ett anfall, skickade upp den i anfallet, gick in i straffområdet, såg bollen träffa ribban och ta returen. Tre VfBare tittade på och Nübel var galen. Men 2-2 blev det. Rättmätigt.
