Olsen
Stryger, Ponne, Rösler, Busanello
Ekong, LBJ, Skogmar, Bolin
Haksabanovic, Gudjohnsen
Efter en rostig start tog Malmö över initiativet mot gästerna och började trycka tillbaka Värnamo men Rydström eller inte - Det såg ut som det brukar. Malmö rullade boll, men i skarpa lägen valde man antingen att rulla tillbaka bollen eller slå en svag avgörande passning så chanserna lös med sin frånvaro.
Och i takt med att MFF inte skapade några chanser såg det också ut som om det spred sig lite panik i MFF:s tankar. Malmö började tappa boll betydligt enklare och allt som oftast var det Hugo Bolin eller Adrian Skogmar som stod för häpnadsväckande misstag. Misstag man aldrig sett från dessa två förr och det gjorde att MFF tappade sitt spelmässiga övertag.
Stryger Larsen erbjöd mycket intensitet och löpningar men i övrigt var det ett MFF som visserligen såg ut att börja få lite användning av Ekong men som i stort såg allt mer handlingsförlamat ut.
Och efter en dryg halvtimme fick Värnamo också ett läge när ett inspel studsade fel - fast rätt för gästerna - då det studsade rakt ut till Ajdin Željković som drog till stenhårt och satte 1-0. Ett otroligt avslut där Robin var chanslös men där vi förmodligen, i vanlig ordning, borde varit mer på tårna och faktiskt haft koll på folk i farliga ytor.
Men Malmö skulle åtminstone hinna reagera innan paus. Gudjohnsen fick ta emot och vända upp mitt på plan och la en fin boll på djupet till Ekong som med en fin förstatouch gav sig ett bra läge och fri med målvakten chippade han iskallt in kvitteringen vid den bortre stolpen. Fin aktion av Ekong som blandat och gett lite under halvleken men åtminstone tagit betydligt fler beslut än han gjort under Rydströmeran.
1-1 i paus. En halvlek som verkligen inte går till historien som något att minnas, men efter MFF:s sena kvittering fanns det ändå lite hopp inför andra halvleken.
Mravac valde att inte göra något byte, spelet till trots, och tidigt i andra halvlek såg det ut som om hans metoder skulle bära frukt. MFF fick frispark strax utanför straffområdet och Busanello lyfte in den fint mot bortre stolpen där Pontus Jansson dök upp och nickade in 2-1. Ledning för regerande mästarna.
Malmö fortsatte att dominera spelet men de andra halvlekarna har varit ett problem för MFF i år och efter en knapp timme smällde det igen. Värnamo ställde om på sin vänsterkant och spelade sen in i mitten till Željković som fick stå ostörd utanför straffområdet och kunde då placera in kvitteringen med ett fint distansskott.
Upp på hästen igen för MFF som jagade ett nytt ledningsmål. Efter 69 minuter kom en kanonchans när Lasse Berg Johnsens djupledsboll mot Busanello blev perfekt och inlägget från vänster nådde Hugo Bolin men Bolins skott täcktes av en back och när Bolin tog hand om returen fick han ett tramp på foten vilket gjorde att han omgående slängde sig. Domaren, som inte hade en bra dag på jobbet, tyckte Bolin filmade och drog fram det gula kortet istället för att döma straff. Tittar man på TV-bilderna ser man absolut att det fanns en kontakt då backen trampade Bolin på foten men nog kändes det som att han slängde sig väl enkelt enkelt också. Inget mål den gången.
Malmös tryck blev det större och större. Busanello sköt strax senare ett kanonskott som räddades och i några moment senare hittade Haksabanovic in till inbytte Christiansen som fick bollen strax utanför straffområdet och mycket olikt MFF i år så valde AC att lägga bollen till rätta och ta ett tidigt avslut.
Skottet var perfekt och satt vid målvaktens vänstra stolprot. 3-2. Ledning igen för Malmö. Malmö hade lägen för ytterligare mål men närmast ett sjätte mål i matchen var Värnamo när de fick en mycket billig frispark med några minuter kvar.
Bollen lyftes in i straffområdet mot den bortre stolpen där en Värnamospelare blev helt fri och Malmö kunde tacka sig lyckliga stjärna (och en svag motståndare) att det inte blev 3-3 där.
Men Malmö höll undan och vann. Första segern hemma i Allsvenskan sen mitten av juli. Vackert var det inte men det var tre poäng. Det var det som betydde nu.
September avslutas därmed med en viktig seger och eftersom AIK och GAIS spelade 1-1 lever hoppet om en tredjeplats.
Ekong gör sannolikt sin bästa match även om det finns mycket att förbättra. Jag har fått uppgifter om att Ekong varit stark på träning hela året, men Rydström har inte riktigt tyckt att han var en spelare för startelvan.
Jag tycker också att Soumah gör ett intressant inhopp.
På en positiv not tycker jag också att vi ser Lasse Berg Johnsen. LBJ har några märkliga bolltoucher men på det hela var det en mycket piggare norrman än på länge. Att han och Rydström inte fungerat på slutet har varit tydligt. Kan vi få tillbaka seriens bästa spelare?
Jag tycker också att Stryger Larsen bör lyftas. Hans intensitet och löpningar är oerhört viktiga för oss. Inte minst när spelet i övrigt går i stå.
Lite tyngre kan man väl säga att Adrian Skogmar hade det. Efter en oerhört stark period från Skogmar efter sommaren så fick vi i dag se ett tydligt bakslag. Han hade det jobbigt mot Ludogorets och borde blivit utvisad då men i dag var det sju resor värre. Det var faktiskt riktigt jobbigt att se stundtals.
Men kanske också rimligt att det kom en reaktion på hans fina utveckling.
En annan som hade det jobbigt var Bolin. För mig är det svårt att förstå hur han igen kan få 90 minuter. Jag undrar om vi inte håller på att spela ner honom i en jäkla djup grop. Han hade nog mått bra av att få lite inhopp istället, för det är ganska mycket som inte är på topp just nu hos Hugo.
Nåja. Vi glömmer att det här var en stundtals nästan parodiskt dålig fotbollsmatch med några riktigt usla insatser. Vi vann. Vi har vunnit en fotbollsmatch igen. Gott så.
