Måndag morgon: Semester och återstart
Sommar och snart börjar fotbollen igen. Fint det.
Söndag kväll. Semestern är just inledd och det har regnat hela dagen, efter en hel vecka med fint väder. Eller ’fint väder’ förresten – vad kan egentligen definieras på det viset nuförtiden? Förr i världen längtade nationen unisont efter sommaren genom hela den långa bistra vintern. Numera kommer sol och värme med en del förbehåll. Vi har fått lärt oss att ’fint’, eller i alla fall varmt, väder kan vara farligt. Dristar vi oss ner till stranden får vi passa oss – där kan det bli dödsrisks-ökande ”strålningstemperaturer” på upp emot 60 grader, berättade Sydsvenskan häromdan. Och ja, det är förstås otäckt att planeten värms upp, att den torkar ut och långsamt blir obeboelig är förstås inget att tramsa om, förneka eller raljera över.
Men mitt i allt detta olycksbådande allvar känns det ju ändå lite grann som om nånting, typ ett annat perspektiv, glöms bort här ... för hur är det egentligen under andra årstider? Ja, inte perfekt i alla fall. För att cykla till jobb en becksvart novembermorgon med horisontellt regn och en tjutande motvind som blåser all vilja att leva ur kroppen, DET är vad jag skulle vilja kalla farligt. Psykiskt nedbrytande. Direkt hälsovådligt. Sen känns själva jobbet också tyngre på hösten. Det är som att deadlinesarna blir snävare, mötena längre och mer allvarstyngda, workshopparna ännu gnissligare och gaggigare. Sommarens lätthet är som bortblåst och begravd i ett surmulet, muggigt dunkel under fallna, ruttnande löv.
Så förlåt så himlarns mycket för att fingret ramlat av samtidspulsen här, ursäkta den klumpiga bristen på vidsynthet och den kortsiktiga bara-jag-får-själviskheten ... men: jag tycker inte bara det är finfint med grönska och långa ljusa kvällar, jag gillar dessutom värme och lite sol. Sommaren är i mina ögon en jämförelsevis utmärkt årstid. Trots farorna.
På fotbollsfronten pågår stora mästerskap. I Copa America vet vi att Derek Cornelius och Kanada nu är klara för kvartsfinal, medan Sergio Peñas Peru är utslaget. Har jag förstått saken rätt har Peña ändå fått en tids ledigt, så ingen av dessa båda nyckelspelare lär finnas på plan mot Halmstad på söndag. Tufft, men jag antar att det är priset vi får betala för att hålla oss med landslagsmän. På plussidan finns att Malmö FF fyllde på anfallsarsenalen med ytterligare ett offensivt vapen i veckan. Sead Haksabanovic är rimligen inte i högform, men rent pappersexercismässigt verkar man tänka sig att han är spelklar redan till helgen.
I Europa har åttondelsfinalerna börjat. Min känsla är att de bjudit på en efterlängtad kvalitetshöjning, för efter en lovande inledning på EM tycker jag att de matcher jag såg av gruppspelets sista runda genomgående var besvikelser (för här förväntar jag mig att bli underhållen, inget annat). Till exempel innehöll den förvisso dramatiska Italien-Kroatien-matchen en förvånande mängd tekniska fel, och Skottland-Ungern bjöd på rättigenom bedrövlig fotboll. I det (i alla fall fram till igårkväll) så utskällda England hade den bildsköne fixstjärnan Jude Bellingham, en spelare som får min tonårsdotters ögon att glittra på ett sätt jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om, tyckts bågna under det tryck han fått på sina väldigt unga axlar. Jag frågade mig själv om Adidas märkliga reklamfilm, som med ’Hey Jude’ - laaa lala lalalalaaa, lalalalaaa - som soundtrack slutar med en närbild på Bellingham och texten ’You got this’, kanske gjort honom en otjänst. Med sitt enmansfokus känns filmen som en frontalkrock med själva grundtanken om att fotbollen är ett lagspel. Men så steg han fram igår med en bicicleta på övertid. Visade att det finns substans i stjärnstatusen och spädde på personkulten med ytterligare några fotogeniska och slowmotionanpassade poser och ansiktsuttryck. Dottern swooned, som Paddy McAloon skulle sagt.
Hursomhelst ska det bli skönt att den riktiga fotbollen återstartar. Inte för att det kommer att innebära ett radikalt kvalitetslyft gentemot EM, men det kommer att vara INTRESSANT på ett helt annat plan.
Till helgen är det dags igen. För sommarfotboll. På riktigt.
