Matchrapport HBK-MFF - Vi är i final!
Tålamod, hörnor, klass och bredd. Med , bland annat, dom ingredienserna nötte Malmö FF bit för bit ner Halmstad BK och det kändes egentligen aldrig som att resultatet skulle bli något annat än final för di blåe.
Startelvan bjöd på en trevlig comeback. Visserligen har det varit väldigt spännande att se de unga spelarnas prestationer i cupmatcherna, men det gladde mig mycket att se en verklig veteran tillbaks - Niklas Moisander tog plats bredvid Pontus Jansson. Inför matchen konstaterade Nanasi att tålamod skulle bli en viktig nyckel för MFF, och det kom knappast som en överraskning att våra himmelsblå skulle ha ett övertag i bollinnehav och att dom skulle få möta att kompakt HBK-försvar.
Rydström valde att återigen starta med både Botheim och Kiese Thelin längst fram och det var IKT som fick den första chansen men utan att det blev riktigt farligt. Återerövring var ett begrepp som användes en hel del i inför snacket och även idag visade MFF sin styrka på det området. Busanello och Stryger Larsen tryckte som väntat på högt upp på sina kanter och fanns därmed med direkt i pressen när HBK vann boll. Och var det inte dom så var det Jörgensen, Nanasi, LBJ eller nån annan himmelsblå som jagade Halmstad-spelarna så fort de fick bollen. Det tog nästan en kvart innan Halmstad kom upp i sitt första "rejäla" anfall, som dock inte ledde till någon större farlighet.
När bollen var i MFF:arnas ägo visade spelarna på det där tålamodet, spelade runt bollen, fyllde på i straffområdet och jobbade sig fram till, om inte farliga målchanser så i alla fall halvchanser. Var det något som saknades så var det kanske lite mer rörelse i boxen, för att göra det ännu jobbigare och svårare för de hårt arbetande HBK-försvararna.
Nanasi var, återigen på spelhumör och det var han som spelade fram till första halvleks kanske farligaste chans, när Isaac petade bollen strax utanför stolpen. Halmstad kom upp något mer sista kvarten men stressade iväg de avslutschanser de fick och första halvlek slutade mållös. I halvtidsintervjuerna poängterade både IKT och Rydström att första halvlek till stor del handlade om att bygga en grund för den andra. Halmstadsspelarna fick springa mycket, ständigt jaga och Rydström var bestämd med att de inte borde orka fortsätta så hela matchen. Och så rätt han fick.
Bara halvannan minut in i andra fick halläningarna nog hjärtat i halsgropen när IKT hade en riktigt bra chans men tyvärr fick nicken i ribban. Men, det skulle visa sig att MFF ändå snart skulle få spräckt målnollan. I 49:e minuten slog Busanello en hörna som landade klockrent på Botheims skalle när han löpte in i ytan vid främre stolpen och norrmannen gjorde inget misstag.
Med ledning för MFF var Halmstad givetvis tvungna att satsa mer framåt, vilket i sin tur öppnade upp mer ytor för MFF. I en situation strax därefter där LBJ var involverad han jag knappt färdigt med min fundering på om han gjort något mål ännu i MFF-tröjan innan han såg till att sätta dit ett - som väl var hans första? Efter en fin framspelning av Nanasi drog Berg Johnsen på ett mäktigt distansskott som vackert seglade in i bortre krysset. Riktigt snyggt och det kändes också som den sista spiken i kistan för HBK:arna som nog inte själva trodde på att de skulle kunna göra tre mål på MFF, alternativt två för att få till en förlängning. För de var rejält trötta och ju längre halvleken led desto mer visade sig klasskillnad.
MFF:arna lekte stundtals fotboll och tyckte tydligen också att det här med hörnor är riktigt kul. I matchens 69:e minut fick Nanasi till en riktigt bra träff på hörnan, bollen gick bak till Ponne som nickade fram bollen till IKT och så var 3-0 ett faktum. Bara några minter senare blev Botheim tvåmålsskytt och fastställde slutresultatet till 4-0 till di blåe. MFF såg riktigt starka ut, återigen visar sig bredden och det är onekligen en lyx att kunna plocka ut ett antal spelare tidigt i andra och ersätta dem med lika bra spelare, det vill säga kunna undvika att slita för mycket på var och en utan att därmed överhuvudtaget riskera avancemanget. Nu stundar final i maj och det är väl nästan lika bra att boka sig en biljett till Stockholm redan nu.
Till sist lite smått och gott som inte är så mycket rapport utan mer blandade tankar kring saker runt matchen:
- Visst har vi en bred trupp men det är väl onödigt att våra spelare försöker skada varandra för att göra det lättare för motståndarna? Nädå, så var det såklart inte. Men det blev lite komiskt när Peña blev liggande i offensivt straffområde och kommentatorerna pratade om att Rönning gått ut väl tufft på honom. På reprisen fick vi dock se att det var Ponne som mosade stackars Sergio och fick honm att ligga kvar ett bra tag innan han stapplade sig upp.
- När man är trött (och gammal) arbetar de få hjärnceller man har inte alltid riktigt tillräckligt snabbt. I slutet av andra halvlek hann min hjärna spotta ur sig: "Hur kan Martin Olsson bli inbytt - han är ju avstängd". Det tog nån sekund att inse att spelaren jag sett ju hade HBK-tröja och sen ytterligare en för att komma ihåg att Martin ju har en tvillingbrorsa. Ibland blir man nästan rädd för sig själv.
- Det var premiär för årets matchtröja. Jag tillhör inte dem som hetsar upp mig så mycket över tröjsläppen, men man vet ju att så fort den första bilden visas så börjar inläggen om hur hemsk den är att hagla på sociala medier. Det är fel leverantör och har tröjan krage så är den ful men har den inte krage så är det åt helsike att den saknas. Reklamen är alltid för stor eller i fel färg eller borde bara inte finnas där. För att inte tala om rövlappar. Men den här gången är det annorlunda. I alla fall de kommentarer jag sett är övervägande positiva. Folk verkar helt enkelt.... nöjda med årets tröja. Frågan är om det inte nästan är en större prestation än att ta sig till cuppajävelfinal.
