Warner Hahn
Hampus Skoglund, Victor Eriksson, Frederik Winther, Shaquille Pinas
Markus Karlsson, Frank Junior Adjei, Nahir Besara
Oscar Johansson Shellhas, Jusef Erabi, Sebastian Tounetki
Tesfaldet Tekie, Simon Strand, Paulos Abraham
Ja, vi kan nog alla skriva under på att det var en högst medioker trupp vi ställde upp med i andhämtningsmatchen i Europa Conference League. Inget som smällde, inget som skrällde. Helt enkelt en dag i vardagen. Det är så det blir för spelare med kaliber 1, eller snarare torrt krut. Liksom ingenting att hämta. Hammarby, vi, var usla ikväll, både på planen och på läktaren.
Mediokra.
Sällan har väl ett så uppumpat svenskt återigen mediokert lag blivit så avklätt.
Ett halvdant svenskt lag mot ett norskt topplag. Ett topplag som dessutom har muskler nog att via regelverk och UEFA stänga ute grönvita supportrar för att fylla Lerkendals arena som rymmer 21 000. Kom 16 000. Dessutom var våra supportrar riktigt låga ikväll. Fanns inget tryck någonstans.
Man blir besviken. Här har jag slitit sedan jag var åtminstone 8 år och nu: Ingenting. Det är tyst överallt.
Jag följde matchen via norska NRK. Där fanns ingenting där heller. Det var som att se och lyssna till en intern Malmö FF-sändning.
I paus, inget om fotboll utan ekonomi, en intervju med en man 20 år yngre än jag i fula kläder som tagit Rosenborg under sina vingar.
Jag kom att tänka på den där serien om kokainstinna riskkapitalister som gungar iväg på diverse flytbåtar; jag såg hans ögon. Och gissa vad han snackade om? Stureplan. Där var jag när han var blöjbarn.
vi sjunker, försjunker
som om detta kunde kunde hända varsomhelst
jo jag tackar
tillochmed psykoanalytiker kan bli överrumplade av min smärta
Det är en fantastisk strof av en fantastisk judisk poet, Karin Brygger, och så finns det experter.
Och så fanns där en ”expertkommentator”.
Minns ni Steffen Iversen?
Vårt medelmåttiga Hammarby plockade ner riskkapitalaget Rosenborg så att det bara small om det, men på NRK garvade man bokstavligen åt Hampus Skoglund, gjorde ner Victor Eriksson och narr av Sebastian Tounetki (”som aldrig lyckades i Norge”), alltmedan en alltmer svettig Alfred Johansson på Rosenborgs bänk gestikulerade, och Affes spelare spelade mer och mer brutalfotboll.
Steffen Iversen, denne högst kompetente spelare, i höjd med typ Doxa Drama i Grekland, men utan skills ifråga om vare sig fotbollskunskap eller psykologi, kallade Hammarby för ”mediokra”. Och saken är: Det är okej.
Hammarby, vi, är mediokra. Men vi är vackra nog att slå ut vilket lag som helst.
Betyget får ses som en gliring till alla som fortfarande inte tror på oss. Alla spelare är värda mer, såklart, men jag vill inte individualisera detta just ikväll. Vi mötte ett mediokert lag, och som ett mediokert lag tog vi dem.
Vill dock ge ett 5 plus till våra eminenta tränare, vår SLO, Göran Rickmer och övriga inblandade, och givetvis våra mediokra nummer 12.
