England
2018-03-16 11:36
Mourinho-kritiken oproportionerlig?
José Mourinho var länge en av världens mest hyllade och högaktade managers. Av många sågs han som den absolut främste - men under den senaste tiden har kritiken mot portugisen nått en ny nivå. Att anklagas för att "spela tråkig fotboll" i en av världens största och mäktigaste klubbar, har gett tvivlarna ytterligare vatten på kvarnen. Frågan är om Mourinho verkligen är förtjänt av den kritik han och hans tränarfilosofi fått ta emot, eller om kritiken rent av är oproportionerlig?
Joel Ask
6 kommentarer
Efter det sensationella genombrottet med FC Porto har José Mourinho aktats som en av de största tränarna som verkat under 2000-talet. Med framgång har klubbadresserna blivit allt mer tilltalande, och portugisen kommer, efter karriärens slut, att kunna räkna de största europeiska elefanterna till sitt CV. Frågan är om Mourinhos tid på världsfotbollens topp är på väg att ta slut? Efter mindre lyckade sejourer i Real Madrid och Chelsea är frågan befogad gällande om jobbet som manager i Manchester United kan bli "The Special Ones" sista på den riktigt stora scenen.
Sedan Sir Alex Ferguson, i maj 2013, lämnade fotbollen och Manchester United, har klubben sökt svaret på vem som ska leda dem in i framtiden. David Moyes sågs som "The Next One" och pekades till och med ut av Ferguson som dennes perfekte arvtagare. Som bekant fick sagan om Moyes inget lyckligt slut - inte heller uppföljaren med Louis van Gala.
Moyes och van Gaal i all ära, men när Mourinho blev tillgänglig för Manchester United så var känslan att klubben äntligen hittat rätt man för jobbet. Med all sin erfarenhet och alla titlar under bältet, skulle portugisen vara stark nog att klara pressen och de krav som tränarjobbet av United medför. Under sin karriär har Mourinho varit exceptionell på att hantera pressen från media - och kunna använda den till positiva saker - samt göra sig till en populär herre hos såväl klubbledningar som hos supportrar. Han har fått folk att uppskatta en inte allt för attraherande, men ständigt framgångsbanande, fotbollsfilosofi.
Det ska sägas att Mourinhos fotbollsfilosofi - där fokus i första hand ligger på ett organiserat försvarsspel - inte alltid har uppskattats. I Real Madrid - där offensiva, målrika tillställningar är vardagsmat och ett krav hos supportrarna - fick han känna på missnöjet. Mourinhos filosofi var en total krock i relation till hur Los Blancos-anhängare var vana vid att se sitt lag spela fotboll. Efter tre år och en ligatitel(samt två spanska cup-titlar) fick han sparken av klubben.
Det var då och nu är nu. Men den kritik som fanns i Real Madrid, har även infunnit sig på Old Trafford. Då Mourinho sätter defensiven i främsta rummet, samt ser till att ta sig ann sina matcher med bristande offensiv flärd och finess har tvivlarn åter vaknat till liv. Likt Real Madrid förväntas Manchester United vara en klubb som både ska vinna och dessutom göra det med stil. Hittills har portugisen sällan lyckats att pricka in båda kraven samtidigt - och allt för ofta har han kammat noll.
Då laget nyligen åkte ur säsongens Champions League-slutspel mot Sevilla, har man endast ligan kvar att fokusera på. I den handlar det dock endast om veckor innan Manchester City får lyfta Premier League-pokalen. Detta innebär att Manchester United har som sin högsta prioritet att komma på en andraplats. Långt ifrån vad klubbens image signalerar. Såklart är City ett perfekt fungerande maskineri innehållande världsklasspelare efter världsklasspelare. Anförda av, av många kallad världens bästa tränare, Pep Guardiola, har lokalrivalen även seglat upp som en av huvudfavoriterna till Champions League-titeln. Ingen skugga ska falla över varken United eller Mourinho för att man inte lyckas slå City. MEN att vara näst bäst i stan är inget som någon United-sympatisör kommer att acceptera att se som en vana.
Det går att klaga över Mourinhos sätt att bedriva fotboll på. Av många anses det vara tråkigt och idéfattigt. Enligt mig bör du - speciellt om du är tränare för en av världens mäktigaste klubbar och förfogar över spelare och transferbudgetar som andra managers bara kan drömma om - kunna producera en mer tilltalande, publikfriande fotboll än den som portugisen bedriver. Det hade varit enklare att försvara Mourinho om hans "tråkiga", defensivt prioriterande fotboll hade skördat titlar och framgång. Visst, det går att peka på förra säsongens Europa League-vinst och säga att "där har vi en titel", men det är knappast en titel av den digniteten som kommer göra någon glad i det långa loppet. För Manchester United räknas endast de tyngsta av pokaler och om de uteblir under en allt för lång period, kommer klubben se till att förändra i de egna leden. Fotbollsbranschen är av den resultatdrivna sorten - där gamla meriter sällan tas av hänsyn. Mourinho har vunnit förr och är en "vinnare". Han har lett lag till mästartitlar. Frågan är om han kommer lyckas göra det även med Manchester United?
Efter tisdagens uttåg ur Champions League har och kommer Mourinho att få slå ifrån sig en hel del kritik. Med all rätt - för kritik det ska han ha. Manchester United - med allt vad klubben innebär, med alla världsklasspelare - ska kunna lägga ett Sevilla på rygg över två matcher. Att de inte klarade av det är helt och hållet inte godkänt, och det är Mourinho, som ytterst ansvarig över truppen, som förtjänar den absolut största delen av kritikstormen. Det går att peka på en del spelare som inte klev fram när det gällde, men gör inte tränarens insats mindre dålig. Inte heller förtar det en del av kritiken - för den ska han ha. Och mycket också. Frågan är bara om kritiken mot Mourinho är oproportionerlig?
Sedan Sir Alex Ferguson, i maj 2013, lämnade fotbollen och Manchester United, har klubben sökt svaret på vem som ska leda dem in i framtiden. David Moyes sågs som "The Next One" och pekades till och med ut av Ferguson som dennes perfekte arvtagare. Som bekant fick sagan om Moyes inget lyckligt slut - inte heller uppföljaren med Louis van Gala.
Moyes och van Gaal i all ära, men när Mourinho blev tillgänglig för Manchester United så var känslan att klubben äntligen hittat rätt man för jobbet. Med all sin erfarenhet och alla titlar under bältet, skulle portugisen vara stark nog att klara pressen och de krav som tränarjobbet av United medför. Under sin karriär har Mourinho varit exceptionell på att hantera pressen från media - och kunna använda den till positiva saker - samt göra sig till en populär herre hos såväl klubbledningar som hos supportrar. Han har fått folk att uppskatta en inte allt för attraherande, men ständigt framgångsbanande, fotbollsfilosofi.
Det ska sägas att Mourinhos fotbollsfilosofi - där fokus i första hand ligger på ett organiserat försvarsspel - inte alltid har uppskattats. I Real Madrid - där offensiva, målrika tillställningar är vardagsmat och ett krav hos supportrarna - fick han känna på missnöjet. Mourinhos filosofi var en total krock i relation till hur Los Blancos-anhängare var vana vid att se sitt lag spela fotboll. Efter tre år och en ligatitel(samt två spanska cup-titlar) fick han sparken av klubben.
Det var då och nu är nu. Men den kritik som fanns i Real Madrid, har även infunnit sig på Old Trafford. Då Mourinho sätter defensiven i främsta rummet, samt ser till att ta sig ann sina matcher med bristande offensiv flärd och finess har tvivlarn åter vaknat till liv. Likt Real Madrid förväntas Manchester United vara en klubb som både ska vinna och dessutom göra det med stil. Hittills har portugisen sällan lyckats att pricka in båda kraven samtidigt - och allt för ofta har han kammat noll.
Då laget nyligen åkte ur säsongens Champions League-slutspel mot Sevilla, har man endast ligan kvar att fokusera på. I den handlar det dock endast om veckor innan Manchester City får lyfta Premier League-pokalen. Detta innebär att Manchester United har som sin högsta prioritet att komma på en andraplats. Långt ifrån vad klubbens image signalerar. Såklart är City ett perfekt fungerande maskineri innehållande världsklasspelare efter världsklasspelare. Anförda av, av många kallad världens bästa tränare, Pep Guardiola, har lokalrivalen även seglat upp som en av huvudfavoriterna till Champions League-titeln. Ingen skugga ska falla över varken United eller Mourinho för att man inte lyckas slå City. MEN att vara näst bäst i stan är inget som någon United-sympatisör kommer att acceptera att se som en vana.
Det går att klaga över Mourinhos sätt att bedriva fotboll på. Av många anses det vara tråkigt och idéfattigt. Enligt mig bör du - speciellt om du är tränare för en av världens mäktigaste klubbar och förfogar över spelare och transferbudgetar som andra managers bara kan drömma om - kunna producera en mer tilltalande, publikfriande fotboll än den som portugisen bedriver. Det hade varit enklare att försvara Mourinho om hans "tråkiga", defensivt prioriterande fotboll hade skördat titlar och framgång. Visst, det går att peka på förra säsongens Europa League-vinst och säga att "där har vi en titel", men det är knappast en titel av den digniteten som kommer göra någon glad i det långa loppet. För Manchester United räknas endast de tyngsta av pokaler och om de uteblir under en allt för lång period, kommer klubben se till att förändra i de egna leden. Fotbollsbranschen är av den resultatdrivna sorten - där gamla meriter sällan tas av hänsyn. Mourinho har vunnit förr och är en "vinnare". Han har lett lag till mästartitlar. Frågan är om han kommer lyckas göra det även med Manchester United?
Efter tisdagens uttåg ur Champions League har och kommer Mourinho att få slå ifrån sig en hel del kritik. Med all rätt - för kritik det ska han ha. Manchester United - med allt vad klubben innebär, med alla världsklasspelare - ska kunna lägga ett Sevilla på rygg över två matcher. Att de inte klarade av det är helt och hållet inte godkänt, och det är Mourinho, som ytterst ansvarig över truppen, som förtjänar den absolut största delen av kritikstormen. Det går att peka på en del spelare som inte klev fram när det gällde, men gör inte tränarens insats mindre dålig. Inte heller förtar det en del av kritiken - för den ska han ha. Och mycket också. Frågan är bara om kritiken mot Mourinho är oproportionerlig?
