Det tog bara fem minuter för Arnautovic att ge Hammers ledningen och då var allt frid och fröjd. Men fem minuter senare kom kvitteringen när Saivet slog en fin frispark, som Adrián nog borde tagit. Därefter hade Newcastle en boll i ribban och en i stolpen, men 1-1 höll sig halvleken ut.

I andra halvlek kom dock utdelningen för Newcastle. Nästan omedelbart efteråt fick West Ham en gratisbiljett in i matchen när Antonio for igenom motståndarförsvaret och fälldes, tillsynes utanför straffområdet, men domaren blåste straff. Den chansen till omedelbar replik tog dock inte Ayew som slog en klen straff som målvakten kunde rädda, jag frågar mig varför inte hete Arnautovic to hand om straffen.

Istället kunde Newcastle ett par minuter senare kontra in 3-1 efter att Cresswell slagit en hörna rakt på deras första spelare, det var klent och när Hammers skulle rensa gick bollen rakt på Masuaku och Newcastle fick en gratismöjlighet som de inte missade.

Ayew fick dock lite revansch på sig själv när han på hörna kunde stänka in en reducering på retur från Carroll. Men närmare än så kom inte West Ham och därmed tog vi noll poäng i denna viktiga match, vilket gör att det känns direkt nödvändigt med vinst borta mot Bournemouth för att inte sjunka ner i träsket igen.

Då är dock Lanzini tillbaka och det kan inte nog sägas hur smärtsamt påminda vi blev av hur viktig han är för oss. Den här matchen var långt ifrån godkänd och någon tidig julklapp blev det inte, tvärtom. Men sådant är livet som West Ham-supporter, god jul till dig som läser det här i alla fall!

Come on you Irons!