
Heavy metal football
När avsparken väl slagits var det uppenbart från första sekund att Djurgården var taggade. Jani Honkavaaras manskap klev ut och satte en enormt hög press på Malmö och vann bollen högt upp i banan vid ett flertal tillfällen och skapade chanser och avslut snabbt. Det blev snabbt tydligt att MFF inte var beredda på “Blårändernas” höga intensitet. Det spelades kort sagt Honkavaaras “heavy metal football”.
Djurgården fortsatte på det här viset halvleken igenom och skapade ett par halvchanser. Men framför allt hade man mycket boll och snurrade runt ett relativt chanslöst Malmöförsvar som inte kunde göra mycket när Nguen, Gulliksen och Åslund dansade samba runt det offensiva straffområdet. Stockholmslaget var väldigt nära en gång i den första halvleken. Det var när nyss nämnde Tokmac Nguen slog till med ett distansskott i ribban.
Samtidigt som Djurgården visade prov på ett spel som absolut kommer vara med och slåss om Europamatcherna så byggdes det upp en kollektiv ilska och irritation på planen som om självaste Haris Radetinac på historisk maner varit där och retat gallfeber på motståndarna. Henrik Stensson och Anders Christianssen hade ett par kamper som till slut resulterade i att Malmös danske mittfältare till slut byttes ut med en befarad hjärnskakning. Detta först efter att han i början av den elva minuter långa stopptiden satte sig som en ryggsäck på Fallenius i vad som skapade en hetsk situation som mynnade ut i flera gula kort.
Men ännu var tyvärr inte övertidsminuterna slut. I den 53:e minuten tog sig Taha Ali in i straffområdet från sin vänsterkant och sköt på en framrusande Jacob Rinne, målvaktens räddning styrdes oturligt vidare via Adam Ståhls fötter fram till en ensam Jens Stryger Larsen som kunde lägga in bollen i ett öppet mål. Ett trist avslut på en första halvlek som i övrigt gav mersmak.
Den andra halvleken var inte en lika intensiv historia. Djurgården klev inte riktigt lika högt i sin press och Malmö undvek således alla de misstag i uppspelsfasen man gjorde under de första 45 minuterna. Båda lagen skapade ett par halvchanser var i halvlekens inledning men det var först när Djurgården gjorde ett debutanttätt dubbelbyte i den 63e minuten som hemmalaget började skapa på allvar. Ut gick Rasmus Schüller och Patric Åslund, in kom de allsvenska debutanterna Nino Zugelj och det finska födelsedagsbarnet Matias Siltanen.
Den förstnämnda klev in och tog plats direkt. Han var inblandad i ett par vassa kontringar och det känns som att han och Nguen kan skapa ett vasst samarbete under säsongen.
Debutantlistan var dock inte färdigskriven denna lördagseftermiddag, i den 77:e minuten byttes Djurgårdens nya nummer 11, Zakaria Zawo in och likt Zugelj tog han plats direkt. Han vann ett par dueller och visade prov på snabbhet och en bra touch. Det återstår att se hur DIF:s tränarstab väljer att formera lagets offensiva delar framöver. Zawos inträde i matchen blev också starten för Djurgårdens slutforcering. Djurgården cementerade sig på den offensiva tredjedelen och skapade ett par halvchanser och kom väldigt nära i de absoluta slutminuterna när Stensson lastade in en boll i straffområdet efter en hörna, en boll som Miro Tenho nickade ner till en helt fri Danielson som inte lyckades hålla nere bollen på sin halvvolley och istället sköt över. Missen från Danielson var DIF:s sista riktigt stora chans, innan domare Nyberg blåste av den allsvenska premiären och förkunnade att Djurgården förlorat.
Mycket positivt att ta med sig
Trots resultatet finns det mycket att ta med sig av denna fotbollsmatch. Det må vara en så kallad klyscha men hemmalaget visade att både trupp och spelidé håller för den allsvenska toppstriden. Många experter har tippat Stockholmslaget utanför topp tre denna säsongen, det tror jag kommer visa sig bli fel. Djurgården är ett bra fotbollslag 2025.
* * *
Vad tycker du om Djurgårdens insats? Kommentera gärna, men tänk på att hålla god ton.