Panathinaikos
2010-12-23 11:35
Nulägesrapport: Vad är det som händer hos Panathinaikos?
Panathinaikos är just nu på -5 men det är inte det som oroar supportrarna. Panathinaikos supportrar känner stor oro inför framtiden sedan framtidsplanerna har lagts på is.
Daniel
Det kan tyckas helt onödigt för oss med svenska referensramar att lägga så mycket energi på saker som inte berör det sportsliga. I grekisk fotboll är sportsliga faktorer kanske 1/4 av den sportsliga framgångsfaktorn. När utomsportsliga faktorer är så viktiga är det naturligt att stort fokus hamnar just på sådana saker. Därför kommer denna historia handla mestadels om utomsportsliga faktorer.
I denna artikel behandlas Panathinaikos ägarstruktur.
Jag ska försöka göra historien kort. Detta är min syn på saken och ska bedömas som sådan. Det är inte den universala sanningen utan sättet som jag ser händelserna på.
Huvudpersonerna i historien är Giannis Vardinogiannis (Familjen har ägt Panathinaikos fotbollssektion sedan 1979 och är en av Greklands allra mäktigaste familjer), Andreas Vgenopoulos (är idag delägare i klubben och framgångsrik affärsman, en gång i tiden representerade han klubben i fäktning), Nikolas Pateras (Ordförande i klubben 08/09 och 09/10, vän till G Vardinogiannis och framgångsrik redare) och familjen Giannakopoulos (delägare i fotbollen och de som gjort Panathinaikos till Europas största basketklubb det senaste decenniet).
Det hela började en tidig vårdag 2008. 35 000 människor hade fredligt marscherat genom delar av Aten. Deras enda vilja var att visa sitt missnöje gentemot ägarfamiljen (Vardinogiannis) och dess sätt att vanvårda Panathinaikos.
Mitt i allt detta klev en affärsman (Andreas Vgenopoulos) fram och pratade om ett stort Panathinaikos med flera jämlika ägare.
Effekten av händelserna var att ägarfamiljen öppnade upp klubben och sålde ca 35 procent av föreningens aktier till utomstående intressenter. En av dem var Vgenopoulos som köpte ca 10 procent. Tillsammans med övriga investerare betalade man ett symboliskt överpris för sina andelar i en nyemission. De nya pengarna användes till att stärka truppen och förra säsongen (09/10) hade truppens värde nästan tredubblats jämfört med säsongen 07/08.
De två första säsongerna med flerägarskapet var blandade. Den första (08/09) innebar 16-del i CL men andraplats i ligan, den andra innebar 16-del i EL och dubbeln i Grekland. Vi är nu inne i den tredje säsongen för flerägarskapet.
Panathinaikos hann knappt säkra dubbeln innan oroligheterna i styrelserummen kom igång. Majoritetsägaren började göra påtryckningar då nyemissionspengarna från sommaren 2009 var slut. Med sina 55 procent i aktieinnehav gjorde han det han har rätt att göra som majoritetsägare och klubbade beslut och lade fram förslag som ogillades av dem som kommit in i klubben genom nyemissionen. Majoritetsägarens 55 procent blev nästan 70 procent sedan han och familjen Giannakopoulos bildat allians. Familjen Giannakopoulos förvaltade totalt 15 procent i och med de 5 procenten de själva har och de 10 procenten de förvaltade för moderklubben (enligt 90/10 regeln i Grekland tror den är 49-51 o Sverige).
Familjerna Vardinogiannis och Giannakopoulos hade i och med detta bildat en allians som kunde fatta vilka beslut som helst i och med majoritet vid omröstningar. Man anställde en ny sportchef från Portugal, man anställde en ny högerhand i form av Gontikas som skulle driva alla ekonomiska frågor, man tillsatte en före detta politiker som ordförande och man anställde en fystränare som tidigare varit hos AEK mestadels som assistent.
Supportrar visade över hela Världen sitt missnöje med att Vardinogiannisklanen återigen fattade alla beslut. I Österrike, i Kanada, i USA, På Cypern och i Grekland kunde man se banderoller om att klanen icke var önskvärd hos supportrar på de olika kontinenterna.
Banderoller i Kanada
Någonstans här backade Vardinogiannisfamiljen återigen ett steg och öppnade på sensommaren upp för att skänka 25 procent av det totala aktieinnehavet och gå ner till totalt 30 procents aktieinnehav i klubben, därav skulle de bli av med sin majoritet. Då klev Vgenopoulos återigen fram tillsammans med ordföranden för perioderna 08/09 och 09/10 Nikolas Pateras. Tillsammans ska Giannis Vardinogiannis, Andreas Vgenopoulos och Nikolas Pateras ha nått ett avtal om hur dessa 25 procenten ska föras över till andra investerare inklusive Vgenopoulos. Klubbens siffror skulle granskas och efter nyår skulle en nyemission göras och på så sätt skulle nya investerare ta del av de 25 procenten. Klubben skulle få in nya pengar och ingen ägare skulle ha över 50 procent som är fallet idag.
Det är detta avtal som ser ut att gå i kras sedan Vgenopoulos i måndags meddelade att han hoppar av sitt engagemang hos Panathinaikos. Vardinogiannis står fast vid att han skänker 25 procent och att hans familj endast vill ha 30 procent.
Vad betyder den nya situationen?
Det borde inte betyda alltför mycket. Vgenopoulos är en av många investerare. Panathinaikos har inga skulder (synliga i alla fall men det är Grekland vi pratar om). Då klubben på 2000-talet inte tagit del av intäkterna utan de har hamnat hos bolag som Ticket Club så är det dock lite lurigt att granska ekonomin.
Flera av landets största affärsmän är fortfarande engagerade i klubben. Men visionen av flera jämbördiga ägare har fallit i kras (för tillfället) och det är synd då det är en modell jag personligen trodde på. De är dock svårt för en flerägarskapsmodell att fungera då en äger 55 en annan 15 och en tredje 5. Skulle de 90 procent som får ägas av någon annan än moderklubben ägas av flera jämbördiga skulle denna modell vara perfekt. Men visst ju fler kockar desto sämre soppa men samtidigt är världens mest utvecklade länder demokratier och inte diktaturer.
I Grekland har man som vanligt delat in sig i läger. En del är på Vardinogiannis sida, en del på Gianakopoulos sida och andra på Vgenopoulos sida. Mediernas makt är stor. Genom medierna har Vgenopoulossidan till exempen smutskastats ganska duktigt genom bland annat tidningarna Derby (Vardinogiannis intressen) och Prasini (ägs av familjen Giannakopoulos). De allra flesta supportrar skiter dock i vilket bara laget spelar boll och vinner matcher men de har samtidigt usel källkritik i sitt informationsintag och det kan skapa en konstig stämning på läktarna.
De som är på de två första sidorna skrattar nu gott och spyr all galla de kan medan de som är på den tredje sidan känner sig svikna och förbannade. Personligen är jag mer åt den tredje sidan (Vgenopoulos sida) och jag ska försöka förklara min ståndpunkt.
Organisationer kan delas in i visionsstyrda och resursstyrda. Visionsstyrda organisationer har större chans att växa medan resursstyrda oftast blir kvar på en och samma nivå. Visionsstyrda organisationer styrs av visioner och visionerna skapar mål som i sin tur skapar strategier för att nå målen. Resursstyrda organisationer styrs av befintliga resurser och det är det som avgör vad som ska hända. Skulle detta vara en person med 100 kr så skulle den visionsstyrda tänka på hur dessa 100 kan bli 1000 medan den resursstyrda tänker på vad man kan göra för 100 kr. Vgenopoulos har uttryckt ett visionsstyrt synsätt som jag köper fullt ut kontra den resursstyrning Giannis Vardinogiannis har visar under snart 15-års tid. Visionsstyrning tvingar fram utveckling och det gillar jag. Rent fotbollsmässigt skulle detta kunna vara enligt följade (extremt förenklat):
Visionsstyrt (1. vision-mål 2.strategier)
1. Vi vill nå semifinal i CL och vinna ligan ungefär vart annat år.
2. OK, då behöver vi utveckla vår akademi, förbättra vår scoutning och utveckla vår marknadsavdelning för att ha råd med detta.
Resursstyrt (1. vad har vi? 2. Vad kan vi göra med det vi har?)
1. Vi har bara 50 miljoner att röra oss med.
2. OK, vi försöker nå en andraplats i ligan och når vi Champions League får vi in nya pengar.
Skulle Vgenopoulos avhopp innebära att Panathinaikos återgår till resursstyrning så är det ett stort nederlag för klubben enligt mitt sätt att se det. Finns visionsstyrningen (äntligen, men föga troligt) i väggarna så spelar det egentligen ingen roll vilka personerna är. Think Big helt enkelt.
Vad som komma skall är dock svårt att gissa sig till men det är långt kvar till jordens undergång vad som än händer. Såpan som har utspelats sedan i somras har troligtvis många avsnitt kvar. Det sista ordet är ännu inte sagt och det sista avsnittet är inte inspelat.
Ska man dock måla allt svart är Panathinaikos i december 2010 en klubb utan egen arena, en klubb som inte äger sin träningsanläggning (hyrs av familjen Vardinogiannis), en klubb som saknar egen identitet. I snart 15 år har man arbetat helt utan plan och alla andra intressen än ett växande Panathinaikos har tillgodosetts.
Att prata om nyförvärv hit eller dit känns oväsentligt om klubben inte hittar en långsiktig lösning på sitt vara eller icke vara. Men visst några mittfältare som orkar springa vore inte helt fel nu i vinterfönstret.
Det var min syn på saken. Lite väl långt och rörigt men kanske blir någon klokare
PS!
Personligen hyser jag inget agg mot varken Vardinogiannis (som för övrigt firar jul i Sverige), Giannakopoulos eller Vgenopoulos. De är alla affärsmän och bör egentligen bara bedömas med affärskriterier vilket jag som supporter egentligen är oförmögen till. Den första anser jag dock har misslyckats med sitt uppdrag på 2000-talet. PAO har tagit noll steg framåt under hans tid. Det handlar inte om pengar utan om oärlighet och planlöshet. Oärlighet gäller även de två andra. Den andre borde hålla sig till basketen då han inte har råd att driva runt fotbollen. Jag är dock tacksam för de miljarder de har lagt på basketen som inte har de intäkterna fotbollen har. Något F4 ska jag se innan jag blir för gammal. Den tredje är jag tacksam över det hopp han gav mig. Men hoppade han av en brinnande båt faller han till samma nivå som den första.
I denna artikel behandlas Panathinaikos ägarstruktur.
Jag ska försöka göra historien kort. Detta är min syn på saken och ska bedömas som sådan. Det är inte den universala sanningen utan sättet som jag ser händelserna på.
Huvudpersonerna i historien är Giannis Vardinogiannis (Familjen har ägt Panathinaikos fotbollssektion sedan 1979 och är en av Greklands allra mäktigaste familjer), Andreas Vgenopoulos (är idag delägare i klubben och framgångsrik affärsman, en gång i tiden representerade han klubben i fäktning), Nikolas Pateras (Ordförande i klubben 08/09 och 09/10, vän till G Vardinogiannis och framgångsrik redare) och familjen Giannakopoulos (delägare i fotbollen och de som gjort Panathinaikos till Europas största basketklubb det senaste decenniet).
Det hela började en tidig vårdag 2008. 35 000 människor hade fredligt marscherat genom delar av Aten. Deras enda vilja var att visa sitt missnöje gentemot ägarfamiljen (Vardinogiannis) och dess sätt att vanvårda Panathinaikos.
Mitt i allt detta klev en affärsman (Andreas Vgenopoulos) fram och pratade om ett stort Panathinaikos med flera jämlika ägare.
Effekten av händelserna var att ägarfamiljen öppnade upp klubben och sålde ca 35 procent av föreningens aktier till utomstående intressenter. En av dem var Vgenopoulos som köpte ca 10 procent. Tillsammans med övriga investerare betalade man ett symboliskt överpris för sina andelar i en nyemission. De nya pengarna användes till att stärka truppen och förra säsongen (09/10) hade truppens värde nästan tredubblats jämfört med säsongen 07/08.
De två första säsongerna med flerägarskapet var blandade. Den första (08/09) innebar 16-del i CL men andraplats i ligan, den andra innebar 16-del i EL och dubbeln i Grekland. Vi är nu inne i den tredje säsongen för flerägarskapet.
Panathinaikos hann knappt säkra dubbeln innan oroligheterna i styrelserummen kom igång. Majoritetsägaren började göra påtryckningar då nyemissionspengarna från sommaren 2009 var slut. Med sina 55 procent i aktieinnehav gjorde han det han har rätt att göra som majoritetsägare och klubbade beslut och lade fram förslag som ogillades av dem som kommit in i klubben genom nyemissionen. Majoritetsägarens 55 procent blev nästan 70 procent sedan han och familjen Giannakopoulos bildat allians. Familjen Giannakopoulos förvaltade totalt 15 procent i och med de 5 procenten de själva har och de 10 procenten de förvaltade för moderklubben (enligt 90/10 regeln i Grekland tror den är 49-51 o Sverige).
Familjerna Vardinogiannis och Giannakopoulos hade i och med detta bildat en allians som kunde fatta vilka beslut som helst i och med majoritet vid omröstningar. Man anställde en ny sportchef från Portugal, man anställde en ny högerhand i form av Gontikas som skulle driva alla ekonomiska frågor, man tillsatte en före detta politiker som ordförande och man anställde en fystränare som tidigare varit hos AEK mestadels som assistent.
Supportrar visade över hela Världen sitt missnöje med att Vardinogiannisklanen återigen fattade alla beslut. I Österrike, i Kanada, i USA, På Cypern och i Grekland kunde man se banderoller om att klanen icke var önskvärd hos supportrar på de olika kontinenterna.
Banderoller i Kanada
Någonstans här backade Vardinogiannisfamiljen återigen ett steg och öppnade på sensommaren upp för att skänka 25 procent av det totala aktieinnehavet och gå ner till totalt 30 procents aktieinnehav i klubben, därav skulle de bli av med sin majoritet. Då klev Vgenopoulos återigen fram tillsammans med ordföranden för perioderna 08/09 och 09/10 Nikolas Pateras. Tillsammans ska Giannis Vardinogiannis, Andreas Vgenopoulos och Nikolas Pateras ha nått ett avtal om hur dessa 25 procenten ska föras över till andra investerare inklusive Vgenopoulos. Klubbens siffror skulle granskas och efter nyår skulle en nyemission göras och på så sätt skulle nya investerare ta del av de 25 procenten. Klubben skulle få in nya pengar och ingen ägare skulle ha över 50 procent som är fallet idag.
Det är detta avtal som ser ut att gå i kras sedan Vgenopoulos i måndags meddelade att han hoppar av sitt engagemang hos Panathinaikos. Vardinogiannis står fast vid att han skänker 25 procent och att hans familj endast vill ha 30 procent.
Vad betyder den nya situationen?
Det borde inte betyda alltför mycket. Vgenopoulos är en av många investerare. Panathinaikos har inga skulder (synliga i alla fall men det är Grekland vi pratar om). Då klubben på 2000-talet inte tagit del av intäkterna utan de har hamnat hos bolag som Ticket Club så är det dock lite lurigt att granska ekonomin.
Flera av landets största affärsmän är fortfarande engagerade i klubben. Men visionen av flera jämbördiga ägare har fallit i kras (för tillfället) och det är synd då det är en modell jag personligen trodde på. De är dock svårt för en flerägarskapsmodell att fungera då en äger 55 en annan 15 och en tredje 5. Skulle de 90 procent som får ägas av någon annan än moderklubben ägas av flera jämbördiga skulle denna modell vara perfekt. Men visst ju fler kockar desto sämre soppa men samtidigt är världens mest utvecklade länder demokratier och inte diktaturer.
I Grekland har man som vanligt delat in sig i läger. En del är på Vardinogiannis sida, en del på Gianakopoulos sida och andra på Vgenopoulos sida. Mediernas makt är stor. Genom medierna har Vgenopoulossidan till exempen smutskastats ganska duktigt genom bland annat tidningarna Derby (Vardinogiannis intressen) och Prasini (ägs av familjen Giannakopoulos). De allra flesta supportrar skiter dock i vilket bara laget spelar boll och vinner matcher men de har samtidigt usel källkritik i sitt informationsintag och det kan skapa en konstig stämning på läktarna.
De som är på de två första sidorna skrattar nu gott och spyr all galla de kan medan de som är på den tredje sidan känner sig svikna och förbannade. Personligen är jag mer åt den tredje sidan (Vgenopoulos sida) och jag ska försöka förklara min ståndpunkt.
Organisationer kan delas in i visionsstyrda och resursstyrda. Visionsstyrda organisationer har större chans att växa medan resursstyrda oftast blir kvar på en och samma nivå. Visionsstyrda organisationer styrs av visioner och visionerna skapar mål som i sin tur skapar strategier för att nå målen. Resursstyrda organisationer styrs av befintliga resurser och det är det som avgör vad som ska hända. Skulle detta vara en person med 100 kr så skulle den visionsstyrda tänka på hur dessa 100 kan bli 1000 medan den resursstyrda tänker på vad man kan göra för 100 kr. Vgenopoulos har uttryckt ett visionsstyrt synsätt som jag köper fullt ut kontra den resursstyrning Giannis Vardinogiannis har visar under snart 15-års tid. Visionsstyrning tvingar fram utveckling och det gillar jag. Rent fotbollsmässigt skulle detta kunna vara enligt följade (extremt förenklat):
Visionsstyrt (1. vision-mål 2.strategier)
1. Vi vill nå semifinal i CL och vinna ligan ungefär vart annat år.
2. OK, då behöver vi utveckla vår akademi, förbättra vår scoutning och utveckla vår marknadsavdelning för att ha råd med detta.
Resursstyrt (1. vad har vi? 2. Vad kan vi göra med det vi har?)
1. Vi har bara 50 miljoner att röra oss med.
2. OK, vi försöker nå en andraplats i ligan och når vi Champions League får vi in nya pengar.
Skulle Vgenopoulos avhopp innebära att Panathinaikos återgår till resursstyrning så är det ett stort nederlag för klubben enligt mitt sätt att se det. Finns visionsstyrningen (äntligen, men föga troligt) i väggarna så spelar det egentligen ingen roll vilka personerna är. Think Big helt enkelt.
Vad som komma skall är dock svårt att gissa sig till men det är långt kvar till jordens undergång vad som än händer. Såpan som har utspelats sedan i somras har troligtvis många avsnitt kvar. Det sista ordet är ännu inte sagt och det sista avsnittet är inte inspelat.
Ska man dock måla allt svart är Panathinaikos i december 2010 en klubb utan egen arena, en klubb som inte äger sin träningsanläggning (hyrs av familjen Vardinogiannis), en klubb som saknar egen identitet. I snart 15 år har man arbetat helt utan plan och alla andra intressen än ett växande Panathinaikos har tillgodosetts.
Att prata om nyförvärv hit eller dit känns oväsentligt om klubben inte hittar en långsiktig lösning på sitt vara eller icke vara. Men visst några mittfältare som orkar springa vore inte helt fel nu i vinterfönstret.
Det var min syn på saken. Lite väl långt och rörigt men kanske blir någon klokare
PS!
Personligen hyser jag inget agg mot varken Vardinogiannis (som för övrigt firar jul i Sverige), Giannakopoulos eller Vgenopoulos. De är alla affärsmän och bör egentligen bara bedömas med affärskriterier vilket jag som supporter egentligen är oförmögen till. Den första anser jag dock har misslyckats med sitt uppdrag på 2000-talet. PAO har tagit noll steg framåt under hans tid. Det handlar inte om pengar utan om oärlighet och planlöshet. Oärlighet gäller även de två andra. Den andre borde hålla sig till basketen då han inte har råd att driva runt fotbollen. Jag är dock tacksam för de miljarder de har lagt på basketen som inte har de intäkterna fotbollen har. Något F4 ska jag se innan jag blir för gammal. Den tredje är jag tacksam över det hopp han gav mig. Men hoppade han av en brinnande båt faller han till samma nivå som den första.
