Superettan fortsätter att vara precis så jämn och svängig som många hade väntat sig. Efter fem spelade omgångar skiljer det bara några få poäng mellan toppen och mitten, och nästan varje match känns som den kan förändra hela tabelläget.
Uppe i Jämtland stannade alla tre tunga poäng kvar när Östersund besegrade Värnamo. Falkenberg sitter just nu i förarsätet efter ännu en stabil insats, medan lag som Helsingborg, Örebro och Nordic United fortsätter att haka på i toppen.
Samtidigt finns det flera stora frågor längre ner i tabellen. Vad händer egentligen med IFK Norrköping? Laget blandar starka prestationer med svaga insatser och har fortfarande svårt att hitta rätt balans. GIF Sundsvall fortsätter att kämpa i botten efter ännu en tung förlust, och även Sandviken har fått en tuff start på säsongen där resultaten ännu inte riktigt har lyft.
Nu har det blivit dags att lyfta fram spelarna och tränaren som stack ut allra mest. Här är omgångens elva i Superettan – med motiveringar till varje val.
Jakub Ojrzyński, Örebro SK
Ojrzyński var den stora anledningen till att Örebro fick med sig en poäng från Varberg. Det här var ingen match där ÖSK glänste framåt, utan en sådan bortamatch där man får acceptera att försvara mycket och lita på sin målvakt. Varberg hade 21 avslut, sex på mål och tryckte ner Örebro i långa perioder, men Ojrzyński stod emot. Han gjorde flera viktiga räddningar, framför allt på avsluten inne i straffområdet, där han hela tiden såg stor och lugn ut. Det var inte bara reflexer, utan också en trygghet i hur han placerade sig och tog rätt beslut.
Samtidigt hjälpte han laget med fötterna, bland annat med flera lyckade långbollar när ÖSK behövde komma ur press. Det fanns något misstag också, men helheten var stark. I en svår bortamatch på gräs, där Örebro inte fick igång offensiven, blev Ojrzyński skillnaden mellan noll och en poäng. Det var en målvaktsinsats som verkligen räddade laget.
Aziz Harabi, Nordic United FC Harabi gjorde en sådan match som betyder extra mycket, både för laget och för honom själv. Det här var hans första mål på den här nivån, och sättet han tog det på var riktigt starkt. Matchen stod och vägde, Ljungskile hade haft sina perioder, men Nordic hade börjat hitta mer yta på kanterna. Då får Harabi lite tid i boxen, viker in, flyttar bollen rätt och pangar in 1–0 med ett avslut som det inte går att klaga på. Det var kyligt, hårt och precis vad Nordic behövde.
Men han var inte bara målskytten. Han var ett hot hela matchen, särskilt när han fick isolera sin försvarare och gå framåt. Fyra lyckade dribblingar på fyra försök säger en del om hur trygg han var i sina aktioner. 84 bollkontakter visar också att mycket gick genom honom. Dessutom sprang han femte mest av alla i matchen, så jobbet fanns där åt båda håll. Första målet, stort ansvar och en bortaseger. Det är tungt och starkt gjort i en match där Nordic behövde någon som klev fram. En stark insats
Vincent Sundberg, IK Oddevold Sundbergs match blir stark när man ser vad han faktiskt gav Oddevold från sin ytterbacksplats. Han var inte bara där för att försvara kanten, utan blev också ett vapen när Oddevold skulle framåt. Sundsvall fick svårt när han kom med fart från lite djupare ytor, för då hann de inte riktigt få kontroll på honom. Det syntes flera gånger att hans första steg stack ut. När han väl ryckte fanns det en explosivitet som inte många ytterbackar i Superettan har. Samtidigt var det inte bara fart för fartens skull. Han sprang mest av alla i matchen, 12 788 meter, och hade också högst toppfart med 32,23 km/h.
Defensivt bidrog han också med åtta återvinningar, tre rensningar och ett blockerat skott. Målet till 0–3 blev den perfekta bilden av hans insats. Han fyllde på från sin position, tog avslutet direkt och satte dit bollen med kraft. Det var inte bara ett snyggt mål, utan ett mål som dödade matchen. En ytterback med ork, fart och kvalitet i rätt stund.
Jakob Voelkerling Persson, Helsingborgs IF Voelkerling Persson blev precis den ledare HIF behövde i den här matchen. Efter en period där försvarsspelet varit ifrågasatt behövdes en mittback som kunde ta ansvar, stå rätt och göra det enkelt för laget runt sig. Han gav HIF ledningen med ett smart volleymål på hörna, men det var bara halva insatsen. Det viktigaste var hur han sedan höll ihop backlinjen.
Brage hade mycket boll, men fick ofta spela runt utan att komma till de riktigt rena lägena. Där var Voelkerling Persson viktig med sin positionering i boxen och sitt sätt att läsa situationerna. Han rensade, blockerade och vann de dueller som behövde vinnas. 14 återvinningar, fem rensningar och två blockerade skott visar också hur ofta han var rätt placerad. Ett mål framåt, första nollan bakåt och en insats som gav HIF trygghet igen. Det var en väldigt stabil mittbacksmatch.
Victor Sandberg, Örebro SK Sandbergs match var mycket av det som Örebro behövde på Påskbergsvallen. Det var ingen match där ÖSK kunde spela ut, utan de fick stå emot ett Varberg som hela tiden fyllde på och tryckte in bollar i boxen. Då blir mittbackens jobb ganska enkelt att förstå, men svårt att utföra: vinn första duellen, ta nästa yta och håll huvudet kallt. Sandberg gjorde det väldigt bra. Han var ofta den som städade undan när Varberg kom runt på kanterna, och hans tolv rensningar säger mycket om vilken typ av match det blev.
Men han var inte bara en spelare som sparkade bort bollen. Med fyra brytningar, tolv återvinningar och 89 procent i passningsspelet visade han också att han läste spelet och kunde ge Örebro lite lugn när de väl fick tag i bollen. I en match där marginalerna var små blev hans positionsspel och enkelhet väldigt viktig. Det var en klassisk mittbacksinsats: inte särskilt glamorös, men stabil, tuff och helt nödvändig för nollan. Att han dessutom är född 2007 och bara 18 år gör att insatsen väger ännu tyngre.
Yannick Adjoumani, Östersunds FK Adjoumanis insats var viktig för att Östersund fick sin vänsterkant att fungera i en match som svängde mycket. Han var inte spelaren som tog alla rubriker, men han gjorde mycket av det som behövdes för att laget skulle få kontroll före paus och orka stå emot efter paus. Framåt gav han ÖFK ett bra hot längs kanten. Han var trygg när han fick bollen, vågade driva framåt och slog också passningen som blev assist. Det var en enkel men viktig aktion, för i sådana matcher behöver man spelare som kan göra rätt sak utan att krångla.
Samtidigt var han väldigt nyttig bakåt. Elva återvinningar, fyra rensningar och två blockerade skott visar att han inte bara följde med upp, utan också tog hemjobbet när Värnamo tryckte på. Han vann dessutom sju markdueller och sprang fram och tillbaka på sin kant matchen igenom, vilket säger en del om jobbet han lade ner. Det var ingen överdriven show, men det var en stark ytterbacksinsats med balans, ansvar och kvalitet i rätt lägen.
Elias Andersson, Nordic United FC Andersson var spelaren som gav Nordic den där vuxna känslan i en svår bortamatch. Ljungskile började med fart och mycket boll, men ju längre halvleken gick desto mer tog Elias tag i rytmen. Det är därför det måste sägas tydligt: han hör hemma på en mycket mycket högre nivå. Vad han gör i Superettan känns fortfarande som ett under, för han har ett lugn och en kvalitet som sticker ut direkt.
Han behövde inte jaga rubriker, utan styrde matchen med små beslut, rätt passningar och smart placering. När Nordic behövde andas kunde han hålla i bollen, och när laget skulle framåt hittade han vägar genom pressen. 37 av 44 passningar rätt och sex lyckade långbollar visar precisionen, men lika viktigt var hur han fick andra att se tryggare ut. Han sprang dessutom tredje mest av alla i matchen och näst mest i Nordic, vilket visar att det inte bara var klass med boll. Det var arbete, rutin och kontroll i samma paket. En ledartyp på mittfältet, rakt igenom. Han är för bra för Superettan helt enkelt.
Teo Grönborg, Nordic United FC Grönborgs insats var kanske inte den mest rubrikstarka, men den var väldigt viktig för att Nordic skulle få kontroll på matchen. Han var inblandad i mycket åt båda håll och blev lite av limmet bredvid Elias Andersson. Där Elias kunde styra med lugn och passningar, gav Grönborg laget energi, löpstyrka och närvaro i rätt ytor. Han kompletterade Elias perfekt, för han tog de där extra metrarna som gör att mittfältet inte blir stillastående. Det syntes också i löpstatistiken, där han sprang näst mest av alla spelare i matchen och mest i Nordic.
Offensivt var han med i flera sekvenser där Nordic tog sig fram, inte minst på högerkanten. Han låg bakom stora delar av 2–0-målet, där anfallet kommer därifrån, han utmanade och hans avslut räddas och returen petas in. Samtidigt gjorde han jobbet bakåt med återvinningar, brytningar och blockeringar. Det var en sådan match där han kanske inte får assisten på pappret, men ändå gör laget bättre. Väldigt nyttig. En tung insats rakt igenom.
Oskar Lindberg, Falkenbergs FF Lindberg var matchens stora skillnad när Falkenberg slog Norrköping och gick upp i serieledning. Det var inte bara målet som gör hans insats stark, även om avslutet till 1–0 är precis den typen av aktion som avgör jämna matcher. Han är med i uppbyggnaden på högerkanten, fortsätter löpningen och får tillbaka bollen innan han sätter dit den med bra kyla. Det var ett mål som kom ur något Falkenberg hade hittat hela matchen: högerkanten. Lindberg och Källström skapade gång på gång problem där, och Norrköping fick aldrig riktigt stopp på det. Med fem nyckelpassningar och 0,58 i xA var han också mer än en målskytt.
Han skapade lägen för andra, drev spelet framåt och tog ansvar när FFF behövde ett offensivt hot. Samtidigt gjorde han jobbet bakåt med sju defensiva bidrag och 13 återvinningar, när Norrköping tryckte på efter målet. Extra starkt blir det att han höll nivån i 90 minuter i en match där varje duell kändes viktig. En riktigt stark insats i en väldigt tung seger för FFF nu, på hemmaplan dessutom. Riktigt bra.
Simon Marklund, Östersunds FK Marklund var en av de stora anledningarna till att Östersund fick den där drömhalvleken mot Värnamo. Han spelade med lugn, men också med en tydlig vilja att hela tiden göra något framåt. Målet till 3–0 var riktigt fint. Han tar ner inlägget på foten och sätter bollen i bortre hörnet med en kyla som gjorde att hela anfallet såg enklare ut än det var. Det var inte bara ett snyggt mål, utan ett mål som gav ÖFK ett stort grepp om matchen.
Men Marklund var mer än avslutet. Han hade också en assist, fyra nyckelpassningar och 38 av 44 passningar rätt, vilket visar hur mycket han var med i det kreativa spelet. Han tappade inte bort enkelheten, men hade kvalitet när det behövdes. Dessutom sprang han näst mest i ÖFK med 12 080 meter, så arbetsinsatsen fanns där hela vägen. I en match där Värnamo kom tillbaka i andra halvlek blev hans första halvlek extra viktig. Marklund gav Östersund mål, passningsspel och kontroll när matchen skulle sättas. Det var starkt gjort!
Christian Wagner, Sandvikens IF
Wagner är kanske det tydligaste exemplet på en spelare som kan bära ett lag även när resultaten inte riktigt lossnar. Sandviken jagar fortfarande första segern, men mot Norrby såg man hur mycket hans målform betyder. Redan efter fem minuter är han där han ska vara, på inspelet, och placerar in 1–0 med trygghet. Sedan hamnar matchen snett ändå, men Wagner försvinner inte. Han fortsätter söka ytor i boxen och när chansen kommer i slutet är han först på returen och petar in 2–2. Det är inte det mest spektakulära målet, men det är precis så en riktig målskytt jobbar.
Fyra skott, två mål och 1,39 i xG visar att han hela tiden fanns nära de farliga lägena. Efter de två nya målen är han uppe på sex totalt och leder skytteligan. Det säger mycket. Han hade bara 16 bollkontakter, men behövde inte mer för att avgöra Sandvikens poäng. Det var en klassisk forwardinsats: lite boll, mycket närvaro och iskall när det gällde. Utan Wagner hade Sandviken gått tomhänta här.
OMGÅNGENS TRÄNARE
Stevie Grieve, Helsingborgs IF Grieves tränarinsats sticker ut för att HIF vann en match som de verkligen behövde vinna, trots att läget inte var enkelt. Laget kom från en tung förlust, hade skadeproblem, en avstängning och flera spelare borta, men han fick ändå ihop en startelva som fungerade. Det mest intressanta var hur ung elvan var. Med flera tonåringar från start krävdes det mod, men också en tydlig plan för att de inte skulle hamna fel i matchen.
HIF spelade inte bländande fotboll, men de såg mycket mer samlade ut än senast. Brage fick ha boll, men Helsingborg försvarade ytorna bättre och stod upp i boxen när det behövdes. Framåt vann de matchen på fasta situationer, vilket inte känns som slump längre. Det är något HIF lagt tid på och nu får betalt för. Grieve fick fram ett svar ur gruppen, gav unga spelare ansvar och hittade en balans som räckte till både seger och hållen nolla. Det är en stark tränarinsats.
Skriv gärna i kommentarerna om vi har rätt eller fel? Saknas någon spelare? Vem tycker du ska in i elvan?
