Om skillnaden på 90 minuter och 93 minuter

Tomheten ifrån EL-uttåget tidigare i veckan satt fortfarande fast som en vass pickande nål på näthinnan och det var med mer eller mindre total håglöshet som jag såg framemot Valencias bortmatch mot Real Madrid på Santiago Bernabeu. Los Ché utan något som helst att spela för just nu mer än sin heder skulle ta sig an Real Madrid som jagar ligatiteln och som svävar på moln efter bragden nere i München tidigare i veckan. Det här kunde gå illa var mina tankar inför matchen, riktigt illa om man mina värsta farhågor skulle slå in.
 
Men Valencia gjorde precis som man skulle inför den här matchen, såg det som en förbannat rolig utmaning där man kunde spela helt avslappnat utan något som helst att förlora och dessutom med bonusen att få chansen att förstöra litegrann för huvudstadslaget i liga-racet. Man spelade respektlöst och perfekt enligt sin matchplan och fick den här matchen precis dit man ville där Mathieus ledningsmål på hörna i första halvlek krönte en mer eller mindre prickfri insats. Real Madrid inledde som väntat piggt och bra men mattades av väldigt fort och uppträde sen aningen nonchanlant och inte alls som ett lag som ska spela CL-final om någon vecka och slåss om ligatiteln. Valencia går till pausvila med en fullt rättvis ledning med 1-0 efter att Real Madrid-bekantingen Parejo hittat Mathieu på en hörna.
 
I andra halvlek kommer som väntat Real Madrid ut med mer energi men även frustration ju mer tid som går. Kvitteringen kommer dock ganska så omgående när glödhete Sergio Ramos nickar in 1-1 chanslöst bakom Diego Alves som annars på nytt visar att han är en av ligans bästa målvakter. Santiago Bernabeu vaknar till liv efter kvitteringen och nu anar man att Real Madrid vaknat på allvar och nu enbart ska ösa på framåt när man väl fått vittring. Men stämningen på arenan och nere på planen svänger återigen snabbt tillbaka när Dani Parejo (såklart) stänker dit 1-2 bara minuterna efter Ramos-kvitteringsmål. Valencia återigen i ledningen och tiden börjar så sakta ticka iväg för Real Madrid som ser ut att tappa värdefulla poäng i kampen om ligatiteln.
 
Diego Alves avvärjer det som når fram till honom samtidigt som försvaret framför honom gör ett strålande arbete när man undanröjer de värsta hoten. Klockan tickar upp mot 90 minuter och jag är beredd att skriva in en ny fin skalp den här säsongen, på samma dignintet som seger på Camp Nou tidigare i år. När fjärdedomaren visar upp 5 övertidsminuter känns det som om Sir Alex himself tagit över Maränger och så fort klockar tickar upp mot 93 minuter kommer en svår ångest tillbaka. Ett inlägg från Di Maria ser ut att bli ofarligt när Cristiano Ronaldo med ryggen mot målet, på Zlatan-maner, klackar in 2-2 bakom en ställd och chanslös Alves. Kvitteringen är ett faktum och Bernanbeu exploderar igen, medans Valencia återigen får benen undanslagna i sista skvälande sekunderna av en match. Två gånger 93:e minuten inom loppet av några dagar – det är synnerligen inte enkelt eller skoj att vara Valencianista just nu.
 
Nycklar i matchen
 

• Diego Alves

Gjorde återigen en fullständigt strålande insats mellan stolparna och visar skillnaden mellan ett mediokert Valencia och ett Valencia som krigar med allra bästa lagen i ligan. Var många gånger den spelaren som höll Valencia kvar i matchen med några makalösa räddningar.
 

• Parejo och Keita

Värvningen av Keydou Keita ifrågasattes av många, inkluderat mig själv, men Keita har visat sig vara den klokaste värvningen av Valencia på väldigt många år. Hans mogna, alltid kloka spel där han ständigt ligger rätt i defensive och ger Parejo fria tyglar i offensiven med sitt kreativa spel har varit oerhört viktigt för Valencia i vår och gett lag den balansen man saknade i höstas. Dani Parejo gör ett mål och en assist mot sin forna klubb och har kanske varit Valencias genomgående bästa spelare denna säsongen där han tagit stora kliv framåt. Igår överglänste man Alonos och Illaramendi klart.
 

• Europa-baksmällan

Det var två lag som båda gått genom tuffa drabbningar ute i Europa i veckan med blandade resultat, minst sagt. Valencia var laget som lyckades samla kraft och återhämta sig rent mentalt bäst till den här ligamatchen medans Real Madrid inte riktigt gick att känna igen. Men som alltid så lyckas laget ändå på något vis kriga sig tillbaka och knipa en väldigt viktig poäng på ett mål som egentligen inte finns, på övertid. Snöpligt och oerhört tungt för Valencia såklart.
 
Matchfakta
 
Mål: 0-1 (43) Mathieu, 1-1 (59) Ramos, 1-2 (64) Parejo, 2-2 (93) Ronaldo
Avslut mot mål: 31-9
Skott på mål: 11-5
Bollinnehav: 60-40%
Domare: Clos Gomez, 6 av 10 i Madridbaserade Marca.