Först tappade Orient en 1-0 ledning till förlust under de sista fem minuterna mot bottenlaget Hartlepool. Sen skänkte man bort sin Wembleyfinal till Southend trots fullständig dominans i två matcher. Förlust 0-1 hemma och sedan 2-2 borta, kvitteringen insläppt på övertid.

I helgen var det baksmällematch mot Crawley hemma på Brisbane Road. En chans att komma över besvikelsen och hålla lite liv i säsongen. Gästerna hade två skott på mål. Det första, i elfte minuten, blev matchens enda i mål.

Återigen dominerade Orient matchbilden. Men 14 avslut varav 8 på mål bekräftade vad manager Russell Slade sa i intervjun efter matchen; Vi måste vara mer kliniska.

Saknaden efter skadade Kevin Lisbie har de senaste veckorna kostat Orient säsongen. Mooney, MacDonald och Batt jobbar oförtröttligt längst fram men förhållandet chanser/mål har varit för dåligt. Det problemet har inte Lisbie och jag är inte ensam om känslan att med honom i truppen hade Orient varit på väg till Wembley nu. Och den lilla chansen till playoff hade fortfarande funnits kvar.

Nu finns det en målbild kvar för klubben. Sex poäng till och ett säkrat kontrakt. Missförstå mig rätt. Att slippa en jobbig bottenstrid är mycket värd. Men som Orientsupportern Val Jacobs så träffande summerade känslan efter 2-2 mot Southend: Att hålla på Orient innebär en lång rad små besvikelser som då och då avbryts av en riktigt stor besvikelse.

Säsongen är död. Nu återstår att på 13 omgångar skrapa ihop 6 poäng. När det är gjort börjar vi spekulationerna om vilka som blir kvar och vilka som försvinner. Många kontrakt löper ut i sommar. Sommar! Se där, ett litet ljus i mörkret.