Svensk fotboll,
vi är igång.
Det smög igång med några matcher i division ett där framförallt Skövde kraschlandade i serien med en 6-1 förlust mot Trollhättan, aj. Sedan trädde de stora drakarna in i bilden när Djurgården mötte Malmö men mest intressant för oss är att även Superettan drog igång. Det var Göteborgsderby mellan Örgryte och Utsikten, ett rödvitt derby mellan Sandviken och Kalmar, en stormatch mellan Sundsvall och Helsingborg (nåja) samt ett Hallandsderby mellan nykomlingarna Falkenberg och Varberg. Inget av det kan dock jämföra sig med vad som väntar på tisdag när vi möter Västerås.

Med vi menar jag det som vissa (inklusive mig) slentrianmässigt kallar "det nya ÖSK". För de som tycker att det är lite överdrivet så vill jag påminna om att vi värvat elva spelare (inklusive uppflyttade juniorer) samt släppt, lånat ut eller tappat tretton spelare plus några till de kommande dagarna. Det är en rejäl omsättning på spelarsidan och om vi inkluderar sportchef- och ledarsidan blir omsättningen ännu större så vill jag bestämt hävda detta ÖSK är nytt och med det nya kommer en anpassningsperiod. Och den har inte varit smärtfri.

Om vi ska sammanfatta resultaten och prestationerna på försäsongen vill jag sammanfatta det med ett ord:
Utvecklingspotential.
Alltså, vi har gjort insatser som varit lovande och visat glimtar av bra saker i korta och långa perioder men överlag har det inte resulterat i väldigt många vinster, samtidigt ska man ha i åtanke att vinster på försäsongen är en rolig bonus men vinster under säsong är målet. Det vi alla därmed hoppas är att utvecklingen under denna försäsong varit tillräckligt för att kunna rubba topptippade Västerås, vår premiärmotståndare.

Även gurkorna kan nog använda ordet "utvecklingspotential" för att beskriva sin gångna allsvenska säsong. I många matcher spelade man bra, väldigt bra men i eget straffområde hade man otur och i motståndarnas straffområde hade man ännu mer otur och det slutade till slut med att man åkte ut med 23 inspelade poäng och framförallt åkte man ut för att man inte gjorde tillräckligt med mål, de mäktade med blott 26 stycken. När säsongen var över väntade sig de flesta att succétränaren Kalle Karlsson skulle lämna, möjligen för Djurgården, men han blev kvar, till mångas förvåning. Viktigast var nog också att just Kalle, arkitekten bakom Västerås framgång, blev kvar för spelarflykt blev det sannerligen. Försvann gjorde Camil Jebara, Elyas Bouzaiene, Ibrahim Diabaté och Viktor Granath, för att nämna några. Samtidigt sålde man också Marcus Linday och Mikael Marquez och de såldes inte för kaffepengar, om man räknar in sommaren och vårens försäljningar vågar jag säga att Västerås dragit in minst 25 miljoner kronor i övergångar och det kan man värva en hel del kvalité för inför sin återkomst till superettan.

Och värvat, det har man.
In har man plockat Bernardo Vilár, Victor Wernersson, Mamadou Diagne, Hugo Engström och av någon anledning Jonathan Ring, för att nämna några.
Största värvningen kan man nog säga att Elijah Dixon-Bonner från Queens Park Rangers är, ett lån fram till och med sommaren av en hajpad mittfältare. Nyförvärven kombinerat med kontinuiteten på tränarsidan har gett resultat under Västerås försäsong då man tog sig vidare till kvartsfinal i cupen, där man fick pisk av Malmö med 3-0 på bortaplan, och har tagit idel mängd segrar, kryssat ett par gång och endast förlorat två gånger mot tidigare nämnda Malmö och Degerfors. Här på sistone har man kryssat två gånger mot Brage och senast mot Sandviken men försäsong är försäsong och vad som väntar nu är något helt annat. Dock kan vi räkna med två saker och det är att Västerås kommer, som vilken annan protagonistaspirant som helst, vilja hålla boll men man kommer förmodligen köra på sitt taktiska signum, man-man markering, kort och gott kommer deras vänsterback ha hand om vår högerytter, deras högerback kommer markera vår vänsterytter och så vidare.

Med alla sina nyförvärv är den stora frågan för Västerås om de, likt Degerfors, kan studsa ned på superettan och upp igen eller om de kommer gå i den ökända superettanfällan och krascha ned i systemet, vilket Östersund borde ha gjort för längesen om inte satan själv kastade in pengar i den där klubben. Min gissning är att Östersund nästa år räddas av nåt NFT eller kryptovalutabolag. Min känsla är att Västerås kan göra som Degerfors, de har lyckats behålla så pass många av spelarna som utgör ryggraden i laget och därtill kryddat med flera spännande nyförvärv och viktigast av allt är att Kalle Karlsson är kvar. Men bara för det behöver de inte få en bra start på serien.

Här är tre av Västerås viktigaste spelare:
#6 Simon Johansson
Mister Västerås. Deras mittfältsgeneral som har en fin offensiv spets.

#1 Anton Fagerström
Var den som vaktade målet när de gick upp och bör även göra det i år.

#44 Max Larsson
En frejdig ytterback vars närvaro i årets trupp jag inte hade räknat med, trodde han skulle bli såld.

Tävlingssäsongen är igång och med det är försäsongen över.
Inga fler chanser att se om laget har slipat på "x" del av spelet.
Inga fler chanser att se om enskilda spelare närmat sig startelvan.
Inga fler chanser att se om vi är på väg åt rätt håll.
Nu är det igång och det är bäst för oss att vi är redo, annars riskerar tisdagen att bli en riktig käftsmäll.

Samtidigt ska vi ha en sak i åtanke och denna sak grundar sig i flera faktorer:
1. Västerås har haft en annan kontinuitet med sig från allsvenskan och har behållit flera av sina klasspelare.
2. De har lyckats hålla kvar Kalle Karlsson, vilket kan vara viktigast av allt.
3. De har värvat flera högklassiga spelare för denna nivå, samt Jonathan Ring, av någon anledning.
4. De har haft en stark försäsong bakom sig med positiva resultat.

Kort och gott:
Vi är underdogs.
Hur mycket Västerås än försöker få oss att verka som favoriter i denna match, av någon obegriplig anledning, så kommer de inte undan att i superettan 2025 är de favoriter till att ta hem hela serien.
De är favoriter att vinna varje match och det inkluderar denna premiär. Så på tal om käftsmällar är det just det vi kan dela ut på tisdag då vi slår underifrån men samtidigt ska vi veta att Västerås är favoriter av flera anledningar, se stycket ovan. Kanske är det därför jag vill skriva en mening som innehåller orden "hedersam förlust" men jag kommer på mig själv med att påminna mig om att det inte är så det nya ÖSK fungerar, även om det är så jag, en luttrad skribent, och f.d. gammal ÖSKare fungerar.

I det nya ÖSK pratar man om protagonister och att vi (seriöst, vi?) ska vara protagonister. Det är en roll som vi inte är vana vid. Vi spenderade hela hösten åt att vara just antagonister. Degerfors skulle fira uppflyttning mot oss på hemmaplan men likt en mobbare med spikigt hår tog vi deras uppflyttning och stampade på den. Likt en antagonistisk bankör stod vi bakom kassan på Behrns bank när Sandviken, Landskrona och Helsingborg kom och bad om tre poäng till sin uppflyttning till vilket vi sa "NEJ" och stängde luckan i deras ansikten. Så att bli protagonister är nytt för oss men inte ovälkommet, tvärtom.

Att vara protagonist och drömma stort är inte något vi ÖSKare gärna skulle vilja vara och göra men det är alltjämt något främmande för oss, än. När andra lags supportrar står och dagdrömmer på läktaren om SM-guld, europaspel och i IFK Göteborgs fall 80-talet kan jag ibland fånga mig själv med att dagdrömma om hur jag skulle agera ifall en luftpastej till boll flög upp mot mig på läktaren. Skulle jag nicka den? Boxa den? Försöka fånga den med en hand likt något ur The Matrix eller lite mesigt parera den som så många ofta gör? Detta kanske vittnar om hur verkligheten påverkat drömmarna inom oss de senaste åren. Eller hur jag kan zona ut totalt under en match. Men som ni förhoppningsvis förstår har vi en bit kvar till att börja drömma stort och att våga vara protagonister men det är bara att börja och med denna trupp vågar jag ändå göra det, om än försiktigt.

Jag tror att de flesta har sett att truppen ändå har en höjd i sitt spel som vi har sett ibland, under perioder, i sekvenser, mot bra och icke-representativt motstånd. Vi har presterat bra mot GAIS, Peking, Randers och Kryvbas men de är inte superettanlag och jag vill tro att över en säsong, mot lag som ovan nämnda Östersund och liknande motstånd, kommer vi prestera bra fotboll. Även om det inte alltid kommer vara smärtfritt.

Jag vill tro att spelare som Tipura, Söderström, Bajrovic, Ghasem med flera, som inte riktigt kommit igång, kommer bli bra superettanspelare men de, precis som oss skribenter som måste börja drömma större, behöver en anpassningsperiod som är olika lång. Därför väljer jag att gå i bräschen och drömma stort, med våra mått mätt, genom att säga att vi ska sikta på en niondeplats. Jag vet, jag vet. Ni hör ordet niondeplats och suckar men om vi tänker på hur de senaste säsongerna har varit är ju en niondeplats rätt bra och kanske rätt bekvämt också. Vi börjar lite lagom, för att sedan drömma större. För att sedan gå från att vara ovilliga protagonister i matcher till att vara seriens protagonist.

Vi, det nya ÖSK, de nya protagonisterna, börjar drömma på tisdag. Vi kommer vara underdogs och protagonister mot Västerås, de antagonistiska nyrika gurkbaronerna från öst, som kommer till vår arena med krav om tre poäng och vad som än händer ska de inte få dem gratis och utan kamp. Vi börjar drömma på tisdag och oavsett vad som händer på planen ska vi fortsätta drömma.

Detta tror jag blir startelvan på tisdag:
Yakoub - Kalle - Blessing
Andersson - Bajrovic - Hamse
Kroon - Modig - McCue - Käck
Påhlsson

Matchen börjar 19.00 och sänds på Max.
Men du ska såklart vara på plats och kan köpa din biljett här.

Forza Svartvitt!

P.S Västerås, om ni har med er ett tifo, se till att det inte vänds upp och ned när ni vecklar ut det.