Det känns nästa sjukt att skriva det, efter endast fem spelade omgångar, men Hammarby befinner sig redan i ett prekärt läge, ett läge där endast en vinst är gott nog om man vill vara med och slåss i guldstriden i höst. Idag, lördag, lyckades Sirius vända ett tvåmålsunderläge mot Kalmar och vinna med 3–2. Detta betyder att uppsalalaget har tagit dubbelt så många poäng som Hammarby har gjort, även om de förstås har en match mer spelad.
Det är av yttersta vikt för hemmalaget att göra en prestation i toppklass och ta tre säkra poäng. Speciellt med tanke på det faktum att Hammarby i maj spelar hela tre matcher i den stad som i stockholmarna mun kallas för Sveriges baksida, det vill säga Göteborg. Lägg sedan till en hemmamatch mot Malmö, ett hemmaderby mot AIK samt cupfinalen mot Mjällby så förstår ni att maj är en mycket viktig månad för vårt södergäng.
När jag var liten så pratade min mamma alltid om att John Blund skulle komma och strö sitt pulver i mina ögon så att jag skulle sova gott. Tyvärr känns det som att denne fiktiva figur har gjort comeback i Hammarbys omklädningsrum under de senaste två matcherna, med den skillnaden att han har strött sitt pulver i spelarnas ögon INNAN matchstart.
De första 15–20 minuterna mot både Halmstad och Djurgården var allt annat än bra och innan John Blunds pulver hade försvunnit ur ögonen och spelarna vaknat så hade vi redan släppt in ett mål. Jag vet inte vad ni tycker, men personligen så tycker jag att allsvenskan är så jämn att det känns direkt dumdristig att skaffa sig en uppförsbacke i onödan genom att inte vara fokuserade.
Under 2025 såg jag många av Mjällbys matcher och något som kännetecknade dem, under denna fantastiska rekordsäsong, var en ständig närvarande kontinuitet i system och startelva, smarta byten i rätt tid och desperation i slutet av matcherna, en desperation där tränaren kastar allting framåt om laget behöver göra mål. Visst, det hade en hel del flyt, men det är ju också så att flyt förtjänar man.
Vad vill jag säga med detta då undrar ni säkert. Jo, det handlar förstås om sättet som Hammarbys tränare och spelare har agerat under de inledande omgångarna. Jag tycker att vi saknar alla de ingredienserna som Mjällby hade ifjol. Vi ändrar formation efter motstånd, gör sena eller inga byten alls och någon desperation i slutet av matcherna har i alla fall inte jag sett.
Det är klart att man skall vara rädd om de poäng man har, men nog kan jag tycka att det var väldigt konstigt att Nikola Vasic eller Elohim Kaboré inte fick en enda minut senast mot Djurgården, samt att poängräddaren från Halmstadsmatchen, Frank Adjei Junior, endast fick en knapp minut i speltid. För skall man koka ned det så är det värdelöst att spela för många oavgjorda matcher med ett trepoängssystem vid vinst.
Återigen. Många som läser detta kommer säkert att reagera och tänka för sig själv att jag skall lugna ned mig, då det endast har spelats fem omgångar, och att en serie sällan avgörs under våren. Till viss del så håller jag med, men jag vet också att om man kommer för långt efter så kan det bli väldigt svårt att komma ifatt senare. Jag är, liksom många andra Hammarbysupportrar, sugen på det där guldet denna säsong och skall detta bli verkligheten så är det dags att börja rada upp några vinster nu, med start mot Västerås.
Min förhoppning är nu att Kalle och spelarna har lärt sig läxan efter det senaste två matcherna. Jag vill se mitt Hammarby komma ut som i premiären mot Mjällby, sätta fart från start med hög press och lyckat återvinningsspel. För det andra så är det dags för Kalle att bestämma sig för ett system och en startelva, en elva där Noah Persson får spela från start, så att vi får rätt balans, och har offensiva hot på båda kanterna.
Det är tydligt att se att Victor Lind blir ett betydligt farligare vapen med Noah bakom sig än i de matcherna där han fått spela någon variant av ”Wingback”. För det var väl inte detta vi betalade 20+ miljoner för.
Slutligen så vill jag se en tydlig plan för att vinna täta matcher i slutskedet av dessa, och att vi inte bara fortsätter på samma sätt och hoppas på det bästa.
Jag är ledsen om jag i denna text inte nämnt våra motståndare Västerås annat än översiktligt. Orsaken är dock denna att jag vill att vi börjar fokusera på vårt eget spel och spelar på våra styrkor i stället för att anpassa oss för mycket till motståndarna.
Det är dock självklart att vi måste se upp för spelare som Ladefoged, Bonde med flera, men det kommer att bli så mycket lättare att hantera dessa om vi spelar vårt eget spel och inte ger dem tid och plats att göra det som de gör bäst.
När vi spelar som mot Mjällby i premiären så vet vi att det inte är något lag i allsvenska som slår oss. Se nu bara till att göra detta mot Västerås, för då är inte ens jag orolig.
Bajen är bäst, må bästa laget vinna.
