Pagellone della stagione #1: "En märklig och svårbedömd säsong"

Vi börjar utan krusiduller... Säsongens betyg?



— En magisk höst, en knackig vår och en tredjeplats säkrad med två omgångar kvar. Då kan man inte ge något annat än toppbetyg, va? Smolk i bägaren finns givetvis från uttåget ur Champions League, men med lite distans till det påverkar det inte säsongens helhetsbetyg alltför mycket. /Sofia Skarin



— Det är svårt att inte ge betyget tio av tio efter en av tidernas bästa säsonger för Calcio Como men jag väljer ändå att trotsa mina tvångstankar. En STARK nia får det bli istället. Man spenderade mycket pengar (framför allt i vintras) och i ärlighetens namn fanns det stora stunder under hösten där man ville slita av sig ögonen trots mängder med fina prestationer. Men brist på koncentration och fokus ledde till flertal onödiga poängtapp som tar bort (tyvärr) “tiopängsfeelingen”.. /Malte Solfors


— Säsongen får två stjärnor. Trots att laget åkte ur gjorde man en riktigt bra höstsäsong. Det var också många spelare som lämnat inför säsongen. Till plusprotokollet räknas klubbens första semifinal i Italienska cupen, där man slog ut såväl Fiorentina som Juventus. Men utan Espositos många mål hade man varit lika avsågade som Monza. Under våren har laget sett trött ut och haft svårt att producera mål. /Oskar Örn


— 6 av 10. Inför säsongen hade jag varit mer än nöjd med en sjätteplats i tabellen, med tanke på ombyggnationen av truppen och en ny tränare. Med säsongen avslutad går det dock inte att lämna utan en bitter eftersmak. Man gick in i januari med en stor poängskörd och ett försprång gentemot konkurrerande klubbar som kunde innebära CL-spel till nästa säsong. På det gjorde man ett starkt januari-fönster med 5 nya spelare av hög kvalitet. Det borde inneburit mer i slutändan och att inte ens avsluta säsongen med kvalificering till EL är en stor besvikelse. Att man löste ECL sista omgången ger dock ett hopp om framtiden och gör att säsongen går att utvärdera som en godkänd säsong. Palladinos blott tredje säsong som huvudtränare och en väldigt förändrad trupp. En helt klart godkänd säsong. /Torsten Armini


— Alltså, det är verkligen svårt att sätta. Lagets trupp var kanske ett av de svagaste i ligan och kanske det svagaste klubben haft sen återkomsten till Serie A 2013.
Det kändes som om Paolo Zanetti inte hade det där extra men med tanke på att laget ändå ståtar med 37p när säsongen summeras så borde det vara ett gott betyg. Samtidigt ska vi nog säga att lagen här nere också var bland de svagaste Hellas mött sen 2013 så - en sexa får det bli.  /Johan Stistrup


— På en skala mellan 1-10 skulle jag säga att Inter landar på en 6,5. På ett snöpligt vis åkte man ur mot ett extremt dåligt Milan i copan och såg även till att scudetton rann ur händerna. Många onödiga poängtapp längs vägen såg till att Conte kunde vinna ligan med Napoli. Dock kan ju betyget höjas till 8,5 ifall Inter lyckas vinna CL. /Pablo Grondona Umana


—  5,5 av 10. Det blev en märklig och på många sätt svårbedömd säsong. In i säsongen kom vi med klipp i steget och drömmar om en ny storhetstid. Vi hade knutit till oss Italiens hetaste tränare, värvat Koopmeiners och tagit in en brasiliansk innermittfältare från Premier League som enligt alla experter på engelsk fotboll skulle vara ett fantastiskt kap. Vi hade också balanserat upp ekonomin genom försäljningen av flera unga spelare. Framtiden såg ljus ut.
Kravbilden, undrar ni? Drömmen var såklart Scudetton samt minst semifinal i cupen och att skrälla lite i Europaspelet. Minimikravet var topp fyra, åttondelsfinal i Europa och gärna en cuptitel för att väga upp för uteblivna titlar på annat håll. Resultatet var en spännande start men där laget för varje vecka som gick blev sämre och sämre. Motta kom aldrig över skadan på sin bästa spelare Bremer och med även sin nya vänsterback borta stod han handfallen. Juventus missade åttondelsfinal i Europa tack vare ett pinsamt uttåg mot PSV i playoff. Ovanpå det åkte vi ut mot Empoli (som åkte ur Serie A) i cupen. Efter två haverier mot Atalanta respektive Fiorentina nådde Motta vägs ände.
Igor Tudor kom in med målet att nå topp fyra, vilket han lyckades med. Tar vi in det sportsliga resultatet och samtidigt adderar två rejäla floppar i Koopmeiners och Luiz samt att Huijsen som vi krängde iväg för kaffepengar nu går till Real Madrid för över en halv miljarder går det inte att se det här som en lyckad säsong. Tudor får godkänt, men klubben som helhet misslyckades. . /Lucas Sjögren



— Vet inte vilken betygsskala jag ska använda så det blir lättare i ord, säsongen är katastrof från start till mål. Vi blev lite lurade med förhoppning då Milan vann inhemska Supercupen som dessutom gav bra klirr i kassan och vi fick in en ny tränare som kanske skulle få rätt på Milan. Men icke, SC poängsnitt är knappt bättre än sin tidigare landsman om knappt hade bättre snitt än Giampaolo som blev bränd likt en häxa. Redan från start när ledningen nästan kändes forcerade att sparka en stabil tränare som Pioli, för att fansen krävde det. Vi hade aldrig vunnit CL med honom men han var perfekt tränare för ägarna som helst var intresserade av att komma topp4 dvs CL. Rekryteringar är helt avgörande i en organisation och här vet jag inte vad som hänt men det beror förmodligen på att ingen egentligen vet vem som är kocken eller har vi för många kockar men det blir mest en dålig cirkus och allt goda och strukturerade förarbete som lagt och även gav frukt är tillintetgjort. Bara det att vi har en som går runt och säger att han är boss och bestämmer men inte ens anställd av Milan har förbryllat fler än den kroatiska legenden Boban. Furlani, va fan gör han? Stor kostym men noll resultat, dessutom undrar jag och många på vilka grunder han blev anställd? /Mikael Kristersson


— 4/4. Scudetto nummer fyra, bör räcka som motivering i en annorlunda betygsskala. /Payam Zehtab


— 4/10. Huvudmålet var förvisso salvezza som man nådde men när det sker ett tränarbyte under säsongen så är det en ganska klar indikation att saker och ting inte gick fullt ut som planerat. I Parmas fall en anda av komedi när man först förlängde Fabio Pecchias kontrakt för att sedan mindre än två månader senare ge honom stöveln. Svårigheterna som uppstod under säsongen kändes onödiga och självförvållade med bristande kommunikation mellan tränare och rekryteringsavdelning. Parmas rekrytering under sommaren som helhet saknade tydlig strategi och klar precision vilket är den kanske största anledningen till att säsongen blev så pass ”spännande” fast i negativ bemärkelse. Det positiva var dock att Parma hade en bättre januarimercato där värvningarna kändes mer genomtänkta och bytet på tränarbänken från Pecchia till Chivu visade på starkt omdöme från nytillträdda sportchefen Cherubini. Ett beslut som kom att rädda säsongen. /Martin Eliasson


— Betyget blir till stor förvåning godkänt. Det Ranieri förvandlade Roma till under våren är så nära högsta betyg som det går att komma. Men med facit på hand efter slutvisslan i Turin fick vi tillslut ingen toppfyra-placering. Därför får vårsäsongen näst högsta betyg.
Varför det endast blir godkänt är ju på grund av den katastrofala hösten, som jag antar att alla som läst eller följt något om Roma redan vet hur pass usel den var och vid det här laget inte tåls att upprepas. 
Men faktumet att säsongen ens blir godkänd är en enorm bedrift. Och som uttjatat vid det här laget är det helt och hållet Claudio Ranieris förtjänst. Han har både täckt upp för inte bara en utan två tränare som passerat, vilket jag själv inte kan tänka mig att någon annan tränare i Europa hade kunnat gjort med Roma. Vi har inte obegränsat med pengar, Rom är ingen lätt stad att verka i, därför hade både Guardiola och Hansi Flick fallerat totalt om de hade fått förutsättningarna Ranieri fick sent i höstas 2024  /Melker Gadd


— För Udineses del är det en klart godkänd säsong vi just rundat av. Laget inledde säsongen fullkomligt strålande och radade upp fina insatser, så till den milda grad att man ledde serien efter fyra omgångar. Efter att hösten och vintern var fortsatt stabil hade man mer eller mindre säkrat Serie A-kontraktet när våren började. Därefter har Udinese sett tämligen omotiverat ut. Man har tappat lite mark i tabellen. Så efter en succéartad inledning, följt av en godkänd mitt och avslutning får säsongen ett klart godkänt betyg.  . /Jesper Klingnell

***

Säsongens Match?


— Vinst med 4–0 borta mot Juventus, mitt i en lite tyngre period för Atalanta. Det var en svårtippad match på förhand men det fanns nog inte många Atalantasupportrar som ens hade vågat drömma om en sådan överkörning. Vinsten var viktig för tabellplaceringen men kanske främst för lagmoralen. Och Gian Piero Gasperini och Ademola Lookman slöt fred. /Sofia Skarin



— Det finns många minnesvärda, men det är klart att hemmasegern mot Napoli i vintras var speciell på många sätt. Dessutom var det Napolis en av två förluster på bortaplan den här såsongen. Magico Como!. /Malte Solfors


— Kvartsfinalvinsten borta mot Juventus efter straffar. /Oskar Örn


— Fiorentina - Juventus 3-0
Det är svårt att välja någon annan match när säsongen summeras. Att slå Juventus blir alltid säsongens match och att få förnedra den största rivalen med 3-0 händer inte varje säsong. Att det därutöver var Thiago Mottas sista match gjorde det än mer perfekt. Briljant prestation från samtliga före detta Juventus gjorde det till en minnesvärd insats. /Torsten Armini


— .Ja, Vinst i premiären mot mästarna Napoli - Hellasfansen absoluta hatmotståndare - är självklart en peak. Min känsla då efter matchen var "Napoli vinner ligan och Hellas åker ur". Lyckligtvis fick jag fel på en av sakerna.  Var vi de enda som gick plus mot dem? (3-0, 0-2) /Johan Stistrup


— Svårt att välja mellan 1-2 mötet mot Bayern eller avancemanget mot Barca i semin. Kanske det är matchen mot Barca som Väger tyngst då man möter förmodligen världens bästa klubblag och slår ut dem. /Pablo Grondona Umana


— Utan tvekan matchen mot Leipzig. En av få gånger Juventus bjöd på glädje under säsongen. Trots utvisning på Di Gregorio lyckades vi få med oss en seger på bortaplan. En heroisk insats som lovade så mycket. Tyvärr nådde ingenting annat den här säsongen upp på den nivån. /Mikael Noaksson



— Känns plumpt att prata om någon positiv match, det finns ljusglimtar som när Milan mot alla odds slog Real Madrid borta. Som svetsaren sade, den såg vi inte komma. Lättare att vända på det, säsongens match i det negativa. Premiären, där såg jag tyvärr en tendens som var oroväckande. Hade Milan fått ytterligare 5min tilläggsminuter så kanske dom vänt hela skutan och fått vind i seglet istället för berget framför sig. Att Milan gör bra ifrån sig mot Inter är lite som att sätta ett plåster på en hjärnblödning. Däremot vill jag lyfta något vi ofta diskuterar i podcast Rossoneri dvs olika nivån på beslut och att det tyvärr inte verkar vara samma regler för alla lag. VAR har ibland gått in, ibland inte. Det må vara domarens beslut men färskt i mitt bittra minne så åkte Gabbia på en en armbåge som sågs från månen i cupfinalen när det står 0-0. Vet aldrig hur matchen slutat men Santi gör en liknande grej mot Roma matchen efter och får med rätta ett rött kort. Här behöver Serie A se till att det blir samma bedömningar, annars blir det lite väl många spekulationer….Ett cupguld räddar givetvis inte säsongen men blir några mer strimmor av ljus än beckmörker. /Mikael Kristersson


— Atalanta - Napoli i Bergamo. Första mötet i höstast blev en totalkross från gästande Atalanta där man både spelmässigt och resultatmässigt utklassade Napoli med 3-0. Inför returen hade Napoli dessutom ett tufft schema med storklubbsmöten titt som tätt. Det var därför mycket nervöst att resa till Bergamo och matchen vändes från 1-0 underläge till 2-1 ledning i första halvlek som dock varade mycket kort när hemmalaget kvitterade i början av andra halvleken. Det skulle dock dröja till slutet av matchen med 12 minuter kvar innan Napoli stängde matchen med 3-2 målet. Matchen visade. för mig, vilken enorm skillnad i mentalitet som fanns i spelarna i år jämfört med kollapsen förra året. /Payam Zehtab


— Svårt att peka på någon annan match än den sista. Den galna vändningen i Bergamo som ledde till nytt kontrakt. /Martin Eliasson


— Totalt sett måste det bli derbyt mot Lazio i januari. Den segern hade så pass många viktiga delar att ingen annan match egentligen kan närma sig. En kritiserad Lorenzo Pellegrini blev matchhjälte vilket var orealistiskt, och sedan när man förstått under våren vad den segern betytt värderas den ännu högre. Att Ranieri dessutom intar pensionen med att aldrig förlorat mot Lazio i derbysammanhang smakar givetvis också vädlgit gott.  /Melker Gadd


— Det är en säsong då flera matcher har betytt mycket, men på vitt skilda sätt. Ta bortamatchen mot Parma i höstas. Matchen som sådan var kanske inte en sprudlande tillställning som den objektive vill se på nytt, men i och med att Udinese vann klev man upp i serieledning. Bara en sådan sak! Tar vi ett exempel från den senare delen av säsongen var såklart den fina 3-0-segern mot Empoli en bra match med ett härligt resultat. Sedan har vi hemmamatchen mot Parma, då Udinese trots två skadade målvakter lyckades hålla nollan. Det var såklart också minnesvärd på sitt sätt.  /Jesper Klingnell

***

Säsongens bästa respektive sämsta värvning?


— 
Fram till för två matcher sedan hade man kunnat argumentera för att Daniel Maldini var säsongens sämsta värvning. Men med tre mål på två matcher i slutskedet får man kanske tänka om. Till hans försvar har han inte fått särskilt många starter heller.
Lånet av Stefan Posch går inte att se som en särskilt stor succé heller, han skulle komma in och rädda en skadeskjuten backlinje men kom i stället in och… skadade sig. Lazar Samardzic har blandat och gett, och kanske inte helt nått upp till det som önskats. Han har själv uttryckt att han vill spela mer och kanske får han chansen nästa säsong. /Sofia Skarin



— Det är hugget som stucket i kampen mellan Asane Diao och Nico Paz men eftersom att Paz kom redan i somras så väljer jag honom. En framtida Ballon D’Or vinnare (kom ihåg var ni hörde det först). Den sämsta värvningen är inte bara Comos sämsta värvning den här säsongen utan även hela ligans sämsta rekrytering. Världsmästaren Raphael Varane spelade nämligen bara sexton minuter i Coppa Italia mötet med Sampdoria. Sedan beslutade han sig för att lägga av innan han hann debuterade i Serie A.. /Malte Solfors


— Bästa var lånet från Inter, Sebastian Esposito, på grund av den stora målskörden. Ett sämre lån har varit målvakten från Milan, Vásquez. Det är hårt att fastslå honom som den sämsta värvningen då det framför allt gått stå i det offensiva, men faktum är att det bakåt inte alls varit lika stabilt i år. En viktig anledning till varför Empoli inte klarade sig kvar.. /Oskar Örn


— Att värva en målvakt av världsklass gratis kan inte vara annat än säsongens värvning, nästan i hela ligan. Jag hade också kunnat argumentera för Moise Kean men eftersom De Gea varit minst lika avgörande och dessutom kom gratis är han nummer ett för mig. En otrolig målvakt, troligtvis den bästa jag fått uppleva i Fiorentina. 
Colpani å andra sidan kom till Fiorentina med stora förväntningar efter hans fina säsong i Monza 23/24. Han har dock varit allt annat än bra och förutom sina två mål i 6-0 vinsten mot Lecce har han varit allergisk mot att göra poäng. Han har dessutom aldrig tagit sig förbi sin motståndare eller fått in ett inlägg. Som tur var är han endast på lån och jag förväntar mig inte att se Colpani i lila igen. /Torsten Armini


— .Ingen utmärkte sig direkt av nyförvärven men Jackson Tchatschua från Charleroi för €3miljoner lyste väl starkast. Jagades redan i vinterfönstret av klubbar i Serie A.
Sämsta värvningen är svårt att dra fram då alla i stort sett knappt kostat något och valutan av köpen är därtill. Kanske är besvikelse mer rätt beskkrvning på Daniel Mosquera. Nog hade man hoppats på en sydamerkansk bomber a 10 mål...   /Johan Stistrup


— Vet inte om det går att utse säsongens bästa värvning då de nyförvärv som har gjorts inför säsongen har underpresterat. Däremot kan man utse Taremi till säsongens sämsta värvning sett till förväntningarna. En målspruta från Porto som redan hade visat sig i CL-sammanhang kommer till Inter och är tvärkass. /Pablo Grondona Umana


— Säsongens bästa värvning heter Kephren Thuram. En fantastisk mittfältare med sin fysik, teknik och målfarlighet. Den värvning som kanske kom in med minst förväntningar, men när vi summerar var han solklart bäst. Redan i genrepet mot Atletico på Ullevi gick det att se att Thuram var killen vi ska bygga runt, ihop med vår kära kapten Locatelli, på mittfältet. Säsongens sämsta värvning är utan tvekan Douglas Luiz. Maken till flopp var det längesedan man skådade. Har inte alls passat in i lagbygget och ser inte alls ut att passa in i Serie A. Naturligtvis drogs han med en del skador men när han väl var tillgänglig uteblev förtroendet både från Motta och Tudor. Tyvärr mår nog både han och klubben bäst om hans sejour i Juventus bara blir ettårig. /Lucas Sjögren



— Svårt att veta om vissa spelare är sämre än vad dom är eller om tränarna spelar dom fel taktiskt. Personligen trodde jag verkligen på Morata och jag kan inte se att han skulle bli så mycket sämre på så kort tid utan det måste vara något annat taktiskt eller bakomliggande. Samma gäller flera spelare, synnerhet Theo. Stora penseldraget är ändå tränare, Fonseca kan omöjligt varit ens på en topp3 lista och då går jag tillbaka till första frågan. Ska du sparka en stabil tränare som funkar i gruppen och orkar hantera Leao. Gör först klart med en tränare som är mycket bättre, nu fick vi istället Pioli 0,5 och knappast någon 2,0. Mycket verkar utföras i omvänd ordning och när inte dragen på schackbrädan faller väl ut så går damen på vift. Ni som spelar schack vet att det är usel taktik! Ingen är bästa (förutom se svar nedan) men kan lyfta att det varit skönt att klubben skrev kontrakt med Camarda, om han blir nya Shevchenko eller inte vågar jag inte säga men han ska klubben ta väl hand om.. /Mikael Kristersson


— McFratm - tror att Serie A summerade den motiveringen med årets MVP på sin debutsäsong bättre än vad jag kan. 
Sämst - Rafa Marin, främst för att han aldrig fått chansen mer än enstaka matcher och knappt ens 90 minuter då. Spenderade ändå €12M på honom så någon potential kan man ju tycka att han borde ha haft men i slutet av säsongen med både Buongiorno och Juan Jesus borta så väljer Conte att ta in vänsterbacken Olivera som, tidigare oprövad, mittback istället. /Payam Zehtab


— Bästa värvningen från i somras får man säga att Emanuele Valeri har varit som anlände gratis från Frosinone och som hållit en hög nivå under hela säsongen. Fina 6 assist från sin kant dessutom där han under säsongen etablerade sig som en inläggsspecialist. Sion Suzuki är säkert den pjäsen som många tänker på i denna kategori. Han startade väldigt ojämnt där paradräddningarna blandades friskt med tavlorna men har presterat mycket mer konsekvent under andra halvan av säsongen. Flera utav de andra sommarförvärven gick från anonyma till framträdande nyckelspelare efter att Chivu tillträtt på bänken. Mandela Keita och Giovanni Leoni har sett väldigt spännande ut på slutet. Men om jag var tvungen att dela ut denna titel till någon är det svårt att inte ge den till Jacob Ondrejka som klev fram och blev Parmas viktiga x-faktor spelare och gjorde princip alla de viktigaste målen i de viktigaste matcherna på slutet som ledde till förnyat kontrakt. Svensken går nu välförtjänt under monikern ”den nya Tomas Brolin”. Sämsta värvningen blir nog dessvärre en annan svensk i Pontus Almquist i kombination med andra som Cancellieri. Felet ligger dock mindre hos dem och mer i att de blev irrelevanta och meningslösa efter tränarbytet som ledde till en ny formation som ingen av dem riktigt passar in i. /Martin Eliasson


— Den bästa värvningen är helt klart Manu Kone som var den enda spelaren som tog en permanent startplats i elvan under hela säsongen. Saelemaekers tog förvisso också en startplats, men han kom in under januari. Därför ett enkelt val att välja Kone. 
Sämsta å andra sidan måste bli Enzo Le Fee som endast gjorde ett halvår i Roma där han var långt ifrån gjuten på sin position. Han plockades in som en namnstark värvning, därav enkelt att konstatera vilket otroligt slöseri och haveri de pengarna var. Lyckligtvis gick hans nya klubb Sunderland upp vilket innebar för Roma att han köps loss efter klausul om uppflyttning. Så i slutändan gick affären jämnt ut. Men om några år kommer nog ingen minnas att han burit tröjan i huvudstaden, var så säkra. Och det är tragikomiskt måste jag säga. /Melker Gadd


— Jag tror att säsongens bästa och sämsta värvning är en fråga med samma svar: Alexis Sanchez. Det symboliska av denna värvning är obeskrivligt högt och det emotionella värdet för alla Udinese-anhängare som minns chilenarens genombrott i Europa var om möjligt ännu större. Det var inte många som hade vågat hoppas att de skulle få återse honom i den svartvita tröjan. Men det fick vi och det var kort och gott fantastiskt! Ute på planen har vi dock inte fått se mycket av den meriterade "hemvändaren". Det har förvisso förklarats av skadebekymmer men den här säsongen är inte hans spelmässigt bästa. /Jesper Klingnell