Håkan Mild lämnar IFK Göteborg efter säsongen, vad tycker du om det?
Arvid Larsson
– På ett sätt är jag så väldigt lättad och glad att det blev ett ”värdigt” avslut på det här sättet. Att Håkan Mild skulle försvinna var oundvikligt för IFK Göteborgs framtid – att han får kliva av nu när sporten ser bra ut och faktiskt kan peka på att han gjort ett helt okej jobb är värdigt en av IFK Göteborgs allra största någonsin. Sedan går det inte att komma ifrån att det allra bästa kanske trots allt vore att han klev av efter säsongen 2024, när missnöjet var som allra störst. Men med facit i hand är jag glad och lättad över att beskedet kom i ett läge där stridsyxorna lagt sig och avskedet kan handla om att hylla Håkan snarare än något annat.
Vilmer Lunneblad
– Jag ser det som ett positivt besked att Håkan Mild lämnar, både i hur det hanteras och kommuniceras. Med Mild kvar fanns ingen väg framåt. Mycket av diskussionen kring Mild har kretsat kring konflikten med grupperna på kommandobryggan, vilket är förståeligt med tanke på att konflikten har utspelat sig offentligt på Gamla Ullevi. Många tycks dock ha glömt att kritiken mot Mild kommer från fler än bara dessa grupper. Mild har haft det övergripande ansvaret i en ledning som riskerat IFK Göteborgs allsvenska status två gånger. Hans lista över misslyckanden är lång, och åren 2021-2025 är bland de sämsta i klubbens historia. Han har upprepade gånger misslyckats med att etablera en fungerande sportslig organisation, med flera misslyckade försök, inklusive Stig Torbjörnsen, Ola Larsson, Mikael Stahre, William Lundin, Sindre Tjelmeland, Alex Tengryd och Jens Askou etc. Dessutom har stora transferbelopp spenderats på spelare som Elias Hagen, Sebastian Hausner, Eman Markovic och Suleiman Abdullahi, som alla har misslyckats.
– Invändningen om att Mild inte har varit anställd som sportchef håller inte. Detta eftersom den organisation han själv byggt, med ett sportråd där alla är gemensamt ansvariga, gjort det omöjligt att utkräva ansvar från någon annan än honom själv. Att Mild fått ta emot hot och behövt personskydd är fruktansvärt, helt enkelt oacceptabelt. Men det går att ha två tankar i huvudet, hot är aldrig okej. Däremot tar inte dessa hot bort den fullt legitima kritiken som man kan rikta mot Milds gärning som klubbdirektör
Johnny PS
– Givet allt som har varit är det ett väntat beslut. Jag trodde faktiskt att det skulle komma tidigare, men huvudsaken är att det sker på ett värdigt sätt och att föreningen får tid på sig att hitta rätt ersättare. Det tycker jag också har skett nu. Oavsett vad man tycker om Håkan Milds gärning som klubbdirektör – så har han varit en garant för att IFK Göteborgs själ bevarats och i vissa avseenden utvecklats, i tider av stora förändringar för fotbollen i stort och för IFK Göteborg specifikt.
– I dagsläget vet vi inte vem som kommer att basa över blåvitt, förhoppningsvis någon utanför the usual suspects, men valet kommer att bli otroligt viktigt för Änglarnas närmaste framtid. Blir det någon utifrån måste kulturbärarna som är kvar visa vägen, för det går väldigt snabbt att tappa bort sig själv i dagens moderna fotbollsvärld. Särskilt med en ledare som kanske inte nödvändigtvis alltid sätter föreningens välgång först.
Tidigare i veckan hann Håkan Mild presentera en ny vision på en arena, innan meddelade att han avgår.
Konflikten mellan KG och KB har pågått länge, där Mild varit huvudpersonen. Var detta enda lösningen?
Arvid
– Ja, jag tror verkligen det. Jag kan inte tänka mig att Håkan Mild och grupperingarna på Kommandobryggan skulle kunna försonas på något sätt, framför allt på grund av stolthet. Att som supporterkollektiv vika sig och tvärvända i en så tydlig och stark åsikt ser inte speciellt bra ut. Det som gör mig ännu mer glad över beslutet att Håkan nu kliver av är känslan och peppen att få gå på Blåvittmatch igen – på riktigt. Det lär bli ett saftigt tryck på Kommandobryggan i matchen mot Hammarby, ett sorts bevis och kvitto på vad IFK Göteborgs supportrar egentligen är. Det ska bli fruktansvärt roligt att få uppleva det igen.
Vilmer
– Det fanns helt enkelt ingen annan väg framåt än att Mild lämnar. Situationen påminner om den som uppstod kring Mats Gren, där all fokus hamnade på honom. Även om det sportsliga har förbättrats de senaste månaderna och kritiken har minskat, blev det tydligt att vid första motgången riktas kritiken mot Mild. Ett exempel är efter den senaste hemmamatchen, där han mötte en stor kritikstorm för något som rimligtvis var ett beslut fattat av säkerhetsansvarig. Har man tappat förtroendet av så stora delar av den blåvita läktaren går det helt enkelt inte att fortsätta.
Johnny PS
– Det korta svaret är ja. Det går inte att leda en förening utan stora delar av medlemmarnas förtroende.
– Det lite längre svaret är att framgång ger förtroende och arbetsro. Skulle allt gå Blåvitts väg i höst är det möjligt att stormen skulle kunna ridas ut. Men det skulle krävas enorma mängder prestigelöshet och samverkan från båda parter för att det möjligen skulle gå att reparera. Tyvärr har det saknats vilja, eller åtminstone fingertoppskänsla, från Kamratgården för att navigera i det minfält som har lagts ut under de senaste åren. Man har känt sig hotad (bildligt talat) av medlemmarna snarare än att hämta kraft från dem. Och det gäller inte bara i konflikten med KB, det är en slutenhet gentemot föreningens egna supportrar, en tondövhet i den kommunikation som ändå förts och en ovilja till att förstå sin kundbas för att tala modern fotbollslingo. Och jag har full förståelse för att det blir så under flera år av kraftig motgång, när attackerna kommer från alla håll samtidigt. Men slutenhet och paranoia mot sina egna minskar knappast konfliktytorna.
Avgångskraven riktade mot Håkan Mild har funnits i ungefär ett års tid.
Vem ser du som en tänkbar ersättare, eller vilka egenskaper behövs framför allt i IFK Göteborgs klubbdirektör?
Arvid
– Jag har absolut inget namn i huvudet som jag vet är lämpad, men jag tror att det blir en väldigt viktig rekrytering för IFK Göteborgs framtid. Förhoppningsvis får Håkan Mild själv några ord att säga om tillsättningen av en ny klubbdirektör – det tror jag faktiskt skulle bli allra bäst. Även om han inte lyckats med allt vet han hur det är att driva och arbeta med IFK Göteborg. Den erfarenheten som han har går inte att bara slösa bort.
– De egenskaper som behövs tror jag är en person som framför allt styr upp kommunikationen i klubben, och relationen med supportrarna. Någon som sträcker ut en hand för dialog, för det är uppenbart att det har skavt länge och att saker inte fungerat. En person som kanske inser att det inte kostar mer än det smakar att vara kvar på plattformen X och en person som är öppen, rak och ärlig gentemot supportrarna. En person vars främsta mål och mening är att föra samman lägrena i IFK Göteborg – för att tillsammans bygga Blåvitt till en välmående klubb igen. Förhoppningsvis kan även det behovet uttalas och göras tydligt av medlemmarna på medlemsmötet efter säsongen.
Vilmer
– Jag har inget namn att föreslå, men jag anser att detta är en av de mest avgörande rekryteringarna i klubbens moderna historia. Efter tio års motgångar står Blåvitt återigen vid ett vägskäl. Kommer vi att fortsätta i en positiv riktning, ta in på avståndet till andra storklubbar och återta vår plats inom svensk fotboll? Eller kommer vi att göra felsatsningar och sjunka i tabellen? Det är också viktigt att fråga sig vad vi vill framåt. Vill vi flytta till en ny modern arena utanför stan? Vill vi lämna Kamratgården för ett sportcenter? Hur mycket av vår identitet är vi villiga att kompromissa med för att bli konkurrenskraftiga? Om vi vill följa Hammarby IF:s exempel och helt anamma den moderna fotbollen med farmarklubbar, plastmatta och amerikanskt ägarskap, måste vi välja en klubbdirektör som passar det. Om vi istället vill vara mer konservativa och traditionella, bör vi anställa en klubbdirektör som passar den inriktningen. Rimligtvis vill vi hitta en balans här. Men med en ny styrelse och en ordförande som har haft en svajig start i medierna, riskerar vi att få ett maktvakuum utan Mild. Här är det viktigt att det blir rätt, men vad är rätt?
Johnny PS
– Jag har egentligen bara två krav på min spec-lista: Dokumenterat affärsdriven och
ha en (extremt) stark förståelse för den unika särprägel och motståndskraft som är själva DNA:t i världens vackraste liga; Allsvenskan. Det är ingen liten sak att vara klubbdirektör i IFK Göteborg och den person som tar sig an uppdraget behöver inte nödvändigtvis komma från fotbollen. Men han eller hon måste vara beredd på att det innebär ett ansvar för att både vårda och att utveckla, samtidigt som resultaten ska in. Vi är ingen dussinklubb man tar sig an på vägen.
– Måste jag klämma ur mig ett namn kanske Andreas Ottermark skulle kunna vara intressant. Göteborgare med bakgrund som ägare och VD i ISP (partner till IFK Göteborg). Dokumenterat vinstdrivande ledare i ett bolag med starka kopplingar till Allsvenskan och IFK Göteborg. Om det är realistiskt? Inte en aning.
Vem tycker du att Magnus Nilsson och styrelsen ska tillsätta som nästa klubbdirektör?
I måndags kom beskedet att klubben arbetar på en ny arena i Kvibergsområdet. Vad säger du om planerna?
Arvid
– Som jag sade till FotbollDirekt gav det mig blandade känslor. Positivt och bra att det sker någonting på arenafrågan och att klubben visar att man agerar och arbetar för att hitta en lösning. Även om det bara är en vision (som just nu tycks orealistisk) är det ett steg i rätt riktning. Om Blåvitt kan peka på att det finns en vision och tanke är det upp till politikerna och staden att åtminstone svara och inleda dialog.
– Men det går inte att komma ifrån det vemodiga i att en ny arena med största sannolikhet innebär att lämna stadskärnan. Det är det som är mycket av charmen med Gamla Ullevi – och en särprägel i de svenska storstäderna (Sirius enda undantag?. En arena mitt i stan, ett stenkast från Avenyn, är en väldigt stor del av charmen med Blåvita hemmamatcher. En femton minuters knökad spårvagnsresa lockar inte på samma sätt.
Vilmer
– Varje matchdag har jag samma upplevelse av Gamla Ullevi. Innan jag anländer till arenan älskar jag den; den är lättillgänglig och det finns god mat och dryck inom gångavstånd. Men vid insläppet växer min irritation över de långsamma och ineffektiva köerna. När jag väl är inne, ökar mitt missnöje över det begränsade och dyra utbudet i kioskerna och baren. Uppe på min plats på N4 återfår jag viss kärlek för Gamla Ullevi, men det varar inte länge. Vid halvtidspausen, när jag ska gå på toaletten, kokar det över. Jag känner att vi borde riva arenan och bygga en ny. Jag är lyckligt lottad eftersom jag har gett upp försöken att ta med mina små barn, och kön till damernas toalett är ännu värre än till herrarnas. Det är uppenbart att något måste göras; arenan är för dålig. Jag vill naivt tro att vi kan stanna kvar centralt i Göteborg, men det verkar orealistiskt. Om vi ändå ska flytta utanför stan, är Kviberg inte ett sämre alternativ än något annat.
– Jag är definitivt ingen stadsplanerare, men jag ser att det skulle krävas enorma infrastrukturella förändringar för att rymma en arena med 30 000 platser. Det talas om ett modernt sportcenter och att flytta all verksamhet dit, vilket skulle göra oss mer konkurrenskraftiga på sikt. Men vad skulle det kosta i termer av identitet att överge Kamratgården och Gamla Ullevi? Oavsett vad är jag skeptisk till hur realistiskt detta är. Som statsvetare kan jag ana att detta utspel är väl tajmat inför nästa års val för att tvinga politikerna att ta ställning till ett konkret förslag. Nu finns det något att förhålla sig till, antingen för eller emot.
– En styrelse borde tydliggöra sin ställning i frågan innan nästa årsmöte så att vi vet vad vi röstar på. Detta är en så pass avgörande fråga att riktningen, det vill säga vart och hur, borde sättas av styrelsen och inte av verksamheten själva. Oavsett vad är definitivt inte sista ordet sagt i denna fråga, och pessimisten i mig säger att jag nog kommer kunna ta en öl tillsammans med mina nu förskoleålders barn nästa gång IFK Göteborg har en ny hemmaplan.
Johnny PS
– Om IFK Göteborg ska kunna konkurrera över tid måste vi spela på en arena där den större delen av vinsten tillfaller föreningen. Det är fakta. Hur vi ska komma dit, eller om det här förslaget är rätt väg att gå, vet jag inte. Men en sak är jag övertygad om. Arenans eventuella placering i staden får inte stå i vägen. Det måste (tyvärr) vara sekundärt i sammanhanget. Helst vill jag givetvis att en ny arena byggs så centralt som möjligt men vi är IFK Göteborg – hela jävla västkustens lag.
