Det var på förhand en oerhört spännande söndagskväll som väntade i Serie A och kampen om topp 4. Roma tog emot ett sargat Juve som halkat efter i kampen och som var piskade att åtminstone inte förlora denna match. Ingången som gjorde det spännande var att Roma potentiellt kunde skicka Juventus helt ur striden genom en vinst som skulle innebära ett 7-poängs försprång.
Matchen började med en härlig intensitet och kvalitet. Roma såg något ihåliga ut i inledningen och Juventus lyckades såga sig igenom dem centralt för att komma till några bra halvlägen. Lägen som Juve dock inte förvaltade och ju längre matchen led desto mer åt sig Roma in i den. Men det skulle dröja fram till slutet av halvleken då Juve något fumligt tappade bollen på egen planhalva till kanske matchens lirare Pisilli som fint spelade ut bollen till Wesley. Där såg läget ut att vara lite dött tills han vek in och smällde in den i bortre krysset. En rättvis ledning för Roma som var det bättre laget.
Andra halvlek han knappt börja innan Conceicao hade kvitterat med ett helt otroligt avslut. Snyggare än Wesleys mål i första halvlek sköt portugisen upp bollen i nättaket på halvvolley utanför straffområdet. Ett helt otroligt mål från portugisen. Men glädjen skulle inte vara långvarig då detta tycks ha väckt Gasperinis vargar ytterligare. Roma sköljde över Juve och gjorde 2-1 genom klasspelaren N’Dicka. För mig en av europas bästa mittbackar just nu. Och även 3-1 i 65:e var ett klassmål då Manu Koné som är tillbaka från skada slog en smörpass genom hela Juves lag fram till Malen som satte 3-1. Ett otroligt mål och där kände nog alla att matchen var död. Juve såg trötta ut och hade inte kraften att hämta upp detta.
Alla inklusive Juventus såg övertygade ut om att matchen var död. Men i den 78:e hittade Boga en reducering och i det absolut sista som hände hittade även Gatti fram till 3-3 och ett smått chockat Olimpico fick nöja sig med 1 poäng. Jag tycker såklart att resultatet inte alls speglade matchbilden men samtidigt får man ge Juventus att det var otrolig starkt att rädda en poäng. Och framförallt var det livsviktigt för att inte helt tappa chansen på CL-spel. Nu är man bara 4 poäng bakom Roma som dessutom har Europa League att fokusera på. Kul för tabellen och det var en minst sagt underhållande match som gjorde bra reklam för Serie A.
Gasperinis Roma förtjänar ändå att hyllas. Det är ett lag som är smart byggt, Gasp har förvaltat den fina stomme som Ranieri byggde upp förra säsongen. Nu med en smart januari-mercato och framförallt värvningen av Malen har Gasperini fått fler offensiva vapen att jobba med vilket också syns tydligt på planen. Roma är fortsatt ett väldigt bra lag och jag skulle faktiskt bli väldigt förvånad om de inte löser topp 4 till slut. Detta kan vara på bekostnad av Juve men samtidigt finns det fortfarande orosmoln runt Napoli som just nu tar många poäng med små marginaler. Jag tror att det till slut kommer stå mellan dem och Juve om den sista CL-platsen.
Jag vill också hylla toppen av Serie A som har en av de roligaste samlingen tränare en toppliga kan ha. Finns det något annat land i världen som har så många gamla rävar i just topplagen som i Italien. Samtidigt skolas hela tiden nya spännande tränare där Fabio Grosso är en av de senaste att göra ett fint jobb med sitt Sassuolo. Den mängd tränare som finns i Italien i kombination med så många olika idéer och sätt att spela är fantastiskt att följa. Det är en av anledningarna till att jag älskar Serie A. //Torsten Armini
Massimiliano Allegri är nog en av få tränare som kan kliva in i en underpresterande klubb där man till synes inte kan skilja högerhanden från vänsterhanden. Och sedan omgående få dem att prestera samma resultat som fjolårets ligavinnare och ändå bli ifrågasatt. Rykten har florerar runt hela veckan kring Allegris vara eller icke vara gällande den nästkommande säsongen, otroligt märkligt med tanke på att Milan just parkerar på en andraplats i ligan med exakt samma poängskörd som fjolårets Napoli hade vid den här tidpunkten. Också ett bra exempel på att en viktig del i framgång är att ha tur med omständigheterna. Inter satsade inte lika starkt på ligan under fjolåret vilket ledde till att mindre poäng krävdes för utmanarna att kunna sno åt sig titeln. Hade Milan legat etta i tabellen så hade kanske tongångarna låtit lite annorlunda. Allegri får inte genititel kastat runt sig på samma sätt som Conte ifjol trots att jobbet han gjort är detsamma, ärligt talat kan man till och med argumentera för att det är bättre då Milan inte gjort samma investering i truppen som Napoli gjorde för Conte.
Kritiken mot Allegri är kopplat till en mycket större existentiell fråga kring fotboll som helhet. Vad är syftet med sporten egentligen? Är det endast en form av ytlig underhållning man har på i bakgrunden medan man fifflar med mobilen och kollar klipp på tik-tok eller är det mer än så?
Jag har ingen respekt för dem som klagar på den bristande underhållningen med Allegri-ball, en kritik som också riktas mot serieledarna Arsenal i Premier League. Är du en faktisk supporter så är det resultaten som räknas först och främst. Du vill se ditt lag segra. Är du däremot inte en supporter utan en konsument som identifierar fotbollen som ännu en form av ”content” för att förhindra att hjärnan tänker för många tankar, ja då blir det väldigt viktigt att ditt lag transporterar bollen mellan målen på ett ”snyggt sätt”.
Under söndagen gick Milan upp emot Cremonese. Ett motstånd som Milan haft problem med under säsongen och förra mötet mot Cremonese slutade just i en 1-2 kalldusch för Allegris mannar hemma på San Siro. Men detta var en bättre insats från de rödsvarta djävularna från Milano. Milans helhetsinsats borde ha resulterat i en väldigt stabil och enkel seger men en svaghet för Allegris lag att jobba med är effektiviteten. Milan missar väldigt många klara lägen och så har det sett ut genomgående under säsongen. Kan krävas att man prioriterar detta i rekryteringen framöver.
Matchens inledning var precis var man bör ha förväntat sig. Allegris mannar ligger disciplinerat rätt under den första halvleken men målet att invänta motståndarens drag. Likt ett rovdjur ligger man tålmodigt och väntar på att bytet ska begå ett misstag. Och misstag skedde från Cremoneses sida som tryckte på lite väl aggressivt under den sista kvarten som lämnade dem vidöppna. Tre klara helhetschanser för Milan där både Leao och Pulisic blir serverade med frilägen. Fofana får sedan en gyllene möjlighet strax innan halvtidspaus men Audero sträcker ut handen och står för en kvalitetsräddning. Andra halvleken är den första lik. Vid en timme spelad står Modric för en av sina patenterade Nisse Liedholm-krossar som skruvar sig runt ett desorganiserat Cremonese-försvar. Återigen får Leao ett guldläge att ge Milan ledningen men återigen misslyckas han med det sista ack så viktiga avslutet. Att Milan gör noll mål på dessa fyra guldlägen är för dåligt och detta är området som måste förbättras för att Milan ska ta nästa steg och bli ännu bättre.
Klockan började ticka upp mot ordinarie tid och trogna milanisti började förmodligen känna oro att ytterligare ett onödigt poängtapp skulle ske mot ett bottenlag. Men så fick Milan en hörna en minut från ordinarie tid. Man tog full nytta av Modric löjliga känsla i foten, kroaten lyfter in ett inåtskruvat inlägg som hittar Milans mittbackar med dödlig precision. De Winter når högst men blir inte den som gör målet utan istället blir det som en omedvetet snygg assist där De Winter styr bollen perfekt mot mittbackskollegan Pavlovic som vräker sig fram och nickar in det förlösande 1-0 målet.
Ett par minuter drygar Milan ut ledningen och tar död på matchen. En perfekt omställningen när Cremonese trycker på med hela laget. Milanförsvaret nickar undan bollen. Inhoppande tysken Fullkrug står för en genialisk vidareskarvning i riktning mot den tomma ytan bakom Cremoneses högt ställda försvar. Nkunku blir helt fri på Cremoneses planhalva och hans väldiga fart i benen gjorde det omöjligt för backarna att hinna ifatt honom. Nkunku väljer dock att osjälviskt spela bollen i sidled till Leao som placerar in bollen i öppet mål. Skönt för portugisen att få med sig ett mål på kontot efter de tidigare missade chanserna.
En 2-0 seger för Milan som satt långt inne men som inte borde ha gjort det. Efter en timmes spel borde man suttit på en 2-0 ledning och som jag skrev ovanför är detta Milans stora svaghet för stunden. Man behöver bli mer effektiva när lägena kommer. Många matcher som blivit luriga helt i onödan under säsongen.
För motståndaren Cremonese är problemen mycket större. Som min medskribent Torsten pekade ut för många veckor sedan kan man argumentera för att det är negativt om ett lag som förväntas slåss om nedflyttning presterar alldeles för bra resultat under första halvan av säsongen. Det blir som att man slår av på takten mentalt då med tron om att kontraktet så gott som är säkrat. Det blir sedan en massiv mental uppförsbacke och otroligt svårt att slå på den där knappen igen när den väl blivit avslagen. Vi har sett detta hända många gånger under tidigare säsonger. Empoli under fjolåret som inledde väldigt piggt under hösten för att sedan hamna i något slags fritt fall under våren som just slutade i nedflyttning. Hade Cremonese suttit på någon annan tränare än Davide Nicola hade man förmodligen genomfört ett tränarbyte vid det här laget. Men Nicola är världens främsta salvezza-expert så det känns potentiellt väldigt riskartat att byta ut honom i det här läget. Det gäller för Nicola att lyckas återinföra den där krigarmentaliteten som genomsyrade hans Cremonese under hösten för nu ligger man helt plötsligt på samma antal poäng som Lecce och Fiorentina med endast en ynka seger på de senaste fjorton matcherna. // Martin Eliasson
Parma - Cagliari 1-1
*
Como - Lecce 3-1
*
Hellas Verona - Napoli 1-2
*
Inter - Genoa 2-0
*
Cremonese - Milan 0-2
*
Sassuolo - Atalanta 2-1
*
Torino - Lazio 2-0
*
Roma - Juventus 3-3
*
Pisa - Bologna 0-1
*
Udinese - Fiorentina 3-0
*