Postpartita 3: Katt & råtta-lek i Florens och Baronis schack-matt i Rom

På Sardinien utspelade sig en match mellan två lag som många tror kommer vara med i kampen om salvezzan. Pisacanes unga italienska Cagliari tog emot Cuestas unga men lite mer internationella lagbygge. Två tränare som kom in i säsongen med noll erfarenhet av att leda ett lag som huvudtränare och som fått två väldigt olika inledningar på säsongen.

Matchen inleddes piggt, Parma hade mer kontroll på bollen och Cagliari hade precis som i deras två tidigare matcher en utpräglad matchplan. Att stänga mitten med ett extremt centrerat och fysiskt mittfält för att sedan snabbt ställa om på ytorna som öppnar upp sig. Parma skapade en hel del chanser i första halvlek men tyvärr för hertigarna så var nyförvärvet Patrick Cutrone inte tillräckligt vass framför mål. Han och Pellegrino såg dock ut att formera en spännande anfallsduo. Men efter flera fina anfall från hemmalaget lyckades Yerry Mina nicka in bollen efter en målvaktsretur på en hörna och sardinerna gick in i halvtidsvila med en något oförtjänt ledning.

I andra halvlek var det dock klart ganska tidigt att det skulle bli tre hemmapoäng. Parma såg mer uddlösa ut tack vare ett än mer kompakt Cagliari som också fick än mer ytor på kontringarna. I slutet kontrade Felici in 2-0 efter ännu en retur och säkrade alla tre poängen. För Cuesta väntar nu ett par tuffa veckor med tanke på att hans Parma inte alls lyckats under de inledande omgångarna. Spanjoren värvades in med meriter som Artetas andra hans, men var det ett för djärvt val? Jag tror det och bättre att bara rycka plåstret snabbt och plocka in någon av de lediga coacherna som finns tillgängliga. Cherubini är för smart för att inte göra ett nytt försök med någon av Palladino eller Vanoli som hade varit perfekta för jobbet.

När det kommer till Pisacane blir jag mer och mer förtjust. Från de tuffa gatorna i Neapel och med en stark livshistoria är han inte bara intressant som person utan nu också bevisligen som fotbollstränare. Visst är vi bara tre matcher in men vad hans Cagliari hittills visat så är han en tränare med ledaregenskaper och förmåga att förmedla energi till sin grupp. Cagliari var det bättre laget mot Fiorentina och höll mästarna Napoli till slutsekunderna i förra omgången och det är inte en slump. Håll utkik efter Pisacanes Cagliari.



Jag pratade om en tidig kris i Fiorentina förra omgången och den är nu ett faktum. Piolis återkomst har inte alls blivit i närheten av vad Fiorentini förväntade sig och orosmolnen börjar hopa sig över renässansen huvudstad. Visst ska man inte vara allt för hård i en match mot Italiens bästa lag Napoli, men samtidigt har tendenserna som syntes mot sämre motstånd tidigare nu blivit rejält synade av Contes lag.

Matchen hann inte ens börja innan det blev kalabalik i Fiorentinas straffområde och unge Comuzzo gav bort en straff. Dåligt försvarsspel och enkelt för Napolis (vad jag tror) skyttekung Kevin De Bruyne att skicka sin ny-gamla rival De Gea åt fel håll från straffpunkten. Och efter det vaknade aldrig riktigt från sov-läget. Napoli dominerade Fiorentina både med och utan boll. De såg starkare, snabbare och mer villiga att vinna ut än Fiorentina som knappt lyckas få ihop två passningar. Och efter bara 15 minuter lyckades Höjlund enkelt springa ifrån Pongracic som stod på helt fel fot och 2-0 var ett faktum. Höjlund visar återigen att det går att gräva guld i Manchester Uniteds källare, men bara man vet om vad man letar efter som Conte gör.

Andra halvlek var mer eller mindre en katt- och råttalek. Fiorentina såg virriga och allt annat är organiserade medan Napoli enkelt spelade av matchen. Enda ljusglimten var Fazzini och Nicolussi-Caviglia som kom in och visade varför de ska spela mer. Den förstnämnda visade varför han kallas för Modric från Versilia med sitt sköna glid och mod med bollen. Nicolussi belysta snarare det stora problemet i Fiorentina det inledande matcherna, balansen på mittfältet. Men han belyste också varför han kommer bli viktig under denna säsongen och vilken fin regista han är.

Medan Pioli och Florens jobbar vidare med stora problem är det bättre känsla än någonsin i Neapel. Ett lag som mer och mer ser ut att besitta även internationell klass. Det ska sägas att även om Fiorentina inte är bra så är det aldrig lätt att komma till Florens och plocka poäng. Men Napoli fick det att se ut som vilken match som helst. Jag tror Conte har ögonen på sitt europaspöke och att utplåna det en gång för alla. Bli inte förvånad om Napoli går långt i Champions League. //Torsten Armini




Under söndagseftermiddagen gästade Baronis granatäpplen Olimpicio för att ta sig an Gasperinis vargflock. Entusiasmen har kokat i huvudstaden efter den resultatmässigt positiva inledningen som Roma har haft med två raka segrar. Men som jag skrev tidigare efter mötet med Bologna ska man inte ignorera att Gasperinis gäng har haft en del flyt i inledningen av säsongen. Och utan samma flyt blev det ett annat utfall denna gång. Men det var inte bara på grund av att Fru Fortuna vände bort blicken som det blev kalldusch. Marco Baroni är en av Serie A:s kanske mest unika tränare. Han gillar tekniska spelare och resultatet av det innebär ofta att han är en tuff motståndare mot intellektuella lag samtidigt som konsekvenserna då istället blir att han ofta är drömkäk för mer fysiskt präglade lag. Torinos inledningen har redan visat detta för oss där Toro nu blandat 5-0 förlust mot ett Inter med någonting att bevisa med två fina insatser mot Viola och Roma som gett dem fyra pinnar. Gasperinis lag är intelligenta och därav en tacksam motståndare rent taktiskt för Baroni. Man kan likna det med att vargar föredrar kött framför frukt och Baroni han spelar vegetariansk fotboll. Efter en händelsefattig första halvlek där Roma inte kunde bryta sig igenom Torinos försvar tar Toro ledningen en kvart in i andra halvlek. I en farlig omställning där Roma inte var organiserade i försvaret samtidigt som flertalet av dem återhämtade sig efter ett antal maxlöpningar vilket gav Cholito Simeone tillräckligt med tid för att precisionsavsluta. Ett perfekt avslut av högsta klass som han knorrar runt Romas backar samt Svilar vars sikt var skymd. Roma hade sedan fortsatt svårt att skapa riktigt farliga lägen, detta berodde delvis på att Torino hela tiden hotade med farliga omställningar. Roma tvingades därför in i den komplicerade intellektuella övningen att försöka skapa utan att riskera för mycket som kunde leda till ett baklängesmål. Resultatet blev tyvärr för Roma den här gången att inga fler mål gjordes i den här matchen. Baronis gäng har bytt färger på tröjorna den här säsongen men det känns väldigt mycket som samma lag. Lazio förra säsongen var också experter på att skaka av sig förödmjukande nederlag. Den där 5-0 torsken mot Inter känns som den skedde för länge sedan nu.



Dagarna innan mötet mellan Milan och Bologna satt jag och funderade på hur Milan och Allegri skulle ta sig an matchen. Bologna kändes på pappret som en potentiellt klurig motståndare för Milan i detta läge. Milan hade förlorat mot en fysiskt överlägsen motståndare i premiäromgången när Davide Nicolas banditer från Cremona klev av San Siro med tre poäng. Visserligen är inte Bologna fysik den samma som Nicolas gäng. Cremonese är mer som ett Conte-lag med imponerande muskler och tuffa duellspelare. I Bolognas fall handlar det om imponerande uthållighet. I Italianos huvud är en fotbollsmatch ett distanslopp. Ett perfekt exempel på hur en match mot Bologna kan utspela sig är mötet mellan Italianos lag och Contes Napoli under andra halvan av förra säsongen. Napoli dominerade den första halvleken med sina muskelknuttar i Big Rom Lukaku, McTominay och Anguissa. Men ju längre matchen led ju tröttare blev Napoli och ju piggare blev Bologna. Under sista kvarten stod Napoli på knäna och Bologna var faktiskt närmare segern i slutändan än Napoli. Uthållighetsmässigt är Italiano och hans maratonlöpare överlägsna Milan precis som de var mot Napoli. Och med Milans ineffektivitet offensivt kändes detta på förhand som en potentiellt obehaglig match för Milan. Men det blev det inte, tvärtom var det en väldigt enkel match för Milan. Milan tog helt och hållet kontroll över tempot i matchen höll fast vid den kontrollen till sista sparken. Ett närmast kriminellt lågt tempo som helt och hållet raderade Italiano och Bolognas fysiska fördel. Tack vare att både Bologna och Milan spelade som att de hade en trevlig promenad i parken blev aldrig Milan trötta och Bolognas imponerande uthållighet blev aldrig en faktor i matchen. Och det spelade ingen roll att Bologna hade majoriteten av bollinnehavet, de lyckades aldrig höja tempot och testa Milan. De hade inte ens lyckats fått till ett skott på mål när slutsignalen ljöd. Det kändes som att Allegris Milan hade försatt Italiano och hans lag i ett slags hypnotiskt läge. Med andra ord en typisk insats från ett Allegri-lag. Och det bådar positivt för Milans framtid att de redan i ett sådant tidigt skede börjar se ut som ett sådant klassiskt Allegri-lag kapabla till den här typen utav taktiska utskåpningar. Italiano sade till och med i matchintervjun efteråt att Bologna var helt förberedda på att Milan skulle spela såhär men ändå var de helt chanslösa. Det negativa för Milan var den fortsatta ineffektivitet de visade. Milan skulle ha vunnit matchen med större siffror än 1-0 vilket hade förtydligat vilken stark prestation man stod för bland den delen av den större massan som baserar mycket av sina intryck på resultattavlor. Allegri coachade en 3-0 seger här men mexikanaren Gimenez framförallt hade inte siktet fullt inställt den här kvällen. Men han sprang och kämpade mest av alla och sådant gillar Max. Matchen fick ett märkligt slut också när Milan blev berövade på en solklar straff när inhoppande Nkunku dras omkull. Men det blev ingen straff utan istället fick Allegri bevittna det röda kortet från domaren för brottet att ge publiken exakt vad de kom för att se. Det vill säga ett klassiskt Mad Max-utbrott vid sidlinjen där kavajen slängs åt sidan och armarna kavlas upp på skjortan. Hans smeknamn har aldrig varit ironiskt om vi säger så. // Martin Eliasson

Resultat

Cagliari - Parma 2-0

Juventus - Inter 4-3

Fiorentina - Napoli 1-3

Roma - Torino 0-1

Atalanta - Lecce 4-1

Pisa - Udinese 0-1

Sassuolo - Lazio 1-0

Milan - Bologna 1-0

Hellas Verona - Cremonese 0-0

Como - Genoa 1-1