Postpartita 30: Världens främsta Salvezza-expert

Solen lyser i Florens

På soliga Artemio Franchi skulle matchen mellan mästaren och hans lärling spelas, alltså Fiorentina mot Atalanta. Palladino kallade just Gasperini för en mästare inför matchen och har flera gånger pratat om hur han ser upp till Gasperini som tränare. Palladino hade Gasperini som tränare både i Juventus ungdomslag och senare i Genoa. Men deras lag skiljer sig en hel del från varandra och Palladino är tydlig med att han inte vill härma någon utan tar det bästa från de han jobbat med tidigare. 
Och matchen blev verkligen något att minnas både för publiken och Palladino, på Artemio Franchi. 

Att Fiorentina endast vann med 1-0 var något i underkant utifrån hur matchbilden såg ut. Visserligen öppnade Atalanta skarpt och var en otrolig Ranieri-blockering ifrån att göra 1-0 i mitten på första halvlek. Men precis i slutet av halvleken skulle Moise Kean, sno bollen av Isak Hien och säkert sätta den bakom Carnesecchi till 1-0 för Fiorentina. Och efter det säckade Atalanta ihop helt. Fiorentina var det klart bättre laget i andra halvlek och Atalanta såg ut som ett lag som inte riktigt vet vart de står. Kan det vara lite av en mental kollaps efter de många motgångarna sedan årsskiftet? Jag tror det.
För Atalanta var ett lag som såg så självklart ut i höstas, framförallt offensivt. Mot Fiorentina var det första gången denna säsongen man inte lyckades få ett avslut på mål vilket är talande både för Fiorentinas försvarsspel och Atalantas bristande offensiv. De Ketelaere är helt osynlig, Lookman ojämn och Retegui ur form. Spelarna som kommer in, som Maldini och Samardzic klarar inte av att lyfta den vacklande offensiven och Atalanta står nu inför stora problem för den stundande säsongsavslutningen.

Faktum är att Atalanta bara är 2 poäng före Bologna och med en hel drös lag bakom inte många poäng efter finns det en stor risk att man till och med missar Champions League-spel till nästa säsong. Något som var näst intill otänkbart för bara några veckor sedan. Jag tror anledningen till detta är flera faktorer som påverkat lagets sinnen. Först och främst uttåget ur Champions League som var ett rent fiasko med tanke på motståndet. Detta i kombination med bråket mellan Gasperini och Lookman samt den indirekte bekräftelsen om att Gasperini inte kommer stanna efter säsongen. Precis som Liverpool helt tappade sin edge förra säsongen när Klopp meddelade sitt avsked ser jag liknande tendenser hos Atalanta. Nu står man här med ett väldigt litet poängavstånd ner under en CL-plats och har hela säsongen varit med i kampen om Scudetton. Det är en svår omställning för laget som troligtvis förväntat sig att man ska kvalificera sig under större delar av säsongen. Allt detta tycker jag talar för ett Atalanta som säckar ihop totalt och avslutar säsongen i ett rejält fiasko. Det kan såklart vända men jag ser ett stort orosmoln.//Torsten Armini

Världens främsta Salvezza-expert och mirakelman

Att mäkta med ett omöjligt mirakel är imponerande nog men kan ofta beskrivas som resultat utav flyt. Att man lyckades fånga anden i flaskan som uttrycket lyder, ett åstadkommande nästintill omöjligt att lyckas med igen. Men om man då lyckas med just den bedriften med att återupprepa det omöjliga? Ja, då är man ett geni. Då är man Davide Nicola.

Jag har tidigare skrivit om tränare som Giampaolo och Baroni under säsongen. Två tränare vars karriär minst sagt varit lite upp och ner. För Baroni till exempel så var det en långsam men metodisk grind upp till toppen där framgången inte kom på en gång. Detsamma kan inte sägas om Davide Nicola. Nicola hoppade på tränarkarriären redan innan han ens hade avslutat sin spelarkarriär officiellt. Han annonserades som Serie C klubben Lumezzanes tränare för kommande säsong medan han fortfarande spelade och var lagkapten för klubben. Väl där gjorde han ett tillräckligt bra jobb under två säsonger för att hamna på Livornos tränarbänk i Serie B varpå han avslutade säsongen som årets tränare i Serie B. Han tog över ett Livorno som slagits i botten under föregående säsong och ökade deras poängskörd med hela 32 poäng, från nedflyttningsstrid till uppflyttningsstrid. Livorno slutade 3:a på 80 poäng och fick spela playoff mot Serie A. Väl i playoffen utnyttjade Nicola fördelen av att vara det högst placerade laget då reglerna vid tidpunkten löd att vid oavgjort resultat gick segern till laget som slutade bäst till i grundserien. Livorno barrikaderade sitt mål och gjorde det omöjligt för stackars Brescia och Empoli att bryta sig igenom och kryssade sig upp till Serie A. En mästerlig tränarövning från en väldigt ung och grön tränare som Nicola var vid tillfället. Väl i Serie A fick Nicola sparken efter lite mer än halva säsongen med Livorno parkerat på 19:e plats i tabellen. Det tränarbytet fick negativ effekt och Livorno åkte ur serien som klar jumbo. Med det vi vet om Davide Nicola idag hade han då klarat kontraktet med Livorno om han fått säsongen ut på sig? Med lite gammal härlig matematik och sannolikhetslära är svaret förmodligen ja. Men Livornos klubbledning blir ändå ursäktade för Davide Nicolas magiska fallenheter var vid den här tidpunkten oupptäckta.

Nästa gång Nicola dyker upp i Serie A är 2016 när han kör en härlig men väldigt riskabel karriärsgamble. Crotone hade överpresterat i Serie B säsongen innan och till allas förvåning spelat sig till uppflyttning. Succétränaren Ivan Juric hade tackat för sig direkt efter avancemanget var klart med syfte att skydda sin karriär skulle jag tippa på. Ingen, absolut ingen gav Crotone någon som helst tillstymmelse till chans att klara kontraktet. Det var ett omöjligt uppdrag men vem är Davide Nicola om inte Italiens egen Tom Cruise? Det började exakt så illa som alla hade förväntat sig. När första halvan av säsongen var avklarad låg Crotone toksist med rekordlåga 9 poäng. Man skulle vilja berömma Crotones klubbledning för hur iskalla de var här. Alla andra klubbar hade sparkat Nicola men inte Crotone. Men om jag ska vara ärlig tror jag det var kopplat till självinsikten att ingen ny tränare hade kunnat ändrat på Crotones öde så därför kunde man lika gärna fortsätta med Nicola. Och tur var det för vad vi då fick uppleva som resultat av den hopplösheten var en av italiensk fotbolls främsta och mest oväntade great escapes. Crotone inkasserar 23 poäng under den andra halvan av säsongen och i sista omgången är man piskade att besegra Simone Inzaghis fjärdeplacerade Lazio för att nytt kontrakt ska bli till verklighet. Davide Nicola älskar bevisligen dramat sporten kan bjuda på men här blev det inte mycket till drama. Crotone gick upp i säker 2-0 ledning redan efter 20 minuter och var aldrig nära på att förlora den här matchen. 3-1 slutade siffrorna på när slutsignalen ljöd och sann fotbollshistoria hade skrivits. Davide Nicola dedikerade miraklet till sin son som tragiskt hade omkommit några år tidigare och begav sig sedan ut på en 1300 km lång cykeltur från Crotone till Turin för att ära ett löfte han hade gett på skämt när Crotone låg hopplöst sist i tabellen. True king shit, som ungdomarna skulle ha sagt.

Man hade kunnat trott att en av de största tränarbedrifterna i moderna Serie A:s historia skulle ha lett till att Nicola avancerade rappt uppför karriärstrappan men så blev ej fallet. Precis som skådespelare riskerar att bli ”typecastade” om de gör en roll för bra så fick Davide Nicola samma behandling inom fotbollsvärlden. Han blev tränaren alla klubbar ringde in när nedflyttningsspöket började hålla dem vaken om nätterna. Ett underpresterande Udinese ringde in Davide Nicola men sedan stod de för det genomkorkade beslutet att sparka Nicola när man med 8-9 matcher kvar låg på 15:e plats i tabellen. Man gick från en situation där nedflyttning var ett väldigt osannolikt scenario till att det helt plötsligt blev ganska tänkbart. Själva definitionen av att skapa sina egna problem. Nicola fortsatte sedan sin övning som världens främsta brandman och räddaren i nöden för ett gäng underpresterande krisklubbar.

Genoa hade fortsatt lidit av någon slags mental bakfylla efter skilsmässan med Gasperini och kändes ämnade för nedflyttning. Man hade testat två vitt skilda spår på tränarbänken under säsongen. Man startade med 70-år gamle Andreazzoli som sedan ersättes av den cirka 30 år yngre Thiago Motta. Gamlingen och ynglingens poängsnitt var identiskt med varandra och det var ett poängsnitt som hörde hemma i Serie B. In kommer Nicola och höjer poängsnittet med 0,5 poäng vilket var precis tillräckligt för att rädda nytt kontrakt. I sann Nicola-anda hann han pranka sina supportrar med två usla insatser mot slutet mot Inter och Sassuolo(en match där Genoa torskade 5-0). Detta ledde till att Genoas trogna inte var särskilt optimistiska inför slutomgången mot ett imponerande Hellas Verona där Genoa var piskade att vinna. Slutresultaten blev en stabil 3-0 seger och säkrat kontrakt med en poäng till godo. Davide Nicola hade blivit de små marginalernas mästare.


Nästa klubb i behov av Nicolas tjänster var ett Torino i absolut förfall. Man hade gått från ett lag som kämpade om Europaplatser till att hamna i en djup negativ psykos som såg ut att leda till Serie B. Nicola återupprepade sin bedrift med Genoa och höjde Toros poängsnitt precis tillräckligt för att sluta på plats 17. Tyvärr fick inte säsongsslutet samma härliga Nicola-drama man hade hoppats på. Kontraktet blev klart tidigare än i sista omgången den här gången vilket delvis förklarar varför Torino slutade spela mot slutomgångarna där man bland annat torskade 7-0 mot Milan.

Sedan mina vänner, händer det. *Trumvirvel* Mirakel nummer två. Andra anden fångad i flaskan. Salernitana 2022/23. Den 15 februari kliver Davide Nicola in i Salernitana. Det är en situation vi känner igen sedan tidigare. Klubben ligger sist i Serie A och hade enligt de flesta den sämsta truppen i Serie A och ingen hade tippat dem kvar i Serie A på förhand. Nicola gör givetvis om exakt samma mirakel som i Crotone, mot alla odds mer än tripplar han Salernitanas poängsnitt under sista tredjedelen och i ärlighetens namn var de inte ens nära på att åka ur i slutändan. Två helt olika lag den säsongen ett utan Nicola och ett med Nicola. De slutade till slut på en stabil 15:e plats hela 11 poäng till godo ned till nedflyttningsstrecket. Och sedan denna bedrift är det svårt att ge någon annan tränare än Nicola titeln som Italiens mest underskattade tränare. Hur är det möjligt att utföra dessa sjuka bedrifter som ingen annan tränare hade kunnat mäktat med men det tar honom inte vidare i karriären? Nästa säsong var han tillbaks i sin gamla roll och klarade kvar Empoli i Serie A efter att ha klivit in mot slutet som en inhyrd räddande ängel.

Men kanske orättvisan som begåtts mot Nicola äntligen börjar ge vika? Den här säsongen behövde han trots allt inte vänta till halva säsongen var spelad innan han fick chansen på tränarbänken. Och Cagliaris klubbledning ska ha beröm för även om klubben under majoriteten av säsong på pappret varit inblandade i nedflyttningsstriden verkar Nicola aldrig ha varit nära att få sparken. Givetvis rätt beslut då han är världens bästa tränare bevisligen att ha i just den här kontexten. Jag tror ingen av oss tippade att Sardiniens stolthet skulle åka ur på förhand när vi såg Nicolas namn på tränarbänken. Och Cagliari kommer klara kontraktet utan problem och då återstår den intressanta frågeställning vad Nicola kan tänkas att faktiskt åstadkomma när han faktiskt tillåts lite tid på tränarposten för en gångs skull? Väldigt intressant att följa en av Italiens mest säregna och intressanta tränare på hans fortsatta äventyr nere på Sardinien. // Martin Eliasson

Ingen Messi - bara mess i Milan

Sergio Conceicao åkte ner till Napoli med sitt nya manskap för att ställas mot just tabelltvåan. Två lag som kom in i matchen med en resultatrad som inte direkt har imponerat senaste månaderna, men likväl stod 3 viktiga poäng på spel. 

Milan inleder otroligt svagt och Napoli kan ta kommando snabbt. Matteo Politano kan ge ledningen åt hemmalaget redan efter 2 minuter. Utökningen kommer drygt en kvart efter när Romelu Lukaku gör 2-0. Milan vaknar till något och kommer in i matchen till andra halvlek. Nu skapar man chanser och hotar ett Napoli som faller längre och längre ner i banan. Santiago Gimenez förvaltar en straff av svagare karaktär som Alex Meret kan förhindra. Det gör även Milan laget med den sämsta straffstatistiken i topp 5 ligorna denna säsongen, med 5 missade straffar. Det var tillslit Luka Jovic som fick spräcka Milans nolla. Med serbens första mål på nästan ett helt år reducerade han matchens resultat till 2-1. Det var för sent. 

Frustration var nyckelordet för Milans del. Nyförvärvet Kyle Walker var tydlig i sitt budskap till Joao Felix i halvlek. “Ingen här är Messi, passa bollen”, sa Walker till den unga dribblern. Givetvis har han rätt i sitt budskap till Felix som skulle må bra av att släppa bollen tidigare i många lägen, men jag tvekar på om känslor som denna gör någon nytta just nu. Milan ligger just nu på en niondeplacering med 7 poäng upp till europaplats. Det är rejält mycket värre än vad någon kunde förutse. Det som gör det hela än mer mörkt är att det inte har gått bättre med nya Conceicao. 2 vinster på de 6 senaste matcherna i Serie A är inget facit man skyltar med på stan direkt. Nu väntar Inter i semifinal i Coppa Italia på onsdagen, kanske kan det vara en moralhöjande match. För det är precis det man behöver i detta nu. Upp med hakorna, fram med bröstet och visa lite hjärta.//Nico Frisk

 

    Resultat:

Como	Empoli	1-1
Douvikas 61´	Kouame 75´ Utv. Fazzini 90´2´
Venezia	Bologna	0-1
	Orsolini 49´
Juventus	Genoa	1-0
Yildiz 25´
Lecce	Roma	0-1
	Dovbyk 80´
Cagliari	Monza	3-0
Viola 49´ Gaetano 73´ Luvumbo 90+2´
Fiorentina	Atalanta	1-0
Kean 45´
Inter	Udinese	2-1
Arnautovic 12´ Frattesi 29´	Solet 71´
Napoli	Milan	2-1
Politano 2´ Lukaku 19´	Jovic 84´
Hellas Verona	Parma	0-0
Lazio	Torino	1-1
Marusic 57´	Gineitis 82´

  7