En kvart kvar - "Hans vänsterfot är ren och skär magi"

Bara två månader återstår av Serie den här säsongen och vi har fått tag i några redaktioner för att se hur det ligger till så här långt. Här är del två av fem.

La Curva-redaktionen

Vem vill du ge en spark i röven så att han skärper sig och varför?

— Hmm. Jag har svårt att peka ut en enskild gubbe som jag tycker behöver skärpa sig. När saker har sett sämre ut har det främst handlat om att det kollektiva inte varit riktigt tillräckligt bra. Jag tycker kanske att varken Bellanova eller Sulemana har spelat någon bländande fotboll, men då har dessa haft lite blandad mängd speltid. Om något skulle jag önska att Gianluca Scamacca slutar gå sönder. Men det är väl kanske svårt att säga att det bara är hans eget fel… /Sofia Skarin

— Comuzzo. En väldigt lovande mittback som verkligen har visat vilken nivå han kan nå, men den här säsongen har också präglats av flera individuella misstag som kostat laget dyrt. Det är inte så att han varit dålig rakt igenom, tvärtom har han haft perioder där han sett riktigt stabil ut och spelat med självförtroende.

Problemet är just kontinuiteten. I ett lag som slåss i botten har man inte råd med de svängningarna, särskilt inte i backlinjen. Därför känns han som den spelare som mest behöver ta nästa steg, minska misstagen och bli mer pålitlig över tid. Potentialen finns där, nu handlar det om att få ut den varje vecka. /Zakaria Awgustin

— Sett till förmåga tycker jag Harroui inte alls har varit i närheten av sin grundnivå. Svenske Amin Sarr med noll mål på 30 Serie-A matcher förtjänar även en liten spark i baken. /Jacob Seiberlich

— Marcus Thuram har varit horribel egentligen sedan han kom tillbaka från sin första skada. Ingen inställning eller kvalitet överhuvudtaget. / Mattias Wihlborg

— Cambiaso. Han har så mycket fotboll i sig men visar det så sällan. Sen kan David och Openda få varsin också då de verkar allergiska mot att göra mål. /Mikael Noaksson

— Sportchefen Fabiani. Vad gör han ens?

Hade även velat se lite större avtryck från kaptenen Zaccagni men han gör vad han kan från sin kant. /Johan Norén

— Alltid Leao, men även Estupinan. Jag förväntar mig mer av Leao, alltid. Men också av ersättaren till Theo. Något som såg lovande ut har utvecklats till en spelare med låg fotbolls-IQ. Han borde kunna mycket bättre, särskilt med de förutsättningarna han fått. En liten känga åt Pulisic som ger mig extrema ego-vibes. /Kaveh Golestani

— Alessandro Buongiorno utan tvekan. Han köpte från Torino för stora pengar, med en förhoppning om att han skulle bli en Napolitansk Bastoni. Förra säsongen såg rätt bra ut men han led av en del skador som hämmade utvecklingen. Denna säsong skulle bli hans säsong, men som han gått ned sig. Nog inte varit med om en mittback som dragit på sig fler onödiga straffar under en kort period, som det känns att Buongiorno gjort under den första delen av 2026. Nu är det slutspurt och dags att skärpa sig! /Daniel

— Det är många spelare vars individuella säsonger har varit lite av en besvikelse. Det finns frågetecken kring själva utvecklingspotentialen och höjden för Cuestas fotboll när kontexten är att man tränar ett mindre lag. Hans idéer är hämtade från hans baskiska mentor Arteta men Arteta jobbar efter helt andra förutsättningar där han har resurserna att hela tiden hämta in färdiga spelare som inte behöver utvecklas. För att Parma ska kunna nå sitt mål att med tiden slå sig in på övre halvan så behöver spelare förbättras och utvecklas i en tydligare skala. Flera av lagets mest intressanta spelare som Zion Suzuki och vår egna svensk Jacob Ondrejka har haft betydligt sämre säsonger i år än under fjolåret. Man kan rent av påstå att de varit svaga men man ska också givetvis komma ihåg att utveckling inte är en rak väg, det är ofta det ser ut att gå bakåt innan det går framåt. /Martin Eliasson

— Egentligen ingen. Roma har gjort sig av med Bailey och Dovbyk och Ferguson är långtstidsskadade. Annars hade alla tre legat nära till hands. /Niclas Ekström

***

Vilken spelare i din klubb har så här långt gett dig mest gåshud?

— Marco Carnesecchi. Den mannen har stått på huvudet inte bara en gång den här säsongen, och många gånger har han varit helt avgörande. Lyxigt så länge han blir kvar i Bergamo. Och! Mario Pasalic! Han har stått för ett gäng viktiga mål den här säsongen. Starkaste ögonblicket var dock när han var tillbaka i spel efter att ha förlorat sin pappa, och kunde göra ett mål tillägnat honom. Kroaten har varit i Atalanta länge och när hans pappa gick bort under den här säsongen var det tydligt att hela truppen påverkades och deltog i hans sorg. En viktig spelare men kanske främst en viktig människa i Atalanta. /Sofia Skarin

— Gudmundsson. Inte bara för poängen han producerar utan för sättet han gör det på. Han har en förmåga att avgöra matcher i små detaljer och känns som den spelare som alltid kan skapa något när det står och väger.

Dodo förtjänar också ett omnämnande, särskilt efter målet mot Cremonese, medan Parisi verkligen har vuxit i sin roll som högerytter. Han har visat upp både teknik och en förmåga att utmana och ta sig förbi sin motståndare, vilket har gett laget en annan dimension offensivt. /Zakaria Awgustin

— Giovane var ju snäppet bättre än alla, efter honom har ingen gjort det. Nu har äntligen den tekniske Suslov återkommit från långtidsskada. Rent estetiskt är jag svag för blont med Hellas gula färger — Edmundssons långa hår är allt jag vill ha. /Jacob Seiberlich

— Federico Dimarcos vänsterfot är ren och skär magi /Mattias Wihlborg

— Den enda som egentligen kan passa in i den kategorin är vår startboy Kenan Yildiz. Han är fantastisk att se på fotbollsplanen. /Mikael Noaksson

— Gåshuden har lyst med sin frånvaro den här säsongen när det kommer till enskilda spelare. Curva nords återkomst till matchen mot Milan efter en längre tids bojkott däremot var värt allt! /Johan Norén

— Egentligen ingen, men om jag måste välja någon så är det tydligt Modric. Vilken kung, 40 år ung, kommer från ett av världens absolut bästa lag till ett lag i utveckling, till en svårspelad liga och dominerar från dag ett. Ledare på och av plan, nyttig defensivt som offensivt och visar en vilja som man önskade alla hade. /Kaveh Golestani

— D et är inte särskilt många spelare som gett en gåshud denna säsong, men delvis har Vergara imponerat under januari och februari, precis som Allison Santos. Anguissa var en gåshuds skapare i början av säsongen, tills han skadade sig. Men McTominay tar nog dock priset som gåshuds mästaren. Hans arbetskapacitet och självklarhet på planen imponerar, vilket räcker mer än väl för lite gåshud! /Daniel

— Bernabé gör vad Bernabé gör. En ultra professionell spansk trollkarl som gör vad coachen ber honom att göra. Ofta belyst för sin teknik och passningsfot men hans IQ och positionsspel har gjort honom lika viktig för Cuesta som hans teknik och offensiva färdigheter gjorde honom viktig för spanjorens föregångare. Men den spelaren med det finaste arket är Lautaro Valenti. Argentinaren plågades av väldiga skadeproblem länge där han knappt spelade en minut på flera säsonger. Hans comeback historia påbörjades redan förra säsongen under Chivu men har förverkligats nu under Cuesta.

Argentinaren är ofta att lita på när han spelar och det trodde man inte var ett öde som skulle ske. Pellegrino har haft en stark säsong med. Hans vilja och grinta tycks aldrig blekna och med en verktygslåda som påminner lite lätt om en ung Batistuta. Hans 8 mål kanske inte låter imponerande men man ska ha i åtanke att Parma är ett väldigt defensivt lag och Pellegrinos största chans att måla kommer ofta via fasta situationer. Når argentinaren upp i tvåsiffrig målskörd innan säsongen är över så är det väldigt imponerande i mitt tycke med tanke på hur Parma spelar. /Martin Eliasson

— Mille Svilar (främst under hösten) med alla hans otroliga räddningar. /Niclas Ekström