Postpartita 34: Ranieris mästerverk och skotska kiltar

Ranieris mästerverk
En lågintensiv match utspelade sig på San Siro mellan Inter och Roma under söndagen, iallafall från favorittippade Nerazzurri. Men det finns mycket att säga om båda lagen efter denna matchen. 
Vi kan börja med Ranieris Roma som faktiskt gjorde en väldigt bra match. Ranieri har sedan han kom in i klubben stabiliserat laget, både på planen och utanför. Läget utanför planen som var kaotiskt innan han tillträdde kunde nog de flesta gissa att han skulle få ordning på, med tanke på hans historik och status i klubben. Men resultaten på planen har nog till och med förvånat de mest optimistiska Romanisti. För utöver den stabila defensiven som han byggt sedan dag ett har de också fått till ett väldigt effektivt anfallsspel. Roma spelar som ett lag när de anfaller med få touch och individuell kvalitet. Detta syntes verkligen i matchen där Roma förutom målat var det laget som skapade de farligaste chanserna i matchen. Med lite mer skärpa hade de till och med kunnat vinna matchen komfortabelt. Det som Ranieri har gjort är enastående, Roma har i och med segern mot Inter gått 18 raka matcher i Serie A utan förlust och ser faktiskt mer ut som ett Scudetto-lag än Inter. Tänk vad som hade hänt om Ranieri hade fått stå vid rodret från början av säsongen. Vad detta i slutändan landar i för Roma återstår att se med tanke på hur jämnt det är i kampen om europaplatserna, men ingen bör räkna bort dem helt ur kampen om CL-spel nästa säsong. För jag tror de flesta konkurrenterna räknade med poängtapp borta mot de regerande mästarna. 

Inters mardrömsvecka
Inter avslutar denna mardrömsvecka med tre raka förluster utan att ha gjort ett enda mål. För bara någon vecka sedan drömde Interisti om trippeln och nu ser det ut att kunna bli en säsong utan en enda titel. Det vänder verkligen snabbt ibland. Men låt oss inte bli för reaktiva utifrån resultaten utan istället titta på det nyktert.
Inter är ett väldigt bra lag och Inzaghi har gjort ett fantastiskt jobb, och det finns faktiskt fortfarande chans att vinna både Scudetton och Champions League. Även om den chanser ser tuff ut efter en sån här vecka är det inte många matcher kvar att spela och det kan vända lika snabbt tillbaka igen i fotboll. Med det sagt ska Inter nog vara rejält oroade över framförallt Scudetton. För Napoli ser inte ut att ta något för givet och Inters trupp ser mer och mer dränerad ut för varje match som går. Den psykologiska påfrestningen att tappa allt som Inter gjort den senaste veckan kan också ha en påverkan. Det skulle faktiskt kunna liknas vid när Inter tappade säsongen 21/22 till Milan i och med derbyförlusten. För jag är övertygad om att Inter aldrig hade tappat sin ledning man hade då, om man inte hade tappat matchen som man gjorde mot Milan där och då. Dessutom fick Milan en psykologisk boost av att vinna matchen, vilket gav dem energin att ta de poängen som krävdes för att vinna ligan. Jag tror även att Inter som klubb haft inställningen att vinna Champions League hela säsongen och att det har påverkat resultaten i ligan. För vi har fått se många tapp från Inter, i matcher där de inte varit påkopplade under alla 90 minuter, utan slappnat av och därmed tappat matchen. 

Inzaghis sista steg
Till sist vill jag också lyfta en aspekt av Inzaghi. Och jag vill inte vara för hård för jag tycker Inzaghi är en av de bästa tränarna i världen. Men det är intressant att titta på hans fyra år i Inter och konstatera att hans lag nästan alltid tappat farten under de avslutande månaderna av säsongen. Som tidigare nämnt tappade man ligatiteln till Milan säsongen 21/22 efter ett sämre avslut på säsongen. Förra säsongen hade man redan vunnit ligan vid det här laget men slog faktiskt helt av på gasen i slutet av säsongen och åkte även ur Champions League. Denna säsongen händer liknande saker i de avgörande momenten av säsongen. Det kan vara något för Inzaghi att titta närmare på, kanske planerar han inte säsongen tillräckligt bra, för det är alltid som viktigast att vara bäst när det gäller. Något som Inter inte varit så ofta under Inzaghi. //Torsten Armini

En spansk räv räddade örnarnas ära
Den 34:e omgången slutade i dramatikens tecken som så ofta varit fallet i den här upplagan av Serie A. Det är relativt sällan man känner att man kan äta popcornen med sinnesro utan risk för att sätta dem i halsen när Calcio är på tablån. Igor Tudor försökte försvarade sin heder tidigare efter förlusten mot Parma där han deklarerade att Parma i detta skeende utav säsongen är en tuffare motståndare att möta än Inter. Det går att argumentera utan större svårigheter att Tudor har en poäng i det han säger där. Parma har varit en jobbig motståndare för topplagen under hela säsongen och nu när alla poäng spelar roll och topplagen befinner sig i desperat jakt efter dem blir ännu lite jobbigare. Lägg därtill tränarbytet från Pecchia till Chivu där rumänen har skiftat formation till 3-5-2 och gjort Parma till ett mer stabilt lag defensivt också.

Och det blev en mardrömsstart för Baronis grabbar där Parma tog ledningen i princip omgående efter avspark. Ett fint inspel av Valeri till Jacob ”den nya Brolin” Ondrejka som avslutade kliniskt intill stolproten. Målet kom till synes som en chock för Lazio som hade väldiga problem sedan att återfinna sin vanliga rytm i spelet. Faktum är att Lazio skapade i princip inte ett enda vettigt läge mot Parma i första halvleken. Chivu relativt nykonstruerade försvarsmur med 18-årige Leoni som general och kommendör hade inga problem att hålla Lazio borta från Suzukis kasse.
Starten på den andra halvleken var sedan en favorit i repris, eller kanske snarare en återkommande mardröm om man är laziale. Parma utökar ledningen med mindre än en minut spelad i den andra halvleken. Det är glödheta svensken Ondrejka igen som gör sig skyldig till Lazios misär. Han har bollen strax utanför boxen och försöker sig på ett inspel till Pellegrino men inspelet blockas men bollen studsar tillbaka till Ondrejka som drar till på ett tillslag. Ett klassavslut från en svensk som flyger fram för stunden i Serie A. Men som den etablerade sanningen inom fotbollen hävdar så finns det ingen ledning som är så farlig som en 2-0 ledning. Parma hade möjligheter att ta död på matchen där Pellegrino missade ett friläge(eller snarare Mandas som räddade) och sedan hade även inhoppande Dennis Man en lysande möjlighet att sätta spiken i kistan och detta mer än en gång.

Parma misslyckades med detta och Lazio fick en biljett tillbaka runt minut 80 när Suzuki står för en reflexräddning på linjen men dessvärre blir Parmas försvar bolltittande och reagerar för sent när returen tar sig fram till gamle Pedro som stänker upp bollen i nättaket. Sedan blir vi påminda om de härliga marginalerna i fotbollen. Dennis Man får en djupledsboll att springa på och hamnar en mot en med en tröttkörd Mario Gila som knappt kan stå på benen. Men rumänen verkar inte särskilt intresserad av att göra annat än att springa runt och lattja på planen och Gila räddar upp situationen. Direkt efter kvitterar Lazio med ett väl avvägt inlägg från Pellegrini där Pedro för omväxlingens skull använder sig av huvudet istället för fötterna och nickar in 2-2 tvärsäkert. Och i och med att det är Serie A så kokar dramat enda in på slutminuten. Lazio får lägen att kvittera men misslyckas och sedan långt in på övertid får Dennis Man ett friläge och en chans att revanschera sig för sitt ganska genomusla inhopp men rumänen misslyckas med att ens träffa målet med sitt skott. 2-2 blir slutsiffrorna till slut och det är ett resultat som inget av lagen var särskilt nöjda med men en rafflande tillställning för den neutrale åskådaren.

Italiano i strid med sina egna demoner
Samtidigt som rivalerna kring 4:e platsen hade tuffa möten att ta sig igenom hade Bologna en tacksam match mot ett Udinese i usel form som dessutom inte har mycket att spela om utöver hedern. En lysande möjlighet för Italiano och hans mannar att bibehålla sitt grepp om fjärdeplatsen.
Udinese är ett fysiskt jobbigt lag att möta med många spelare av resande och hotfull figur och kanske även mest muskelmassa av alla lag i Italien. Men utan sitt kreativa franska geni Florian Thauvin så gör zebrorna inte många mål. Faktum är att sedan Thauvin skadade sig har Udinese endast mäktat med ett mål på de senaste sex matcherna. Skillnaden mellan ett Udinese med Thauvin och utan Thauvin är ganska extremt. Men Thauvin är man ett topp 10 lag som hotar om europaplatserna och utan Thauvin är man en nedflyttningskandidat. Förmodligen är Thauvin den spelaren som har högst individuellt värde för sitt lag i Serie A.

Att Udinese skulle gå mållösa var med andra ord inte direkt en högoddsare. Men visst deras robusta fysik erbjöd problem för Bologna inledningsvis på likartat sätt som Napolis gjorde tidigare. Udinese hade ett par fina möjligheter bland annat ett skott i ramen från distans av unge britten Keinan Davis.
Bologna tog ett större grepp om matchen i andra halvlek men i mitt ärliga tycke börjar samma tendenser att visa sig gällande Italiano. Han är en briljant tränare 80% av tiden men sista 20% blir han förråd av sina egna demoner. Det är ingen slump att Italiano har flera cupfinaler nu på CV:et men ingen cuptitel. Han är fantastisk fram tills pressen är som allra högst och elden brinner som allra hetast. Då tar nerverna över och trumfar omdömet. Förra matchen mot ett tröttkört Inter var Bologna nästan lite väl försiktiga och det hade straffats i två förlorade poäng om inte för Orsolinis drömnummer på slutet. Det var exakt lika denna gång där det främst var just ett högnummer från Orsolini som kunde ha räddat Bologna. Han viker en nästan perfekt frispark i ribban och är sedan väldigt nära att trycka in en nick och bli matchhjälte återigen mot slutminuterna. Jag är skeptisk till Bolognas chanser att norpa fjärdeplatsen sett till Italianos historik och förkärlek att vika ned sig men även sättet Bologna tagit sig an matcherna på slutet. De känns väldigt rädda att tappa poäng. Och situationen just nu kräver våghalsighet. Italiano måste besegra sina demoner och visa och sprida ett större mod bland sina spelare för att detta ska gå vägen. ”Fortune favours the bold” bör vara ledorden. Men Italianos blick och aura vittnar om ängslighet och hans spelare minus Orsolini ser ut att ha tagit efter sin maestro för stunden. // Martin Eliasson
 

De skotska kiltarna har flyttat in
De kom, de såg, de segrade. I Neapel kan man nu ta en andra scudetto på kort tid. Det dröjde 33 år mellan den senaste vinsten 2023 och när Maradona 1990 kunde bärga hem den lilla skölden. Nu, med 4 omgångar kvar av Serie A, har man allt i egna händer att ta hem ännu en scudetto. 

När Inter tidigare under dagen förlorade hemma mot Claudio Ranieris otroliga Roma med 0-1 var det fritt fram för Napoli att mot, ett förvisso svårslaget Torino, gå upp i ensam serieledning. Relativt tätt inpå att den tysta minuten för bortgångne Franciskus hade hedrats med en tyst minut tog Napoli kommando i matchen. Lika snabbt var det tydligt att detta var en afton där den skotska nationen, för en gångs skull, skulle göra avtryck.Efter bara sex minuters spel kunde Scott McTominay presentera sig i matchen med ett ledningsmål genom att, i vanlig ordning, sotrma fram i boxen. Den förre Man United-spelaren (förlåt Björn Ranelid) var uppenbarligen inte nöjd när han på ett nästintill identiskt sätt galopperade in i straffområdet och fick en fot på bollen till 2-0. Hemmalaget gick in halvtidsvila applåderade av Stadio Diego Armando Maradona.

I andra halvlek kunde man relativt lätt, på typiskt Conte-mannér, spela av matchen. Märkbart värre gick Anguissa, Buongiorno och Lobotka ut med skavanker. Tre nyckelspelare. Förmodligen var det bara skavanker, men om inte decimeras deras chanser till scudetto och att hålla Inter bakom sig rejält. 

Den skotska aftonen fortsatte. När Billy Gilmour byttes in var det 3 (!) skottar inne på plan samtidigt. Det kan inte ha hänt förut. McTominay är mannen som eventuellt drog det längsta strået i titelstriden. Även om det är poäng kvar att spela för känns det som att denna omgången har stor potential till att vara den omgång där allt avgjordes. De skotska kiltarna har landat i Neapel för firandet - då man vet att staden bubblar. 
//Nico

    Resultat: