Postpartita 37: Inget avgjordes - allt avgörs i sista omgången

Slaget om salvezzan

Något vi fått vänja oss vid i Serie A, framförallt de senaste säsongerna är att kampen om salvezzan lever in i de sista omgångarna och bjuder på otrolig dramatik. Säsongen 2024/25 är inget undantag där den 37:e omgången var som ett upplägg för en rafflande sista omgång.

Show på Sardinien

På Sardinien bjöds vi på en Cagliari-show när Salvezza-guden Davide Nicola och hans lag pulveriserade Venezia. 3-0 till Cagliari där samtliga spelare stod för en riktig topp-prestation, däribland Roberto Piccoli som mer och mer börjar se ut att bli en klassisk provins-bomber. Men den kanske viktigaste av alla är Tommaso Augello med sin läckra vänsterfot. Säsong efter säsong spelar han vecka ut och vecka in på vänsterkanten, med sin fantastiska inläggsfot får han till många assister framförallt i detta Cagliari som är experter på att få in många tunga spelare i boxen. Ändå pratas det alldeles för lite om Augello som enligt mig är en stor anledning till att Cagliari klarat sig kvar den här säsongen. Utan honom hade man haft betydligt svårare att göra mål, något som varit en av Cagliaris största styrkor den här säsongen. Vi får inte heller glömma att nämna Cagliaris 3-0-mål som föranleddes av ett otroligt klapp klapp-spel på en touch och avslutades av hemmasonen Deiola i krysset. 
I och med resultatet kan vi konstatera att Cagliari än en gång lyckas stanna kvar i Serie A och Venezia ser mer eller mindre klara ut för spel i Serie B kommande säsong trots en matematisk chans att stanna kvar. 

Oförutsägbar avslutning

Både Lecce och Empoli stod istället för blytunga segrar mot Torino respektive Monza. Otroligt viktigt för båda lagen vilket betyder att de lever in i sista omgången. Just nu på samma poäng och två respektive tre poäng bakom Parma och Hellas Verona finns det en matematisk chans för lagen som legat över strecket att blandas in i sista omgången. Det krävs dock något alldeles extra för att Hellas ska blanda sig in i striden, de möter Empoli borta i sista omgången och det krävs en hel del andra resultat emot för att de ska bli inblandade i striden. Hellas är för övrigt ett märkligt lag den här säsongen. Ingen speciellt bra trupp och en av seriens sämsta tränare men trots det har känslan hela säsongen varit att de aldrig riktigt varit i fara. En känsla som dock kan bli farlig om den kryper sig in i laget, med tanke på förutsättningarna i sista omgången kan det psykologiska läget vara en nackdel för Gialloblu. 

Nåväl, jag tror trots allt att kampen i största del kommer stå mellan Lecce och Empoli som just nu ligger sämst till. Visst är Parma inblandade men de har också varit starka mot de bättre lagen och möter ett utcheckat Atalanta i sista omgången. Där tror jag man löser minst ett kryss samtidigt som jag har svårt att se framförallt Lecce vinna borta mot Lazio som slåss om en Champions League-plats. Därmed räknar jag ut Venezia som inte lyckas ta mer än en poäng hemma mot Juventus i sista omgången, samtidigt som Lecce tyvärr kammar hem noll poäng borta mot Lazio. Jag tror även Hellas Verona och Empoli delar på poängen vilket då skulle innebära att Venezia och Lecce hänger med Monza ner i Serie B. Jag vill dock flagga för hur oförutsägbar bottenstriden varit och därför utesluter jag inte att det sker stora svängar och bjuds på drama. Framförallt med tanke på att så många lag fortfarande har något att spela för. Med det sagt tror jag det stora dramat i sista omgången för en gångs skull kommer handla om Scudetton och europaplatserna. //Torsten Armini


Kampen om fjärdeplatsen

Italianos enigma

Italiano lyckades äntligen besegra sina finaldemoner och plocka hem en cuptitel till Bolognas troféskåp. En seger som fått hyllningsstormen att återigen ta fart runt Vincenzo på ett liknande sätt som efter hans första lovande säsong med Fiorentina. Men även om han nu äntligen löst problemen som tidigare infunnit sig när hans gäng ska spela cupfinaler så fortsätter dessvärre samma tendenser i ligaspelet. Efter att ha slagit om CL-platser under hela våren ser nu Italianos gäng ut att trilla dit när slutspurten väntar runt hörnet. Matchen mot Fiorentina under söndagen var en rolig och lite halvtokig tillställning i synnerhet under den andra halvleken. Ett dåligt omen presenterade sig under den första halvleken när Parisi ger de lila renässansmännen ledningen efter att hans halvdana skott blockeras och ändrar riktning. Det fanns en känsla i luften under hela den här matchen att någonting blockerade Bologna potentiella framgång. En kvart in i den andra halvleken kvitterar Bologna tack vare ett slugt och precist inskruvat inlägg från Orsolini(vem annars?) som Dallinga skarvar vidare men hans tilltänkta assist blir till ett överraskande mål istället när skarven letar sig in bakom De Gea som blev en smula ställd av hela situationen.

Här hade Bologna kunnat ridit på de positiva vindarna som kvitteringsmålet ledde till. Men de gjorde inte det utan Fiorentina återtog övertaget och ledningen cirka fem minuter senare när Parisi återigen är högst inblandad. Ett bra avslut som tvingar Skorupski mellan stolparna att lämna en retur som Richardson snappar upp mitt bland virriga Bolognaförsvarare som såg ut att sakna det nödvändiga mentala fokuset. Men matchen var inte slut på tvistar utan efter ett återkommande tryck mot Fiorentinas mål tryckte Orsolini in kvitteringsmålet efter ett briljant förarbete från Dan Ndoye som i sin klassiska anda flöt sig förbi på kanten. De två har varit Bolognas huvudrollsinnehavare den här säsongen. Då tänkte man att Bologna kanske ror detta i hamn ändå? Matchens momentum låg dem i händerna ännu en gång men precis som tidigare blev det ett magplask för Italiano. Istället för en kraftfull marsch mot segermålet från Bolognas sida var det istället Fiorentina som till synes var mest sugna på seger. Rolando Mandragora stod för en av sina patenterade passningar när han smeker fram bollen till Moise Kean där Bolognaförsvaret återigen står och sover lite grann. Kean är en anfallare man måste ligga tajt på och detta på grund av hur teknisk och snabb i steget han är. Men Bologna blev räddade av sin polske keeper Skorupski i friläget mot Kean. Och efter den farliga möjligheten tänkte nog många att Bolognas mittbackar kommer vara extra vaksamma på Kean nu för att inte åka på ett tungt mål i baken. Men trodde man det så trodde man fel. I princip en repris uppstår blott två minuter senare. David De Gea visar fantastiskt spelsinne när han står för en tekniskt perfekt slagen utspark mot Mandragora som även han tajmar skarvningen vidare mot Kean med perfektion. Återigen står Bolognas mittbackar på hälarna och är inte redo för en löpduell mot den blixtrande Moise Kean. Friläge igen mot Skorupski och återigen så räddar polacken skottet men returen hamnar dessvärre hos Kean igen som enkelt och tryggt kan rulla in 3-2.

Med denna förlust är det inte längre möjligt för Bologna att nå CL. Och i detta nu placerar de sig bakom Fiorentina på en åttonde plats. Detta är intressant därför att om de behåller den placeringen efter slutomgången så är det Italiano tredje raka åttonde plats i Serie A. I mitt tycke finns det frågetecken för Italiano tak som ligatränare specifikt. I likhet med Simone Inzaghi är han en bevisat skicklig taktiker som är duktig i cupspel men i ligaspelet har han svårt att lotsa sina gäng närmare topplaceringarna. Både placeringsmässigt och poängmässigt är denna säsong väldigt snarlik hans båda säsonger i Fiorentina. Och en ursäkt som ofta togs upp i försvar för Italiano till varför Fiorentina till synes stagnerade och inte tog sig närmare CL-platsen var att Italiano saknade skickliga offensiva yttrar som hans system är i behov av. Den här säsongen har han haft tillgång till två av Serie A:s skickligaste yttrar i Orsolini och Ndoye men det har inte påverkat ligaresultaten särskilt mycket. Av denna anledning vill jag att Italiano ska stanna i Bologna och vidareutveckla sitt system, tänka i lite nya banor. Och den här sortens experimenterade passar sig bättre i klubbar som Bologna än i Juventus och Milan till exempel. Han har tydliga likheter med Simone Inzaghi som jag tog upp tidigare. Det var inte Copa Italia-segern under andra året i Lazio som Inzaghi bevisade att han var en stundande topptränare. Det var året därpå där Inzaghi lyckades lösa Lazios stagnationsproblem när deras andra säsong var mindre imponerande än deras första i likhet med Italianos två år i Fiorentina. Inzaghi designade om hela sitt system, skiftade till 3-5-2 men vertikala anfallsmönster, selektivt presspel och försvarare som anländer i andravågslöpningar. Han skapade vad vi nu benämner som ”Inzaghi-boll” under år tre i Lazio. Ett system och spelsätt med betydligt högre tak än vad Lazio hade tidigare. Italiano måste göra någonting likartat nästa säsong för att visa en gång för alla att han hör hemma i en Italiensk storklubb.

Nervöst Juventus kopplade greppet om fjärdeplatsen

Juventus hade en väldigt tacksam match mot ett Udinese som inte har någonting att spela för utöver hedern. Första halvleken och även delar av den andra hade fått den mer pessimistiska juventinon att i butter ton uttrycka: ”Jahopp, det är en sådan match alltså”. Juventus pressade för ett tidigt ledningsmål och man skapade lägen men ofta halvlägen och när hellägena väl dök upp saknade man den nödvändiga kylan. Udinese väktare där bak, Okoye stod för ett antal kvalificerade räddningar och blev även själv räddad av stolpen. Som sagt det började ligga lite luften att en potentiell 0-1 i baken skulle dyka upp från ingenstans egentligen. Udinese körde ett väldigt reservbetonat lag där alla offensiva stjärnor saknades. Ingen Florian Thauvin och ingen Lorenzo Lucca. Resultatet av detta ledde till att den vitala mittfältsmotorn Sandi Lovric tack vare sin mångsidighet flyttades upp i en mer offensiv roll. Men då saknades han istället på mitten där han är vital för Udinese. Även i de bakre leden saknade zebrorna sin slovenska försvarsgeneral Bijol. Det hade varit en smula pinsamt om Juventus hade lyckats med bedriften att torska här. Men de förlorade inte. Efter en timmes spel lättade stressen och oron för Juventus. Högt aktade fransosen Solet valde att bjuda på Juventus på en formidabel möjlighet och denna gång hade han inte sin försvarspappa Bijol på planen för att rädda upp situationen när fransosen tappar sitt omdöme. Nico Gonzalez får bollen i princip på straffsparkspunkten och trycker till på kraft. Sett till hur säsongen sett ut för Juventus i år tänkte nog många att den där bollen susar över ribban. Men det gjorde den inte den här gången. Nätmaskorna sprattlade till på ett skönt sätt och Juventus hade nu bara att rida ut matchen. Udinese i brist på motivation och nyckelspelare klarade inte direkt av att bjuda publiken på någon större spänning. Utan istället var det Juventus som kunde sätta spiken i kistan. Yildiz visade återigen sin betydelse för Juventus och hans fina förmåga att transportera boll i hög fart och under precis kontroll. Han släpper bollen perfekt till Dusan Vlahovic som får så väldigt mycket tid på sig att planera skottet att även han kan inte bränna läget. 2-0 och Juventus har nu ett rejält grepp om den viktiga fjärdeplatsen med ett desperat Venezia som väntar i slutomgången.

Ranieri fortsätter med sin konstgjorda andning

I mitt tycke tappade nog Roma fjärdeplatsen förra veckan när man torskade mot Atalanta. Roma gick upp emot ett till synes deppigt Milan som nog fortfarande hade öppna sår efter torsken i Copa Italia mot Bologna. Roma visade en attityd tidigt i matchen som indikerade att moralen från förra veckans nederlag inte hade tagit en sådan stor smäll som många nog förväntade sig. Ranieri hade lyckats lappa ihop självkänslan med sin magiska pizza eller dylikt. Redan efter ett par minuters spel når lagkaptenen Gianluca Mancini högst på hörna och nickar in ledningsmålet. Efter tjugo minuters spel uppstår en situation som tyvärr tog död på mycket utav spänningen i den här matchen. VAR-teamet snappar upp när Gimenez flänger en onödig armbåge i bröstet på Mancini. Och domare har noll tolerans mot vassa armbågar så mexikanaren fick syna det röda kortet. Ser en smula komiskt ut på reprisbilderna dock när Mancinis något överdrivna reaktion är rejält på efterkälken. Nästan en två sekunders fördröjning innan Mancini går i backen med ett skott i bröstet eller likartat. Milan lyckades visserliga kvittera efter en smart lyftning av Pulisic med Jimenez som dök upp i en maxlöpning bakom Romas backlinje. Det blev en retur som Joao Felix tryckte in. Men i mitt tycke kändes det aldrig särskilt spännande. Ett reducerat Milan med bristande motivation hade torskat den här matchen 9 gånger av 10 hade jag bettat på. Efter halvtidspaus trycker Leandro Paredes in ledningsmålet på en formidabel frispark får man säga. Det går inte att slå den bättre än vad argentinaren mäktade med. Perfekt intill stolproten verkligen.

Under sista kvarten uppstod dock lite av ett underhållande kaos med omställningar åt bägge hållen. Och jag var nära på att få äta upp mina tidigare ord. Rafael Leao hamnar fri framför mål efter att Fofana spelat bollen mot Pulisic som står för en genialisk ”screening” där han blockar sikten för Romaförsvaret men släpper bollen mellan benen. Leao hamnar som sagt helt ren framför mål men avslutet är inte tillräckligt bra för att överlista en Svilar som kom ut väldigt bra och gjorde sig stor. Det var ett svårare mål att göra än man tänkte i realtid för Leao, få ytor när Svilar sträcker ut kroppen på det där sättet. Med fem minuter kvar avgör Roma matchen även fast det kom till lite märkligt. Roma fick tre försök på sig att sätta bollen bakom Maignan och vid det sista läget kändes faran nästan över när returen från det andra försöket hamnar hos Cristante utanför boxen. Tyvärr är alla Milanspelare lite väl passiva och Cristante får verkligen stå och sikta och ladda bössan och då gör han inga misstag. Perfekt avvägt skott intill stolproten med ordentlig kraft som gjorde det omöjligt för Maignan att lyckas parera.

Med denna seger är Roma fortfarande kvar i slaget om fjärdeplatsen men ens öde befinner sig i Venezias händer. Man får be till högre makter att deras forna tränare och spelare Eusebio Di Francesco lyckas frälsa dem genom att sno poäng av Juventus i slutomgången. // Martin Eliasson.


Scudettokampen

Napoli har Scudetton i sina händer
Titelstriden i Serie A kan knappast vara mer jämn. Napoli mot Inter, Conte mot Inzaghi, syd mot nord. Inter tog emot ett suktande Lazio på San Siro i näst sista omgången, Inter som dessutom slåss på två fronter i och med Champions League-finalen som stundar. Hemmalaget började starkt i Milano. I första halvlek är man spelförande och det laget som tar initiativ till anfall. När bollen dimper ner mitt i straffområdet framför Yann Bisseck kan tysken enkelt dra dit ledningsmålet. Efter att första halvlek tillhört Inter, blev andra halvlek Lazios. Baroni lyckades tuta i sitt gäng lite vett i omklädningsrummet, som så många gånger förut. I 53 minuten bytte man in den ständigt unga Pedro. Den 37-årige spanjoren var på rätt plats vid rätt tillfälle när han kvitterade till 1-1. Med ett perfekt avvägt inlägg kan Dumfries smyga sig upp runt och bakom Lazioförsvaret och återigen ta Inter till ledningen. Hjälte i första halvlek och syndabock i andra. När tysken hoppar upp för att täcka en boll på väg mot och får den oturligt på armbågen bedömer domaren att straff ska tilldelas. Felaktigt i mitt tycke då det är tydligt att Bisseck försöker dra in armen så mycket som han kan. Att han dessutom hoppar upp vilket gör att armen naturligt befinner sig i en något högre position, gör straffen ofattbar. I Bissecks läge går det inte att göra mer för att förhindra att bollen träffar armen, det skulle väl vara en amputation. Den stora huvudmannen kom att bli Pedro som med rutin och klass kan kvittera och avgöra matchen som oavgjord. 

I andra delar av foten, närmare bestämt i Parma, befann sig Napoli på bortamatch. Napoli saknade förmågan att ta sig fram hela vägen bakom Parmas backlinjen och fick därför svårt. Parma däremot var nästan mer hotande framför mål. Meret var tvungen att ta till ett par ansträngningar och lyckades hålla bollen borta från nätet. Efter att bägge tränarna Chivu och Conte fick syna det röda kortet och blev förpassade till läktaren var anspänningen inte slut. I matchens sista sekunder blir Napoli och David Neres tilldömda en straff som sedan VAR:as bort efter att videoteamet hittat en avblåsning till Parma i ett tidigare skede. Att greppa efter halmstrån. Förvisso betydelsefulla halmstrån. Men situationen som man hittade innan straffen hade man i 9 matcher av 10 skitit i. Matchen slutar 0-0. 

För titelstriden innebär detta ingenting. Poängdifferansen förblir oförändrad för Napoli och Inter. Inför den allra sista omgången, den 38:onde, är det Napoli som har det i sina egna händer. Napoli ska över havet till Sardinien för att ställas mot Cagliari. Inter ska upp till Como och möta Fabregas gäng som inte förlorat sedan snön var synlig från Comosjön. Två turistattraktioner i Como och Sardinien, ska husera värdar för titelstridens avgörande nästa helg. De kommer att vara välbesökta och välbevakade, precis som under högsommaren. //Nico Frisk

Nästa omgång (38):

Fre 23 maj
20.45 - Como-Inter
20.45 - Napoli-Cagliari

Lör 24 maj
18.00 - Bologna-Genoa
20.45 - Milan-Monza

Sön 25 maj
20.45 - Atalanta-Parma
20.45 - Empoli-Hellas Verona
20.45 - Lazio-Lecce
20.45 - Torino-Roma
20.45 - Udinese-Fiorentina
20.45 - Venezia-Juventus

 
    Resultat:

Genoa	Atalanta	2-3
Pinamonti 37´ Pinamonti 58´	Sulemana 47´ Maldini 63´ Retegui 89´
Juventus	Udinese	2-0
Gonzalez 61´ Vlahovic 88´
Monza	Empoli	1-3
Birindelli 30´	Colombo 49´ Viti 51´ Pizzignacco (sj.mål) 69´
Cagliari	Venezia	3-0
Mina 11´ Piccoli 41´ Deiola 71´
Roma	Milan	3-1
Mancini 3´ Paredes 58´ Cristante 87´	Felix 39´ Utv. Gimenez 21´
Hellas Verona	Como	1-1
Lazovic 69´	Caqueret 29´
Lecce	Torino	1-0
Ramadini 41´
Inter	Lazio	2-2
Bisseck 45+2´ Dumfries 79´	Pedro 72´ Pedro (str) 90´
Parma	Napoli	0-0
Fiorentina	Bologna	3-2
Parisi 13´ Richardson 67´ Kean 84´	Dallinga 61´ Orsolini 79´ Utv. Miranda 88´

  7