Postpartita 4: Fabregas glädje och dilemma

Cagliari flyger, Atalnta smyger med och gnistan i Bologna.

La Curva-redaktionen

Cagliari flyger

Omgången inleddes på fredagskvällen mellan två lag som på förhand anses vara bland kandidaterna till nedflyttning. Lecce mot Cagliari där de förstnämnda har börjat säsongen i en kurs mot nedflyttning, med en enda poäng på de tre inledande matcherna. Och med den numera notoriskt misslyckade tränaren Di Francesco på bänken är jag beredd att hålla med de som tror att Lecce inte kommer fortsätta uträtta mirakel och stanna i Serie A.

Men matchen inleddes positivt med ett 1-0-mål efter bara 5 minuter signerat mittbacken Tiago Gabriel. Men trots ledning och ett kokande Via del Mare var det tydligt att ett av lagen står inför en tuff säsong och det andra inför en potentiellt väldigt spännande. För Cagliari tog över spelet direkt och såg trots underläget aldrig speciellt oroade ut. Och det är något speciellt med årets upplaga av Cagliari. Många var nog oroliga för Cagliari i somras när man valde den helt orutinerade före detta spelaren Pisacane som tränare, men en så länge ser det ut att vara en rejäl hit.
För Pisacanes unga italienska lagbygge fortsatte att tugga på med hårt jobbande offensiva mittfältarna Esposito och Folorunsho som sprang upp och ned i planen utan stoppknapp. Och i slutet av första halvlek lyckades Cagliari skära rakt igenom Lecces utspridda mittfält och hitta ut till nya stjärnskottet Marco Palestra som hitta in till en gammal målkung. Il Gallo Belotti petade enkelt in 1-1. I andra halvlek fortsatte Cagliari i samma tecken och lyckades vinna en straff som tuppen Belotti kunde förvalta till 2-1.

Ännu en imponerande insats av laget från Sardinien som nu har 7 inspelade poäng på 4 matcher. Jag tycker visserligen att det är lite tidigt att räkna poäng och dra för stora slutsatser om ett lag och tränare som spelat 4 matcher i Serie A. Men Pisacane ger en känsla av att ha något stort och spännande på gång, både för hans egen skull och för Cagliari denna säsongen. Jag blir inte förvånad om vi i maj pratar om en tränare som kan ta steget till en större klubb. Och en spelartrupp där många spelare flyttar till större sammanhang än Cagliari.

Juric Atalanta smyger med i toppen

På söndagseftermiddagen skulle Ivan Juric återvända till Turin med sitt Atalanta. Som motståndare skulle Atalanta möta ett Torino i god form efter föregående helgens skalp borta på Stadio Olimpico mot Roma. Men denna matchen skulle visa sig vara betydligt tuffare för Marco Baronis Torino.

Visserligen började matchen aningen långsamt och båda lagen såg ut att vilja känna lite på varandra. Men ungefär halvvägs in i första halvlek tryckte iVan Juric lag på gaspedalen och på 8 minuter hade Atalanta gått upp i 3-0-ledning. Ett Atalanta som förutom att man vilade både Maldini och De Ketelaere som spelat mycket på sistone också blev tvingade till dubbelbyte tidigt in i matchen då både Isak Hien och Nicola Zalewski gick ut skadade. Men detta stoppade som sagt inte Atalanta och deras stjärnor från Balkan, Samardzic och Krstovic som var avgörande för Atalantas samtliga mål. Samardzic lekte med Torinos försvar och serverade Krstovic till 1-0. 2-0-målet var han även där inblandad då han avslutade i stolpen vilket gjorde att Kamaldeen Sulemana kunde avsluta på returen. Även Sulemana såg ut som ett piggt nyförvärv av La Dea.

Samardzic är en spelare jag vill lyfta. Han kom med stor potential förra sommaren och fick inte riktigt ut allt under sin första säsong i Bergamo på grund av den tuffa konkurrensen. Denna säsongen tror jag han kan få ett genombrott på en större scen då han besitter en talang utöver det vanliga. Det är inte helt ovanligt att spelare behöver tid på sig för att hitta rätt i en ny klubb.

Ivan Juric kom till Atalanta med låga förväntningar från tyckare runt om i världen men jag tror det är dags att förvänta sig mer. Det är visserligen ett tufft jobb att ersätta Gasperini men jag tror faktiskt inte Juric var ett helt dumt val. Kroatens spel passar truppen väldigt bra och och hans förmåga att få ihop ett stabilt lag, framförallt bakifrån ska inte underskattas. Det ska också sägas att han aldrig tidigare i sin karriär jobbat med ett såhär bra och rikt offensivt material med flera möjligheter till förändring på bänken. Och då har inte ens stjärnorna Lookman och Ederson spelat än. Jag tror att Atalanta blir att räkna med i toppen även denna säsong. //Torsten Armini

Dall’Ara ger Italianos mannar gnistan de behöver

Bologna tog emot gästande Genoa hemma på Dall’Ara lördagen. Det stod fast tidigt att bägge lagen ville få ut någonting utav den här matchen. Bologna har haft en tuff inledning på säsongen med jobbiga matcher mot pånyttfödda topplag i Milan och Roma samt ett ambitiöst Como med framåtanda. Genoa i en snarlik situation vilket innebär att tre pinnar hade varit en befriande känsla för bägge lagen. Dessa lag delar inte bara likheter gällande spelschemat hittills utan brottas även med besläktad problematik i offensiva led. Det är två målsnåla lag som har svårt att skapa rejäla målchanser i öppet spel och det visade även denna match prov på. Genoa var närmast under den första halvleken när erfarna polacken Skorupski fick visa varför Bologna förlängde hans kontrakt efter förra säsongen. En fantastisk reaktionsräddning där polacken fick upp kardan perfekt trots farlig styrning.

Andra halvlek inleds på samma sätt med potentiella halvchanser som slarvas bort tack vare ett bristande utförande eller självförtroende. Men så kommer Genoa ångades i ett fint, rappt anfall en kvart in i andra halvleken. Islänningen Ellertsson visar prov på just den där dödliga direktheten som Vieiras mannar saknat i inledning. Han går rätt mot mål och stänker upp den i nättaket och det ser nästan ut som Skorupski räknar kallt med att han islänningen ska leta efter ett inspel och blir såvida lite tagen av det hårdföra skottet.
Bolognas finurliga argentinare Casto var pigg matchen igenom och var det någon som skulle råda bot mot Bolognas måltorka så var det han var känslan. Två fina aktioner under en tio minuters period där Castro visar prov på imponerande spänst och trycker till en kraftfull nick rakt i ribban från Orsolinis fina inlägg. Nästa gång kommer inspelet från andra kanten och inhoppande Cambiraghi. Castros fötter blir hans verktyg denna gången snarare än huvudet och han styr bollen läckert in i mål på ett sätt som ställer Leali mellan stolparna. Personligen var det kraftiga Amauri-vibbar på avslutet från Castro då brassen hade en förkärlek för liknande mål.

Sedan introducerar sig Bologna styrka. Italianos träningsschema har omvandlat Bologna till en samling imponerande långdistanslöpare. När Genoa allt mer började plågas av mjölksyra och ömma muskler kan Bologna fortsätta att trycka på utan större besvär långt in på slutminuterna. Genoa drabbades av lite oflyt när Carboni blockar en boll med en utsträckt arm i straffområdet. Domaren dömer straff och tyvärr för Vieiras mannar var Orsolini fortfarande kvar på planen. Orsolini har etablerat sig som en av Serie A:s säkraste straffskyttar. Mer och mer växt fram till en slags provinshybrid av Totti och Del Piero. Orsolini är som förväntat stensäker från elva meter och skickar bollen i nät och samtliga tre poängen till Bologna.
Efterföljderna av detta blir givetvis ännu mera tryck på Patrick Vieira. Genoa har inte haft någon vidare start på säsongen och håller den i sig ännu längre riskerar fransosen samma öde som Alberto Gilardino möttes med förra säsongen. Och precis som fallet var med Gilardino är det offensiven där knutarna sitter och måste lösas upp.

För Bolognas del innebär segern att starten på säsongen ändå får räknas som ganska hyfsad. I synnerhet i jämförelse med fjolåret då Italianos maskin var ordentligt trögstartade. En intressant detalj med Bolognas inledande matcher är att det i mitt tycke inte är jättemycket som skiljer prestationerna från varandra. Två uddamålsförluster och två uddamålssegrar. Förlusterna har skett på bortaplan medan segrarna har skett hemma på Dall’Ara och det är uppenbart att hemmafästningen ger Italianos mannar en liten extra och välbehövlig mental gnista som pushar de små marginalerna till deras fördel.

Piolis dilemma

Stefano Pioli valde att återvända till Fiorentina för ett andra försök på deras tränarbänk. Pioli är en populär figur i Florens tack vare sin tid där som spelare där han bar kaptensbindeln som deras karismatiska försvarsgeneral under ett antal säsonger på 1990-talet. Första försöket som tränare för de violettklädda blev inte särskilt lyckat och hittills ser det andra försöket ut att mynna ut på liknande sätt. Det är rent av en mardrömsstart som Viola fått på säsongen. Det fanns uppenbara frågetecken kring Piolis comeback i sitt kära Florens. Fiorentina har byggt en på pappret ganska klassisk fiorentinsk trupp med fokus på teknik och flär. Truppen känns ämnad för tekniskt italienskt bollinnehav som tränare som Spalletti, Sarri eller Baroni kan servera. En tränare som inte kan servera detta då han är en helt annan typ utav kock är Stefano Pioli.
Vrider vi tillbaka klockan lite mer än ett decennium hittar vi Stefano Pioli i Bologna. Pioli hade på pappret en av Serie A:s sämsta trupper men det såg sällan ut så i matcherna eller på resultattavlorna. Bologna var ett stabilt mittenlag som ofta imponerade. Undertecknad till exempel hann vräka ur sig att Stefano Pioli en dag i framtiden skulle stå som en Scudetto-segrare. Jag var väldigt imponerad över de tydliga defensiva strukturerna, den selektiva intensiteten blandat men intelligent positionsspel. Och direktheten och effektiviteten i offensiven.

Mitt siande kom sedermera väldigt otippat att inträffa då Piolis karriär inte hade manat ut så som jag hade trott vid tillfället. Men ödet går ej att fly från. Så trots flera misslyckanden på följd stod Stefano Pioli helt plötsligt där med en ligatitel i handen. Denna imponerande ligatitel med Milan kan erbjuda Fiorentina lite hopp om en stark vändning. Pioli inledde likartat i Milan som i Fiorentina trots allt där var sin egen värsta fiende till en början. Desperat försökte han få in alla lagets mest kända profiler och få till en mer populistisk fotboll som supportrarna uppmanade till. Resultatet blev ett rejält magplask. Pioli bytte startelva och formation i varenda match, Ny experiment varje vecka som först fick sig ett slut efter en förnedrande storförlust mot Atalanta. Detta blev vändpunkten då Pioli blev tvingad att tänka om och återvända till vad han faktiskt är bra på. Milan förvandlades till Bologna 2.0. Inget lag vars tekniska finlir bländade en men ett taktiskt klurigt lag med stark defensiv organisation och kampanda. Ett lag med fysik och hjärna i ett paket. Simpelt till utseendet men komplicerat sett till utförandet.

Efter ytterligare en förlust med en ny startelva för Pioli så ligger hoppet för Fiorentina att han gör samma resa som med Milan tidigare. Pioli står inför dilemmat att börja fatta svåra beslut. Flera av Fiorentinas mest uppskattade profiler är inte gjorda för Pioli-boll. För att resultaten ska vända måste Pioli börja prioritera spelarna bäst ämnade för han fotbollen han behärskar snarare än spelarna med störst talangnivå. Och gör han inte detta kommer resultaten inte att vända och Fiorentina kommer gå skilda vägar med sin forna lagkapten.

Nu blev det inte många rader skrivna om själva matchen som Fiorentina spelade som var mot Como. Det slutade i poängtapp och förlust igen. Den främsta tanken jag har gällande Como är att Nico Paz på sätt och vis börjar förvandlas till ett framtida och stundande megaproblem för Fabregas. Deras inledning har varit skaplig men man funderar lite hur det hade sett ut om Paz inte lirade? Grabben står för matchavgörande aktioner i varenda match och spelar flera nivåer över lagkamraterna. Den här matchen är ett bra exempel för Paz insats kändes inte som någonting speciellt för honom åtminstone men lik förbannat är det ju argentinaren som slår in ett inlägg av högsta tekniska kvalité och precision som Kempf nickar in kvitteringen via. En mardrömssituation att behöva ersätta honom i framtiden för Como. Och madridistas sitter veckovis och dreglar på de korta klippen med Paz teknikaliteter som sprids på nätet. // Martin Eliasson

Resultat

Lecce - Cagliari 1-2