Allegri vs Conte
Under söndagskvällen spelades omgångens pärla på San Siro, en förväntad seriefinal enligt mig, mellan Max Allegris Milan och Antonio Contes Napoli. En match mellan de två mest framgångsrika tränarna i Serie A de senaste 15 åren, Allegri med 6 Scudetti mot Contes 5. Och en extra krydda var att detta var det första mötet de två emellan i Serie A sedan 2013. Förra säsongens scudetto-vinnare Napoli som är tippade som stora favoriter till titeln mot detta årets favorit enligt mig, Milan. Ja ni hör ju, detta var på förhand en stor match.
Milan som under sommaren har smugit i skuggorna efter förra säsongens misslyckanden. Men är det något man kan förvänta sig är det att mästaren Max Allegri skulle få fart på en sovande jätte. Redan under våren var jag och min käre medskribent Martin inne på samma spår, att Allegri var tränaren Milan behövde för att ta sig tillbaka till toppen. Och jag tycker att det redan efter 5 omgångar av Serie A finns fog för att påstå att Milan är laget som kommer utmana Napoli om titeln. Varför det? Som svar räcker det att titta på de inledande omgångarna. Milan ser ut som ett nytt lag jämfört med förra säsongen, det finns fart, kraft, teknik och framförallt ett taktiskt drillat lag.
Under den första halvleken sköljde Milan fullständigt över Napoli. Redan efter några minuter tryckte Saelemaekers in bollen bakom Meret efter fint förspel av första halvlekens stjärna Pulisic. Amerikanen som sedan skulle sätta 2-0 mot ett chockat Napoli. Det såg lekfullt enkelt ut för Milan i den första halvleken. Pulisic flöt fram genom Napoli, ett ljusblått lag som såg ut som allt annat än en scudetto-kandidat. Men det var inte bara ett Napoli som var dåligt förberedda utan framförallt ett Milan som är urstarka.
Magiska mästaren Modric
En annan snackis inför matchen var duellen mellan två världsstjärnor som Modric och De Bruyne. I den här matchen var det inget snack om vem som är den största spelaren. För sanningen är att även om jag hade stora förväntningar så förväntade jag mig inte att en 40-årig Modric skulle gå in och dominera som han gör. Som den sanne mästaren han är har han gått in på Milans mittfält och fått varenda person att totalt glömma bort förra säsongens stjärna Reijnders. Och jag har inte nog med lovord för den underbara kroaten.
Ungefär halvvägs in i andra halvlek gick VAR in och gav Estupinan rött kort och gav samtidgt straff till Napoli efter att ecuadorianen drog ner Di Lorenzo som hade öppet mål. Det var då vi fick se sanna mästartakter av Modric. För inte nog med att han är magisk med bollen, så läser han också spelet i defensiven klockrent. Jag tappade räkningen på hur många gånger Modric bröt bollen centralt i banan till synes helt fysiskt opåverkad av den stora uppgiften att bära ett mittfält med en man mindre i 30 minuter. Jag vågar redan nu utropa att Modric är ligans bästa spelare och håller han sig hel denna säsongen ser jag Milan som den stora favoriten till Scudetton.
Tänk tillbaka några månader och se var Milan är nu. Allegris revansch är här och det ska bli underbart att följa. Framförallt med tanke på alla som såg honom som ett problem och inte ville erkänna hans storhet. //Torsten Armini
Den Sarriska pragmatismen intog Marassi
I Genua under måndagen utspelade sig en match mellan två lag som haft en minst sagt brokig inledning på säsongen. Bägge lagen återfanns i de nedre regionerna av tabellen med flertalet tunga förluster i bagaget inför avspark. Detta var således en bra möjligheten för bägge två att försöka vända på trenden och plocka tre viktiga poäng mot en formsvag motståndare. Det blev de ljusblå från Rom som tog tillvara på denna möjlighet.
Lazio fick en bländande start på matchen med mål redan under de inledande minuterna. Det var i ett direkt och fartfyllt anfall där Cancellieri med hjälp av Castellanos one-touch väggspelade sig igenom Genoas hela mittfält och försvar. Cancellieri blir alldeles fri mot Leali och gör inga misstag utan agerar som en erfaren anfallsräv och viker in avslutet med teknisk elegans. Hans första mål för säsongen. Cancellieri är en spelare där man ofta känner potentialen bubbla innanför skorna. Men hittills i karriären har han presterat alldeles för ojämnt där de högklassiga aktionerna inte följs upp och upprepas i tillräckligt hög utsträckning. Men Sarri har i inledning visat stor tro på honom och det ska bli intressant att följa det potentiella utfallet där.
Genoa blev således tvingade efter det tidiga baklängesmålet kan man säga att spela med högt mod och risk, och precis när det kändes som de etsade sig närmare en kvittering kom kallduschen istället. Istället för att skapa målet denna gången så var det Castellanos som gjorde det istället och argentinaren ser ut att kunna gå mot en gyllene säsong. Lazios beslut att inte sälja honom för en hög summa under sommaren kan komma att ses tillbaka på som ett nyckelbeslut. Redan nu står argentinaren på fem gjorda poäng (2 mål och 3 assist) på fem matcher. Han känns som en väldigt passande anfallare för Sarri specifikt med på grund av sin mångsidiga arsenal. Tekniskt väldigt funktionell och allround och om han dessutom fortsätter göra mål även inne i boxen blir han en spelare som snabbt kommer avancera i status inom Calcio-hierarkin. Sarri tänker kanske på honom som Mertens spirituella arvtagare då de delar flertalet färdigheter.
Genoa skapar en del farliga lägen som visar prov på intressant kvalité i truppen men effektiviteten och dödligheten där framme lyser dessvärre med sin frånvaro. Det finns intressant teknisk kvalité på flertalet spelare men den kvalitén omsätts än så länge inte i mål. Spanske ytterbacken Aaron Martin står för en perfekt slagen långboll som skär igenom Lazios backlinje som en varm kniv i stekt smör. Den landar precis vid Colombo som Lazios backlinje tappat bort och där tänkte man att reduceringen kommer. Men Colombos avslut är på tok för dåligt där han misslyckas med att till och med få bollen på mål trots att han blir helt ren vid straffpunkten i princip.
Det fortsätter på samma sätt under den andra halvleken. Genoa har intressanta intentioner som inte leder till någonting samtidigt som Lazio gör tvärtom och straffar Genoa maximalt. På frispark halvvägs in på Genoas planhalva lyfts bollen in i Genoas straffområde. Cancellieri når högs och får till en väldigt precis och kraftfull nick men Leali hinner ned och står för en klassräddning på linjen. Röra uppstår sedan i Genoas straffområde och dessvärre för dem landar bollen vid Lazios lagkapten Zaccagni som brottar in bollen i nät. Och efter 3-0 målet gick luften ut ur matchen och ur Genoa. Lazio skulle ha fått in en fjärde boll med där Cancellieri fick en gyllene möjlighet att dubbla sin målskörd för säsongen. Återigen var det i samarbete med Castellanos som serverar honom en chans på rena silverfatet. Cancellieri försöker placera in bollen i det högra krysset men får inte till samma tekniska känsla i avslutet som vid första målet och bollen susar över ribban.
Tankar man kan ta med sig från matchen är att detta var mer eller mindre exakt samma match på många sätt som den mellan Lazio och Hellas tidigare. Lazio tog ett tidigt ledningsmål där Castellanos var den stora nyckeln precis som här som tvingade motståndaren till större risker framåt och då introducerade sig den dödliga ”Sarri-pragmatismen”. Sarri i Lazio och Sarri i andra klubbar har visat sig vara två väldigt olika slags tränare. Sarri gjorde sig känd för sitt tekniska bollinnehav och skönspel i Empoli och Napoli framförallt och såklart har även hans Lazio bjudit på delikatesser. Men när det har fungerat i Lazio under Sarris första vända i Rom men även hittills denna säsongen har Lazio först och främst framstått som en taktisk väldigt smart och jobbig motståndare att möta. De tar ett slags stryptag över matchbilden tidigt där motståndaren hamnar i en jobbig situation och sedan flyter de stillsamt runt likt en haj med blodsmak och låter motståndare på sätt och vis spela sig till sin egen död där Sarris grabbar sedan är väldigt effektiva på att utnyttja misstagen som motståndarna bjuder på. Koncentrationsmissar på fasta situationer? Mål för Lazio. Osamlat försvar vid omställning? Mål för Lazio. Naiv och alldeles för hög försvarslinje? Mål för Lazio. Inledningen på säsongen har varit extremt ojämn för Lazio med extremt tafatta insatser mot Sassuolo och Como blandat med de taktiska utskåpningarna mot Hellas och Genoa. Jag har dock stor tilltro till Sarri som jag håller som en fantastisk tränare sett till förmåga och jag är övertygad om att Lazios ojämnhet i inledning är kopplat till att de befinner sig i kalibreringsfasen. Jag tror allt som krävs är lite mer tid och att Lazio efter fler och fler matcher kommer nå en mer konsekvent nivå i sina prestationer där insatserna vi sett mot Hellas och nu Genoa blir mer som vardagsgodis.
I Genua bör oron vara större. Man har haft ordentliga problem i offensiven i inledningen av säsongen där Patrick Vieira har haft stora problem att få ut någonting konkret ur de nya offensiva tillskotten. Lägg nu till att även defensiven börjar se allt mer darrig ut och att Marassi knappast framstått som den där ointagliga borgen vi ofta varit vana vid nu i inledningen. I mitt tycke lever fransosen på lånad tid just nu. En kortsiktig uppryckning är ett måste annars blir Vieira nog den första att få lämna sin post den här säsongen. Genoas nästa match är dessutom mot Napoli så framtidsutsikterna för Vieira ser minst sagt väldigt mörka ut just nu.
Cuestas mannar städar sina rum
Precis som i den andra måndagsmatchen var det två lag med en del frågetecken kring sig som drabbades samman inne på Ennio Tardini. Ett Torino som stått för ett förvånande tränarbyte från Paolo Vanoli till Marco Baroni som inlett minst sagt ojämnt med fina insatser mot Fiorentina och Roma med rejäla bottennapp mot Atalanta och Inter. Och sedan ett Parma vars prestationer varit klart mer konsekventa än Torinos men där man istället funderat kring huruvida deras tillvägagångssätt hitintills kommer visa sig vara tillräckligt för att nytt kontrakt ska bärgas.
Har man sett Parma någonting den här säsongen erbjöd den första halvleken inte mycket till överraskning. Väldigt händelsefattig per Carlos Cuestas design. Den unge spanjoren har redan hunnit bli anklagad för att spela gammalmodig catenaccio vilket är en smula komiskt om man tänker ett varv kring det. Att gamla, bittra italienare gnäller på att en purung spanjor spelar traditionell italiensk fotboll. I alla fall Parma spelade disciplinerat och fokuserat med full prioritering på att inte släppa till någonting för Torino samtidigt som man själv inte tar några som helst risker i offensiv väg. Resultatet blir då en trevande och stängd matchbild perfekt att blicka mot om man samtidigt är i behov av en tio minuters powernap i soffan.
Men efter en dryg halvtimma vaknar man till från sitt slumrande i soffan när en handssituation inträffar vid en fast situation. Valeri lyfter in bollen med precision från en frispark en bra bit utanför Torinos straffområde där lagkaptenen Delprato når högst och nickar ned bollen som blockeras av Ismajlis utsträckta hand. Efter en VAR-check dömer domaren straff till Parma. Argentinska centertanken Pellegrino iklädd sin hjälm kliver fram och placerar in straffen som Toro keepern Israel får en näve på den men det är inte tillräckligt för att hindra att bollen nuddar vid nätet.
Starten på den andra halvleken såg ut att bli en dröm för Parma då ledningen utökades direkt under den inledande minuten. Efter en farlig hörna letar sig bollen ut till Cutrone som lyfter in bollen på nytt mot den bortre stolpen där Pellegrino med sin tyngd dominerar och nickar in 2-0. Men målet blir väldigt tveksamt bortdömt på grund av situationen tidigare under hörnan när Parma spelare begick regelbrottet att stå i närheten av Torinos målvakt Israel. Tveksamt domslut är mitt diplomatiska sätt att säga att det var ett bedrövligt domslut. Men detta faller väl in i Parmas märkligt otursdrabbade inledning där man nästintill i varenda match hittills har åkt på felaktiga domslut som påverkat matchernas utfall.
Extra bittert blev det sedan när Torino blott några minuter senare kvitterade efter en riktig kvalitetsaktion från Ngonge. Belgaren får bollen strax utanför Parmas straffområde och vänder vrider i snabbt tempo för att skapa sig tillräckligt med yta för att dra till med ett avslut. Och skottet som kommer är av högsta klass. En eldande projektil som susar förbi Suzuki mellan stolparna. Kvitteringsmålet skiftade momentumet kraftigt till Torinos fördel som fick mersmak. En flygande Casadei testade Suzukis reaktioner från distans. Men Cuestas defensivt disciplinerade gäng rädde ut stormen och den unge schweiziske ytterbacken Britschgi som för övrigt stod för en förvånansvärt mogen insats som helhet vaskar fram sedan fram en hörna. Och som tidigare visar Parma hur farliga de har blivit på fasta situationer. Återigen Valeri med hörnan och återigen reslige Pellegrino i luften. 2-1 till Parma och denna gång fanns det ingen ursäkt att ta till för att döma bort målet. Sista tjugo minuterna blev nervösa men endast för Parma och Toro lojalister egentligen för det var inte särskilt mycket som egentligen hände under dessa minuter. Torino såg dessvärre ganska tömda ut på energi.
Väldigt viktig första seger för unge Carlos Cuesta som köper honom mer tid. Och Parma kliver dessutom in i ett spelschema som innefattar Lecce, Genoa och Como. Att kliva in i dessa matcher med första segern i ryggen och lite självförtroende är minst sagt fördelaktigt. Det stora frågetecknet är givetvis att Parma fortfarande inte mäktat med ett mål i öppet spel ännu och har svårigheter att skapa tillräckligt med chanser i öppet spel. Men en positiv detalj är hur extremt dödliga man istället blivit på fasta situationer. Får Parma frispark en bit in på motståndarens planhalva eller en hörna så bör motståndarna känna lite extra darr i benen. Extra fascinerande detta med tanke på att Parma inte direkt är ett särskilt resligt lag med många muskelknuttar. Men laget innehåller specialister där Valeris millimeter precisa tillslag och Pellegrinos teknik och styrka i luften står ut mest.
För Torinos del finns det en del frågor att ställa sig. Bytet från Vanoli till Baroni börjar kännas en smula dumstridigt. Det är tidigt på säsongen men Toro ser inte jättestarka ut defensivt på pappret eller i praktiken. Och med en tränare som Baroni som främst har sina styrkor på annat håll och det faktum att Torino märkligt nog inte valde att förstärka defensiven under mercaton hade det kanske varit smartare att faktiskt ha behållit Vanoli. Vanoli påminde trots allt en förra säsongen att han var Antonio Contes assisterande tränare under många år. Torinos defensiv i många matcher imponerande mer än den borde ha gjort sett till det faktiska spelarmaterialet. Känslan som delvis börjar infinna sig är att Vagnati och Cairo inte har förändrat truppen tillräckligt för att fullt ut ta tillvara på Baronis styrkor som tränare och att det isåfall faktiskt bara hade varit klokare att fortsätta med Vanoli. Men vi får se hur säsongen utvecklar sig. // Eliasson
Resultat
Como - Cremonese 1-1
Juventus - Atalanta 1-1
Cagliari - Inter 0-2
Sassuolo - Udinese 3-1
Roma - Hellas Verona 2-0
Pisa - Fiorentina 0-0
Lecce - Bologna 2-2
Milan - Napoli 2-1
Parma - Torino 2-1
Genoa - Lazio 0-3
Tabell:
