Omvända roller
Under söndagen utspelade sig en ångestmatch för Fiorentina hemma mot ett väldigt välmående Roma. Förra säsongen möttes de även då på Artemio Franchi i oktober men då var det helt omvända roller mot nu. Då var det ett välmående Fiorentina på uppgång som krossade ett Roma som var i totala spillror efter sparkningen av Daniele De Rossi. Efter det vet vi alla var förra säsongen tog vägen och klubbikonen Ranieri gick in och förde ett krisande Roma till en imponerande femteplats. Även Fiorentina stod för en bra säsong under Palladino men nu har allt som byggdes upp skickats rakt ned i papperskorgen och det är nu det lila laget som krisar.
Matchen började något oväntat med att Fiorentina tog tag i taktpinnen. Något man inte lyckats med alls under inledningen på säsongen. Och tidigt in i matchen tog Moise Kean som inte varit sig själv under inledningen av säsongen, saken i egna händer och smällde upp bollen i bortre krysset bakom Svilar.
Ett tecken på en förändring och att Pioli har något bra på gång? Nej.
För det dröjde inte länge innan Matias Soule även han stod för ett drömmål och skruvade in bollen i krysset bakom De Gea. Och innan man hann blinka stod det även 2-1 till Roma efter en nick på hörna av Cristante. Ett väldigt skört Fiorentina tappar in mål på både enkla och svåra sätt, typiskt för ett lag i spillror. I andra halvlek tryckte Fiorentina på och hade några fina lägen bland annat ett skott av Piccoli i ribban och ett näst intill öppet mål som Gosens missade. Men utan framgång och med 3 poäng på de inledande 6 matcherna har Fiorentina nu stått för den sämsta inledningen sedan 3-poängssystemet infördes. Det är verkligen kris på ett sällan skådat sätt i Florens.
Och Roma mår bättre än aldrig förr. Gasperini har på ett smart sätt valt att fortsätta med grunden som Ranieri lade förra säsongen. Det vill säga ett tungt och stabilt försvar som är duktiga på att hålla i ledningar och stänga matcher. Också lite likt Fiorentina förra hösten under Palladino. Tänk vad ett år kan göra, nu är situationerna helt omvända, Roma flyger och Fiorentina är nere i avgrunden. Jag hoppas fortfarande på att Fiorentinas Ranieri ska kliva in och rädda upp den här sorgliga säsongen. Och vem skulle det kunna vara om inte Luciano Spalletti. Jag hoppas.//Torsten Armini
Fortsatt fransk flär som banar vägen för seger för Inter
En fotbollssäsong bär många ansikten och tar många vägar. Det är ofta man beskriver det som en emotionell berg- och dalbana. Ett lag i inledningen utav säsongen som tydligt visar på detta är Inter som efter två förluster i de tre inledande omgångarna beskrevs som ett lag i absolut kris. Olika publikationer inom media skrev alla om en potentiell förändring måste ske och det surrades om att José Mourinho kanske skulle återvända för ett andra äventyr i Milano och styra upp skutan. Inget sådant hände såklart och sedan dess har Inter spelat fem raka matcher utan att förlora och radat upp segrar där man dansat av mindre lag på autopilot både i Champions League och i ligaspelet utan några svårigheter. Man har sett ut som det storlaget de flesta av oss förväntar oss att de ska vara.
Jag tror förklaringen till Inters tröga inledning utöver det faktum att de hade lite oflyt i förlustmatcherna mot Juventus och Udinese där resultaten mycket väl kunnat sett annorlunda ut är ganska simpel. Inter gamla ikon Beppe Bergomi tog upp inför säsongen att Inter hade nackdelen att gå på semester sist av alla lag i Italien och konsekvenserna utav detta var också att man var sista laget att påbörja sin försäsong. Så med andra ord var Inter efter med förberedelserna i jämförelse med de övriga lagen i serien. Detta förklarar i mitt tycke varför flera av Inters toppspelare inte alls såg ut att vara i god form i de inledande matcherna. Bastoni och Barella med flera såg ut som skuggor av sina riktiga jag.
Men nu har man börjat kommit ikapp och matchen mot Cremonese under lördagen påvisar detta. För även om Cremonese och Udinese inte är identiska lag på något sätt så delar de likheten att de är luriga och jobbiga motståndare rent taktiskt. Och anländer man utan korrekt fokus, förberedelser och energi så är sannolikheten till kalldusch ganska hög. Mot Udinese blev det kalldusch för Inter men mot Cremonese var det snarare som att man lekte sig till seger.
Redan efter fem minuter hade man tagit ledningen efter att Barella som inte alls varit sig lik i inledningen påminde oss om hur värdefull han är. Med lysande tajming plockar han bollen av Sanabria på mittplan på ett närmast retsamt sätt och serverar en lysande genomskärare till Bonny som med sin explosivitet hamnar på ett avstånd omöjligt för Cremoneses försvar att hinna ta upp. Bonny spelar in bollen till Lautaro Martinez som inte gör några misstag när han i princip får öppet mål. Och i ärlighetens namn kändes det som att matchen dog redan där.
Inter fortsatte under kontroll pressa Cremonese och cirka tio minuter innan halvtidspausen drygade man ut ledningen. Dimarco med ett inspel och unge Bonny med en språngnick som ställde Silvestri mellan stolparna.
Bonny, sympatisk och väluppfostrad grabb som han är ville betala tillbaka Dimarco för det fina förarbetet till 2-0 målet. Och fransosen gjorde det ganska kort in på den andra halvleken. Vid hörna dimper bollen ned vid Bonny som väljer att perfekt lägga upp bollen för Dimarco att skjuta. Och känslan när Dimarco avlossar bössan är att han inte missar den där sortens möjligheter. 3-0 var ett faktum. Blott två minuter senare pressar Inter sig till en bollvinst långt in på Cremoneses planhalva. Det är faktiskt målvakten Silvestri som slår bollen rakt till Mkhitaryan som spelar bollen till Bonny som rör sig i motsatt riktning medvetet. Fransosen väntar på Barella som kommer löpandes och släpper bollen i det perfekta läget. Barella blir ren framför mål och gör inga misstag.
Sedan lyckas Cremonese reducera mot slutet för att rädda upp lite av den förlorade äran. Det är intressant nog Bonazzoli som gör det vilket innebär hans andra mål den här säsongen på San Siro då han med sitt konstmål blev den stora hjälten mot Milan i premiären.
Rubrikerna från matchen handlar såklart om unge Bonny som var involverat i allt Inter hittade på under lördagen. Kändes emellanåt som att bollen drogs till honom som en magnet. Han klev av med ett mål och tre assist efter att ha varit direkt involverad i samtliga mål för Inter. Bonny som på vissa håll blev ifrågasatt inför säsongen ofta kopplat runt prislappen som somliga ansåg var för hög. Det fanns en röd tråd skulle jag drygt vilja påstå mellan dem som ifrågasatte övergången och dem som inte gjorde det. Den tråden rörde sig kring om man faktiskt hade sett den unga fransosen spela tidigare. Hade man sett några Parma-matcher innan så var man såld på fransosens tekniska begåvning, fina spelförståelse och snitsiga fysik. Bonny är ett sådant otroligt sevärt paket och han visade i den här matchen att han är mer än redo redan nu att ta upp kampen om en starttröja i väldiga Inter. Och detta påvisar också Inters styrka i offensivt led där de kan sakna sin bästa spelare i inledningen, anfallsstjärnan Marcus Thuram och då ha ersättaren kliva in och vara klart bäst på planen.
Med denna seger återfinns nu Inter på en fjärdeplats i en väldigt tajt tabell där endast tre poäng separerar dem från toppduon Napoli och Roma. Man ligger på delad pinne med Juventus vilket är lite roligt med tanke på de grova slutsatserna en del folk drog efter derby d’Italia. Men en fotbollssäsong är mycket lång och det är många svängar som kommer ske. Det är viktigt att försöka sitta lugnt i bilen och hålla hårt i ratten. // Martin Eliasson
Var är vinsten Hellas Verona?
Efter tre strålande ligamatcher (Cremonese, Juventus och Roma) men med mager utdelning (2 poäng) så kändes det som en måste match för Hellas Verona hemma mot nykomlingarna Sassuolo.
Ett Hellas Verona med virtuoserna Gift Orban och Giovane har hackat upp många försvar men inte fått den sista delen att sitta - målen.
Och, som tidigare. Det var mycket rök som kom ur Zanettis maskineri även denna helg - men var är elden?
Total dominans i första halvlek där Muric i Sassuolos mål storspelade och höll laget kvar i matchen i halvtid.
I andra halvlek började gästerna lyfta upp positionerna något och efter en timmas spel kolliderar Serdar i Hellas med Fadera i Sassuolo och domaren dömer straff. Montípo räddar men Pinamonti kan snygga till sin miss med att sätta returen.
Sassuolo som gjorde en kort gavetta i Serie B efter att totalt nonchalerat bort säsongen innan i Serie A med dålig inställning och allmän mättnad.
Rutinen finns kvar i den evige Berardi (skadad nu) och även en viss mån av cynism och karaktär som laget verkligen behövde och som de fick i och med nedflyttningen, vilket var deras första i historien i proffsfotbollen.
Med ett stabilt bygge från ledning ner till laget så kommer de inte göra samma misstag som för två säsonger sen och laget kommer vara på säker mark när persikoträden blommar i mars-april.
Hellas Verona må ta emot publiken jubel, charma fansen men vad är det värt när poängen och målen uteblir?
De skulle ha vunnit mot Cremonese, kunde ha tagit alla poäng mot Juventus, kryss mot Roma hade varit mer rättvisande och här, i helgen skulle laget dödat matchen redan innan paus.
Känns som om det börjar gå troll i laget och vibbarna från när Luca Toni och Giampaolo Pazzini skulle lyfta laget till högre höjder säsongen 2015-16 men laget vann inte en enda seger under hösten.
Uppehållet nu kommer nog lägligt men Pisa borta nästa omgång kommer vara Zanettis sista match för säsongen om laget förlorar.// Johan Stistrup
Resultat
Hellas Verona - Sassuolo 0-1
Parma - Lecce 0-1
Lazio - Torino 3-3
Inter - Cremonese 4-1
Atalanta - Como 1-1
Udinese - Cagliari 1-1
Bologna - Pisa 4-0
Fiorentina - Roma 1-2
Napoli - Genoa 2-1
Juventus - Milan 0-0
Tabell:
