Roma klev upp i delad serieledning med Napoli efter söndagens seger mot Sassuolo. En match som avgjordes tidigt när Paolo Dybala sköt in returen från Cristantes skott efter en kvart spelad. Det kan kännas överdrivet att säga att matchen var över redan efter en kvart men det är så det känns i efterhand. Det är svårt att minnas en enda målchans för Sassuolo. Romas försvarsmur var ogenomtränglig och resterande delen utav matchen handlade mer om hur många mål Roma skulle vinna med. Effektiviteten likt tidigare var inte på topp för Gasperinis grabbar så 1-0 blev slutresultatet. Detta var Romas fjärde 1-0 seger den här säsongen vilket inte direkt känns särskilt ”Gasperiniskt” måste man säga. Att Roma ligger i topp är kopplat till deras starka försvar som inte har Gasperinis signatur på sig heller. Romas försvarsstrukturer är Ranieris sista gåva till sitt älskade Roma som han förde på plats under fjolåret. Gasperini ska hittills ha en stor eloge för att han insett värdet av Ranieris jobb och valt att kapitalisera på det snarare än att bygga om i sitt eget namn. Detta gör att Roma måste ses som ett stort hot inte bara i kampen om topp fyra placeringar utan även när vi talar om den åtråvärda scudetton. För låt oss inte glömma att Ranieris Roma efter han tog över presterade som just en scudetto-kandidat.
Parma tog emot Como hemma på Ennio Tardini. En match där många säkert hade väntat sig tre enkla poäng för Como som anlände med stort självförtroende efter sin fina skalp mot Juventus i den tidigare omgången. Men det kom att bli en jobbig tillställning för Fabregas mannar där de ska skatta sig lyckliga över poängen de kom därifrån med. Parma var det klart bättre laget under den första halvleken där både Cutrone och Bernabé hade jättemöjligheter till att näta. Samtidigt som Como hade förtvivlat svårt att bryta sig igenom Parmas försvar och defensiva press. Como hade också väldigt tur med domsluten där Mandela Keita blir fälld precis innanför straffområdet men domaren lyckas på något vis missa att det sker innanför och dömer istället frispark. Parma har haft återkommande otur med domsluten den här säsongen då man samtidigt också åkt på flera offsidemål som skulle ha dömts bort. Men känslan efter denna match bör ändå vara väldigt positiv i Parma-lägret. Detta var den klart bästa insatsen under Carlos Cuesta vid rodret, en insats att ta med sig och bygga vidare på. Försvarsmässigt var det i princip en perfekt genomförd från dem och man kunde höra ekot av Igor Tudors citat från premiäromgången: ”Parma försöker spela klassisk catenaccio”. Om Cuesta kan få bitarna fullt på plats för en modern variant av gammal, klassisk catenaccio då kommer den unga spanjoren kunna bli långvarig inom Calcio. Serie A har i decennier nu ärligt talat skrikit efter någon som vågar ta tag och vidareutveckla de klassiska italienska koncepten och idéerna som Calcion är uppbyggd på.
Det kan inte dröja länge efter att jag skrivit detta innan Genoa fattat beslutet att gå skilda vägar med Patrick Vieira. Genoa återfinns nu på jumboplatsen med få ljusglimtar att blicka mot. I förra omgången fick man en gratisbiljett när Parma åkte på en utvisning under den första halvleken. Men Parmas unge japan Zion Suzuki förvandlades till en ung Buffon och räddade precis allt inklusive straffsparken Genoa fick långt in på tilläggstid. Nu mot Torino fick Genoa den perfekta starten när Thorsby gav dem ledningen tidigt in i matchen efter slarvigt försvarsspel. Men vindarna blåser inte i Genoas riktning längre. Under den andra halvleken etablerar Torino ett ordentligt tryck mot Genoas mål. Och kvitteringen kommer cirka en kvart in och symboliskt nog för Genoas nuvarande motvind är det Sabelli som styr in bollen i eget mål. När klockan sedan tickar upp mot 90:e matchminuten och man tänkte att Genoa ändå kanske kunde rädda en poäng, ja då stänker Maripán in segermålet rakt upp i nättaket för de granatröda från Turin. I mitt tycke finns det ingen anledning för Genoa att inte sträva efter tränarbyte på bänken. Patrick Vieira har ett väldigt etablerat track-record nu där han startat starkt för sedan kollapsa under den nästkommande säsongen. Min teori till varför detta sker är att fransosen är alldeles för taktiskt begränsad. Han är beroende av de taktiska strukturerna som hans föregångare har satt på plats och kan därmed åstadkomma kortsiktiga resultat med sin karismatiska persona. Men när dessa strukturer sedan suddas ut med tiden så raserar alltsammans. // Martin Eliasson
Efter Napolis mardrömsvecka med 2 raka förluster skulle man ställas mot ett formstarkt Inter på Stadio Diego Armando Maradona i Neapel. Ett Inter som mer och mer ser ut att vara på rätt väg under nye oerfarne tränaren Chivu. Men inför matchen fanns också farhågor för Inters del då Napoli varit lite av ett bogey team för de svartblå från Milano, framförallt i Neapel. Och det skulle bli en händelserik historia.
Matchen började klart i Inters favör. De såg farligare ut när de anföll samtidigt som Napoli såg något sterila ut. Tidigt in i matchen pressade Barella fram ett friläge för Lautaro Martinez som dock räddades av monstret i Napolis mål, Vanja Milinkovic-Savic. Och i en annars ganska låst match skulle domaren hamna i blickfånget emot slutet av första halvlek. För När Di Lorenzo stormade in i straffområdet lyckades Mkhitaryan klumpigt nog fälla Di Lorenzo bakifrån trots att det inte var ett speciellt farligt läge. Och även om jag tycker straffen var väldigt hård får man ändå säga att armeniern inte ska vara på Di Lorenzos bakben i en sån situation. Det är ofta Mkhitaryan, trots att han gör bra insatser, står för dumma beslut både offensivt och defensivt framförallt i stormatcher likt denna. Från Straffpunkten är De Bruyne sedan säker och skjuter in 1-0 till Partenopei, men lyckas oturligt nog sträcka sin baksida vid skottögonblicket och tvingas byta.
Där någonstans vaknar Napoli till. Det är som att De Bruyne haft Contes maskin från förra säsongen i något slags negativt grepp. För i andra halvlek spelar Napoli med en helt annan energi. Och det är kanske också den taktiska frågan som löser sig själv i och med De Bruynes skada. Nu är förra säsongens hjälte McTominay helt plötsligt tillbaka igen och lyckas sätta 2-0 genom ett klassavslut på halvvolley. Kanske måste Conte välja mellan skotten och belgaren framöver, och frågan är om inte förra säsongens hjälte har ett övertag just nu. Men den galna matchen är inte slut där utan Inter lyckas också få en straff som Hakan Calhanoglu kyligt sätter redan i den 59:e minuten. 30 minuter kvar att spela och det är match igen.
Men matchen hinner inte ta fart då Anguissa bara springer rakt igenom Inters lag och smäller upp bollen i det bortre krysset. Ännu ett klassmål av Napoli och en mittfältare som får alldeles för lite uppmärksamhet. Ser man till 2020-talet så är Anguissa enligt mig ligans bästa mittfältare. Men där dog matchen och 3 poäng var säkrade för de regerande mästarna. En match som innehöll stora känslor både på och utanför planen. Personifierat av bråket mellan Conte och Lautaro vilket skvallrade om en relation som kanske aldrig riktigt fanns där trots de gemensamma framgångarna i Inter. Det är kul att se de stora känslorna som svallar över i var och varannan match i Serie A just nu. Det betyder mycket för alla inblandade och jag tror vi kan vänta oss ännu en dramatisk säsong med mycket känslor och svängningar. Titelstriden är vidöppen.
Klimatet i och kring Fiorentina har sällan setts så infekterat som det är just nu. Och derbyt mellan Fiorentina och Bologna blev det perfekta beviset på detta.
Förutsättningarna var glasklara. Fiorentina behövde en vinst och kanske framförallt en bra insats för att bygga vidare på veckovinsten i Conference League efter den usla säsongsstarten. Bologna å andra sidan stod i en bekväm position med en väldigt fin säsongsinledning under före detta Fiorentina-tränaren Italianos andra säsong.
Den som väntade sig ett vackert Fiorentina blev nog snabbt besviken. Inledningen på matchen vittnade om ett lag utan idéer, utan förtroende och framförallt helt utan självförtroende. Det är ingen slump att inte en enda av spelarna som förra säsongen stod för en väldigt fin säsong, presterar ens i närheten på samma nivå. Gosens som förra säsongen ångade upp längs vänsterkanten ser ut att behöva gå i pension, Fagioli magi är borttrollad och Moise Kean blir mer och mer frustrerad över hur lite hjälp han har i anfallet. Det är bara tre exempel på ett lag som helt är i spillror. Och det exemplifieras fint genom Bolognas 1-0-mål där ett samlat Fiorentina-försvar förlorar tre nickdueller där bollen tillslut hamnar hos en helt fri Castro som visserligen bombar in bollen vackert i De Geas bortre kryss.
En hel halvlek och Fiorentina har inte visat någonting, inte bara i denna matchen utan under hela säsongsinledningen. Bologna gör egentligen inte någon vidare match, men de har en plan och visar att de är ett enat lag. Tidigt in i andra halvlek spelar de enkelt igenom Fiorentinas lag och Cambiaghi petar helt fri in bollen bakom De Gea. Man ser negativiteten och hopplösheten i Fiorentinas ögon, fansen börjar lämna arenan då man blivit avklädda av en rival på det här sättet. Bologna gör till och med 3-0 och där kände nog alla “Pioli har gjort sin sista match som Fiorentina-tränare”. Men då hände något, var gick in och tog bort målet då Orsolini var offside i upprinnelsen. Laget fick helt plötsligt energi och fick dessutom hjälp av en 12:e spelare, domare La Penna.
Ferguson fick bollen på handen i eget straffområde och Albert Gudmundsson kunde enkelt sätta 1-2 från straffpunkten. La Penna gjorde inget misstag som gav straffen till Fiorentina men efter det uppstod en bisarr situation där före detta Fiorentina-spelaren Bernardeschi blev fälld i straffområdet. La Penna lät spelet fortgå och i situationen efter drog Emil Holm ned Fortini vilket renderade i andra gult och utvisning för svensken. VAR gick inte in och gav straff till Bologna och nu hade Fiorentina ett momentum att rida på. Några minuter senare tog samma Bernardeschi med hand i eget straffområde vilket gjorde att Moise Kean kunde kvittera från straffpunkten.
Jag förstår varenda Bolognese som känner sig orättvist behandlad efter denna matchen. För förutom situationen med Bernardeschi hade också Dodo kunnat få en straff emot sig tidigare under matchen. Precis som La Penna dömde ännu en straff till Fiorentina under starten av första halvlek när Bolognas målvakt Skorupski räddade bollen helt regelrätt med handen. Ja ni hör vart jag vill komma. Det är uppenbart att domarkåren ville gottgöra Fiorentina efter den extremt omdiskuterade straffen Milan fick på San Siro förra omgången. Förutom Fergusons hands som var solklart gick alla avgörande domslut i Fiorentinas favör och inga i Bolognas, där blir det tydligt för mig.
Men tack vare domarkåren och Mr La Penna får vi njuta av fler matcher med Pioli i Fiorentina. Jag skulle vilja säga att det är skandalöst hur dåligt Fiorentina spelar, aldrig har jag sett ett lag underprestera så grovt. Efter 8 omgångar ligger man näst sist i Serie A med 0 vinster och den sämsta starten i klubbens historia. Jag förstår inte vad ledningen väntar på och ju längre tiden går desto mer säkert blir det att både Pioli och resten av ledningen har nått slutet av sin tid i Fiorentina. Det finns inget som kan försvara detta och det understryks av orden från Pioli och De Gea efter matchen. Pioli menar att Fiorentina gjorde en bra match, De Gea är ärlig och menar det motsatta. En lever i förnekelse och verkar dessutom inte ha truppen med sig. Den djupaste krisen sedan jag började följa Fiorentina är ett faktum och den måste få sitt slut nu, Pioli måste lämna omedelbart och resten av ledningen behöver ta sig en rejäl funderare. Ora è basta! //Torsten Armini
Resultat
Milan - Pisa 2-2
Parma - Como 0-0
Udinese - Lecce 3-2
Cremonese - Atalanta 1-1
Napoli - Inter 3-1
Torino - Genoa 2-1
Hellas Verona - Cagliari 2-2
Sassuolo - Roma 0-1
Fiorentina - Bologna 2-2
Lazio - Juventus 1-0
