England
2021-02-12 17:03
Premier League i halvtid - Everton: "Det är så många raka och fina utropstecken!"
Carlo Ancelotti har tagit den slumrande storklubben Everton och åter väckt fansens drömmar om framgångar, efter fjolårets fiaskosäsong. Ett gäng nyförvärv som träffat helt rätt har höjt laget ordentligt den här säsongen.
Henrik Örtenvik
1 kommentarer
Fjolårssäsongen var ett fiasko för Everton, som slutade på 12:e plats - sämsta placeringen på 17 år. Men inför den här säsongen värvade Everton riktigt bra och har utmanat topplagen på ett riktigt fint sätt. Vi snackar med Per Malmqvist om lagets framfart.
Jaha, Per: efter fjolåret måste första halvan av den här säsongen ha känts rätt angenäm?
- Mycket angenäm. Framförallt har Carlo Ancelotti fått ordning på försvaret över hela plan och vi kan vinna matcher där vi inte för spelet. En oerhört viktig skillnad mot tidigare säsonger.
"DCL" är efter halva säsongen redan uppe i liga många ligamål som förra säsongen.
Inför säsongen tippades ni nia, men du hoppades på att flera spelare skulle ta ett kliv framåt, bland annat Dominic Calvert-lewin och Michael Keane. Dessa spelare har ju verkligen höjt sig den här säsongen?
- DCL – som vi säger – har tagit ett sådant där steg som man bara brukar drömma om, men som nästan aldrig inträffar. För min del så är han på god väg att uppfylla en länge närd dröm att han ska bli vår nya Graeme Sharp.Sharpy var under vårt extremt framgångsrika 1980-tal en center som man inte bara kunde lita på när det gällde att göra mål, utan han gjorde också sina medforwards mycket bättre och som target player var han briljant. En spelare som kanske aldrig fick samma rubriker som exempelvis Gary Lineker och Bob Latchford, men om du ber en Evertonian ta ut klubbens bästa uppställning genom tiderna, är det inte alls orimligt att många placerar Sharpy bredvid den självklare Dixie Dean (en gigant på 1920- och 30-talet som dessutom har målrekordet i engelska ligan med 60 baljor under en och samma säsong).
DCL är samma andas man och jag njuter när man ser hur han nästan trakasserar motståndarmittbackar med sin förmåga att ta emot och på ett smart sätt spela vidare samtidigt som han ofta står rätt när chanser dyker upp i straffområdet. Inte minst är hans huvudspel magnifikt och arbetskapaciteten likaså. Även Michael Keane har äntligen tagit steget till den självsäkre och dominerande mittback som han var när vi köpte honom från Burnley. Ja, hela försvaret har lyft sig från ifjol, där vi nu har sex försvarsspelare som alla håller en oerhört hög nivå (Keane, Lucas Digne, Mason Holgate, Yerry Mina, Seamus Coleman och Ben Godfrey).
Robin Olsen har gjort det bra i Pickfords frånvaro.
Annars då: vem har varit säsongens utropstecken respektive besvikelse hittills?
- Det är så många raka och fina utropstecken! Jag är ju rätt van vid att vid det här laget under säsongen försöka finna någon enda som infriat förhoppningarna, men nu har egentligen de allra flesta gjort det. Men några riktiga godbitar har vi i ovan nämnde Calvert-Lewin, Abdoulaye Doucoure och Ben Godfrey. Godfrey köptes från Norwich och har gått rakt in i fansens hjärta. Ett fynd, helt enkelt. Han har det mesta som en bra back ska ha i sin verktygslåda, men det som sticker ut är attityden. Det finns inget som imponerar mer på Evertonians än när man ser en spelare som inte räds något och med självklarhet går in i alla dueller. Godfrey har allt som krävs för att bli en framtida legendar på Goodison. Och Doucoure… ja, vad ska man säga? I vissa matcher finns han överallt, men framförallt har han den där förmågan att ta avgörande djupledslöpningar, något som varit en bristvara i Everton under många år. Carlo Ancelotti roterar ju rätt friskt, men det sägs att han ogärna vilar just Doucoure.Utöver det gläds man ju åt Lucas Dignes assistförmågor, att Andre Gomes tycks vara tillbaka i det slag han var före skadan, att James Rodriguez genialitet med boll avgör matcher och att ur-scousern Tom Davies äntligen tycks ha funnit sin position som en hårt jobbande defensiv mittfältare.
- Den största besvikelsen är väl möjligtvis att Jordan Pickford inte lyckas nå upp till den jämnhet och trygghet som man kan kräva av en målvakt som ska vara sista utpost i en klubb som Everton, för att inte tala om landslaget. Robin Olsen har fått kliva fram nu när Pickford varit skadad och gjort det bra, men det finns fortfarande en nivå till som både Olsen och Pickford måste nå. Många stora managers genom tiderna har ofta påpekat att om du ska vinna titlar så är det helt avgörande med en lysande målvakt. Inte bra, utan lysande. Inte minst Evertons Howard Kendall lyfte ofta fram Neville Southalls betydelse då han i match efter match ”räddade” försvararna och att utan denne gigant hade det inte blivit så många titlar.
Premier League la upp en bild på sitt officiella konto härom veckan som förkunnade att vi haft nio olika serieledare den här säsongen. Givetvis är det ju för en haltande tabell, men också för att det är fler lag med i gemet den här säsongen. Hur ser du på dina konkurrenters framfart?
- Jag tror det kommer bli oerhört jämnt på den övre halvan, förutom möjligtvis Manchester City som nog kommer ta hem titeln. De har helt enkelt bäst bredd på toppen och lär inte drabbas av några långa svackor.
Hur har Covid-19 påverkat Everton fotbollsmässigt och ekonomiskt och vad tror du det får för effekt framöver?
- När jag såg den makalösa tillställningen i FA-cupen mot Tottenham (5–4 efter förlängning), kunde jag inte låta bli att tänka på hur det hade varit inför ett packat Goodison. Klassiska matcher har alltid växt fram genom en samverkan mellan publik och spelare. Oftast när de stora tillställningarna gått av stapeln på Goodison refererar de mest inbitna fansen i efterhand mest till stämningen, och inte lika mycket till resultatet. Så det vilar en liten sorg över detta, men fördelen är kanske att vi vinner ju mest borta numera…Men äkta magi kommer inte att uppstå så länge publiken lyser med sin frånvaro.
Rent ekonomiskt så håller jag för både ögon och öron, då det verkar som om ägaren Farad Moshiri bara skjuter in nya resurser till en nivå där det nog kan finnas en del gränsfall avseende financial fair play och oron för hur länge han orkar hålla ut till dess att pengar i form av Champions League med mera kan komma att utjämna penningströmmarna. Hade Covid-19 inträffat före Moshiri hade vi anpassat oss inför kärvare tider, men nu fortsätter satsningen, även om det inte har gått till en dumdristig nivå. I januarifönstret signade vi exempelvis endast Joshua King på lån.
Avslutningsvis: hur ser du på andra halvan av säsongen och vilken slutplacering ser du er på?
- Siktet är inställt att ta sig in bland de fyra främsta för att nå en Champions League-plats. Det kommer givetvis bli tufft, men för första gången på länge känns det som att vi har exakt lika stor chans som alla andra av de 7–9 klubbar som kommer kämpa om platserna. Sedan har vi den här hungern att få lyfta en pokal. Ibland känns det som om vi Everton-fans är de enda av klubbarna på den övre halvan som verkligen suktar efter en liga- eller FA-cup. Jag kanske har fel (i all min längtan…), men för mig - och säkert många andra Toffees - smäller en cuptitel oerhört högt, medan de flesta andra verkar fokusera på fjärdeplatsen. Pokaltorkan är plågsam, helt enkelt. Vi är nu i kvartsfinal i FA-cupen, vilket definitivt kommer bli den största matchen hittills under säsongen. Tyvärr är det Manchester City som kommer till Goodison… Men någon gång måste vi ju ta oss förbi City om vi ska få lyfta den anrika bucklan.
Jaha, Per: efter fjolåret måste första halvan av den här säsongen ha känts rätt angenäm?
- Mycket angenäm. Framförallt har Carlo Ancelotti fått ordning på försvaret över hela plan och vi kan vinna matcher där vi inte för spelet. En oerhört viktig skillnad mot tidigare säsonger.
"DCL" är efter halva säsongen redan uppe i liga många ligamål som förra säsongen.
Inför säsongen tippades ni nia, men du hoppades på att flera spelare skulle ta ett kliv framåt, bland annat Dominic Calvert-lewin och Michael Keane. Dessa spelare har ju verkligen höjt sig den här säsongen?
- DCL – som vi säger – har tagit ett sådant där steg som man bara brukar drömma om, men som nästan aldrig inträffar. För min del så är han på god väg att uppfylla en länge närd dröm att han ska bli vår nya Graeme Sharp.Sharpy var under vårt extremt framgångsrika 1980-tal en center som man inte bara kunde lita på när det gällde att göra mål, utan han gjorde också sina medforwards mycket bättre och som target player var han briljant. En spelare som kanske aldrig fick samma rubriker som exempelvis Gary Lineker och Bob Latchford, men om du ber en Evertonian ta ut klubbens bästa uppställning genom tiderna, är det inte alls orimligt att många placerar Sharpy bredvid den självklare Dixie Dean (en gigant på 1920- och 30-talet som dessutom har målrekordet i engelska ligan med 60 baljor under en och samma säsong).
DCL är samma andas man och jag njuter när man ser hur han nästan trakasserar motståndarmittbackar med sin förmåga att ta emot och på ett smart sätt spela vidare samtidigt som han ofta står rätt när chanser dyker upp i straffområdet. Inte minst är hans huvudspel magnifikt och arbetskapaciteten likaså. Även Michael Keane har äntligen tagit steget till den självsäkre och dominerande mittback som han var när vi köpte honom från Burnley. Ja, hela försvaret har lyft sig från ifjol, där vi nu har sex försvarsspelare som alla håller en oerhört hög nivå (Keane, Lucas Digne, Mason Holgate, Yerry Mina, Seamus Coleman och Ben Godfrey).
Robin Olsen har gjort det bra i Pickfords frånvaro.
Annars då: vem har varit säsongens utropstecken respektive besvikelse hittills?
- Det är så många raka och fina utropstecken! Jag är ju rätt van vid att vid det här laget under säsongen försöka finna någon enda som infriat förhoppningarna, men nu har egentligen de allra flesta gjort det. Men några riktiga godbitar har vi i ovan nämnde Calvert-Lewin, Abdoulaye Doucoure och Ben Godfrey. Godfrey köptes från Norwich och har gått rakt in i fansens hjärta. Ett fynd, helt enkelt. Han har det mesta som en bra back ska ha i sin verktygslåda, men det som sticker ut är attityden. Det finns inget som imponerar mer på Evertonians än när man ser en spelare som inte räds något och med självklarhet går in i alla dueller. Godfrey har allt som krävs för att bli en framtida legendar på Goodison. Och Doucoure… ja, vad ska man säga? I vissa matcher finns han överallt, men framförallt har han den där förmågan att ta avgörande djupledslöpningar, något som varit en bristvara i Everton under många år. Carlo Ancelotti roterar ju rätt friskt, men det sägs att han ogärna vilar just Doucoure.Utöver det gläds man ju åt Lucas Dignes assistförmågor, att Andre Gomes tycks vara tillbaka i det slag han var före skadan, att James Rodriguez genialitet med boll avgör matcher och att ur-scousern Tom Davies äntligen tycks ha funnit sin position som en hårt jobbande defensiv mittfältare.
- Den största besvikelsen är väl möjligtvis att Jordan Pickford inte lyckas nå upp till den jämnhet och trygghet som man kan kräva av en målvakt som ska vara sista utpost i en klubb som Everton, för att inte tala om landslaget. Robin Olsen har fått kliva fram nu när Pickford varit skadad och gjort det bra, men det finns fortfarande en nivå till som både Olsen och Pickford måste nå. Många stora managers genom tiderna har ofta påpekat att om du ska vinna titlar så är det helt avgörande med en lysande målvakt. Inte bra, utan lysande. Inte minst Evertons Howard Kendall lyfte ofta fram Neville Southalls betydelse då han i match efter match ”räddade” försvararna och att utan denne gigant hade det inte blivit så många titlar.
Premier League la upp en bild på sitt officiella konto härom veckan som förkunnade att vi haft nio olika serieledare den här säsongen. Givetvis är det ju för en haltande tabell, men också för att det är fler lag med i gemet den här säsongen. Hur ser du på dina konkurrenters framfart?
- Jag tror det kommer bli oerhört jämnt på den övre halvan, förutom möjligtvis Manchester City som nog kommer ta hem titeln. De har helt enkelt bäst bredd på toppen och lär inte drabbas av några långa svackor.
Hur har Covid-19 påverkat Everton fotbollsmässigt och ekonomiskt och vad tror du det får för effekt framöver?
- När jag såg den makalösa tillställningen i FA-cupen mot Tottenham (5–4 efter förlängning), kunde jag inte låta bli att tänka på hur det hade varit inför ett packat Goodison. Klassiska matcher har alltid växt fram genom en samverkan mellan publik och spelare. Oftast när de stora tillställningarna gått av stapeln på Goodison refererar de mest inbitna fansen i efterhand mest till stämningen, och inte lika mycket till resultatet. Så det vilar en liten sorg över detta, men fördelen är kanske att vi vinner ju mest borta numera…Men äkta magi kommer inte att uppstå så länge publiken lyser med sin frånvaro.
Rent ekonomiskt så håller jag för både ögon och öron, då det verkar som om ägaren Farad Moshiri bara skjuter in nya resurser till en nivå där det nog kan finnas en del gränsfall avseende financial fair play och oron för hur länge han orkar hålla ut till dess att pengar i form av Champions League med mera kan komma att utjämna penningströmmarna. Hade Covid-19 inträffat före Moshiri hade vi anpassat oss inför kärvare tider, men nu fortsätter satsningen, även om det inte har gått till en dumdristig nivå. I januarifönstret signade vi exempelvis endast Joshua King på lån.
Avslutningsvis: hur ser du på andra halvan av säsongen och vilken slutplacering ser du er på?
- Siktet är inställt att ta sig in bland de fyra främsta för att nå en Champions League-plats. Det kommer givetvis bli tufft, men för första gången på länge känns det som att vi har exakt lika stor chans som alla andra av de 7–9 klubbar som kommer kämpa om platserna. Sedan har vi den här hungern att få lyfta en pokal. Ibland känns det som om vi Everton-fans är de enda av klubbarna på den övre halvan som verkligen suktar efter en liga- eller FA-cup. Jag kanske har fel (i all min längtan…), men för mig - och säkert många andra Toffees - smäller en cuptitel oerhört högt, medan de flesta andra verkar fokusera på fjärdeplatsen. Pokaltorkan är plågsam, helt enkelt. Vi är nu i kvartsfinal i FA-cupen, vilket definitivt kommer bli den största matchen hittills under säsongen. Tyvärr är det Manchester City som kommer till Goodison… Men någon gång måste vi ju ta oss förbi City om vi ska få lyfta den anrika bucklan.
