England
2011-09-23 14:00
Premier League-panelen: "City lider av överflödets förbannelse"
Denna vecka diskuterar panelen Roberto Mancinis senaste uttalande, samt projekten i Liverpool och Arsenal.
Henrik Örtenvik
3 kommentarer
Samtliga nykomlingar vann övertygande segrar förra omgången. Något i deras segrar som ni speciellt fastnade för?
Fredrik Montgomery:
- Det vore ju nästan konstigt om nykomlingarna inte skulle skörda några framgångar så här i inledningen, jag är snarare förvånad att ingen av dem toppar tabellen i nuläget vilket ju mer eller mindre varit tradition de senaste säsongerna. Hursomhelst så var det uppfriskande att se deras framfart, två av tre segrar togs ju dessutom med bred marginal. Att Swansea äntligen fick fart på målfabrikationen var givetvis superviktigt för walesarna, ”Canaries” tog första Premier League-segern på 17 år mot ett Bolton där Ivan Klasnic begick harakiri å sitt lag vägnar då han skallade Norwich-backen Marc Tierney strax innan paus. QPR fick retroaktiv utdelning mot Wolves efter att ha gjort allt utom mål mot Newcastle tidigare i veckan, Joey Barton hamnade direkt i hetluften efter sitt lilla ord- och Twitterkrig mot Karl Henry och Wolvesbossen Mick McCarthy. Som sagt, det var en intensiv och euforisk vecka för de tre nya i ligan men poängen kommer att behövas senare under säsongen.
Per Malmqvist:
- Joey Bartons roll i QPR tror jag kommer vara helt avgörande för deras säsong. En fokuserad Barton är en ledare som lyfter laget. En ofokuserad Barton kan sänka dem ned till The Championship. Senast tog han sitt ansvar och gjorde till och med första målet, vilket bådar gott för QPR: s säsong.
Swansea spelar bra, trots en ganska tunn trupp, och Scott Sinclair kan bli ett riktigt utropstecken i år. Har dock svårt att se hur det ska räcka för att klara sig kvar. Norwich kommer glimta till som senast, men får det svårt i längden.
Noa Bachner:
- Såg ingen av matcherna, men Norwich resultat är riktigt tungt, likaså QPRs. I sammandraget från mötet på Molineux såg det ut som att Rangers förnedrade Wolves ganska ordentligt, i alla fall sett till antalet målchanser man skapade. Shaun Wright-Phillips och Joey Barton verkar ha varit briljanta igen. Lovande, och jag tror inte att QPR behöver oroa sig allt för mycket för nedflyttning, speciellt om DJ Campbell gör mål.
Swansea spelar bra fotboll så resultatet mot West Bromwich är inte överraskande. Hodgson och gänget kan få det knepigt, det verkar ha låst sig i början.
"Där saknar vi några gubbar!"
Roberto Mancini beklagade sig över truppbredden efter 2-2 borta mot Fulham. Hur förväntar han sig att bli tagen på allvar med ett sådant citat?
Fredrik Montgomery:
- Ja, vad ska man säga. Delvis kan man i och för sig ge honom rätt, skador på Milner och De Jong begränsar valmöjligheten på mitten men söndagens resultat var också delvis frukten av en naiv inställning där ”Kun” Agüeros båda mål innan paus invaggade de ljusblå i en falsk trygghet. Som Ola Andersson i Viasat-studion brukar säga, ”man måste alltid göra jobbet”, det var just det som City-spelarna, och främst anfallarna inte gjorde i den andra halvleken. Å andra sidan så är de tappade City-poängen bara bra för ligan, inte ens de stora lagen skall bara kunna ställa ut skorna i andra halvlek och ändå vinna.
Per Malmqvist:
- Som Everton-supporter blir man först lite förbannad (och kanske avundsjuk…) samt tänker: skärp dig och bit ihop!
MEN, det finns en poäng i det han säger. Manchester City har många storspelare, men kanske inte lika många lagspelare. Dessutom finns säkerligen ett antal storspelare som Mancini egentligen inte har någon användning för, medan man aldrig kan få tillräckligt många lagspelare av hög kvalitet. Det är lite överflödets förbannelse. Ungefär som att stå vid plockgodiset och det finns hur mycket som helst, men inte tillräckligt av det man gillar.
Noa Bachner:
- Man ska ta citatet för vad det är. Självklart menar han inte att han har en tunn trupp, utan att han hade få mittfältsalternativ med ett antal spelare skadade. Dock kan man tycka att han inte är i någon position att klaga med tanke på vilka pengar man spenderat, det borde väl kunna täcka upp för sådana eventualiteter. Tydligen inte.
Sista året vid rodret?
Arsenal åkte på ännu en nit och nu spekulerar många i Arsenes framtid. Vad skulle ni göra som ordförande i Arsenal?
Fredrik Montgomery:
- 15 år leker man inte bort. För en ny tränare så hade Arsenals start varit förödande men Kroenke & co. har nog mer tålamod än så, det skall nog till ett totalt dubbelhaveri i liga och Champions League för att fransmannen skall behöva titta över axeln. Arsenals kräftgång tål dock att diskuteras, personligen så anser jag att Wenger trots allt får ta en stor skopa ansvar för en dåligt planerad ”Silly Season”, nog borde klubben haft en bättre beredskap för att Fabregas och Nasri skulle lämna? Utan Vermaelen och Wishere så väntar en tung höst på Emirates, möjligen bör Wenger överväga ett eller ett par lån för att täta Premier Leagues just nu mest läckande försvarslinje.
Per Malmqvist:
- Det går inte att sparka Wenger. Inte i år i alla fall. Fotbollspsykologin fungerar lite så att har man varit med så länge och varit så framgångsrik, så köper man sig också tid i andra änden. Arsenal känns oerhört labila i år, och pekar det mot en plats närmare mitten än Champions League-kvalificering, tror jag snarare vi får se en Arsene Wenger som ”avgår”, men först när säsongen är över.
Personligen skulle jag dock sparkat honom, eftersom jag tror han stagnerat i sin roll och det skulle vara kul med lite nya ansikten i ledningen. Men jag skulle nog inte vara någon bra ordförande…
Noa Bachner:
- Förmodligen, tragiskt nog, frångå sin modell. Det var på något sätt en generation som aldrig vann något även om den i en normal värld var tillräckligt bra. Arsene har ju fostrar flera bra generationer, men flyttat på dem för att ge nya chansen när tiden varit rätt, en beundransvärd och hittills (dittills) framgångsrik modell. Problemet med den här generationen var att den utmanades av ett mer välrustat toppskick av Premier League än någonsin tidigare. Att vinna titlar är svårare än någonsin, och utan titlar tappar man sina bästa spelare. Arsenals modell har varit väldigt hälsosam och en förebild, men tyvärr har klimatet förändrats och spelets regler i takt med detta. Det verkar inte fungera utan tyngre investeringar längre. Då menar jag inte de värvningar man gjorde sista dagen, utan de som Tottenham, Manchester-lagen och till viss mån Liverpool gjort de senaste säsongerna. Wenger är i mitt tycke inte problemet, men han jobbar med samma modell i fel tid.
Adebayor jublar efter ett av sina två mål mot Liverpool.
Tottenham pulveriserade Liverpool med 4-0. Har media haussat Liverpool för tidigt månne?
Fredrik Montgomery:
- Liverpool målades inför säsongen upp som en av favoriterna till titeln men den inkonsekvens-sjuka som tidigare drabbat laget slog återigen till med full kraft på White Hart Lane i söndags. Det är lätt att lägga skulden på Martin Skrtel och Charlie Adam som båda fick lämna planen efter röda kort men faktum är att ”Pool” även innan utvisningarna hade stora problem med Spurs offensiv vilket Kenny Dalglish också medgav efter matchen. 0-4 är såklart gigantiska siffror men det är ingen skam att förlora borta mot Harry Redknapps lag som kommer att avancera ytterligare i tabellen, ingen tvekan om det. Om de röda skall kunna slåss med Manchester-klubbarna så är dock bottennapp likt det i söndags inte acceptabla.
Per Malmqvist:
- Först vill jag bara konstatera att Spurs ser inte alls dåliga ut i år. Ifjol blev det lite sufflé över dem, och sedan har det inte snackats så mycket om Redknapps mannar. Särskilt inte när Modric var på väg. Men kroaten är kvar och laget är förstärkt. Pressen är inte lika stor som ifjol. Dessutom fick de en mycket otacksam start mot de både Manchester-lagen som visade en hänsynslös form. Nu har de klarat av dem och kan blicka framåt.
Liverpool kan vara något upphaussade. De har en bit kvar till att bli en kraft att räkna med för ligaseger, men den långsiktiga satsningen är inte så tokig, även om både Jordan Henderson och Andy Caroll inte alls är nära att fylla sina kostymer. Det stora problemet är nog att alla Liverpool-fans behöver anpassa sig till det faktum att de behöver några år att bygga ett nytt lag. Och då kommer det vara lite upp och ner.
Noa Bachner:
- Som vanligt levde hela det engelska – och till viss mån även det svenska – mediedrevet under illusionen att Liverpool var på väg tillbaka till någon form av storhetstid under försäsongen. Det känns som ett vanligt och återkommande tema när det gäller världens genom tiderna i särklass mest ädla, anrika och betydelsefulla fotbollsförening. Som jag skrev förra veckan är det feldimensionerat och på vissa håll felinvesterat. Liverpool har en lång väg kvar, medias fantasier till trots. Jag tycker synd om delar av fansen som måste skaffa sig orimliga och vansinniga förhoppningar när media behandlar klubben på sagt sätt. Efter den här sommaren måste många trott att man var favoriter till VM 2014. Är dessutom absolut inte säker på att Dalglish är rätt man att leda projektet, vilket nog fler och fler supportrar motvilligt börjar inse själva.
Toppmötet blev en färgsprakande tillställning.
Vilka intryck tar ni med er från stormötet mellan United och Chelsea?
Fredrik Montgomery:
- Allt! Matchen var fantastisk och en enorm propagandaföreställning för Premier League. Visst sitter Torres dundermiss kvar på näthinnan, regel nummer ett när man ställs mot de regerande mästarna är att chanserna måste sitta, effektiviteten måste vara på topp annars så går det aldrig. United var lite smartare, lite vassare och efter fem spelade omgångar så känns det som att de är laget att slå i år.
Per Malmqvist:
- Vilken match! Chelsea hade inte flytet med sig, vilket United hade. Är oerhört imponerad av Manchester United hittills i år. Som fotbollsälskare var det bara att smaska i sig ögongodiset som matchen bjöd på och sedan hålla tummarna för att United får en formdipp, som Chelsea fick efter den lysande starten ifjol.
Noa Bachner:
- Förväntat offensivt inspirerat av Manchester United. Chelsea gör en bra match på många sätt och skapar egentligen tillräckligt med lägen för att ta sig tillbaka in i matchen och få till ett kryss. Men avslut från speciellt Ramires och Torres gör ju att man aldrig kommer riktigt nära. Hemmalagets anfallsspel imponerade stort i första halvlek, medan Chelsea såg allt mer mer vältrimmade ut framåt. Torres bästa insats i blått, hjärnsläppsmissen bortsett.
Fredrik Montgomery:
- Det vore ju nästan konstigt om nykomlingarna inte skulle skörda några framgångar så här i inledningen, jag är snarare förvånad att ingen av dem toppar tabellen i nuläget vilket ju mer eller mindre varit tradition de senaste säsongerna. Hursomhelst så var det uppfriskande att se deras framfart, två av tre segrar togs ju dessutom med bred marginal. Att Swansea äntligen fick fart på målfabrikationen var givetvis superviktigt för walesarna, ”Canaries” tog första Premier League-segern på 17 år mot ett Bolton där Ivan Klasnic begick harakiri å sitt lag vägnar då han skallade Norwich-backen Marc Tierney strax innan paus. QPR fick retroaktiv utdelning mot Wolves efter att ha gjort allt utom mål mot Newcastle tidigare i veckan, Joey Barton hamnade direkt i hetluften efter sitt lilla ord- och Twitterkrig mot Karl Henry och Wolvesbossen Mick McCarthy. Som sagt, det var en intensiv och euforisk vecka för de tre nya i ligan men poängen kommer att behövas senare under säsongen.
Per Malmqvist:
- Joey Bartons roll i QPR tror jag kommer vara helt avgörande för deras säsong. En fokuserad Barton är en ledare som lyfter laget. En ofokuserad Barton kan sänka dem ned till The Championship. Senast tog han sitt ansvar och gjorde till och med första målet, vilket bådar gott för QPR: s säsong.
Swansea spelar bra, trots en ganska tunn trupp, och Scott Sinclair kan bli ett riktigt utropstecken i år. Har dock svårt att se hur det ska räcka för att klara sig kvar. Norwich kommer glimta till som senast, men får det svårt i längden.
Noa Bachner:
- Såg ingen av matcherna, men Norwich resultat är riktigt tungt, likaså QPRs. I sammandraget från mötet på Molineux såg det ut som att Rangers förnedrade Wolves ganska ordentligt, i alla fall sett till antalet målchanser man skapade. Shaun Wright-Phillips och Joey Barton verkar ha varit briljanta igen. Lovande, och jag tror inte att QPR behöver oroa sig allt för mycket för nedflyttning, speciellt om DJ Campbell gör mål.
Swansea spelar bra fotboll så resultatet mot West Bromwich är inte överraskande. Hodgson och gänget kan få det knepigt, det verkar ha låst sig i början.
"Där saknar vi några gubbar!"
Roberto Mancini beklagade sig över truppbredden efter 2-2 borta mot Fulham. Hur förväntar han sig att bli tagen på allvar med ett sådant citat?
Fredrik Montgomery:
- Ja, vad ska man säga. Delvis kan man i och för sig ge honom rätt, skador på Milner och De Jong begränsar valmöjligheten på mitten men söndagens resultat var också delvis frukten av en naiv inställning där ”Kun” Agüeros båda mål innan paus invaggade de ljusblå i en falsk trygghet. Som Ola Andersson i Viasat-studion brukar säga, ”man måste alltid göra jobbet”, det var just det som City-spelarna, och främst anfallarna inte gjorde i den andra halvleken. Å andra sidan så är de tappade City-poängen bara bra för ligan, inte ens de stora lagen skall bara kunna ställa ut skorna i andra halvlek och ändå vinna.
Per Malmqvist:
- Som Everton-supporter blir man först lite förbannad (och kanske avundsjuk…) samt tänker: skärp dig och bit ihop!
MEN, det finns en poäng i det han säger. Manchester City har många storspelare, men kanske inte lika många lagspelare. Dessutom finns säkerligen ett antal storspelare som Mancini egentligen inte har någon användning för, medan man aldrig kan få tillräckligt många lagspelare av hög kvalitet. Det är lite överflödets förbannelse. Ungefär som att stå vid plockgodiset och det finns hur mycket som helst, men inte tillräckligt av det man gillar.
Noa Bachner:
- Man ska ta citatet för vad det är. Självklart menar han inte att han har en tunn trupp, utan att han hade få mittfältsalternativ med ett antal spelare skadade. Dock kan man tycka att han inte är i någon position att klaga med tanke på vilka pengar man spenderat, det borde väl kunna täcka upp för sådana eventualiteter. Tydligen inte.
Sista året vid rodret?
Arsenal åkte på ännu en nit och nu spekulerar många i Arsenes framtid. Vad skulle ni göra som ordförande i Arsenal?
Fredrik Montgomery:
- 15 år leker man inte bort. För en ny tränare så hade Arsenals start varit förödande men Kroenke & co. har nog mer tålamod än så, det skall nog till ett totalt dubbelhaveri i liga och Champions League för att fransmannen skall behöva titta över axeln. Arsenals kräftgång tål dock att diskuteras, personligen så anser jag att Wenger trots allt får ta en stor skopa ansvar för en dåligt planerad ”Silly Season”, nog borde klubben haft en bättre beredskap för att Fabregas och Nasri skulle lämna? Utan Vermaelen och Wishere så väntar en tung höst på Emirates, möjligen bör Wenger överväga ett eller ett par lån för att täta Premier Leagues just nu mest läckande försvarslinje.
Per Malmqvist:
- Det går inte att sparka Wenger. Inte i år i alla fall. Fotbollspsykologin fungerar lite så att har man varit med så länge och varit så framgångsrik, så köper man sig också tid i andra änden. Arsenal känns oerhört labila i år, och pekar det mot en plats närmare mitten än Champions League-kvalificering, tror jag snarare vi får se en Arsene Wenger som ”avgår”, men först när säsongen är över.
Personligen skulle jag dock sparkat honom, eftersom jag tror han stagnerat i sin roll och det skulle vara kul med lite nya ansikten i ledningen. Men jag skulle nog inte vara någon bra ordförande…
Noa Bachner:
- Förmodligen, tragiskt nog, frångå sin modell. Det var på något sätt en generation som aldrig vann något även om den i en normal värld var tillräckligt bra. Arsene har ju fostrar flera bra generationer, men flyttat på dem för att ge nya chansen när tiden varit rätt, en beundransvärd och hittills (dittills) framgångsrik modell. Problemet med den här generationen var att den utmanades av ett mer välrustat toppskick av Premier League än någonsin tidigare. Att vinna titlar är svårare än någonsin, och utan titlar tappar man sina bästa spelare. Arsenals modell har varit väldigt hälsosam och en förebild, men tyvärr har klimatet förändrats och spelets regler i takt med detta. Det verkar inte fungera utan tyngre investeringar längre. Då menar jag inte de värvningar man gjorde sista dagen, utan de som Tottenham, Manchester-lagen och till viss mån Liverpool gjort de senaste säsongerna. Wenger är i mitt tycke inte problemet, men han jobbar med samma modell i fel tid.
Adebayor jublar efter ett av sina två mål mot Liverpool.
Tottenham pulveriserade Liverpool med 4-0. Har media haussat Liverpool för tidigt månne?
Fredrik Montgomery:
- Liverpool målades inför säsongen upp som en av favoriterna till titeln men den inkonsekvens-sjuka som tidigare drabbat laget slog återigen till med full kraft på White Hart Lane i söndags. Det är lätt att lägga skulden på Martin Skrtel och Charlie Adam som båda fick lämna planen efter röda kort men faktum är att ”Pool” även innan utvisningarna hade stora problem med Spurs offensiv vilket Kenny Dalglish också medgav efter matchen. 0-4 är såklart gigantiska siffror men det är ingen skam att förlora borta mot Harry Redknapps lag som kommer att avancera ytterligare i tabellen, ingen tvekan om det. Om de röda skall kunna slåss med Manchester-klubbarna så är dock bottennapp likt det i söndags inte acceptabla.
Per Malmqvist:
- Först vill jag bara konstatera att Spurs ser inte alls dåliga ut i år. Ifjol blev det lite sufflé över dem, och sedan har det inte snackats så mycket om Redknapps mannar. Särskilt inte när Modric var på väg. Men kroaten är kvar och laget är förstärkt. Pressen är inte lika stor som ifjol. Dessutom fick de en mycket otacksam start mot de både Manchester-lagen som visade en hänsynslös form. Nu har de klarat av dem och kan blicka framåt.
Liverpool kan vara något upphaussade. De har en bit kvar till att bli en kraft att räkna med för ligaseger, men den långsiktiga satsningen är inte så tokig, även om både Jordan Henderson och Andy Caroll inte alls är nära att fylla sina kostymer. Det stora problemet är nog att alla Liverpool-fans behöver anpassa sig till det faktum att de behöver några år att bygga ett nytt lag. Och då kommer det vara lite upp och ner.
Noa Bachner:
- Som vanligt levde hela det engelska – och till viss mån även det svenska – mediedrevet under illusionen att Liverpool var på väg tillbaka till någon form av storhetstid under försäsongen. Det känns som ett vanligt och återkommande tema när det gäller världens genom tiderna i särklass mest ädla, anrika och betydelsefulla fotbollsförening. Som jag skrev förra veckan är det feldimensionerat och på vissa håll felinvesterat. Liverpool har en lång väg kvar, medias fantasier till trots. Jag tycker synd om delar av fansen som måste skaffa sig orimliga och vansinniga förhoppningar när media behandlar klubben på sagt sätt. Efter den här sommaren måste många trott att man var favoriter till VM 2014. Är dessutom absolut inte säker på att Dalglish är rätt man att leda projektet, vilket nog fler och fler supportrar motvilligt börjar inse själva.
Toppmötet blev en färgsprakande tillställning.
Vilka intryck tar ni med er från stormötet mellan United och Chelsea?
Fredrik Montgomery:
- Allt! Matchen var fantastisk och en enorm propagandaföreställning för Premier League. Visst sitter Torres dundermiss kvar på näthinnan, regel nummer ett när man ställs mot de regerande mästarna är att chanserna måste sitta, effektiviteten måste vara på topp annars så går det aldrig. United var lite smartare, lite vassare och efter fem spelade omgångar så känns det som att de är laget att slå i år.
Per Malmqvist:
- Vilken match! Chelsea hade inte flytet med sig, vilket United hade. Är oerhört imponerad av Manchester United hittills i år. Som fotbollsälskare var det bara att smaska i sig ögongodiset som matchen bjöd på och sedan hålla tummarna för att United får en formdipp, som Chelsea fick efter den lysande starten ifjol.
Noa Bachner:
- Förväntat offensivt inspirerat av Manchester United. Chelsea gör en bra match på många sätt och skapar egentligen tillräckligt med lägen för att ta sig tillbaka in i matchen och få till ett kryss. Men avslut från speciellt Ramires och Torres gör ju att man aldrig kommer riktigt nära. Hemmalagets anfallsspel imponerade stort i första halvlek, medan Chelsea såg allt mer mer vältrimmade ut framåt. Torres bästa insats i blått, hjärnsläppsmissen bortsett.
