Premier League-panelen: "Det är quick fixes som gäller"

Sedan vi sist hördes har två tränare fått sparken. Vi börjar med Steve Clarke. Klubben meddelade att de tog beslutet efter bara 7 segrar på 34 matcher under kalenderåret och att det inte var ok med tanke på de stora investeringar som gjorts. Hur reagerade ni när ni hörde beslutet och tycker ni att det är rimligt att han får sparken?

Anders Persson:
- Kändes inte totalt oväntat med tanke på lagets position i tabellen, de är farligt nära nedflyttningsstrecket. Sen föll han antagligen också till viss del på grund av sin förra säsong då laget antagligen överpresterade något. Marginalerna är dock små, hade laget tagit en vinst till denna säsong hade han antagligen suttit kvar då de hade haft en mer respektabel position då.
Ser man på vad Clarke har gjort med laget blir jag dock något förvånad, känns som att han borde sparat ihop något mer förtroendekapital. Anledning till att det skedde nu är antagligen att man vill hitta en ny tränare innan januarifönstret så att han i alla fall får en chans att påverka övergångarna lite grann.

Alexander Berg Mattsson:
- Vi pratar ändå om mannen som ledde laget till deras bästa Premier League-placering någonsin så klart det kom som en överraskning. Men när man väger in att klubben, med förhoppningar om att bygga vidare på den säsongen, slagit transferrekord två gånger och sitter på sin dyraste trupp någonsin så skruvas förväntningarna upp till en nivå Clarke inte kunde matcha. WBA är bara 2 poäng ifrån nedflyttning och med den formsvackan förstår jag till viss del att larmet började ringa. När det kommer till nedflyttningsstrid gäller djungelregler – survival of the fittest. WBA blev tvungna att agera.

Christopher Lindén:
- Jag ryckte på axlarna. Det är så det har blivit. Tränare som sparkas i botten- eller mittenlag har blivit vardagsmat, tyvärr. Jag vet inte om jag är rätt man att bedöma om det var rimligt att Clarke sparkades eller inte. 7 vinster av 34 möjliga är inget man firar med tårta och bubbel men det är så mycket mer som ska tas med i beräkningarna. Hur pass lång tid bör man ha på sig efter dessa investeringar för att se om det leder någonstans? Man ligger på 16:e plats i ligan och har självklart högre mål än så. Frågan är om någon ny kan komma in vid den här tidpunkten och styra upp det? Och vem? 


Luis Suarez satte spiken i kistan på Andre Villas Boas.

Efter en förnedring på White Hart Lane, där en reservbacklinje fick släppa in 5 bollar mot Liverpool meddelades det att Villas Boas och Tottenham enhälligt gått skilda vägar. Detta dagen efter att Villas Boas sagt att "I'm no quitter" och att han sa "Det vet jag inte om jag ska svara på publikt", när han fick frågan om han var nöjd med den trupp han satt på. Vad säger ni om Tottenhams beslut och hur tror ni att det här påverkar klubben nuvarande säsong?

Anders Persson:
- Om beslutet togs baserat på den enskilda matchen eller tabellpositionen så känns det något tveksamt, med tanke på att det är fem poäng upp till CL-kvalplats. Frågan är om han inte tappat förtroendet bland spelarna och att det är detta som gör att Levy kände sig tvungen att sparka honom.

Det som många lyft fram som en av svagheterna med AVB:s taktik är ju den höga backlinjen som inte funkat. Denna lär försvinna vilket gör att storförlusterna kanske blir färre. Det andra stora problemet har ju varit Soldados isolerade forwardsroll. Hur en ny tränare fixar detta blir avgörande för om det blir Champions League, Europa League eller inget alls.   

Alexander Berg Mattsson:
- Det är ingen hemlighet att jag från första dagen varit positiv till AVB i Tottenham. Jag tyckte mig också få vatten på kvarn under fjolåret där portugisen verkade ha gjutit lite mentalt stål i en annars svajig spelartrupp. AVB fick Bale att blomma och bli en världsstjärna och Spurs satte nytt poängrekord i Premier League. Med anställningen av Franco Baldini i somras och ett knippe starka nyförvärv (än en gång finansierat av en försäljning av lagets stjärna och offensiva nyckel) trodde jag att dagen då Daniel Levy insett sina egna begränsningar hade kommit. Sen började säsong 2 med AVB vid rodret. Fotbollen var knackig men resultaten var inledningsvis bra. När sedan även resultateten förvärrades och laget föll ihop som en billig campingstol – inte en, utan tre gånger – så började det blåsa orkan kring AVB. 

Jag trodde dock inte han skulle få gå ännu, med en kvartsfinal i ligacupen runt hörnet. Media rapporterade direkt efteråt om en spricka mellan AVB och Levy, något som inte direkt var en nyhet, och med tanke på vad som sagts efteråt verkar det som att truppen och AVB varit väldigt tajta (- Adebayor/Ekotto) och kanske kände Levy att enda sättet att verkligen röra om i en lite för bekväm och mallig gryta var genom att sparka dess ledare. På kort sikt kommer vi väl få se en positiv reaktion, som oftast vid tränarbyte, men på lång sikt skadar det klubben. ”Projektet” har inte längre någon trovärdighet när mannen som handplockades för att leda det 16 ligamatcher på sig att integrera 7 nyförvärv och ersätta lagets offensiva nyckel. 

Christopher Lindén:
- Det var egentligen bara en tidsfråga. Villas Boas verkar ha en förmåga att "tappa omklädningsrummen" som det så fint heter. Om det är på grund av honom själv, spelarna eller en kombination är svårt att spekulera i. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om beslutet. Visst är det hans andra säsong, men samtidigt så måste man vara villiga att ta kortsiktiga smällar för att uppnå långsiktiga mål. Jag tror dock att Mr. Levy hade svårt att stå emot den enorma press från supportrarna som fanns gällande portugisens avgång. Det är det här klimatet vi har idag. Lyckas du inte med allt på en gång så ryker du, mer eller mindre. Jag tror inte att det gynnar Spurs på något sätt. Det kommer att komma in en ny tränare runt årsskiftet (kanske tidigare med lite tur) och denne ska då sätta sin prägel på laget på fem månader. Slump att Capello var på plats i söndags? 


En pressad man under de sista veckorna i Tottenham.

Från båda supporterlägren hörs delade röster, men många säger likt Marcus Lindén på West Bromwichredaktionen att det här är den moderna fotbollens baksida, där beslut hastas fram och allt ska klassas som kris. Vilken roll tror ni media spelar i dagens moderna fotboll? Det var ju uppenbart att Villas Boas kände sig väldigt pressad av att bli kritiserad.

Anders Persson:
- Media spelar en stor roll. De kan få en tränare sparkad om de vill det (se bara på engelska landslagstränare...). AVB hade nog inte till fullo förstått vikten av att få med sig media även efter den initiala smekmånaden. När man dessutom kritiserar de egna fansen så ger man media extra ammunition i onödan, oavsett om kritiken är rätt eller fel.

Alexander Berg Mattsson:
- Media spelar en för stor roll i dagens fotboll, framför allt i England. Deras s.k. drev är ju ökända här i Sverige sedan Svennis jagades bort från det engelska landslaget. Det media gör är att bilda opinioner och på sätt skapa en atmosfär kring klubbar som är giftig, och eftersom ”skandaler” säljer mer än harmoni så förstår ni vad för känslor dem vill trumma upp. 

Christopher Lindén:
- Marcus har så rätt så. I just England har media alltid punktmarkerat spelare, tränare och massörer, det är inget nytt. Visst har pressen varit hård mot Villas Boas, men det kan väl inte vara något nytt för honom? Det ingår liksom i arbetsbeskrivningen, främst för utländska tränare. 



300 miljoner kostade Erik Lamela och många trodde han var perfekt i Tottenham som s.k inverted winger.
 
Gemensamt för båda lagen är att de båda tog in många nya spelare med hög profil och som bar med sig höga förväntningar. Även om man kan förstå tanken att ägarna trycker på panikknappen och försöker få in nytt blod, så är det ju ytterst problematiskt när tränaren i fråga plockat in ett gäng spelare som passar just hans system. I Tottenhams fall innebär det att, exempelvis, det vore jäkligt dumt att investera i en ny tränare som spelar strikt 4-4-2. Vilka tränare tror ni skulle kunna kliva in i dessa klubbar och ge nytt blod?

Anders Persson:
- Just nu kan jag inte komma på någon engelsk tränare som riktigt skulle kunna passa Tottenham och som samtidigt är möjlig att värva. Man kan ju undra om det var en slump att Zola lämnade Watford i samband med AVB:s sparkning? Nu hade Zola en lång sträcka matcher utan vinst i Watford som kan vara en förklaring men känslan är ändå att vi kanske få ser italienaren på en tränarbänk i London. Om det inte blir Zola så är känslan att det blir någon annan italiensk eller spansk tränare.
 
Steve Clark gjorde ett riktigt bra jobb i WBA och jag tycker det är svårt att se någon tränare som skulle kunna komma in och göra ett bättre jobb och som samtidigt är beredd att träna ett mittenlag som WBA får ses som. Skulle vara kul att se vad Holloway skulle kunna göra, men tyvärr tror jag det blir en klassisk engelsk tränare som McLeish som kommer in. 

Alexander Berg Mattsson:
- Dömer jag av vad jag läst gällande WBA så är ägaren ovillig att betala kompensation, vilket givetvis tunnar ut listan med eventuella namn. Med tanke på lagets tabelläge är nog en beprövad manager med Premier League-erfarenhet ett måste. Det är inte läge att ta in en ung, spännande manager och chansa. Kanske någon som är bekant med klubben och var en del av Hodgsons framgångsrika stab, Michael Appleton? Han har dock inte haft den mest lyckade av karriärer som manager. Roberto Di Matteo har ju en CL-buckla på sitt CV sedan han fick kicken av WBA 2011, kanske kan han kliva in på nytt och styra upp skutan? 

I Tottenham hoppas nog Levy på att hans gunstling, Tim Sherwood, ska lyckas så bra som ”interim”-lösning så att den blir permanent. Samtidigt tror jag Levy lockas av att sätta ett namn på posten. För att visa ambition och så vidare. Vore befängt om Spurs inte tog in en ”kontinental manager” med tanke på truppens utformning i dagsläget. Frank de Boer kanske kan lockas från Ajax? Capello skulle utan tvekan få laget att vakna men representerar fel typ av fotboll och sitter på lukrativt kontrakt samt VM-år med Ryssland. Guus Hiddink kanske kan övertalas att hoppa in säsongen ut? En annan lösning vore någon stöpt i AVB-modell: ung, ”kontintental” – men utan den personlighet som portugisen hade.  

Christopher Lindén:
- Ja, jisses... Det var stående ovationer från alla håll och kanter när Spurs värvade för runt miljarden i somras. Fyra månader senare står man här med brallorna nere. Det som är bra i teorin är inte alltid lika bra i praktiken. Jag tror faktiskt inte att det var en slump att Capello var på plats på White Hart Lane i söndags. Italienaren lär presenteras som ny tränare inom 2-3 veckor. 
När det gäller West Brom är det betydligt svårare. Vad finns det för lediga tränare som känner suget efter den typen av klubb? Villas Boas?! Nej, knappast. Jag vågar mig faktiskt inte på en gissning i det här fallet. 



Sir Alex fick många år vid rodret i Manchester United innan han vann sin första ligatitel. Sådant tålamod finns inte inom dagens fotboll.

Långsiktighet är ofta nyckel till framgång. Titta bara på Manchester United och Arsenal som den här säsongen ser ut att dra nytta av att ha haft sin tränare längre än alla andra klubbar i Premier League. Villas Boas var den åttonde tränaren som fick lämna en klubb på nio dagar i december. Förra säsongen fick 63 sparken och mer än hälften av alla i The Championship. Hittills har fem, vart fjärde, lag sparkat sin tränare och det går ivriga rykten om att Moyes, Hughton och Mackay också skulle sitta löst. Vad är det med tålamodet i England? 

Anders Persson:
- Långsiktighet är bra så länge man inte är långsiktig bara för att vara långsiktig. Visar det sig att tränaren är helt fel så måste man kunna byta ut den. Viktigare är att det finns en långsiktighet i klubbens filosofi och att man anpassar tränarval efter detta. Problemet är att man ofta inte har denna sortens långsiktighet utan att denna förändras hela tiden med nya tränare.
 
Om jag får ta mitt Swansea som exempel så har vi haft väldigt många tränare de senaste åren, men tack vare klubbens uttalade strategi så har man kunnat plocka in en ny tränare enklare och ändå fått kontinuitet i klubben vilket gjort att klubben hela tiden kunnat utvecklas.
 
Sen påverkas all fotboll av att ekonomin spelare en allt större roll och att klubbarna i princip är företag. Ser vi på andra företag så är det ju få som har ett långt tålamod när det inte går så bra för företaget, och detta börjar avspegla sig allt mer på fotbollen. Missat europaspel för toppklubbarna eller nedflyttning för de andra klubbarna är total katastrof, och börjar laget spela knackligt så tar man alla chanser att göra något för att rädda laget (även om man kan diskutera hur stor effekt ett tränarbyte får mitt i säsongen).

Alexander Berg Mattsson:
- Premier League är den mest kommersiella av ligor, och omsättningen på pengar, spelare och manager hör kaoset till. Sen ska man inte underskatta den brittiska tabloidpressens förmåga att infiltrera klubbledningars beslutstagande. Hör man att ens klubb är i kris tillräckligt många gånger kanske man börjar tro på det till slut? Det ska gå snabbt och resultateten ska komma ögonblickligen. Jag själv tycker det är en fars utan dess like. 

Christopher Lindén:
- Som jag varit inne på tidigare så är pressen och kraven i England i en klass för sig. Tålamod existerar inte i många av klubbarna. Det är "quick fixes" som gäller helt enkelt. Så har det varit ett bra tag nu och så kommer det förmodligen också att vara ett antal år framöver. Klubbägare och investerare vill ha resultat och får man inte det så byter man ut tränaren illa kvickt. Det var bättre förr...