England
2011-12-02 15:00
Premier League-panelen: Speed och Champions League på tapeten
Denna vecka diskuterar panelen Gary Speeds tragiska öde, vilket ansvar fotbollsförbunden har och veckans kniviga situation i Champions League för de engelska klubbarna.
Henrik Örtenvik
10 kommentarer
Det går inte att undvika att prata om Gary Speed. Hur kommer ni att minnas honom?
Fredrik Montgomery:
- Personligen så har hans insatser rent spelmässigt gått mig en smula förbi men han verkar ha varit en mycket omtyckt person såväl vid sidan om som på planen. Det faktum att han hunnit bli en stor hjälte i så pass många klubbar tyder på en spelstil och en person som verkligen älskades av fansen.
Noa Bachner:
- Som nummer elva i Newcastle United. Lojal, en ledare, duktig passningsspelare, suverän huvudspelare och ett hjärta som få. Gary Speed är bland de mest inflytelserika spelarna jag har sett beträda St. James’ Park. En ikon, hjälte och oerhört sympatisk fotbollsspelare. Minnet som står ut är när han stormade fram och språngnickade in 1-1 mot Dinamo Kiev i Champions League 2002. Ett livsviktigt mål och ett äkta Gary Speed-mål.
Per Malmqvist:
- För mig var han drömvärvningen. Frälsaren som kom till Everton vid fel tidpunkt och som insåg detta och – rätteligen – flyttade vidare till Newcastle. Speed var Everton-supporter sedan barnsben och en spelare som kombinerade hårt arbete med klass. I flera år hade jag – och säkert flera med mig – hoppats på hans signatur, och till slut skrev han på. Tyvärr kom han till ett Everton utan stabilitet och i sönderfall. Med all rätt drog han sedan vidare och förgyllde livet för Newcastle istället.
Erik Niva skrev en krönika där han diskuterade en så kallad "Werthereffekt", att om en tar livet av sig så blir det lättare för en annan att göra samma sak. Vad bör fotbollsvärlden göra för att lyfta detta tabubelagda ämne?
Fredrik Montgomery:
- Idrottsrörelsen har en tendens att se sig själv som oantastlig och delvis felfri, något som exempelvis de första reaktionerna på ”Sjöberg-gate” när de sexuella trakASSErier han utsatts för av sin tränade av vissa sågs som en isolerad företeelse, visade. Efter hand, när bilden av ett utbrett problem växer fram så kavlar man upp ärmarna och gräver i skiten och förhoppningsvis sker detsamma med problemet psykisk ohälsa. Fallet Robert Enke satte ju en första spotlight på problemet och när nu flera andra träder fram i svallvågorna av Speeds bortgång och berättar om sina problem så lär idrottsrörelsens höjdare knappast kunna ”strutsa” i frågan.
Noa Bachner:
- Se sanningen i vitögat och erkänna problemen. Det går inte att ha Blatterinställningen till alla problem som rör fotbollen – varken på elitnivå eller någon annan nivå. Nu ska inte Robert Enke och Gary Speeds öden ses som indikationer på en allvarlig och lavinartad trend där fotbollsspelare drabbas av allvarliga och livshotande depressioner, men att se efter spelare vars karriärer går mot sitt slut är naturligtvis en agenda för alla fotbollsförbund. I Speeds fall verkar ju ingen ha upptäckt något, då är det näst intill omöjligt att förebygga, vad än anledningen må ha varit.
Per Malmqvist:
- Självmord har ju en tendens att ”smitta”. Det finns det ju flera exempel på. Den unge Werthers lidande var ju sådant som vi idag kanske inte ser som särskilt allvarligt, men tiden präglade honom. Tror fotbollsspelarna kommer att präglas alltmer av branscher som film och musik, där det ju de facto sker en hel del självmord med jämna mellanrum. Den oftast totalt skeva självbilden, pengarna, den mentala pressen och att allt handlar om fotboll, skiljer dagens fotbollsproffs mot deras föregångare. Och det i sig leder till fler depressioner. Fotbollsvärlden behöver nog se över hur perspektiven kan breddas. På alla nivåer, inte minst hos ungdomarna. Det är inte rimligt att fostra fotbollsspelare redan i de tidiga tonåren. Man måste i första hand fostra människor. På högre nivå spelar pengarna en stor roll. De stora pengarna ökar pressen, fast det – trots allt – bara handlar om sport.
Övergången till fotbollsfrågor känns konstig, men vi släpper Speed och diskuterar Blackburn Rovers som belönade Steve Kean med löneförhöjning efter 7 poäng på 13 matcher. Vad sänder det för signaler, egentligen?
Fredrik Montgomery:
- Katastrofala signaler såklart. Mot bakgrund av hur impopulär Kean är bland fansen så är ju detta ren och skär galenskap och en riktig provokation mot fansen. Om inte klubbledningen gör något snarast så kan det bli en tung vår i Lancashire och ett första steg kan ju vara att byta ut den illa omtyckte Kean.
Noa Bachner:
- Att man gör sitt bästa för att framstå som Europas minst ambitiösa, mest kaotiska och sorgliga förening. Steve Keans intervjuer säger en del om den verklighetsuppfattning som omger Blackburn Rovers just nu. Efter 1-1 borta mot Fulham svarade Kean att ”nu är jag säker på att vi kommer sluta på den övre halvan”. Efter den senaste förlusten hette det att ”nedflyttning inte är någonting att oroa sig över, det lovar jag fansen”. Samtidigt ser Ewood Park ett lag utan organisation, kreativitet eller självförtroende förlora mot precis alla lag. En seger på hela säsongen, nytt kontrakt. Ingen supporter förtjänar att utstå det.
Per Malmqvist:
- Att Blackburn inte tror det bli bättre om de byter manager. Trodde själv Kean skulle vara historia vid det här laget. Men det verkar som om han inte tappat förtroendet hos spelartruppen och han biter sig fast, så något rätt måste han ju göra.
Förra veckan så satte sig samtliga engelska lag i en svår sits inför nästa veckas slutomgång av CL-gruppspelet. Om vi börjar med att diskutera Chelsea: är det kanske så att laget är lite på dekis?
Fredrik Montgomery:
- Det ser inte bra ut för de blå och Villas-Boas blir mer och mer ifrågasatt på Stamford Bridge. Hösten har inte varit bra med många tunga förluster, John Terrys rasistskandal och Didier Drogbas ovilja att skriva på nytt kontrakt. Tisdagens avgörande Champions League-möte med Valencia kan öppna falluckan för portugisen om resultatet gör att Chelsea missar topp-två.
Noa Bachner:
- Man har i Chelsea en stomme spelare som har varit med att etablera en vinnarkultur i en klubb vars historia inte riktigt erbjöd någon sådan. John Terry, Frank Lampard och Didier Drogba har varit ledstjärnorna sedan Roman Abramovich köpte klubben. De har varit oerhört framgångsrika i att skapa och bibehålla en vinnarkultur och nu ska den nya generationen Chelseaspelare upprätthålla traditionen. Men när Ramires, Mata, Torres, Luiz och Meireles tittar efter sina ledare, då ser man idag en skara spelare som signalerar att ”allt kommer nog lösa sig”. Det är intrycket jag får. Där ligger även Villas Boas uppgift lite grann. Han måste lyckas etablera en stomme i laget som har lite mer vilja och hunger. Sedan ska inte för stora växlar dras. Chelseas spelarmaterial är på många sätt suveränt, jag tror att det är en tidsfråga innan det hela klaffar igen.
Per Malmqvist:
- Kärnan i truppen är ju densamma sedan storhetstiden, och det är där problemet sitter. De som sticker ut idag är ju spelare som Juan Mata och Daniel Sturridge och de tillhör den nya generationen i Chelsea. Förr eller senare måste Chelsea inse att det är dags för ett rejält generationsskifte, vilket säkert kan försämra laget i ett par år, men istället slipper de dö sotdöden. Det funkar inte med att sparka managers hela tiden.
Båda Manchesterlagen är också i knipa. Tror ni att Mancin & Fergie reder ut stormen och får fortsätta slåss på flera fronter även till våren?
Fredrik Montgomery:
- United har en tuff utmaning borta mot Basel men Fergie & co gillar den här typen av matcher, det är då man är som bäst och jag tror att de röda kommer att besegra schweizarna relativt enkelt. För City krävs mer än ”bara” vinst mot Bayern München och tyvärr så begravdes nog drömmarna om en Champions League-final i vår någonstans i gräset på San Paolo-stadion i Neapel förra veckan.
Noa Bachner:
- I Citys fall ser det ju ut som att Champions League-äventyret tar slut nu, men lagets fokus är Premier League vilket kommer att gynnas avsevärt. I Manchester Uniteds fall är Basel inte en övermäktig uppgift, medan man i ligaspelet behöver hitta tillbaka till entusiasmen från säsongsinledningen. Avsaknaden av en passningsmotor är ganska tydlig för de flesta som ser lagets matcher. Jag förväntar mig att världens genom tiderna bäste tränare adresserar problemet i sinom tid.
Per Malmqvist:
- Ett slutspel utan Alex Ferguson… Märklig tanke, men inte orealistisk. Tror ändå att de klarar sig, men säker är jag inte. Mancinis pojkar får nu visa sitt värde. Det är i sådana här situationer världsstjärnorna måste kliva fram. Hoppas att de klarar det. Det vore kul med Manchester City i slutspelet.
Till sist: vilka intryck bär ni med er från toppmötet mellan City och Liverpool?
Fredrik Montgomery:
- Liverpool är en mardröm att möta för storlagen i år och man kunde mycket väl ha snott alla tre poängen från City, lagets problem är dock att man är oförmögen att föra matcher mot de sämre lagen vilket kommer att kosta för mycket i slutändan.
Noa Bachner:
- Att Liverpools presspel fungerar utmärkt mot de bästa lagen i ligan. Man skakar sina motståndare med att storma framåt. Jag noterar även att man återigen visar sig ganska beroende av Luis Suarez i anfallsspelet. Uruguayanen är den enda med en trollstav i planens sista tredjedel, och även om Charlie Adam blivit något jämnare så är det ett hyfsat odynamiskt mittfält Suarez har bakom sig. Manchester City? Tar matchen till Liverpool och ser mogna ut, Kompany hade en del svårigheter bakåt men bidrar ändå med ett ledarskap och lugn som ett mästarlag måste innehålla. Utvisningen på Balotelli är som bekant på just Balotelli för att det är han. Skrtel faller i sann Liverpoolanda och tyvärr faller även domaren, för att citera Bo Hansson. Det var nog inte sista gången vi såg en spelare från Merseysides röda halva söka till scenskolan denna säsong.
Per Malmqvist:
- Att Citys ledning inte alls är omöjlig att ta in.
Fredrik Montgomery:
- Personligen så har hans insatser rent spelmässigt gått mig en smula förbi men han verkar ha varit en mycket omtyckt person såväl vid sidan om som på planen. Det faktum att han hunnit bli en stor hjälte i så pass många klubbar tyder på en spelstil och en person som verkligen älskades av fansen.
Noa Bachner:
- Som nummer elva i Newcastle United. Lojal, en ledare, duktig passningsspelare, suverän huvudspelare och ett hjärta som få. Gary Speed är bland de mest inflytelserika spelarna jag har sett beträda St. James’ Park. En ikon, hjälte och oerhört sympatisk fotbollsspelare. Minnet som står ut är när han stormade fram och språngnickade in 1-1 mot Dinamo Kiev i Champions League 2002. Ett livsviktigt mål och ett äkta Gary Speed-mål.
Per Malmqvist:
- För mig var han drömvärvningen. Frälsaren som kom till Everton vid fel tidpunkt och som insåg detta och – rätteligen – flyttade vidare till Newcastle. Speed var Everton-supporter sedan barnsben och en spelare som kombinerade hårt arbete med klass. I flera år hade jag – och säkert flera med mig – hoppats på hans signatur, och till slut skrev han på. Tyvärr kom han till ett Everton utan stabilitet och i sönderfall. Med all rätt drog han sedan vidare och förgyllde livet för Newcastle istället.
Erik Niva skrev en krönika där han diskuterade en så kallad "Werthereffekt", att om en tar livet av sig så blir det lättare för en annan att göra samma sak. Vad bör fotbollsvärlden göra för att lyfta detta tabubelagda ämne?
Fredrik Montgomery:
- Idrottsrörelsen har en tendens att se sig själv som oantastlig och delvis felfri, något som exempelvis de första reaktionerna på ”Sjöberg-gate” när de sexuella trakASSErier han utsatts för av sin tränade av vissa sågs som en isolerad företeelse, visade. Efter hand, när bilden av ett utbrett problem växer fram så kavlar man upp ärmarna och gräver i skiten och förhoppningsvis sker detsamma med problemet psykisk ohälsa. Fallet Robert Enke satte ju en första spotlight på problemet och när nu flera andra träder fram i svallvågorna av Speeds bortgång och berättar om sina problem så lär idrottsrörelsens höjdare knappast kunna ”strutsa” i frågan.
Noa Bachner:
- Se sanningen i vitögat och erkänna problemen. Det går inte att ha Blatterinställningen till alla problem som rör fotbollen – varken på elitnivå eller någon annan nivå. Nu ska inte Robert Enke och Gary Speeds öden ses som indikationer på en allvarlig och lavinartad trend där fotbollsspelare drabbas av allvarliga och livshotande depressioner, men att se efter spelare vars karriärer går mot sitt slut är naturligtvis en agenda för alla fotbollsförbund. I Speeds fall verkar ju ingen ha upptäckt något, då är det näst intill omöjligt att förebygga, vad än anledningen må ha varit.
Per Malmqvist:
- Självmord har ju en tendens att ”smitta”. Det finns det ju flera exempel på. Den unge Werthers lidande var ju sådant som vi idag kanske inte ser som särskilt allvarligt, men tiden präglade honom. Tror fotbollsspelarna kommer att präglas alltmer av branscher som film och musik, där det ju de facto sker en hel del självmord med jämna mellanrum. Den oftast totalt skeva självbilden, pengarna, den mentala pressen och att allt handlar om fotboll, skiljer dagens fotbollsproffs mot deras föregångare. Och det i sig leder till fler depressioner. Fotbollsvärlden behöver nog se över hur perspektiven kan breddas. På alla nivåer, inte minst hos ungdomarna. Det är inte rimligt att fostra fotbollsspelare redan i de tidiga tonåren. Man måste i första hand fostra människor. På högre nivå spelar pengarna en stor roll. De stora pengarna ökar pressen, fast det – trots allt – bara handlar om sport.
Övergången till fotbollsfrågor känns konstig, men vi släpper Speed och diskuterar Blackburn Rovers som belönade Steve Kean med löneförhöjning efter 7 poäng på 13 matcher. Vad sänder det för signaler, egentligen?
Fredrik Montgomery:
- Katastrofala signaler såklart. Mot bakgrund av hur impopulär Kean är bland fansen så är ju detta ren och skär galenskap och en riktig provokation mot fansen. Om inte klubbledningen gör något snarast så kan det bli en tung vår i Lancashire och ett första steg kan ju vara att byta ut den illa omtyckte Kean.
Noa Bachner:
- Att man gör sitt bästa för att framstå som Europas minst ambitiösa, mest kaotiska och sorgliga förening. Steve Keans intervjuer säger en del om den verklighetsuppfattning som omger Blackburn Rovers just nu. Efter 1-1 borta mot Fulham svarade Kean att ”nu är jag säker på att vi kommer sluta på den övre halvan”. Efter den senaste förlusten hette det att ”nedflyttning inte är någonting att oroa sig över, det lovar jag fansen”. Samtidigt ser Ewood Park ett lag utan organisation, kreativitet eller självförtroende förlora mot precis alla lag. En seger på hela säsongen, nytt kontrakt. Ingen supporter förtjänar att utstå det.
Per Malmqvist:
- Att Blackburn inte tror det bli bättre om de byter manager. Trodde själv Kean skulle vara historia vid det här laget. Men det verkar som om han inte tappat förtroendet hos spelartruppen och han biter sig fast, så något rätt måste han ju göra.
Förra veckan så satte sig samtliga engelska lag i en svår sits inför nästa veckas slutomgång av CL-gruppspelet. Om vi börjar med att diskutera Chelsea: är det kanske så att laget är lite på dekis?
Fredrik Montgomery:
- Det ser inte bra ut för de blå och Villas-Boas blir mer och mer ifrågasatt på Stamford Bridge. Hösten har inte varit bra med många tunga förluster, John Terrys rasistskandal och Didier Drogbas ovilja att skriva på nytt kontrakt. Tisdagens avgörande Champions League-möte med Valencia kan öppna falluckan för portugisen om resultatet gör att Chelsea missar topp-två.
Noa Bachner:
- Man har i Chelsea en stomme spelare som har varit med att etablera en vinnarkultur i en klubb vars historia inte riktigt erbjöd någon sådan. John Terry, Frank Lampard och Didier Drogba har varit ledstjärnorna sedan Roman Abramovich köpte klubben. De har varit oerhört framgångsrika i att skapa och bibehålla en vinnarkultur och nu ska den nya generationen Chelseaspelare upprätthålla traditionen. Men när Ramires, Mata, Torres, Luiz och Meireles tittar efter sina ledare, då ser man idag en skara spelare som signalerar att ”allt kommer nog lösa sig”. Det är intrycket jag får. Där ligger även Villas Boas uppgift lite grann. Han måste lyckas etablera en stomme i laget som har lite mer vilja och hunger. Sedan ska inte för stora växlar dras. Chelseas spelarmaterial är på många sätt suveränt, jag tror att det är en tidsfråga innan det hela klaffar igen.
Per Malmqvist:
- Kärnan i truppen är ju densamma sedan storhetstiden, och det är där problemet sitter. De som sticker ut idag är ju spelare som Juan Mata och Daniel Sturridge och de tillhör den nya generationen i Chelsea. Förr eller senare måste Chelsea inse att det är dags för ett rejält generationsskifte, vilket säkert kan försämra laget i ett par år, men istället slipper de dö sotdöden. Det funkar inte med att sparka managers hela tiden.
Båda Manchesterlagen är också i knipa. Tror ni att Mancin & Fergie reder ut stormen och får fortsätta slåss på flera fronter även till våren?
Fredrik Montgomery:
- United har en tuff utmaning borta mot Basel men Fergie & co gillar den här typen av matcher, det är då man är som bäst och jag tror att de röda kommer att besegra schweizarna relativt enkelt. För City krävs mer än ”bara” vinst mot Bayern München och tyvärr så begravdes nog drömmarna om en Champions League-final i vår någonstans i gräset på San Paolo-stadion i Neapel förra veckan.
Noa Bachner:
- I Citys fall ser det ju ut som att Champions League-äventyret tar slut nu, men lagets fokus är Premier League vilket kommer att gynnas avsevärt. I Manchester Uniteds fall är Basel inte en övermäktig uppgift, medan man i ligaspelet behöver hitta tillbaka till entusiasmen från säsongsinledningen. Avsaknaden av en passningsmotor är ganska tydlig för de flesta som ser lagets matcher. Jag förväntar mig att världens genom tiderna bäste tränare adresserar problemet i sinom tid.
Per Malmqvist:
- Ett slutspel utan Alex Ferguson… Märklig tanke, men inte orealistisk. Tror ändå att de klarar sig, men säker är jag inte. Mancinis pojkar får nu visa sitt värde. Det är i sådana här situationer världsstjärnorna måste kliva fram. Hoppas att de klarar det. Det vore kul med Manchester City i slutspelet.
Till sist: vilka intryck bär ni med er från toppmötet mellan City och Liverpool?
Fredrik Montgomery:
- Liverpool är en mardröm att möta för storlagen i år och man kunde mycket väl ha snott alla tre poängen från City, lagets problem är dock att man är oförmögen att föra matcher mot de sämre lagen vilket kommer att kosta för mycket i slutändan.
Noa Bachner:
- Att Liverpools presspel fungerar utmärkt mot de bästa lagen i ligan. Man skakar sina motståndare med att storma framåt. Jag noterar även att man återigen visar sig ganska beroende av Luis Suarez i anfallsspelet. Uruguayanen är den enda med en trollstav i planens sista tredjedel, och även om Charlie Adam blivit något jämnare så är det ett hyfsat odynamiskt mittfält Suarez har bakom sig. Manchester City? Tar matchen till Liverpool och ser mogna ut, Kompany hade en del svårigheter bakåt men bidrar ändå med ett ledarskap och lugn som ett mästarlag måste innehålla. Utvisningen på Balotelli är som bekant på just Balotelli för att det är han. Skrtel faller i sann Liverpoolanda och tyvärr faller även domaren, för att citera Bo Hansson. Det var nog inte sista gången vi såg en spelare från Merseysides röda halva söka till scenskolan denna säsong.
Per Malmqvist:
- Att Citys ledning inte alls är omöjlig att ta in.
