Tottenham kan vara ett otroligt förutsägbart lag. Med Thomas Frank väljer man att spela oerhört passivt. Man gör mål på nån hörna, men somnar till på ett inlägg för ett mål i baken. Vi har sett det förut. Frank hade chansen på att bygga vidare på den lilla framgång man upplevde mot Borussia Dortmund. Franks svar var att bygga om allt i laget för att inte alls kunna bygga vidare på nåt. Nytt spelsystem, helt andra spelmönster och två nya spelare i hjärtat av planen.
Spurs spelar inte som ett lag
Tottenham rullade runt bollen sakta, sakta. Burnley låg närmare i rygg, men hotade i ärlighetens namn inte särskilt mycket. Spurs hade några frisparkar, man hade Wilson Odobert som åtminstone tog avslut och man hade några hörnor. Det gav ledning för Spurs när Micky van de Ven skyfflade in bollen efter just en hörna. Men i ledning lyckades Spurs gå bort sig helt efter ett långt och högt inlägg, så Burnley kvitterade innan halvtidsvilan.
I den andra halvleken kom Spurs ut med en mer offensiv tanke. Men som vanligt för Spurs är det svårt att hålla fast vid en tanke. Så man slutade hota. Man sänkte tempot när ingen längre trodde att det var möjligt. Det här är Franks Spurs. Om det hade varit Josė Mourinhos Spurs så hade tränaren åtminstone gjort det för att bli hatad av dom egna supportrarna och kanske i bästa fall svetsa samman laget. Vad Frank vill med detta är omöjligt att förstå. Burnley kunde göra 2-1 och gick mot tre poäng innan Cristian Romero kraftfullt nickade in kvitteringen i slutskedet.
West Ham närmar sig
Tottenham kan bli indraget i nedflyttningsstriden. Spurs kom till spel medvetna om att West Ham besegrat Sunderland. Nu väntar ett oerhört tufft spelschema.
Mål: 0-1 Van de Ven (38), 1-1 Tuanzebe (45+1), 2-1 Foster (76), 2-2 Romero (90)
Bäst i Spurs:
+++ Spence
++ Romero (anfallare)
+van de Ven (anfallare)
Spurs lag:
Vicario
Danso (Gray 76) Romero (Dragusin (95) van de Ven
Porro (Udogie 46) Gallagher (Scarlett 86) Bissouma (Tel 76) Spence
Odobert Simons
Solanke
