Matchen i sig blev kanske inte riktigt som vi hade förväntat oss på förhand.
Första halvlek innebar däremot total Blåsvart dominans, och laget skapade chanser nog för att gå till pausvilan med 4–0 snarare än ”bara” 2–0.
Efter de inledande tio minuterna hade Sirius redan producerat tre riktigt fina målchanser för att ta ledningen. Den som stack ut mest var Robbie Ures avslut, som räddades snyggt av IFK Värnamos målvakt Hugo Keto.
Mål skulle det dock till slut bli efter ett fint förarbete av både Leo Walta och Marcus Lindberg. Den sistnämnde skickade in bollen mot Robbie Ure, men träffen tog istället på en olycklig Erik Freij i Värnamo och gick in i mål. Efter ledningsmålet fortsatte den Blåsvarta dominansen, och publiken på läktarna satt nästan bara och väntade på nästa mål.
Och 2–0 kom också. Neo Jönsson, som ersatte en för dagen skadad Joakim Persson, fick i sin startdebut göra sitt första mål i den Blåsvarta tröjan. Efter ett snyggt väggspel med Marcus Lindberg placerade Jönsson in utökningen med sin vänsterfot.
I andra halvlek blev det onödigt spännande när Värnamo inte bara tilläts reducera, utan även fick ett bra läge att kvittera. David Celic svarade dock för en mycket fin räddning. I stället skulle Tobias Anker till slut punktera matchen efter en hörna, serverad av Dennis Widgren – ett värdigt avslut på hans tid i Sirius.
Matchen slutar alltså 3–1 i Sirius favör, vilket innebär att laget landar på en niondeplats i tabellen med 39 inspelade poäng.
Som jag har varit inne på tidigare gör Sirius återigen en fantastisk höst. 25 poäng på de 12 sista matcherna – och 13 av 15 möjliga på de fem avslutande – är siffror som talar för sig själva. Med facit i hand behöver man dock hitta jämnheten i sina prestationer över en hel säsong.
Inför nästa år ser förutsättningarna redan betydligt bättre ut än inför årets säsong, då nästan hela backlinjen, målvakten och flera nyckelspelare försvann i januari.
Som det ser ut just nu är backlinjen intakt inför 2026, dessutom förstärkt med en råtalang i Ben Magnusson.
Mittfältet med Lindberg och Heier ser även det stabilt ut, med undantag för Leo Walta som lär lämna i vinter. Där har man dock troligen redan täckt upp genom sommarens nyförvärv Matthias Nartey. Det blir intressant att se om klubben väljer att komplettera med ytterligare en värvning på den positionen. Lägg därtill att Victor Svensson tar nya steg i sin utveckling, samt att Adam Wikman lär vara revanschsugen efter ett tufft år.
Framåt i banan ser det också ljust ut. Jag tror personligen att Robbie Ure blir kvar minst en säsong till – det krävs ett rejält monsterbud för att Sirius ska släppa honom i januari. Detsamma gäller Joakim Persson. Isak Bjerkebo har efter en svagare vår verkligen steppat upp och visat att han håller hög allsvensk klass när han har en bra dag. Bakom den trion finns dessutom hungriga, unga spelare som Neo Jönsson, Finlay Neat och dessutom Noel Milleskog, som likt Wikman vill ta revansch på sig själv efter en tung säsong.
Med en ung, hungrig trupp och ett tydligt ledarskap i backlinjen finns alla möjligheter att bygga vidare.
Sirius har haft sina toppar och dalar genom åren, men när jag blickar fram mot 2026 gör jag det med en känsla av stabilitet och framtidstro. Om klubben lyckas hitta jämnheten över en hel säsong – då kan Studenternas mycket väl bli scenen för något större nästa år.
