Vinterkylan har tagit ett fast grepp om huvudstaden under den senaste veckan och den tidiga onsdagseftermiddagen är inget undantag. Temperaturen visar minus när vi kliver in på á la Lo på Birger Jarlsgatan, ett gemytligt litet café som fått en del spotlights på sig senaste tiden. Det är dagens huvudperson som föreslagit intervjuplatsen.
– Jag har varit här en gång tidigare och det är ett populärt ställe, konstaterar han och ser ut över den för stunden välfyllda lokalen.
Med varm dryck beställd och serverad är vi redo för en längre intervjusittning, där Rasmus generöst givit en timme att jobba med - något som känns görbart, även om det finns många saker att diskutera. Vi inleder samtalet med nutid. Finländarens femte och sista säsong i Djurgården går mot sitt slut. Sista matchen spelade han mot Öster för drygt två veckor sedan och sista träningen med laget skedde dagen efter vår intervjusittning. Trots en femteplats och en tyngre vår i Allsvenskan för laget minns Rasmus tillbaka på vintern då känslan var att det kunde bära riktigt långt.
– Vi hade ett nytt tränarteam, med ny chefstränare i “Honsu” (Honkavaara) och “Kitten” (Mattiasson) som assisterande, även om Hugo (Berggren) och Agon (Mehmeti) var kvar. Jag tycker att de första veckorna var jäkligt häftiga. Det var bra tankar vi försökte implementera och jag såg väldigt positivt på säsongen som skulle kicka igång.
Därefter följde ett cupspel som inte Djurgården presterade i med endast fyra poäng i gruppspelet efter seger mot Sandviken, kryss mot Oddevold och förlust i den avgörande gruppfinalen mot IFK Göteborg. Matcher där Rasmus menar att det syntes att laget inte hunnit lika långt i processen med ny filosofi och kortare försäsong än övriga lag. Tätt efter cupspelet följde åttondelsfinalerna i Conference League mot Pafos, där laget visade en helt annan sida - inte minst på hemmaplan.
– Borta fick vi ett bra resultat, då Malkolm (Nilsson Säfqvist) storspelade. Hemmamatchen var vi riktigt bra i och då visade vi att vi var redo för Allsvenskan och hemmapremiär mot Malmö. Den matchen ska vi ha tre poäng i, vi spelade väldigt bra. Trots förlusten kunde vi bygga vidare på något inför Sirius borta och den egna formen kändes jättebra.
Djurgården pulveriserade Pafos på hemmaplan i en match som blev en tidig värdemätare på säsongen.
Men väl i Uppsala var oturen framme igen. Att missa delar av säsongen har dessvärre skett både en och två gånger och efter ett olyckligt benbrott i seriepremiären 2024 mot Blåvitt, var det dags för ny skada som skulle sätta stopp för spel under vårsäsongen.
– Jag trampade snett och fick en större skada i baksida lår. Veckorna som följde drabbades fick vi fler skador på nyckelspelare när vi dubblade i Europaspelet och våren blev inte alls som vi tänkt oss i Allsvenskan, även om vi i Europa fick många minnesvärda moment, säger han och fortsätter.
– Det blev rehab för egen del samtidigt som man fick se från sidan om hur laget kämpade som fan utan att riktigt lyckas. Uppehållet kom väldigt lägligt både för laget och för mig. Jag fick komma tillbaka under en period då vi fick jobba mer med laget, det var inte tävlingsmatch varje vecka.
“Jätteglad över att jag kunde komma tillbaka och spela många matcher”
Till första tävlingsmatchen efter uppehållet, Norrköping hemma, var mittfältaren tillbaka med ett inhopp på 55 minuter. Från den matchen och framåt var Djurgården seriens näst bästa lag efter Mjällby, som enligt Rasmus och många andras sägo inte gick att stoppa.
– Vi blev ett bra lag, men i avgörande moment fick vi inte med oss sakerna vi behövde för att nå en Europaplats i år. Men på det stora hela hade det antagligen räckt om vårt poängsnitt under våren varit bättre. Jag är dock jätteglad över att jag kunde komma tillbaka och spela många matcher i slutet av min kontraktstid, få avsluta med att visa att jag också är viktig ute på planen efter skadan i våras.
Trots en fin höst slutade Djurgården på en femteplats i Allsvenskan och med det missar man topp tre och direktbiljett till Europaspel för andra säsongen i rad - och visst finns det en del som tynger över det.
– Det är klart att alla konkurrenter tänker att man borde gjort dittan och dattan, vunnit den matchen eller tagit fler poäng där. Alla har de där “what if"-scenarierna. Men med tanke på att vi trots poängsnittet under våren var med i leken de sista omgångarna är det såklart att man känner att det är extra tungt med vissa poängtapp i slutet av matcher. Det hade räckt med lite fler poäng i vissa moment för att nå topp tre. Över 30 omgångar får man det man förtjänar men med tanke på hur allt började och vad jag kände inför säsongen kring att “det här kommer bli ett jäkla kanonår” är det såklart en besvikelse.
“Jag tror inte det går att förstå utan att man upplever det”
Vi backar bandet till december 2020 när Rasmus Schüller presenterades som ny DIF-spelare på Djurgårdens hemsida. I en första intervju med Wille Bäckström berättade han om hur Djurgården länge varit på tapeten och närvarande i hemmet som ung med en pappa som hade blårandiga sympatier. Att det var en stor förening han kom till rådde det inga tvivel om, vetskap som han tror är nyttig att ha när man kliver in i ett etablissemang av den kalibern.
– Jag hade stora förväntningar och visste om intensiteten och meningsfullheten som Djurgården spelar för en stor mängd människor. Men innan man kommer är det svårt att leva sig in i det och förstå hela vikten av att representera föreningen. Jag tror inte det går att förstå utan att man upplever det, säger han och utvecklar.
– Det är lättare att komma till en ny miljö och ha en viss blåögdhet inför uppgiften. Man har viss förståelse för innebörden men inte fullständig. Den fullständiga förståelsen utvecklas över tid. Fastän vi hade många nya spelare inför säsongen fick vi pusslebitarna på plats och kunde slå från en position och njuta av en vårsäsong där allt flöt på ganska bra. Det var en tacksam början på min tid i Djurgården, hade det gått åt det andra hållet kan det snabbt bli motvind. Ju längre jag varit i föreningen, desto större har tyngden av ansvar att bära tröjan blivit och förståelsen vuxit och vuxit.
“Det var en tacksam början på min tid i Djurgården, hade det gått åt det andra hållet kan det snabbt bli motvind.”
Trots att man som blårandig supporter lätt kan slänga sig med uttrycken som “du spelar i våra drömmars lag” och att det givetvis för många blåränder är det största man kan göra, är det svårt att sätta sig in exakt i hur stort det är. Hur gör det sig tillkänna i vardagen? Finns det stunder där det är extra tydligt att man betyder mycket för många?
– Varje vecka kommer någon och hälsar på en, uttalar sig spontant om någon match eller liknande kring föreningen. Det är så anknutet och närvarande i min vardag. Stockholm är en fantastisk stad och jag älskar att bo här, automatiskt har det kommit en väldigt stor gemenskap som jag burit med mig i staden. Den kommer såklart följa med mig då jag aldrig kommer sluta att vara Djurgårdare, men jag kommer sluta som aktiv Djurgårdsspelare. Så då faller en del av den anknytningen till platsen bort och det kommer förändra mitt förhållande till Stockholm, säger han och utvecklar ytterligare kring för storheten av att representera märket på bröstet.
– Jag har lärt känna de personer som varit med länge och som varit aktiv del i förvaltningen av föreningen och fått förståelse för hur djupt viktigt det är för både dem och för folkrörelsen runt omkring. Hur föreningen klarar sig rent sportsligt påverkar så många människors liv och gör deras vardag bättre. Så är det ju idrott överlag men det finns olika grader av intensitet i det. Ju mer förståelse man fått för allt det här, desto starkare blir ansvarskänslan. Det är fantastiskt att det är så, man lever för den adrenalinen och möjligheten att påverka de bitarna genom att ge allt ute på planen.
“Man lever för den adrenalinen och möjligheten att påverka de bitarna genom att kämpa och visa glöd”
2022 sticker ut i särskilt positiv bemärkelse
Medan Rasmus sippar i sig lite mer kaffe frågar jag honom om hur han ser tillbaka på de inledande säsongerna i blårandig dress ur resultatsynpunkt. Då vi kommer röra Europaframgångarna vid senare skede ligger fokuset i stället på Allsvenskan där det mycket väl hade kunnat bli både ett och två SM-tecken. Djurgården var med och fightades hela vägen in både 2021 och 2022 med tunga förluster i avgörande matcher i slutet av säsongen som satte käppar i hjulet för nya ligatitlar. Det märks att det är något som grämer honom än i dag.
– Vi föll på målsnöret de två åren. Såklart känns det som att man skulle ha vunnit SM-gulden. 2021 var vi några poäng ifrån och 2022 var Häcken väldigt bra, men jag tycker att vi var minst lika bra. Vi tappade guldet för att de fick spela en match i veckan under höstsäsongen när allting skulle avgöras medan vi fick dubbla och lyckades inte med det.
– 2022 var vi ett otroligt bra lag med många spelare som bidrog mycket. Framåt hade vi stor tillväxt med Victor Edvardsen, Joel Asoro, Haris Radetinac, Gustav Wikheim, Kalle Holmberg och jag glömmer säkert någon. Alla gick runt på de positionerna och levererade poäng när de fick chansen.
Som stöd till det anfallet fungerade mittfältet väldigt, väldigt bra och var enligt många bäst i serien den säsongen. Då levererade även Rasmus sina bästa insatser i Djurgårdströjan.
– Ser man tillbaka i backspegeln var det också mitt bästa år. Även om jag tycker att jag var riktigt bra även 2023, men vi var inte lika bra som lag så jag kunde inte synas lika mycket. 2024 fick jag skadan i första omgången som spillde över hela säsongen och i år har det varit lite likadant, även om jag tycker att jag "bouncet" tillbaka på ett bra sätt.
Ett starkt kollektiv en nyckelfaktor som många gånger underskattas?
Säsongerna som följde efter 2022 har i serie- och slutplaceringssammanhang blivit sämre och sämre. Bakom det finns det givetvis flera faktorer och några av dem har vi redan nämnt i intervjun, inte minst de som låg till grund för årets positionering. Men det finns andra parametrar som Rasmus lyfter fram.
– Något jag tycker blivit lite för tydligt för oss de senaste säsongerna är hur bygget inte fått samma harmoni. Man jobbar alltid efter att uppnå balans i spelartruppen och den med starkast kollektiv vinner, den grundtesen förändras inte i fotboll. Titta på Mjällby i år som är bäst för att de har starkast kollektiv, inte de starkaste individerna. Djurgården måste bli bättre på att få fram starka kollektiv igen. Det är en säljande klubb och omsättningen av spelare kommer fortsätta vara hög, men om den är alltför hög blir uppgiften än svårare att hitta balansen och harmonin. Att bygga relationer både på och utanför plan tar tid.
Här finns det många godbitar att gräva ur kakan och diskussionen blir snabbt väldigt intressant. 
– Man har begränsad tid som fotbollsspelare och ju äldre du blir desto större ansvar får du för att leda gruppen. Jag önskar att det fanns fler konkreta nycklar på hur vi jobbar för att få ihop det starka kollektivet inom klubben, som inte alltid är lätt då omsättningen av spelare oavsett kommer fortsätta vara stor i en klubb som Djurgården. Det är inte så enkelt att man bara kan säga “sätt ihop gruppen, lös det så blir det bra”. Hur bygger vi ihop gruppen, förbättrar chanserna för att få ihop starka kollektiv. 2021 och 2022 föll pusselbitarna på plats med bra truppbygge, därefter har det inte replikerats lika bra, det är en frustration.
"2021 och 2022 föll pusselbitarna på plats med bra scouting och bra truppbygge".
“Kim och Tolle var otroliga i sitt ledarskap”
Under succésäsongen 2022 då nästan alla pusselbitar föll väl ut lyckades också Djurgården med en historisk bedrift. Efter ett smått sensationellt kvalspel och avgörande matcher mot Apoel i playoff lyckades laget för första gången med att ta föreningen till europeiskt gruppspel. Framgångar som än i dag sätter spår i föreningen och som bäddade upp för Europaäventyret hösten 2024 och våren 2025. Rasmus spricker upp i ett stort leende när de första Europaframgångarna kommer på tal.
– Det var ett väldigt intensivt och roligt år! Vi spelade hela tiden och var jättesvåra att möta. Det var nog det fotbollsåret som jag spelade mest matcher i. Med Djurgården spelade vi internationellt så många matcher som det gick under det kalenderåret och sedan kryddat med alla landskamper.
I den bästa DIF-upplagan han spelat i var det mycket som gick Rasmus och lagets väg och stora nycklar till det skrivs Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf.
– Vi var jättestabila. Kim och “Tolle” var otroliga i sitt ledarskap. Jag värdesätter dem som ledare väldigt högt när jag ser tillbaka på alla som jag har fått jobba med. Deras kompetens kom verkligen fram under den säsongen. De kanske har en bild utåt sett att de är auktoritära ledare som styr och ställer. Men de är väldigt bra på att delegera och skapa en kultur där laget också kan coacha sig själva. De ger utrymme för det och implementerar en kultur i truppen där spelarna förstår att om någonting går emot så är ansvaret gemensamt att lösa det, säger han innan han tar en konstpaus och fortsätter.
– Det är det som kanske sedan blev problematiskt samtidigt, åren därefter att vi inte lyckades med den här delegationen, vi lyckades inte lösa det tillsammans. Men när vi var som bäst var det en grupp som kunde ta emot den utmaningen. Då började det gå som 
en dynamoklocka som funkar med rörelse och inte har ett externt batteri, där det fanns ansvarstagare som tillsammans med tränarna som har övergripande ansvar kunde förstå sig på vad som behövdes i stunden. Vi hade en massa matcher där vi inte var bra i första halvlek under 2022, men sedan vände vi helt och hållet på steken i halvtiden och lyckades gå ifrån tuffa matcher som segrare. Det var jätteinspirerande att vara med och få uppleva den säsongen och den miljön vi hade tillsammans som grupp.
Firma Kim och “Tolle” värderas högt hos Rasmus Schüller.
Han lyfter fram Rijeka borta som en match där just nämnda egenskaper testades rejält efter tidigt underläge på bortaplan i första mötet. Men laget gick segrande ur det dubbelmötet och matcherna som följde mot Sepsi var något av en “munsbit” i jämförelse med övriga bataljer den säsongen. I playoff mot Apoel exploderade Stockholmsarenan fullständigt när Victor Edvardsen sköt in 1-0 från halva plan och i en match som slutade 3-0 blev intervjuns huvudperson utvisad mot slutet - vilket innebar att han missade returmötet i Cypern. En match vi får läge att återkomma till i senare segment under intervjun.
Gruppspel blev det och efter en trevande inledning med 0-0 borta mot Shamrock blev det dans på rosor och full pott i övriga gruppspelsmatcher den hösten.
– “Mackan” nickar in den mot Gent borta och sen försvarar vi oss för livet och får med oss en tydlig seger, även om det såklart är lätt att säga i efterhand, säger han med brett leende innan han fortsätter längs minnenas allé.
– Molde hemma tycker jag vi spelar jättebra även om det är fantastiska individuella prestationer som gör att vi vinner matchen. I bortamatchen blev vi totalt utspelade den första halvleken och det borde stå 5-0 då, men vi ligger bara under med 2-1 och så vinner vi den 3-2.
Åsidosatt under “Robban” Björknesjö men ändå bidragande till framgångar
En match, en vändning och ett resultat som på många vis symboliserar den säsongen under Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf. Men 2023 blev ett tuffare blårandigt år med stor truppruljangs, misslyckat Europakval och en bitter fjärdeplats i Allsvenskan - som där och då kändes tung, men som visade sig vara av stor vikt 2024 när den gav en Europaplats. Säsongen 2024 blev ett nytt misslyckande i Allsvenskan och efter en tyngre vår och sommar fick tränarduon som Rasmus värdesätter högt i september beskedet om att de entledigas från sitt jobb, trots säkrat ligaspel i Conference League.
In i deras ställe kom den charmiga och korvälskande “Robban” Björknesjö som interimslösning hösten ut. Då blev det ordning på Djurgårdens spel och i såväl Europa som Allsvenskan lämnade man fotbollsplanerna med goda resultat. I Europa stack exempelvis hemmasegrarna mot Panathinaikos och Legia Warszawa ut särskilt. Men när laget gick som tåget fick Rasmus en åsidosatt roll som viktig inhoppare.
– Jag åkte på en bakterieinfektion som gjorde att jag missade ett antal matcher inklusive hemmamatchen mot Vitoria där vi gjorde en bra match trots förlust. Det “Robban” gjorde bra under hösten som tillfällig tränare var att spela med samma elva in i kaklet. Det blev tydliga relationer mellan de som spelade mycket och jag hamnade utanför startelvan efter Vitoria. Trots mindre ansvar på planen var det en rolig resa att vara en del av och också att få uppleva “Robbans” säregna ledarskap under min Djurgårdstid.
En vandring i minnenas allé
Som ett avslutande sidosegment hade undertecknad förberett bilder från specifika ögonblick under de fem säsonger som Rasmus Schüller representerat Djurgården. Bilderna var tänkta som stöd för att minnas tillbaka på matcher, stunder och ögonblick som fastnat hos såväl mig som många andra blårandiga supportrar.
Med störst fokus på de bra minnena inleddes specialmomentet med det i samlingen dystraste allstret. Rött kort på Nationalarenan mot AIK efter tolv minuters spel i ett derby som hade mycket. Bortsett från det faktum att corona-restriktionerna hade lättats upp och möjliggjorde till stor publiktillströmning fick även AIK en utvisning i den första halvleken i samband med matchens enda mål, när Nicolas Stefanelli visades ut för andra gula efter att ha tagit av sig tröjan i firandet.
– Jag tycker fortfarande att det röda kortet inte behöver ges. Vi kom från ett tufft derbyresultat mot dem på hemmaplan i en märklig match där vi inte presterade. Jag var ny till derbyhistoriken vi haft, framförallt mot AIK, och för mig var det en sån plattmatch som var märklig utifrån att vi presterade bra annars under den perioden. Så den här matchen var viktig och jag tycker att vi inleder bäst i den matchen första fem-tio minuterna med många vunna dueller. Jag kände då att “vi måste fortsätta med det här och vinna de här kamperna på mittfältet”, speciellt med tanke på hur första mötet var. Jag gick lite för all in i en situation och träffade fel. Med tanke på hur domarlinjen är i Allsvenskan med många som är motvilliga att fatta avgörande beslut kan jag fortsatt tycka det är underligt att den togs. Men Glenn Nyberg är den mest meriterade och jag borde ha fattat där och då att det är annan grej med honom.
Bortaderbyt mot AIK 2021 - en match man gärna glömmer men även minns tillbaka till.
Nästa bild är ett nytt derbyminne, men av roligare slag. Hammarby har besegrats med 4-1 på hemmaplan på en arena där restriktionerna lättat upp för några tusen att bevittna matchen på plats.
– Alltså, vad fan minns jag efter den där matchen? Jag minns liksom inte så mycket. Målen har jag ju sett många gånger efteråt så då minns jag att vi var ändå komfortabla.
Det är ett härligt minne att blicka tillbaka på att vi kunde vinna så stort i ett derby. Efteråt har man verkligen förstått att det inte är någon självklarhet.
4-1 på Stockholmsarenan efter mål av “Mange” Eriksson, Hjalmar Ekdal, Joel Asoro och Edward Chilufya.
“Just det målet var speciellt”
Bild tre blir en ny tillbakablick på Europaspelet 2022 och jag konstaterar för Rasmus att utbudet på bilder där han själv är med var relativt snålt. Det presenteras inte som någon nyhet.
– Jag brukar ju inte vara med på bilder, säger han och skrattar gott.
Bilden visar ett målfirande hemma mot Apoel där Isak Hien precis blivit målskytt inför ett kokande Tele2.
För många blåränder ett favoritminne - Apoel hemma.
– Var det efter den matchen jag beskrev att arenan var som ett odjur ? Lite oklart vilken av Europa-kvalmatcherna det var den sommaren för stämningen på arenan var alltid så kokande, berättar han med stor entusiasm innan han utvecklar.
– Just det målet var speciellt. Det var kort hörna och vi fick ihop fyra passningar innan den gick i nät. Ett perfekt inlägg på bortre som sen lateralt går till andra sidan där Isak (Hien) trycker in den. Det var ett jäkligt fint mål. Jag har sett att det är någon mästare som tatuerat in den här bilden på vaden och för mig är det en häftig bild. Den matchen var ett av klimaxen under den säsongen.
Även bortamatchen var minnesvärd och med tanke på att Rasmus drog på sig ett rött i första mötet missade han matchen i Nicosia. Apropå tidigare snack om hur jobbigt det kan vara att följa laget från sidan och ingenting göra var detta den kanske mest gastkramande matchen.
– Fy fan, det var ju helt… jag fick nästan hjärtattack. Men den här bilden är fin, fysteamet på första raden som det ska vara, haha.
– Fy fan, det var ju helt… man fick nästan en hjärtattack. Men den här bilden är fin, fysteamet på första raden som det ska vara, haha.
Bortamatchen mot Apoel var minst lika minnesvärd som första mötet i Stockholm. Foto: DIF Fotboll
Nästa bild till rakning är en av få glada minnen från 2023 - hemmaderbyt mot AIK då Marcus Danielson avgjorde framför Sofialäktaren.
– Jag minns att det här var ett mål i typ 85:e minuten. Jag skickade in en sån hail mary-boll i boxen och Oliver Berg krigade fast den innan den nådde “Mackan” som rakade in den. Han var vår främste målskytt den säsongen och det säger ganska mycket om det året. Dels hur målfarlig han var, men kanske framförallt hur svårt vi hade det framåt.
“Han var vår främste målskytt den säsongen och det säger ganska mycket om det året”
“En otroligt betydelsefull match i Djurgårdens närhistoria”
Bilden därefter tar oss till 2024 och det första derbyt för säsongen. Ett cupderby mot AIK som säkrade nytt Europaspel och bäddade för hösten och våren som skulle komma.
– Det här är nog ett av mina favoritminnen all time, säger jag med ett stort leende varpå Rasmus kontrar.
– Ja, det är samma för mig. Det är irriterande att den segern inte räknas in i derby-statistiken i vissa forum. Det är synd för det är en otroligt betydelsefull match i Djurgårdens närhistoria som möjliggjort otroliga saker som skett efter det.
Segern som möjliggjorde Europaspelet 2024 och 2025.
Osökt kommer vi in på just det - hur den matchen ledde till viktiga och roliga händelser. För om det inte hade varit för straffsegern mot AIK hade Europavåren 2025 med succérna mot Pafos och Rapid Wien som sen ledde fram till Chelsea på Stamford bridge aldrig skett.
– Alltså det här var otroligt häftigt, även om det alltid är svårt att relatera och känna sig fullt delaktig i matcher som man sitter vid sidan om. Men att det blev den här kulmen och klimaxen på resan var otroligt. Det är det här jag brukar referera till när jag ska förklara för andra om intensiteten och tyngden som finns i svensk supporterkultur. Det går att visa den här bilden och säga “kolla på det här, jämför det med några av världens största klubbar”. För Chelsea var det inte en lika stor match som det var för oss, men det säger ändå en del om hur stort det är när vi kan åka till Stamford Bridge och sopa banan av dem på läktaren.
“Det är det här jag brukar referera till när jag ska förklara för andra om intensiteten och tyngden som finns i svensk supporterkultur”. Foto: DIF Fotboll
När vi går in i slutskedet av intervjun plockar jag fram den sista bilden för dagen. Den är från hemmamatchen mot IFK Göteborg, vilket blev Rasmus sista match på Stockholmsarenan i blårandig dress. Det märks att det känns sentimentalt för Rasmus att prata om.
– Det var en känslosam dag som blev slutet på en väldigt betydelsefull tid i min karriär. Jag hade alla mina vänner och familj på läktaren och fick chansen att tacka alla där för stödet under åren, det var stort för mig.
Rasmus fick chansen att tacka av supportrarna en sista gång hemma mot IFK Göteborg.
Vi kommer även in på sista matchen mot Öster, där det uppmärksammades hur han kastade av sig kläderna och delade ut dem till tillresta supportrar. Han tar upp mobilen och visar en bild från tillfället medan han skrattar gott.
– Jag är glad att jag fick avsluta min tid i Djurgården med att spela mycket. Under min tid i Djurgården har jag alltid spelat när jag varit fullt tillgänglig och kunnat bidra. Det känns bra och till syvende och sist är det vad som förknippas med en som fotbollsspelare.
Fotosegmentet blev ett roligt sätt att se tillbaka på minnen under åren i Djurgården. Foto: Privat
Vad väntar härnäst då för fotbollsspelaren Rasmus Schüller? Med tanke på att hans sambo, den före detta Djurgårdsspelaren Sara Olai, också är kontraktslös är det inte det lättaste av pussel att sätta ihop. Men visst finns det en liten dröm inombords som han hoppas få checka av innan han lägger skorna på hyllan.
– Jag är 34 år gammal så att välja och vraka gör man inte, även om jag tycker att jag ännu är en bra fotbollsspelare i ett allsvenskt topplag. Men jag har spelat största delen av min karriär i Skandinavien, har gjort en massa fina matcher med finska landslaget och fått ett äventyr i USA med Minnesota. Så det som kittlar mig som jag ännu inte fått uppleva i min karriär är att spela i en centraleuropeisk fotbollskultur. Jag vet inte om det är för sent för det men du frågade om ett drömscenario och då är det just det med Sara spelandes nära så att vi får uppleva hur fotbollen ser ut där. Sedan tänker jag inte vara mer specifik än så, säger han med ett flinande leende.
Den dagen fotbollsskorna läggs på hyllan finns det en tanke kring vad som kan vara aktuellt att syssla med efteråt. Rasmus gjorde för ett par år sedan klart sin master inom sportjuridik, förutom examen från juristprogrammet på Helsingfors universitet.
– Här och nu känns det helt omöjligt att jobba i en annan kontext än i fotbollen. Men då har jag ju alltid identifierat mig som fotbollsspelare men det kanske förändras framöver. Jag har vandrat i ett sånt spår att jag kan jobba inom fotbollsförvaltning och det är det jag här och nu ämnar för och ser framför mig.
Sista frågan för dagen och intervjusittningen blev simpel, men gav möjlighet till en fin slutkläm.
Finns det något du vill avsluta med att säga till supportrarna och alla som bryr sig om föreningen?
– Det har varit min ära och absoluta klubblagshöjdpunkt under karriären att spela och representera Djurgården. Att jag fått ta del av det här otroliga stödet och kravbilden som jag älskar under fem års tid kommer jag alltid bära med mig. Jag lämnar tillbaka tröjan, jag är inte längre en del av truppen på fotbollsplanen, men jag kommer alltid vara en del av Djurgårdsfamiljen.
* * *
Vad tyckte du om intervjun? Har du något favoritminne under Rasmus Schüllers tid i Djurgården? Kommentera gärna nedan, men tänk på att hålla en god ton.
