Bortalaget kom från uddamålsseger mot ett envist kämpande Degerfors på en nylagd gräsmatta. En insats som viskar om att Hammarby lärt sig att lida sig till uddamålsvinster. Idag var förutsättningarna annorlunda. Tillbaka på konstgräs gjorde Hammarby bara en förändring, ut med tvåvägsspelaren Jeppe Andersen, och in kom den offensiva kreatören Darijan Bojanic. På förhand var detta två lag som gärna bjuder på vacker offensiv fotboll, vem skulle klara av att göra det ikväll?

Hammarby lämnade inget åt slumpen när domare Ladebäck blåste igång matchen efter att hemmapublikens bengalrök hade lagt sig. Man tog tag i taktpinnen på en gång och lämnade endast mittbackarna på egen planhalva när man pressade högt. En hög press som laget kontrollerar utmärkt 9 gånger av 10. Men som också lämnar försvaret väldigt öppet vid bolltapp högt upp i planen. Något vi fick se prov på när Moustafa Zeidan var på väg att rinna igenom redan efter 8 minuter men stoppades av en hårt hemmåtjobbande Ludwigsson. 

Bollinnehavet fortsatte att tillhöra bortalaget utan att man skapade några riktigt farliga målchanser. Det syntes att Daniel Bäckström på Sirius tränarbänk inte var nöjd med vad han såg. Gladare blev han inte heller när Hammarby gång på gång lyckades vinna bollen på hemmalagets planhalva och komma till en handfull nästanlägen. Bortalaget behövde bara sikta in sig lite till, medans hemmalaget var i desperat behov av att ens få röra bollen. 

Hammarby spelade tålmodigt runt och lät gästerna komma högre upp i planen. Klockan tickade på och närmade sig 45, vi såg ut att få fortsätta jaga mål i andra halvlek. Då blixtrade Hammarby till. En spelvändning ut på framåtstormande Simon Sandberg som visat en strålande form inledningsvis. Bollen spelades in mot bortre ytan där ytterligare en formstark spelare i Williot Swedberg dök upp och kunde skjuta in bollen. Ett förlösande mål för matchen som nu innebar att Sirius behövde justera i Halvtidspausen och skjuta fram positionerna och andas.

Ett andetag hann man ta innan Hammarbys bästa spelare för säsongen gjorde sitt för att täppa till luftvägarna. Inte ens en minut hade hunnit gå innan Hammarby fick frispark nere vid hörnflaggan, Nahir stegade som vanligt upp och tog sikte direkt på mål. Ett fint mål för Nahir som siktat in sig under första halvlek, men släpper man in mål direkt från en hörnposition så är det lätt att kritisera både försvar men framförallt målvakt. Ingetdera hade någon vidare match när Hammarby fortsatte forsa fram över Sirius som bara fick skjuta ifrån sig. 

När Swedberg i den 78:e minuten gjorde sitt andra för dagen och Hammarbys tredje så var segern cementerad om den inte varit det innan. En ny hörna, denna gången slagen av Jeahze. Inbytta Björn Paulsen nådde högst och nickade bollen vidare till Swedberg som återigen fanns vid bortre stolpen där han kunde skåpa upp 3-0 i nättaket. 

Ett resultat som också stod sig fram till slutsignal även om Hammarby hade bud på mer. Den officiella publiksiffran skrevs till 10 038 personer. Bästa siffran på 49 år på Studenternas och de tillresta supportrarna behövde inte gå hem besvikna. 5 segrar av 5 möjliga innebär att Hammarby gör sin bästa säsongsstart någonsin i Allsvenskan. 15 poäng och ensam serieledning innebär att vi nu går in i en fas bestående av, på pappret, tuffare motstånd med ett bra självförtroende. Ett självförtroende som bygger på en lojalitet mot spelsystemet man bemästrar näst intill felfritt. Offensiven har länge suttit på plats, frågan är bara hur långt man kan gå när försvaret och de fasta situationerna nu sitter lika bra. Härnäst väntar tuffast möjliga i alla fall på pappret i Malmö FF på hemmaplan. 24 000 sålda, löser vi fullsatt?

Vad är dina tankar om matchen?