Malmö
2025-04-11 09:45
Sex och Jävligt Offside - Domarilska och självkritik
En sen lista är också en lista, för att travestera Ulf Lundell. Himmelrikets Pontus Kroon får krypa till korset på mer än ett vis denna fredag.
Hemmapremiärseger (NY. Fast brukar vara samma visa varje år.)
MFF gjorde ingen besviken i måndags och man vann sedvanligt i hemmapremiären.
Elfsborg som stretat emot bra de senaste åren, men ändå förlorat, verkade ha mjukats upp betydligt och denna gången var MFF spelmässigt helt överlägsna.
Hade det inte varit för att Arnor Sigurdsson ville sätta lite spänning på anrättningen och för att vi var lite ineffektiva hade den här matchen mycket väl kunnat sluta typ 4-0. Oavsett blev hemmapremiären den fest vi önskat.
Självkritik (NY)
Inte nog med att min lista är försenad, i min "Fem snabba" efter premiärmatchen skrev jag i affekt att Elfsborgs straff i mina ögon var tveksamt dömd. Jag hade inte tillgång till reprisen, men när jag kom hem och kollade i lugn och ro såg jag att straffen var helt korrekt dömd. Det är bara att krypa till korset och be domaren Adam Ladebäck om ursäkt i det fallet.
Vore världen rättvis hade Herr Ladebäck bett om ursäkt för den solklara straffen han missade i andra halvlek när Elfsborg spelade handboll i eget straffområde, men man kan ju inte få allt. Vi vann ju och då står man ut med både egna och andras misstag.
Sigges revansch (NY)
Det hade kunnat bli en mardrömsdebut som hade hängt som ett ok över en viss ung islänning, men endast knappt åtta minuter efter att Arnor Sigurdsson serverade Elfsborgs Simon Hedlund till 1-1 revanscherade sig "Sigge" och styrde in MFF:s segermål i Elfsborgskeeperns vänstra burgavel och plötsligt hade den förmodade syndabocken förvandlats till hjälte. Lättnaden och glädjen hos både spelare och supportrar efter en sån där liten jobbig episod är alltid lite extra stor och det kändes härligt att till slut kunna titulera denna hårt arbetande unge man matchhjälte.
Vi älskar Sören Rieks (NY)
Ja, han var ju en given punkt bland mina "Fem snabba" och jag har väl egentligen inte så mycket mer att tillägga än det jag skrev i måndags vilket löd så här: "Tänk att han kom från självaste ärkerivalen IFK Göteborg en gång i tiden. Denna så otroligt himmelsblå dansk som frälst vårt lag med viktiga mål och outtröttliga kämpainsatser. Lika vass framåt som poängspelare som bakåt som pudelsmart positionsspelare i defensiven.
Idag avtackades han efter sju år i Malmö FF:s tjänst vilket gett honom och föreningen fyra allsvenska guld, två cupguld och fem grupp/ligaspel i Europa. Ett enastående facit och Sören har i högsta grad varit bidragande.
Att Sören dessutom med sin anspråkslösa personlighet och sin förmåga att sätta laget före jaget i alla år, har blivit en enorm supporterfavorit gör honom naturligtvis ännu större. Tack för allt Sören, vi elsker dig!"
Det som kan tilläggas är naturligtvis att det känns fint att MFF har hittat en roll för Sören även framöver och att våra ungdomar inte kan få ett bättre föredöme.
Den centrala trion (NY)
Jäklar i min lilla lådda, vad bra AC, LBJ och Otto är! Var och en i sin egen rätt för all del, men tillsammans klickade det riktigt bra mot Elfsborg och bättre kommer det att bli. Jag var nog inte ensam om att oroa mig för hur luckan efter Sergio Peña skulle fyllas, men efter att ha sett Otto Rosengrens utveckling, AC:s återuppståndelse och LBJ:s eviga dominans har farhågorna bleknat för varje match. Det är en fröjd att se denna helt kompromisslösa, stenhårt arbetande, skoningslöst tacklande och briljant kreerande trio och dessa herrar kommer att vara en av de största anledningarna till att vi tar vårt tjugofemte SM-guld i år.
Ricardo Friedrich (NY)
Kan man tänka sig något mer otacksamt än att gå från utnämningen som "Årets målvakt" i Allsvenskan 2023, till att bli en skarpt kritiserad reserv bakom en klubbikon som Johan Dahlin. Medan Dahlin seglar upp som tronföljare till Janne Möller som MFF:s bästa målvakt genom tiderna, har Ricardo haft pressen på sig att vara felfri varje gång han fått vikariera. Det gick väl lite sådär i början, men när Johan Dahlin nu varit långtidskonvalescent ett tag och vår målvaktsbrASSE fått lite andrum, har han bara blivit bättre och bättre. I måndags räddade han oss från en mardrömsstart som kunde ha förstört hemmapremiären och även i resten av vårens matcher har Ricardo varit bra. Vi skall vara tacksamma att vi har en kille av den här kalibern som täcker upp bakom Johan Dahlin.
Det finns inte mycket att klaga på just nu, men skulle jag leta efter något som skaver en gnutta är det väl kanske att våra anfallare inte känns riktigt glödheta.
Till skillnad från förra säsongen då både Isaac och Erik rivstartade och snabbt toppade poängligan har de efter två matcher varit mållösa. Inte dåliga, men lite trubbiga.
Till skillnad från förra vårsäsongen har de spelat ensamma som nia i stället för tillsammans och det kan naturligtvis vara en anledning till det magra utfallet så här långt.
Jag gissar att detta är något som diskuteras flitigt i ledarstaben och det kommer säkert att bli bättre, men just nu stör det mig en aning.
Fler artiklar om Malmö
Fem snabba Mjällby-MFF 1-1: Malmö lyckades inte döda matchen
En ihoprafsad startelva som prioriterar grunderna. Starkt presspel. Rakare mot mål. Ett klassmål av Taha Ali. Men när Malmö missar alla chanser till 0-2 är det logiskt med ett kvitteringsmål genom ett skott som inte ska kunna gå i mål.
Friday I’m in love: När Europa drömmer med oss
Efter en lång väntan närmar vi oss äntligen återstarten av världens vackraste liga. Samtidigt väcks drömmen om Europa till liv, när lottningen till Champions League-kvalet dragits och sommarens äventyr tar form. Det är den tid på året då allt känns möjligt – på hemmaplan och ute på kontinenten. Och som alltid slår de himmelsblå hjärtana lite hårdare när sommaren och fotbollen möts.
