Seger i premiären (NY) Så otroligt skönt att få starta säsongen 2026 på detta sätt! Redan här i februari är det ju kniven mot strupen direkt eftersom cuppaguldet är enda kvarvarande halmstrå till europaspel. Men oavsett det så tror jag att precis alla i och runt klubben behövde den här starten. Spelare, ledare, supportrar… Efter ett år där det mesta var mög hade det varit katastrofalt att inleda omstarten med något annat än vinst. Visst, allt såg inte perfekt ut, men det lovade absolut gott.
AC (NY) Sakta men säkert får vi se mer och mer av den “gamle AC”. Även om han ofta fanns med på bänken och i omklädningsrummet i fjol när han inte kunde spela så är det på plan han behövs. Det känns riktigt skönt och tryggt att återkommande se hans namn i startelvan istället för att hoppas att han kanske kan göra ett kortare inhopp. Hur härliga våra ungtuppar än är så kan de behöva erfarenhet och ledarskap bredvid sig när det hettar till. Välkommen tillbaks på allvar AC!
Fin debut (NY) Alla som känner mig som supporter vet att jag är svag för hårt arbetande 6:or och att det är i den kategorin man hittar de flesta av mina favoritspelare genom åren. Jag var därför väldigt nyfiken på vårt nyförvärv Yanis Karabelyov, och jag blev inte besviken över det vi fick se i debuten. Han vann boll, han såg fina passningslägen, gjorde sig spelbar och kändes lugn och trygg. Man kan väl sammanfatta på samma sätt som för laget: Inte perfekt men lovar gott. Som bonus har han gett intrycket av att vara väldigt sympatisk vilket inte ska underskattas.
Hejdå Lasse, och tack! (NY) Samtidigt som vi säger hej till en ny defensiv mittfältare så får vi säga farväl till en annan. Japp, som ni förstår tycker jag verkligen om den norske fightern, även om han hade det tungt hos oss på slutet. En slitvarg som är tyst och lugn utanför planen men brinner av passion på den. Mitt favoritminne av Lasse är när han, (i en match som jag inte minns vilken det var), efter att vi tappat boll högt upp på plan, sprintar tillbaks mot eget straffområde som en tjur mot ett rött skynke. Han stoppar en farlig målchans och firar som att han gjort det avgörande målet i en CL-final. Jag kan tycka att det känns trist att han går till MLS, men önskar honom allt gott där i en ny himmelsblå tröja och tackar för en härlig insats hos oss.
Han gör mål igen (NY) Det sägs ibland, oftast av anfallare som inte gjort mål på länge eller som just nätat efter en lång måltorka, att “det spelar ingen roll vem som gör målen så länge vi vinner”. Men det är ändå en sanning med modifikation. Lite som att en målvakt inte skulle bry sig om att hen släpper in mål så länge vi vinner. En anfallare kan göra nytta på många olika sätt men en huvuduppgift är trots allt att göra mål. Efter så lång frånvaro tror jag att det var väldigt viktigt och skönt för Botheim att få göra mål redan i första cupmatchen.
Match på fint gräs (NY) Med tanke på hur vintern har varit (och, ja, fortfarande är) så måste de ha legat i hårt våra kära planskötare. För det var en riktigt fin matta vi fick se inne på Stadion. Visst, jag kan sakna att ha cupmatcherna på IP i och med närheten till planen mm. Men det är ju trots allt på gräs som vi vill att fotboll ska spelas och då känns det bra att vi kan tillhandahålla en så bra plan redan nu. Och så håller vi tummar och tår att den håller sig fin genom alla de matcher som ska spelas tidigt i cupen för båda våra representationslag. 
Så var det dags igen. För att kunna följa sitt lag i cupen (nej alla har inte möjlighet att åka på alla bortaresor) så ska det tecknas ännu ett nytt abonnemang. Drygt och dyrt. Det börjar bli svårt att hålla reda på alla olika kanaler och streamingtjänster som krävs, i synnerhet om ens lag tar sig till Europaspel. Alla vet att vi supportrar till sist ofta betalar det som krävs så just sportabonnemang är ofta dyra. “Men du får ju hockey, fridykning och fia med knuff inkluderat för pengarna” säger de i tafatta försök att få det att låta mer prisvärt. Det är verkligen inte konstigt att många söker sig till fulstreamar och andra alternativ. Jag hade skrivit denna punkt innan jag läst kollegan Ulfs “Måndag morgon”, men kan bara hålla med honom i att man åtminstone hade kunnat önska sig Cup och Allsvenskan i en och samma kanal.
