Malmö
2025-05-07 14:00
Sex och Jävligt Offside - Orosmolnen hopas
Det går inte bra nu, det kan vi enas om. Att värka fram sex positiva punkter var en kämpig uppgift, men här är veckans lista.
Anton Tinnerholm (NY)
Att laget går uselt just nu fäller ingen skugga över Anton Tinnerholms himmelsblå gärning.
I veckan bestämde sig vår egen östgöte att det var dags att lyssna på kroppen och lägga skorna på hyllan efter ett par år av skadeelände.
Anton har varit en vital del i det nya, kompromisslöst Sverigedominanta Malmö FF som växte fram ur Markus Rosenbergs återkomst 2014 och vi kommer alltid att minnas Tinnerholms uppoffrande ytter- och wingbacksspel och hans bevingade "Res dig opp!". Tack kära Anton, du är en av våra stora.
Tålamod (NY)
Det här är en vattendelare och jag har inte svårt att förstå de som vill göra drastiska förändringar redan nu. Det ser ju verkligen inte bra ut och kanske är det så att Henrik Rydström är sönderläst och något helt nytt måste in. Så kan man förstås tänka.
Men det gör inte jag, inte ännu i alla fall. Jag känner personligen att en tränare som gett oss två SM-guld, ett Cup-guld och ett ligaspel i Europa League på två år, och som tillika tog över ett lag som året innan slutade sjua, skall få chansen att rida ut sin första riktiga svacka. Och en riktig svacka, den kommer alltid, förr eller senare.
Jag förespråkar alltså tålamod och till viss del förståelse för de faktorer som bidrar till svackan, vilka jag mer passande kommer att behandla under offsidepunkten.
Taha Ali (NY)
Det känns som en ödets ironi att när Taha Ali äntligen får till en riktigt stark insats som startman, så underpresterar laget som kollektiv och MFF förlorar.
Oavsett, var vår spenslige ytter väldigt bra mot BP och det är bara att hoppas att hans fina form håller i sig, för är det något vi behöver nu så ar det modiga spelare med fantasi som kan få fart på vår just nu ofattbart trubbiga offensiv. I måndags blev det en fin assist och ett stolpskott, och kan bara Ali få till sina avslut också så har vi en spelare som kan lyfta oss ur den värsta misären.
Det kunde varit värre (NY)
2011 vann våra värsta lokalrivaler, Helsingborgs IF, SM-guld och Svenska Cupen och man såg ut att gå en gyllene framtid till mötes. Idag, tretton och ett halvt år efter guldfirandet på Olympia spelar "Di Röe" sin tredje raka säsong i Superettan och parkerar förnärvarande på tolfte plats.
IFK Göteborg, vår "ärkerival" sett till meriter och historia, vann Allsvenskan senast för snart 18(!) år sedan. Blåvitt brottas med dåliga resultat både på planen och i boksluten och blev efter senaste allsvenska omgången nesligt nerpetade från andraplatsen i Maratontabellen av AIK.
Jag säger inte att MFF:s dåliga säsongsstart blir mindre eländig på grund av ovanstående fakta, men man kan i alla fall tillåta sig själv ett litet vemodigt, falskt medlidsamt leende och sucka, "Jo, det kunde ju varit värre...".
Nästa mästarnas start (5)
Visserligen blev det "bara" oavgjort den här omgången också, bort mot Linköping den här gången, men Di Blåes töser känns redan nu som ett lag som kan stöka till det i toppen hela säsongen. Att man som nykomling ligger trea efter sex omgångar är ett urstarkt facit och ett besked till de andra lagen i Damallsvenskan att Malmö FF kommer att bli en riktigt jobbig nöt att knäcka.
Till skillnad från herrlaget har man ju dessutom en riktigt formstark målskytt, med Svensk Fotbolls absolut coolaste namn, Izzy D´Aquila. Vad kan gå fel?
Otto Rosengren (1)
Precis som Taha Ali gjorde Otto åter en bra match mot BP, även om det inte räckte för att få omgivningen att lyfta.
Otto ser oerhört trygg ut nu när han har cementerat sin plats på MFF:s centrala mittfält. Hans passningsspel är snabbt och effektivt, han bollbehandlig är sömlöst elegant och hans arbetskapacitet enorm.
Jag gläds åt att vi har fått fram ett par unga, riktigt fina, klassiska innermittfältare de senaste åren i Hugo Larsson och Otto Rosengren. Det är för tidigt att kröna någon av dem till en ny Jonas Thern, men det är inte utan att man tänker på vår gamle landslagskapten när man ser spelet Otto (och tidigare Hugo) visar upp i den himmelsblå tröjan..
Tålamod är en sak, men det hindrar ju inte en nykter betraktare från att konstatera att Malmö FF är ett mediokert lag just nu
Det kan bero på en rad faktorer och vill det sig riktigt illa är vi helt sönderlästa och vi har inga ess i rockärmen längre. Rydströms dagar som MFF-tränare är i sådana fall räknade.
En annan faktor är att vår sportchef Daniel Andersson, efter många fina år, de facto har underpresterat ett tag. Anton Tinnerholm, Stefano Vecchia, Sead Haksabanovic och Arnor Sigurdsson är exempel på spelare som togs hit som stora namn, men dessvärre ej i skick att spela fotboll kontinuerligt. Det duger inte, vi behöver värva in spelare utan en alarmerande skadehistorik, som kan gå in och leverera direkt. Sommarfönstret blir en chans till revansch för Ninja-Danne.
Att sedan en drös spelare som var sylvassa i fjol underpresterar i år är svårare att förstå och det ligger väl på Rydströms ansvar att hålla spelarna i form, men det blir nästan provocerande att se våra forwards obefintliga poängskörd jämfört med förra året. Vad har hänt?
Dessutom är bärande spelare som Dahlin, AC och Ponne skadade och det är inte svårt att förstå att tre sådana klippor saknas, men återigen, om truppen hade varit mer solid och inte bestått av så många som köpts in skadade, hade vi kunnat parera de nya skadorna på ett vettigare sätt. MFF:s trupp är fantastisk på pappret, men tillgängligheten i verkligheten talar ett helt annat språk och det ansvaret faller tungt på sportchefen.
I slutändan är det dock ett kollektivt ansvar att få MFF att bli ett topplag igen och jag hoppas innerligt att vi tillsammans kan få stopp på den negativa spiral vi är inne i just nu.
Fler artiklar om Malmö
Fem snabba Mjällby-MFF 1-1: Malmö lyckades inte döda matchen
En ihoprafsad startelva som prioriterar grunderna. Starkt presspel. Rakare mot mål. Ett klassmål av Taha Ali. Men när Malmö missar alla chanser till 0-2 är det logiskt med ett kvitteringsmål genom ett skott som inte ska kunna gå i mål.
