Sirius kom till spel med både skadeproblem och sjukdomar i truppen. Det resulterade i att Tim Björkström fick agera mittbackspar med Kalle Larson. Det skulle visa sig inte helt lyckat mot Ola Toivonen och Isaac Kiese Thelin.
 
Jag nämnde inför hur viktiga Malmös två svenska landslagsstjärnor varit för laget. Det var de den här gången med, även om det mot Sirius inte krävdes sådär jättemycket av dem.
 
Tre minuter in i matchen hade Kiese Thelin nickat in 1–0 till hemmalaget. Inlägget kom och i duell mot tolv kilo lättare och tretton centimeter kortare Kalle Larson var utgången rätt given. Larson hade lika gärna kunnat stå två meter där ifrån, han hade inte kunnat stoppa Kiese Thelin. Varför det var Karl Larson som fick den markeringen vet jag inte, och den markeringsmissen skulle inte bli den sista.
 
2–0-målet kom fem minuter senare. Bollen gick till felvänd Toivonen i straffområdet. Han knackade på ett tillslag tillbaka bollen till Anders Christiansen som placerade den med en touch vid ena stolpen. En upprullning från de ljusblå, men försvarsspelet lämnar en del övrigt att önska.
 
Efter femton minuter var markeringsmonstret framme igen. Den här gången var det Johan Karlsson som fick i uppgift att markera Ola Toivonen. Gissa hur det gick. 3–0 var ett faktum och om matchen inte var avgjord innan var den definitivt det med.
 
Mål och assist för Toivonen, mål för Kiese Thelin, på en kvart. Så skjuter (eller nickar) man hem ett sm-guld.
 
Det var ju inte helt oväntat att det skulle kunna gå så här, men att det skulle gå så här fort var ändå oväntat. Sirius blev totalt överkörda. Inget funkade, försvarsspelet hade de lämnat hemma, passningsspelet åts upp av Malmö och därmed lyste också chanserna med sin frånvaro. Det var en fotbollslektion helt enkelt.
 
Blåsvart lyckades stänga blödningen något efter det och det blev inga fler mål innan paus.
 
I Halvtid gjorde man en formationsförändring och gick ned på fembackslinje. Det hjälpte möjligen lite, men mest var det nog Malmö som inte brydde sig om att göra samma anstormning som i första halvlek.
 
Andra halvlek såg ut som en försäsongsmatch. Sirius hade åtta akademispelare med i truppen: Hannes Sveijer, Johan Karlsson, Jamie Roche, Isak Bråholm, Samuel Wikman, Noel Hansson, Joakim Persson och Erik Langwagen. Roche och Karlsson startade och både Bråholm, Hansson och Wikman fick komma in.
 
Halvleken var avslagen, oorganiserad och rätt dålig. Sirius skapade ingenting och när akademispelarna kom in blev det inte direkt mer uppstyrt. Sirius sprang mest runt och Malmö kontrollerade. De hann också med att göra 4–0, ett fint skott från Eric Larsson.
 
4–0 blev det och Malmö vann sm-guldet. Sirius var aldrig riktig nära på söndagen, och i slutändan tyvärr inte heller i Allsvenskan. Men det finns saker att bygga vidare på, och det är ju i alla fall något.